Alla inlägg av tobycatrunning

Nej, nej, nej

Så var det dags igen – ont i knäet – men inte på samma ställe som förut och har jag tur räcker det kanske med en veckas vila innan jag kan köra igång igen.

Det var i onsdags kväll och jag närmade mig slutet på ett lugnt pass på löpbandet, när det plötsligt gjorde lite ont i knät, åt menisken och utsidan till men inte värre än att jag kunde springa klart passet.

Tänkte inte så mycket mer på detta förrän nästa kväll, när jag pustade ut i soffan efter  ännu en kundvagns-slalom på Ica Maxi då det började ömma igen. Gårdagens bowling gjorde väl knappast saken bättre men kanske inte så mycket sämre heller.

Efter sju månaders vila, rehab och återuppbyggnadsträning är detta förstås det sista jag ville råka ut för. Förvisso har jag hela tiden varit medveten om risken för en andra backlash, samtidigt har jag byggt på träningen steg-för-steg, just för att undvika att hamna där igen. Nu på slutet har träningen känts riktigt bra och jag trodde nog  att vid det här laget borde risken för en backlash varit över.

Nu ska vi inte kasta in några handdukar utan vi får se hur det känns om jag vilar lite. Ontet sitter trots allt inte på samma ställe som förut (insidan, ledbandet) och kanske är det så enkelt att det är kroppens sätt att be mig ta det lite lugnt ett tag. Att jag belastat annorlunda nu när jag börjat springa utomhus igen, mestadels på asfalt. Dessutom har jag en gryende förkylning, så  jag hade förmodligen fått ställa in några pass i alla fall, så det är inte hela världen.

Återstår att se hur detta påverkar mina planer för den närmaste tiden. Hade tänkt försöka springa en hel del nästa helg, då jag har långledigt, sedan springa Lundaloppet den 5:e och slutligen vårens stora mål, Rock’n’roll Half Marathon i Liverpool den 20 maj.

Du får gärna hjälpa till att hålla tummarna!

RunTobyRun!

 

Sen i utvecklingen…

Dagens runda: Limhamn-Kalkbrottet-Lernacken-Sibbarp-Limhamn

Det är inte bara vitsippor och raps som är sena ur startblocken i år, detsamma gäller min form och alla har vi något att skylla på. För vårtecknen handlar det förstås om den sena förvirrade vinter, som drabbade Skåne när ingen hade någon nytta av den,  i mitt eget fall om rehaben för mitt vänstra knä.

Låt oss kasta en snabb titt i backspegeln. För fem månader sedan, den 16 november, trodde jag att jag kommit över mitt knäont och började sätta upp mål för ett halvårs träning fram till halvmaran i Liverpool den 20 maj. Ett par veckor senare högg det till i knät och resten, ja det är ju en lång och seg historia men nu känns det som att jag verkligen är på gång igen och det känns så bra!

Det jag skrev den 16 november var: tidtabellen bygger på ganska snälla delmål, som jag bör klara av bara jag får vara hel och frisk och kan träna så mycket jag vill utan att det ömmar efteråt. Första målet är att greja milen på träning:

  • Mål 1: 10 km (6:00/min) senast den 31/12.
    (klarade målet först den 13/2: 5:59/km)
  • Mål 2: 10 km (5:30/km) senast den 31/1.
    (klarade målet först den 24/3: 5:24/km)
  • Mål 3: 15 km (5:45/km) senast den 28/2.
    (klarade målet först den 2/4: 5:36/km)
  • Mål 4: 15 km (5:30/km) senast den 31/3.
    ( ej uppnått målet ännu )
  • Mål 5: 21 km (5:45/km) senast den 30/4.
    ( ej uppnått målet )
  • Mål 6: 21 km Liverpool (5:30/km) den 20/5.
    Ändrat målsättningen till (5:44/km)

Som sagt, i stället för att göra Liverpool på 1:56 har jag reviderat mitt mål till mer realistiska 2 timmar blankt. Men det viktigaste är förstås att hinna se stan och ha kul!

RunTobyRun!

Funktionärsdebut

I morse blev det tidig avfärd till Christinehof för att jobba som funktionär under den andra dagen av Österlen Spring Trail med starter på 5 km och 13 km. Det var första gången jag funktionerade i löpsammanhang men säkert inte den sista!

För två år sedan ställde jag upp på Verkeåns ekotrail 21+, en vacker och asjobbig traildebut och att det skulle vara just vackert och tufft kom väl inte som någon överraskning. Däremot slogs jag av att detta lopp är så lätt att gilla, att det är ett rätt stort lopp i liten skala, föredömligt arrangerat och dessutom med en klar miljöprofil.

Förra året blev det ingen ”riktig” start och tur var väl det, eftersom det var snöglopp och kallt som sjutton under tävlingen medan jag hade strålande vårväder dagen innan när jag joggade runt 17 km av banan. Som vädret kan skifta!

BILDER FRÅN MINA UTFLYKTER TILL CHRISTINEHOF

Och i år var det alltså dags för ”pay-back”, att stå som funktionär ute längs med banan och hålla koll på trafiken där 13-kilometerslöparna skulle korsa en väg.  Applåderade alla som sprang eller gick förbi i backen och minsann, rätt vad det var sprack trötta löpare upp i stora leenden, applåderade tillbaka eller gjorde tummen upp och det gjorde min dag!

Som lön för mödan fick jag en startplats till valfritt lopp nästa år – så då är jag garanterat tillbaka på Christinehof igen! Och skulle jag vara skadad kan jag alltid hjälpa till ute på banan eller i målområdet…

RunTobyRun!

 

Musikens ABC 1-18

Mytbild. Skåne är definitivt inte platt som en pannkaka, speciellt inte den långa backen i motvinden upp mot Kärrtorp på dagens runda. Kullen på bilden behöver man i alla fall inte ta sig över utan kan springa runt och det tackar vi förstås för! Dagens första 10 km blev årets snabbaste tia hittils.

För en tid sedan nämnde jag mitt projekt att variera musiken-i-lurarna när jag tränar, genom att välja ut en artist per bokstav i alfabetet. Helst ska det vara någon artist jag inte lyssnat på så mycket den senaste tiden och jag är nu framme vid bokstav 18.

Så här ser listan ut hittills:

A som i a-HA
B som i Marit Bergman
C som i The Christians
D som i Daft Punk
E som i Erasure
F som i Flying Colors och the Flower Kings
G som i Macy Gray
H som i Hammerfall
I som i Icehouse
J som i Elton John
K som i Kadesch Kadeng
L som i Lana del Rey (som är artistnamn, därför platsar hon på L även om det är lite ologiskt med tanke på att Elton John fick vara J men skitsamma…)
M som i Magic Pie
N som i Heather Nova
O som i Of Monsters and Men
P som i Tom Petty and the Heartbreakers
Q som i Queensrÿche
R som i Rainbow.

Pröva att variera mera du också!

RunTobyRun!

Om man bara kunnat läsa giraffernas tankar…

Det var åtta månader sedan sist, men i dag lyckades jag äntligen pricka in en ”första lördagen i månaden-löpning” med Mikkeller Running Club i Köpenhamn. Och vilken härlig vårdag det blev med två giraffer som toppen över i:et!

Det blev rätt bra uppslutning även denna gång, trots att ett 70-tal MRC-löpare tillbringar helgen i Berlin för att springa halvmaraton. Skulle gissa att vi totalt blev ett hundratal löpare i olika åldrar och former som slöt upp vid klubbhuset Warpigs i coola Köttbyn för faelleslöpning #43.

Under veckorna har MRC flera löpargrupper i gång där det är fritt fram att hänga på, men den första lördagen i månaden är alltid extra speciell. Då bjuds det på 8-9 olika grupper med olika tempo och sträcka. Och efteråt bjuds det alltid på öl.

Förra gången hängde jag på gruppen I Wish (cirka 8 km/5:45) men tänkte att jag skulle variera mig lite så istället tog jag rygg på Mille och de andra i gruppen Blå spögelse, som skulle springa cirka 10 km i 5:30-tempo, även om det är svårt att hålla det tempot med tanke på rödljus och andra försinkelser.

I Danmark är det ju, som bekant, förbjudet att mot röd gubbe och förmodligen är det förbjudet även att springa mot rött så vi tappade cirka tre minuter längs vägen (enligt min Garmin) och det var egentligen bara första kilometern och sista två som vi kunde hålla ett obehindrat tempo under 5:30.

Men en sån här dag spelar det egentligen inte så stor roll vad det står på klockan. Fåglarna kvittrade, Fredriksbergsparken var full av blommor, barnvagnar, glada hundar. Utanför Zoo mullrade ett mc-gäng förbi och längs Sönder Boulevards uteserveringar var det fullt av folk som lapade sol över en förmiddagskaffe eller öl. Inget konstigt alls, det är ju ändå Danmark.

Samtidigt var vädret lite lurigt. Stora delar av sträckan var det i varmaste laget att ha jackan på, men de gånger vi svängde runt mot ett visst vädersträck bet det ganska kyligt i vinden så det fick bli jacka på.

Återigen slogs jag av att det är ganska kuperat i parken. Branta backen bakom Haerens gamle officersskole har jag ju kämpat mig uppför förut. Nu hittade vi en annan rolig backe, precis bakom södra delen av Zoo där man kan sitta på en bänk och ta en gratistitt in över savannen.

Två giraffer mötte oss däruppe på krönet och tittade nyfiket på flocken av 25 löpare med tung andhämtning. Om man ändå hade kunnat läsa deras tankar!

RunTobyRun!

PS. Rapport från förra vändan med MRC, som var under Köpenhamns löparfestival, hittar du HÄR. DS.


Hög stämning redan innan start.


Paus halvvägs medan vissa i gruppen uträttade ärenden

Benknäckarbacken bakom Haerens gamle officersskole (Frederiksbergs slot)

Uppfriskande runda på landet

I morse var det 50 dygn kvar till starten på Rock’n’roll Liverpool Half Marathon – vårens stora mål och samtidigt min stora morot för all rehab och monotona återuppbyggnadspass på löpbandet. Firade detta med min första runda utomhus sedan det högg till (på nytt) i knäet i slutet av november.

Givetvis valde jag fel dag. I dag var det kallt och kändes som minus fem, helt annat än i går då det snön till trots kändes som vår när jag gick ett varv runt byn med K och blev överflugna av hundratals tranor. De verkade lite förvirrade, kanske hade de också räknat med att det skulle vara plus 10 och ganska behagligt väder i Skåne så här års, inte snö och annat elände.

Efter några veckors vila drog jag igång rehabträningen den 16 december, på självaste Beethovens födelsedag, och har sedan dess hållit mig till en plan där det allra viktigaste varit att inte förivra sig, att inte köra på för hårt eller låta sig luras av någon impuls, typ att åka ner till Trelleborg i morgon och hänga på Sydkusten Marathongänget de sista 14 km till Smygehuk. Visst hade det varit lockande, men det hade också funnits en uppenbar risk att de gropiga strandstigarna orsakat en backlash som bokstavligen kastat all den hårda träning jag lagt ner, rätt ner i det kalla havet.

Nej, i planen ingick istället att såhär till påsk komma ut och springa en första runda utomhus för att sakta börja vänja fötter och knän vid hårdare asfalt. Självfallet hade jag beställt vårvärme också, men man kan inte få allt…  Det blev hursomhelst ett varv runt byn med K (4.1 km) i lugnt tempo och det kändes bra.

Fortsätter nu att följa min plan, vilket innebär att jag de närmaste veckorna kommer att varva utomhuslöpning på asfalt med längre pass inomhus på löpbandet. Sedan är det inte långt kvar till årets första lopp, Lundaloppet den 5 maj, och sedan halvmaran i Liverpool förstås den 20 maj.

RunTobyRun!

Nördig boost

Jag erkänner. Jag har alltid varit intresserad av att göra egen statistik över saker i tillvaron som säkert ingen annan bryr sig om. Sånt som man knappast kan börja ta betalt för och ha som affärsidé men skit samma…

Vi har bara hunnit till slutet av mars men i morse slog jag årsbästa på löpbandet för elfte gången på 5 km och femte gången på milen. Det låter väldigt mycket men har förstås sin förklaring i att jag tog det väldigt lugnt i början för att inte bråka för mycket med mitt vänstra knä –  och ju långsammare man är i början, desto lättare är det ju att slå sitt årsbästa.

Sagt och gjort, efter min vända på gymmet knappade jag in ett antal data i excel och fick ut följande grafer över resultatutvecklingen hittills i år. Kurvan visar respektive tid i förhållande till fjolårets bästa tid på 5 km (23:25) och på milen (49:30). Notera att sekundtalet är omräknade till 100-delar. 17,9 minuter betyder således 17 minuter och 54 sekunder.

Detta betyder i sin tur att jag har 4:34 (10 km) respektive 3:35 (5 km) kvar att ta in om jag vill springa snabbare än jag gjorde under 2017 – vilket jag garanterat inte kommer att göra men någon eller några minuter till borde jag i alla fall kunna knapra in inom det närmaste halvåret.

Det jag gläds mest över de här kurvorna är ju ändå att träningen går framåt: jag orkar mer och längre och jag kan springa i ett allt högre tempo utan att få ont. Ett bra kvitto på att jag hållit mig till min plan och även tränat ”med huvudet”.

Och snart, snart är det dags att lämna löpbandet och kliva ut i friska luften. Ska bli spännande – som jag längtat!

 Mer om mina tankar om att springa milen hittar du HÄR

RunTobyRun!

Ett dystert halvår

I helgen har det – redan – gått ett halvår sedan indiansommaren i Kanada där jag sprang mitt senaste lopp, halvmaran i Montreal. Ett lopp jag sett fram mot så mycket, så mycket, men som slutade med ett anticlimax och ett ömmande knä, en skada som jag fortfarande känner av ibland.

Det var värsta indiansommaren i Kanada med eftermiddagstemperaturer upp mot 35 grader, så varmt att maratonloppet fick ställas in av säkerhetsskäl.

För egen del började helgen bra med en sänkning av årsbästa på 5 km med hela 50 sekunder till 23:25, överlägset bättre än jag lyckades prestera året innan. Halvmaran, däremot, gick inte lika bra och ett par kilometer från mål insåg jag att jag skulle få svårt att gå under två timmar. Men skit samma, tänkte jag, i denna värmen är det gott nog att bara ta sig i mål.


BILDER FRÅN LOPPEN I MONTREAL

2.01:59 är ju ingen katastrofal tid, men ändå fyra-fem minuter sämre än jag hade hoppats på. Öppnade första milen på 53:41 och tyckte jag hade bra koll på läget när jag gav mig ut på bron in mot centrum, men började tappa orken redan efter 14 km. Det är väl det jag är mest missnöjd med och det var nog inte ens värmens fel (just då visade tempen nog bara 23-24 grader i skuggan).

Hursomhelst, hade rejält ont i vänster knä när jag satte mig på flyget hem men det var först två veckor senare som jag på allvar fattade att knät inte mådde bra. Skulle ut och jogga med K på hennes födelsedag när det högg till redan efter ett par hundra meter. Fast egentligen var det nog inte där och då det hände. Har lusläst mina gamla noteringar och visst hade jag lite ont i knäet redan i början av juni – men kanske inte på samma sätt? Hugget innebar i alla fall vila och rehab, ny vila och ny rehab och sedan sakta-men-säkert komma igång igen.

Detta innebär i sin tur att den sammanlagda träningsmängden under det senaste halvåret (oktober-mars) är rätt ynklig jämfört med 2016/2017:

Tittar vi istället på statistiken månad för månad, jämfört med 2016/2017, så ser det i alla fall lite ljusare ut. Notera att den bruna stapeln visar till och med den 31 mars medan årets blåa stapel bara innehåller träning till och med den 18:e. Med andra ord finns det bra förutsättningar för att överträffa fjolårets träning för andra månaden i rad.

Mycket handlar dock om att inte förivra sig utan hålla sig till en plan, som bland annat innebär att jag inte kommer att springa något lopp förrän tidigast den 5 maj, hur frestande det än är.

Hade jag varit hel och frisk under vintern hade jag säkert hunnit med fem eller sex mindre träningslopp, framför allt Sparta-löb i Köpenhamn, men det är som det är och inget att tjura över. Det kommer förhoppningsvis fler chanser!

RunTobyRun!

Vårtecken och musikens ABC

Krokusarna utanför fönstret gör sitt bästa för att sticka upp ur snön. De är överlevarna som ropar att jodå, det är vår – faktiskt – har ni inte fattat det? Om en vecka är det sommartid och sedan är det påsk och allsvensk premiär i fotboll. Vad är det om inte vårtecken?

Har haft ett par tunga veckor efter det att jag grejade 15 km i hyfsat tempo och jag  intalar mig att det är bra att det tar emot. Det får inte gå för lätt, då är det risk att man glömmer varningsklockorna och belastar ledbandet för mycket. Får verkligen inte hända. Inte nu när jag känner att jag snart kan träna helt normalt igen efter skadan.

I går blev det i alla 12.5 km på löpbandet i bra tempo, som jag hade tänkt följa upp i morse med ett kort lätt pass för att springa in mina nya skor (också det ett vårtecken!) men då var det strömavbrott på gymmet så det gick ju sådär lagom bra att få igång löpbandet. Ja, det var förstås strömavbrott hemma också – jag bor ju bara 300 meter från gymmet – men tänkte inte på det eftersom det var så ljust och även det är ju ett vårtecken. Kaffebryggaren rörde jag inte, för att jag skulle träna, däremot tyckte jag att mobilen laddade väldigt långsamt och det var ju inte så konstigt för den laddade inte alls…

En timme senare hade strömmen kommit tillbaka så då knallade jag upp till gymmet igen och minsann, visst var det lite varmare om mulen i dag! I går var det så förtvivlat kallt i motvinden så att det kändes som att huden höll på att spricka. Fy för den fuktige!

Har, sedan åtta träningspass tillbaka börjat variera musiken i lurarna genom att välja ut en artist per bokstav, helst någon som jag inte lyssnat på så mycket på senare tid (just denna målsättning sprack redan dag sex..). I vissa fall finns det färdiga ”This is”-listor på Spotify, bara att välja och köra.

Hittills har det blivit A som i a-HA, B som i Marit Bergman, C som i The Christians, D som i Daft Punk, E som i Erasure, F som i Flying Colors och the Flower Kings, G som i Macy Gray och H som i Hammerfall. Nästa gång dammar jag av australiensiska Icehouse och en platta jag tyckte var jättebra på 80-talet. Tror faktiskt att den låter lika bra nu också, även om det hunnit gå mer än 30 år sedan den kom!

RunTobyRun!

Plan A


Km per träningspass (januari-februari 2018)

Gillar verkligen den här grafen! I början av januari joggade jag mina första 200 meter sedan början av november. Försiktigt,försiktigt, för att testa knät. Sedan byggde jag på med 200 till och sedan 200 till och sedan mer och mer tills i onsdags då jag lyckades springa 15 km på strax under 1 1/2 timme (5:59/km).

Men trots allt den glädjande utvecklingen måste jag fortsätta se upp och köra mina rehabövningar – som jag tyvärr slarvat med den senaste veckan – för jag känner fortfarande ibland hur det ömmar till om jag vrider eller belastar knät i sidled. Att gå och springa, däremot, går hur bra som helst.

I morgon är det 75 dagar kvar till halvmaran i Liverpool. Bestämde mig tidigt för att det här dumma ledbandet inte skulle få stoppa mig från att ställa upp – om så i form av plan B eller plan C, det vill säga att springa eller gå den korta distansen (5km). Men nu är det bara plan A som gäller!

RunTobyRun!