Kategoriarkiv: 2019

Busigt på BUS?

Postat av
Svara
Starten på andra varvet (foto: Hans Wachner)

Där är ju han! Och där är ju jag! Och där är ju snubbarna som försökte bräcka varandra med sina bästa och värsta ultraminnen. Och kolla, vilken rolig bild på Ola!

Sitter och bläddrar bland alla hundratals bilder som fotograferna Hans Wachner och Catherine Thiesen tog under förra helgens BUS/Backyard Ultra Sydkusten och som ligger ute för allmän påsyn på Sweden Runners facebooksida. Antar att jag inte är ensam om att sitta och gotta mig åt bilderna och ”gå igenom” loppet en gång till. Bra service i ett, återigen, bra arrangemang!

Där är förstås brudparet, som gifte sig under startportalen inför det femte varvet. Men där är också alla vi andra, alla vi som inte gifte oss på BUS. För övrigt var nog bröllopet det busigaste jag såg under loppet, såvida det inte var huliganer som var framme och ryckte av min tältduk och inte vinden, som jag trott… Nej, det var snarare som en enda stor familjeträff med löpare i alla åldrar och format och med helt olika målsättningar inför dagen eller dagarna i Trelleborg.

På bilderna hittar jag snubbarna, som jag sprang intill under något av varven, som verkade känna varandra rätt bra men nog inte setts på länge. Som ägnade varvet åt att berätta för varandra om sina olika ultraäventyr och distanser som jag själv aldrig ens skulle kunna drömma om. Eller tjejerna, där den ena suckade över att hon nog bara skulle orka 15 varv eller så. Varpå hennes kompis kontrade med att hon siktade på minst 18. Snacka om klockren psykning!

Norpar lite roliga fakta om loppet från arrangörerna Sweden Runners:

  • Antal som startade: 227 (detta gör BUS 2019 till världens hittills största Backyard Ultra).
  • Vinnare på 35 varv: Niclas Gällentoft.
  • Antal löpare som fortsatte in på dygn 2/varv 25: 12.
  • Antal varv som sprangs av alla tillsammans: 2 347.
  • Totala antalet mil som avverkades: 1574 mil.

Den sammanlagda längden motsvarar, ganska exakt, fågelvägen mellan Trelleborg och Treriksröset. Fem gånger, tur och retur… Imponerande!

RunTobyRun!

Nerför ”gåbacken” (foto denna och nedan: Catherine Thiesen
Och så dags för obligatorisk high-five med arrangör-Marcus…
…innan spurt mot mål. Eller nåja… De flesta tar det rätt lugnt på upploppet för att inte bränna kraft och energi i onödan inför nästa varv. Marcus kom, enligt egen utsago, upp i cirka 3 000 high-five.

Skåneleden 5: Kullabergsbestigning

Postat av
Svara

Gåbackar, stenar, rötter – och lön för mödan i form av fin utsikt och en skön upplevelse av naturen. Så skulle man kunna min ”färöiska” träning på Kullaberg i förmiddags.

Det blev sammanlagt drygt 420 höjdmeter uppför backarna från den idylliska hamnen i Arild till högsta ”toppen” i området, Håkull, som reser sig 188 meter över havsnivån. Upp dit kommer man via någon av två stigar. Den östra är brant som sjutton, stenig och snudd på omöjlig att springa uppför. Den västra, däremot, är inte lika brant och erbjuder bättre möjligheter för löpning så jag valde förstås den tuffa vägen upp och den lite lättare nerför.

Enbart Arild är värt utflykten, med det ena vackra huset efter det andra som klättrar uppför sluttningen och serpentinvägen. Burspråk, stockrosor, ja hela stället andas idyll. I alla fall så här års… Parkerade bilen i hamnen och följde sedan Skåneleden västerut (”Öresundsleden” eller SL5 som den formellt heter) vilket gick bra några kilometer innan jag sprang fel första gången – förmodligen lurad av att jag följde vissa träd som var märkta med en blekare och något ljusare orange färg än Skåneledens.

I det första fallet gjorde det inte så mycket, eftersom det innebar att jag fick se vackra Mölle mosse från sydsidan med sitt ”hav” av gigantiska näckrosor. Vackert som en filmkuliss!

Andra felspringningen skedde efter att jag hittat tillbaka till Skåneleden och i samband med att jag passerade en grind till en stor, kuperad kohage. Skulle förmodligen hållit höger direkt och letat efter nästa grind, i stället följde jag vägen genom hagen, där jag så småningom fick springa slalom mellan kor och kalvar på grönbete. Återigen lurad av ljusare orangea färgmarkeringar på träden…

Insåg misstaget alldeles för sent, när jag redan passerat hagen och efter att ha konsulterat dubbla kartor och kompass, men hade ingen lust att springa upp till kossorna igen utan valde en annan skogsväg ner mot Mölle. Därifrån följde jag landsvägen mot Arild några kilometer, innan jag vek av på en grusväg och sedan in i skogen sista biten ner mot hamnen. Totalt blev det drygt 18 kilometer i lugnt tempo, vilket kändes bra så här en vecka efter min Backyard Ultra i Trelleborg. Det innebar också ett bra träningspass inför äventyret på Färöarna, 422 meter uppför och lika många nerför (halvmaran på Färöarna innebär drygt 1 600 höjdmeter i ännu tuffare terräng). Tänk om det hade varit lite närmare hit till Kullaberg, då hade jag sett till att träna här ofta!

Innan jag satte mig i bilen i morse hade jag en förhoppning om att springa ända upp till Kullens fyr för att njuta av utsikten därifrån. Det hade dock inneburit ytterligare 7-8 kilometers löpning så det sparar jag till nästa gång. 18 räckte bra i dag – vilket belönades med en glass i Arilds lilla hamnkiosk.

RunTobyRun!

PS. Samlingssidan om mina etapper på Skåneleden, som hittills är fem, hittar du HÄR.

Vackra Arild
Uppförsbacke med stenar och rötter – bra träning!
Utsikt från Håkull
Det var det fräckaste… Ligga och slöa mitt på löpstigen!
Lilla Mu
Utanför Mölle
Utanför Mölle

Fiumicino 07:20

Postat av
Svara

Inleder dagen med löparskor på fötterna. Ser hur den lilla hamnstaden utanför Rom vaknar: flanörer, hundägare, renhållningsarbetare (jodå!), tre katter och så ett par kvinnor som skriker ute på gatan för att en havererad buss blockerar vägen. Italien i ett nötskal!

Som jag påpekat flera gånger: löparskor är ett lysande attribut om man vill upptäcka en ny plats eller ny stad. Bara att se sig omkring och välja vilket håll man ska ta!

Här i Italien är det förstås lämpligast på morgonen, innan det blir varmt, för när temperaturen sedan kliver upp mot 32 är det vettigast att bara ta det lugnt och i så fall invänta kvällen. Men då kan det å andra sidan bli svårt att både springa och äta gott. För det måste man i det här landet. Basta!

RunTobyRun!

Tiberns mynning sedd från den lustigt konstruerade gång/klaffbron.
Stranden (den allmänna delen) innan tillströmningen av badgäster.
Tillbaka vid hotellet.

TRELLEBORG: busväder på BUS

Postat av
Svara

Världens sötaste hejaklack, ett bröllop i löparskor och kastvindar som vällde in på Albäcksvallen – där har du tre oväntade fenomen som satte färg på årets Backyard Ultra Sydkusten. För egen del gick det som jag hoppats; att jag orkade ett varv längre än i fjol. Som säkert hade blivit ytterligare ett om inte vinden spelat mitt tält ett spratt.

# 65 – 190706
Backyard Ultra Sydkusten (BUS) 33.5 km
3.46:33 (effektiv löptid, 6:46/km)

Dags för första rundan – det vackraste och bästa varvet om man får tro arrangörerna. Fast det brukar de i och för sig säga om alla varv…

Frågan för dagen var förstås vilket humör vädergudarna skulle vara på, men av fredagens solsken syntes inte ett spår när jag kom till Albäcksvallen i morse för att sätta upp mitt tält i regnet – vilket kändes väldigt mycket ”lumpen”.

Fredrik och Kenneth, som varit ute och provat banan på morgonkulan, intygade att spåret var i bra skick men att det var gott om blöta buskar och annat som stack ut – så räkna med att bli blöt.

Har tränat ett antal varv längs BUS-banan för att försöka tajma in en varvtid runt 45 minuter, det vill säga ett tempo på 6:30-6:40, Första rundan gick betydligt långsammare än så (47:20) vilket till stor del berodde på att vi fastnade i trafik uppför och uppe på ”gåbacken” i början av varvet. Andra varvet ställde jag mig längre fram i fållan och sprang sedan varvet i ett mer normalt träningstempo, 43:35 och därefter noterade jag varvtider mellan 44:50 och 47:10.

Tredje varvet avtog regnet, men sedan började det igen. ”Djungelstigen” mellan 1.3 och 1.8 kilometer – bästa biten på banan – började bli lite slirig och jag kan tänka mig att den kommer att bli rätt tuff i natt när det är pannlampa på. Samtidigt började vinden tillta och vände dessutom riktning något, från medvind längs den 1,5 kilometer långa kuststigen till rakt från sidan och genast blev det bra mycket jobbigare.

Världens sötaste hejaklack – tre lurviga fölungar

Målsättningen för dagen var att klara minst fem varv, det vill säga minst ett mer än jag gjorde i fjol. Klarade femman utan några större problem och tog sikte på ett sjätte (40,2 kilometer), som jag kände att jag borde klara av, joggande eller gående, inom den tillåtna timmen.

Men så slog vinden till. Precis när jag närmade mig mål välte plötsligt både startportalen och målportalen. Medan jag bunkrade energi i den (som vanligt) alldeles utmärkta energistationen såg jag i ögonvrån något grönt som fladdrade till borta i basecamp. Shit! Det visade sig att jag inte fått fast metallkrokarna ordentligt i marken utan vinden hade lyft hela ovandelen på tältet så den bara satt fast i en av krokarna.

Försökte förgäves stresssa fast tältduken i den hårda blåsten, samtidigt som jag hörde nedräkningen till starten på varv sex och insåg att det var kört; att jag skulle få stanna på fem. Vilket i och för sig var målet för dagen men inte vad jag hade tänkt mig femton minuter tidigare. Så surt! Men jag får väl kanske ta den där rundan nästa år i stället.

Återigen ett trevligt arrangemang i Trelleborg och det är väl fullt tänkbart att BUS även detta år blir framröstat som Sveriges bästa lopp. Jag siktar i alla fall redan på 2020!

RunTobyRun!

Ps. Så här dagen efter inser jag ju att jag bara skulle slängt in överdraget i innertältet och gett mig ut på varv 6, som dessutom nog blev ett rätt torrt varv. Var ju korkat att stå där och stressa till ingen nytta… Ds.

Ps2. Det är nu söndag kväll och jag ser på Facebook att det korats en vinnare, Niklas Gällentoft, som grejade hela 35 varv. Imponerande! Grattis!

Bröllop i löpardojjor – en ovanlig syn
(hölls i startfållan inför varv fem)
Tält är bra att ha när det regnar
– speciellt om det sitter som det ska…
Ännu en BUS-medalj i samlingen. Trevligt!

Countdown 9: dags för ytterligare ett elddop!

Postat av
Svara

Så har det gått ytterligare en månad och nu är det:
BARA två dagar kvar till Backyard Ultra Sydkusten
BARA två månader kvar till årets stora löpäventyr på Färöarna.
Och sen BARA ytterligare två till New York Marathon.
Det känns som att tiden går väldigt fort – samtidigt är det kul för det är ju just de här tre loppen som är målen med (nästan) allt mitt slit under året!

Juni innebar ytterligare en bra träningsmånad med stor variation i löpningen – även om det inte blev särskilt mycket ”bergsklättring” eller annan specialträning som jag egentligen skulle behöva för att klara loppet på Färöarna bättre. Men jag är nöjd ändå!

Att springa några rundor på Öland gav extra krydda både till träningen och semestern, därtill fick jag till flera pass i ”rätt” tempo på BUS-banan i Trelleborg, det vill säga runt minuten långsammare än jag normalt springer på träning. I och med dessa känns det som att jag är ganska väl förberedd inför BUS/Backyard Ultra Sydkusten på lördag, då det är upp till bevis för att se om jag orkar springa längre än jag gjorde i fjol.

Väderprognosen för lördag ser lite lurig ut och det finns risk för att det blir både regn och småkyligt i Trelleborg. Men kanske hellre det än 30 grader i skuggan – i alla fall för de löpare som tänkt sig hålla på betydligt längre än jag kommer att göra…

Utsikt längs vägen: Västra Sörby, Öland.

Sammanfattning juni:
Min målsättning är, som tidigare, att springa i snitt minst 10 pass och 100 kilometer per månad varav hälften ”på bortaplan”, det vill säga bortanför byn och riksväg 101. Samt att försöka variera längd på passen, tempo och underlag så mycket som möjligt – vilket jag tycker att jag lyckades väldigt bra med både under maj och juni. Så här ser det ut i träningsdagboken efter sex månader (inom parantes planerad träning i juni respektive hittills i år):

√ Antal pass: 14 (10). Totalt i år: 69 (62)
√ Antal kilometer: 129.6 (100.1). Totalt i år: 694.4 (604.7) 
√ Antal pass ”på bortaplan”: 9 (7). Totalt i år: 46 = 65.2 %. 
√ Månadens tidsmål: JA (10 km under 51:40). Klarat 5 av 6.
√ Antal lopp: 2 (0). Totalt i år: 9 (7). Båda loppen denna månad var dock Parkrun, som jag räknar som inofficiella lopp (se tidigare inlägg).

Räknat i kilometer ligger jag alltså nästan en månad före tidtabellen, vilket jag förstås är nöjd med, Samtidigt känner jag att jag behöver lägga på ytterligare några mil per månad fram till New York Marathon. Och så har vi Färöarna… Och jakten på höjdmeter… För det blev förstås inte så mycket bergsklättring eller annan tuff träning på Öland – heller – som jag skulle behöva. Ser nog inte bättre ut än att jag får väl öronmärka några kvällar till att springa upp och nerför trapporna på jobbet. Det är typ 145 trappsteg från källaren upp till sjuan så i brist på annat kan det kanske funka – även om det kommer att bli astrist. Men för säkerhets skull är det nog bäst att vänta tills de flesta hunnit gå hem… Samt försöka få till en utflykt till något oskånskt terrängparti, typ Kullaberg eller Stenshuvud. Det är trots allt två månader kvar till loppet…

Kul däremot att Ola och jag nu äntligen säkrat ett par biljetter till EM-kvalet i fotboll den 5 september; Färöarna-Sverige i Torshamn. Extra kul att den matchen spelas just när vi kommer att vara där!

RunTobyRun!

Ps. HIttills i år ser det alltså rätt bra ut i träningsdagboken, där jag nu sammanfattar ytterligare ett kvartals träning i form av ett löparbidrag. Det är femte året i rad som jag omsätter min träning i bidrag till organisationer som gör viktiga insatser i Sverige eller i världen. Årets första träningsbidrag gick till Läkare utan gränser, denna gång är det Barncancerfonden som får ett tillskott som motsvarar 1 krona per tränad kilometer under kvartalet. Totalt blev det 379 kilometer och därmed lika många kronor till fonden.

3 x Öland

Postat av
Svara

Har en skön vecka på Öland och passar förstås på att springa lite – något jag aldrig gjort förut. Här på Öland alltså…

Sammanlagt har det blivit tre rundor under veckan; två kortare med K och en längre morgonrunda på 15.9 km som gick både på småvägar och på en 7.2 kilometersslinga i skogen nedanför Ekerums Golf & Resort.

Öland lär ju vara en vit fläck på kartan när det gäller motionsspår, i alla fall om man ska tro Philip Persson och Oskar Jensen Sonden som gjort en inventering i bokform av ”Sveriges bästa motionsspår”. Å andra sidan finns här massor av småvägar som passar bra att springa eller cykla på. Och så finns det Ekerum.

Ekerum, strax söder om Borgholm längs 136:an, erbjuder nämligen spår i flera längder, som golfanläggningen skyltat upp – även om stigarna nog till största delen är allmänt gods – och av dessa valde jag alltså den svarta 7.2-rundan.

Hade förväntat mig en slinga runt ett antal fairways, med fara för att få en golfboll eller två i huvudet, men det är egentligen först sista kilometern som terrängen börjar andas golf. Innan dess bjuder 7.2-rundan på skön och varierad löpning på grusväg och allehanda stigar, där man emellanåt får kolla var man sätter fötterna så att man inte snavar på någon rot eller sten. Banan och skogen skiftar karaktär flera gånger och bjuder också – högst otippat – på en monsterbacke uppför åsen. Riktigt tuff!

Extra vackert blev det när jag kom ner till Kalmar sund, som låg alldeles spegelblankt och fint. En riktigt härlig morgon (och med tanke på att termometern sedan stack upp över 30 grader var det förstås extra skönt att komma ut tidigt).

Kul också med alla djur längs vägen: får och kossor, hare, hjortar och en glad gammal tax som kom ut och sade hej.

RunTobyRun!

Första löprundan på Öland både för mig och K. Extra kul att det blev samtidigt!
Vindstilla och spegelblankt på Kalmar sund
Monsterbacke – oväntad krydda på Ekerums 7.2-slinga
Skönaste biten på Ekerums 7.2-slinga

    Lugn landsvägsrunda avslutar sjunde träningsåret

    Postat av
    Svara

    Med 12.5 lugna kilometer runt grannbyarna satte jag i går punkt för mitt sjunde träningsår – för idag är det exakt sju år sen sedan jag tog upp löpningen igen efter nästan 16 års vacuum. Tänk vad tiden går!

    En snabbgenomgång av det sjunde träningsåret visar att jag klarade årsmålet om 1 200 km med råge, att jag noterade den tredje mesta träningsmängden (räknat i kilometer), men framför allt att jag kunnat träna ett helt år utan att bli störd av skador eller sjukdomar.

    Visst, det har varit några små skavanker här och där under våren, men i stort sett har jag kunnat träna på som planerat. Jag har också ställt upp och fullföljt samtliga 16 lopp som jag anmält mig till (plus två Parkrun) så jag får definitivt vara nöjd med träningsåret och hoppas att nästa, mitt åttonde, blir minst lika bra, helst ännu bättre. Skulle vara kul och kännas väldigt skönt att bryta den hittills tydliga statistiska trenden om varannat bra år, varannat sämre. Förutsättningen för det är ju, återigen, att få vara hel och frisk.

    Totalt blev det 141 träningpass eller lopp under året och 1325.9 km ”på banken”.

    Träningsmängd i kilometer, år för år:

    2012/13: 1 307.1 km (4)
    2013/14: 1 107.3 km (5)
    2014/15: 1 454.2 km (1)
    2015/16: 1 044.6 km (6)
    2016/17: 1 432.9 km (2)
    2017/18: 950.0 km (7)
    2018/19: 1 325.9 km (3)

    RunTobyRun!

    BUS-träning i sakta mak

    Postat av
    Svara

    Springa långsamt är väl ingen konst? Jo, det är precis vad det är!

    Med mindre än fyra veckor kvar till årets BUS, Backyard Ultra Sydkusten, har jag nu börjat träna på att springa så långsamt som möjligt. Hittills i veckan har det blivit 4 1/2 varv runt banan, totalt 30 km i ett tempo om 6:40 minuter/kilometer.

    Det är ungefär minuten långsammare än mitt normala träningstempo (5:30-5:45/km) och syftet är förstås att orka längre – för på BUS spelar det ingen roll hur fort man springer. Så länge man klarar varvet om 6 708 meter under en timme får man fortsätta ytterligare ett.

    Insåg redan i fjol att det är allt annat än enkelt att sänka tempot så pass mycket. Det innebär ett helt annat löpsteg och att hela tiden ligga och bromsa för att inte låta kroppen springa iväg som den brukar. Detta borde också kosta energi, tänker jag, men förhoppningsvis kostar det mindre än mitt normala löptempo skulle göra.

    6 juli är det dags igen för BUS – framröstat till Sveriges bästa lopp 2018. Målsättningen blir att springa minst ett varv längre än jag gjorde i fjol, det vill säga fem.

    Hoppas bara de hinner klippa ”ängen” tills dess, precis som de gjorde i fjol. Lite läskigt att springa i nästan meterhögt gräs, med tanke på fästingar och annat elände. För ormar finns det väl inte i Trelleborg…?

    RunTobyRun!

    PARKRUN #2: Välförtjänt mjukglass efteråt

    Postat av
    Svara


    XX. 190601
    MALMÖ RIBERSBORG PARKRUN     (#2)
    ”Nationaldag edition”
    24:37 (4:56/km)

    24 grader redan vid start i ett startfält som dagen i ära bestod av många gula och blå tröjor men också ett 20-tal skottar som kommit till Malmö för att pröva på Parkrun på bortaplan.

    Har egentligen inte så mycket att säga om dagens runda – mer än att det var varmt, att det var kul att K oxå följde med (fast hon egentligen inte gillar att springa lopp) och att det blev mjukglass efteråt. Den hade vi verkligen gjort oss förtjänta av!

    Sprang 38 sekunder långsammare än i lördags, vilket väl var rimligt både utifrån dagsform och värme. Siktade på att ta mig in under 25, så jag är nöjd.

    Förra gången slutade jag tvåa i min åldersklass, denna gång blev jag trea. Hade jag bara vetat om att britten framför mig sprang i samma klass hade jag förstås spurtat om honom. Eller inte. Parkrun är trots allt ett socialt event snarare än en tävling, så jag bjuder honom gärna på den andraplatsen!

    RunTobyRun!

    Countdown 8: tre månader kvar…

    Postat av
    Svara

    Häromdagen var det 100 dagar kvar till vår Mountain Half Marathon på Färöarna och nu börjar det kännas som att nedräkningen går allt snabbare…

    Vi fick till en hyfsat kuperad runda förra veckan, Ola och jag, men eftersom vi båda bor i Skåne kommer det förstås att bli tufft att få ihop så mycket ”bergsklättring” innan avresan till Färöarna för att känna att vi är tillräckligt förberedda inför den väglösa terräng som väntar. Men det lär gå att försätta berg med envishet, så får vi bara vara hela och friska ska vi nog lyckas hjälpa varandra över berget – speciellt som vi inte har några som helst ambitioner att springa mot klockan utan snarare ta det medvetet lugnt för att njuta så mycket det går av den storslagna naturen.

    Mindre än 100 dagar kvar, alltså. Och i morgon kväll (svensk tid) är det exakt 150 dagar kvar till årets sista stora utmaning, New York City Marathon, där målet blir att komma runt och helst göra det lite snabbare än jag gjorde i Köpenhamn. Det gick ju alldeles utmärkt två tredjedelar av distansen men tyvärr höll det inte hela vägen utan sista tredjedelen blev ett enda antiklimax. Så trist efter den fina starten!

    Ska försöka att inte packa ner för stora förväntningar på mig själv till New York men självfallet hoppas jag på ”revansch”; att lyckas hålla ihop loppet hela vägen och inte bli störd av några ömmande kroppdelar. Men det gäller förstås, som alltid, att ha respekt för distansen och lyssna noga på dagsformen i startfållan. Banan på NYCM lär ju dessutom vara tuffare än det hyfsat platta och lättlöpta Köpenhamn. Förra året lyckades de 52 813 löparna ta sig i mål på en genomsnittlig tid av 4.40:22 och det hade det ju varit kul att greja. Men som sagt, om 151 dagar vet vi hur det gick.

    Sammanfattning Maj:
    Min målsättning är, som tidigare, att springa i snitt minst 10 pass och 100 kilometer per månad varav hälften ”på bortaplan”, det vill säga bortanför byn och riksväg 101. Samt att försöka variera längd på passen, tempo och underlag så mycket som möjligt.

    Den här gången lyckades jag tyvärr inte bocka av alla fem delmålen (nedan) men tycker ändå att det blev en bra löpmånad. Jag grejade min första mara på 2 1/2 år och kom upp i sammanlagt 132.4 km, vilket faktiskt är min bästa majmånad sedan jag började löpträna igen 2012. Så även om det blev två bom på listan känner jag mig rätt nöjd ändå.

    Så här ser det ut i min träningsdagbok efter fem månader (inom parantes planerad träning i maj respektive hittills i år).

    √ Antal pass: 11 (10). Totalt i år: 55 (52).
    √ Antal kilometer: 132.4 (116.2). Totalt i år: 556.2 (504.6).
    —  Antal pass ”på bortaplan”: 5 (5.5). Totalt i år: 36/55 = 65.4 %.
    — Månadens tidsmål: NEJ (42.2 km under 4.24:52). Klarat 4 av 5.
    √ Antal lopp: 2 (2). Totalt i år: 7 (7).

    RunTobyRun!