Nu är jag klar med min bildsida om äventyret på Färöarna! Klicka på länken och njut av det fantastiska landskapet!

TILL BILDERNA!

Dags att åka hem men förmodligen kommer det inte att dröja länge förrän jag börjar sakna Färöarna igen – även om jag nog inte kommer springa det här loppet fler gånger…

Nej, en gång får räcka – i alla fall så länge som den läskigaste kilometern är kvar på bansträckningen. Dessutom: vad är oddsen på att få lika bra väder en gång till? Har ingen större lust att pröva på dessa branter i regn eller dimma… Men tillbaka till Färöarna åker jag gärna för att bila runt och prova olika vandringsleder. Och – most important – äntligen få se några lunnefåglar. En båttur runt ön Mykines lär vara ett säkert sätt men det hinns tyvärr inte med denna gång.

Tack och lov var banan föredömligt uppmärkt med rosa flaggor och på de mest kritiska ställena satt de med 10-20 meters mellanrum så i gårdagens solsken var risken minimal att någon skulle springa vilse.

Lika föredömligt har det dock inte varit på alla punkter i denna festival. Informationen till löparna kom sent och var ofullständig och innebar en massa frågor. Dessa besvarades lite här och där i olika trådar på festivalens facebooksida och i en FB-grupp för löpare men samlades aldrig upp i den officiella FAQ:n på hemsidan. Till råga på allt stämde inte de höjdprofiler, som tagits fram för de längsta loppen (42/60 km). Det gavs heller ingen förklaring till varför halvmaran och milen saknade denna intressanta grafik. Däremot fick vi ut en bra karta, som ingick i den obligatoriska packlistan.

I över en månad lovade festivalledningen mig att svara på några frågor via mejl (till en senare tidningsartikel om spektaklet) men trots flera påminnelser kom det inga svar utan jag fick improvisera och rycka tag i festivalgeneralen när jag fick syn på honom i samband med registreringen.

Men det märkligaste var nog ändå att bussresan ingick till den perifera startplatsen i Saksun – men inte bussen hem från det ännu mer perifera Tjörnuvik som ligger vid vägs ände och helt i avsaknad av allmänna kommunikationer. För resan hem behövde vi således köpa en biljett för 150 kr – vilket kändes smått kriminellt, speciellt som det ändå inte var någon som kollade biljetterna när vi gick på… Ska också bli intressant att se hur lång tid det dröjer innan resultatlistorna kommer upp på webben.

Förutom äventyrsfilmfestivalen i fredags har jag ingen koll på övriga arrangemang under festivalen. I går ordnades det inte mindre än tre efterfester, varav en på en gammal båt, men vi var för trötta…. Så efter fiskur med kipsi på den irländska puben och två välförtjänta öl på det fick det bli tidig hemgång.

Kroppen då? Ja den känns förstås lite seg idag, speciellt från knäna och nedåt. Det känns att vi gick så mycket på skrå. Armar och rygg är däremot okej även om det förstås var ovant även att springa med stavar och välfylld ryggsäck.

RunTobyRun!

Har sagt det förr och det tål att sägas igen: bästa sättet att uppleva en ny plats är ofta med löparskor på fötterna. Inledde därför dagen med en sightseeingjogg genom centrala Torshavn.

Det blev bland annat ett stopp vid premiärministerns och finansministerns gemensamma kontor på Tinganes, en liten udde med välbevarade gamla hus som är en riktig liten pärla. Och tänk, där sprang jag även på en katt som måste vara densamma som jag mötte på samma ställe för två år sedan! Hönorna, som också sprang omkring den gången syntes dock inte till.

Vi kom också upp till ”Skansin” och stannade till vid en oansenlig men spännande skylt som berättade om fästningens historia. Tänk att stället våldgästats av turkiska pirater på 1600-talet! Visst blir man nyfiken på hur 17 hamnade turkarna på Färöarna?? Snacka om snedseglare!

Efter en andra frukost gav vi oss ut på en andra sightseeing i – hör och häpna – soligt väder. Denna gång bar det inte av till fots utan med de röda stadsbussarna, som är helt gratis att åka med. Utsikt ingår!

På kvällen laddade vi med en enorm pizzabuffe och tog oss sedan till ”Perlan” och Reinsariid, som ligger fem minuters promenad från vår lilla stuga med grästak och fungerar som tävlingscentrum under Atjan Wild Islands Festival. Årets upplaga, som är den andra i ordningen, har lockat över 400 löpare från 20 länder – däribland Australien, Sydafrika och Kanada.

Programmet erbjuder, förutom löpning, även klättring, kajakpaddling, segling, att simma i grottor och så kvällens äventyrsfilmfestival, den första av sitt slag på Färöarna. De fem kortfilmerna var alla inspelade på ögruppen och spännande – även om lokalen i sig inte var den bästa för filmvisning…

Sammanfattningsvis känns det rätt bra i kroppen inför morgondagens brutalstrapats och det ser dessutom ut att bli riktigt fint löpväder. Jag ska göra mitt bästa för att ta det lugnt och försöka njuta – branterna till trots – och ta många fotopauser. Och att komma i mål utan att snubbla på fel ställe… För hur jag vrider och vänder på detta känns det som att nästan alla andra löpare är bättre tränade, mer erfarna av tuff terräng och helt enkelt bättre förberedda på alla sätt och vis.

Så hjälp mig och håll tummarna i morgon från klockan 11!

RunTobyRun!

Nej, den efterlängtade drömresan till Färöarna började inget vidare eftersom bagagefolket på Kastrup gick ut i en vild strejk lagom till att vi skulle kliva på.

Efter en timmes väntan vid gaten fick vi äntligen gå ombord på SAS-kärran – dock med beskedet att vi förmodligen skulle lyfta utan vårt bagage och att detta skulle komma i efterhand, så snart strejken var över. Fast det går ju inte mer än tre plan om dagen från Kastrup till Färöarna så det kan ju ta tid…

Förbannade mig själv för att jag inte packat alla löpgrejor i ett handbagage – för att få ut sin nummerlapp och starta måste man nämligen visa upp varenda pryl på packlistan…

Bänkade mig ombord bland ett stort gäng svenska fotbollssupportrar samt TV4:s kommentator, lätt nervösa för att inte hinna i tid till kvällens EM-kval men stämningen var ändå ganska munter.

Nästa besked blev att vi inte skulle få lyfta av säkerhetsskäl, på grund av obalans i planet orsakad av den ovanliga situationen att kabinen var full (180 passagerare) men bagageutrymmet tomt. Därför skulle man behöva lasta på någon form av bagage – vårt eller någon form av ballast – för att få tillstånd att lyfta. Inget annat att göra än att vänta lite till… Som om detta inte var nog visade det sig förstås att strejken även gällde snubben som skulle knuffa ut planet från gaten. Så klart! Varför skulle han vara på plats om ingen annan jobbade?

Till slut lyfte vi, 2:37 försenade, det vill säga en stund efter det att vi egentligen skulle landat – fortfarande utan något besked om det var vårt bagage som lastats ombord eller 600 kilo sand.

Nåväl, försökte hålla mig cool och tänka att deadline för registreringen till traillöpningen inte är förrän klockan 23 i morgon (fredag) kväll så det finns väl hyfsat goda chanser att grejorna ska komma fram i tid. Samtidigt vill vi ju helst slippa att lämna fotbollsmatchen för att möta upp någon budbil från SAS…

Men det löste sig – i alla fall för oss även om det verkar som att allas väskor inte dök upp i lotteriet!

Efter nummerlappsuthämtning – och stickprovskontroll av att vi hade överdragskläder, visselpipa, aluminiumfilt och proviant (gel/energibars) anslöt vi till supportersamlingen på en irländsk (!) pub för att hämta ut våra förbokade matchbiljetter till ”undankappingen” mot Färöarna. En match där Sverige förstås var storfavoriter. Men man vet ju aldrig, Färöarna har skrällt förr i fotboll.

Tippade 5-1 till Sverige, det blev ”bara” 4-0 men ändå en säker trepoängare på konstgräset i Torshavn.

Avslutade sedan kvällen på Mikkellers pub där det var varmt och svettigt – bland annat ett gäng som varit ute på sightseingjogg med pannlampor – ett av många arrangemang under Atjan Wild Islands Festival där trailloppen på lördag är den stora höjdpunkten.

RunTobyRun!