New York 2019

Första 500 löparna passerar över Verrazzanobron mellan
Staten Island och Brooklyn (cirka 1.5 km)

Fantastisk stämning, snudd på perfekt löpväder och på alla sätt och vis en dag att minnas i New York. Det var bara en liten, inte allt för obetydlig detalj…

…och det var förstås att jag själv inte kunde springa. När ryggontet slog till igen för två veckor sedan kände jag direkt att det var kört. Så himla surt!

Men man lever ju på hoppet så jag hämtade ut min nummerlapp, kollade in öppningsceremonin och åkte med på besiktning av banan med buss. Väntade med att fatta det definitiva beslutet till lördag morgon, efter att ha testat att springa 1,7 km i lugnt tempo och insett att ryggen inte skulle hålla. Visst, jag hade säkert kunna gå en eller två mil i sakta mak, men till vilken nytta? Har ju inte bara haft ont utan även missat 5-6 veckors träning i september och oktober. Och hur kul är det att bryta halvvägs?

Så istället för att gå upp i svinottan fick jag lite extra sovmorgon och slapp därmed även stå och huttra några timmar i startområdet på Staten Island. Tog tunnelbanan ut till fyra ställen längs banan och wow, vilket tryck. Snacka om att staden verkligen levde upp till sitt rykte! Fick gåshud inte minst i Queens vid cirka 24 km, där löparna fick massor av pepp innan de svängde vänster och uppför sega Queenboro Bridge.

En videosnutt jag satt ihop från 3, 11, 24 och 37 km.
Tyvärr har ljudet fallit bort i början av klippet.

Jag gläds förstås med alla som tog sig runt, men måste samtidigt erkänna att efter loppet hade det nog varit skönare att bo på ett hotell utan löpare. Och att åka ut till flygplatsen på något annat sätt än i en buss full av svenska och norska löpare… Därtill var det ”Medal Monday” igår, där tusentals löpare knallade runt på stan med sina medaljer. Gott om bling även på flygplatsen och det är klart att det svider, konstigt vore det väl annars.

Känner ändå att jag fattade rätt beslut som lät förnuftet vinna över hjärtat och envisheten. Återstår nu att se om detta var ”now or never” i New York eller om jag får chansen att springa något annat år, typ nästa år när loppet fyller 50 år.

RunTobyRun! (Förr eller senare springer jag igen…) 

Bay Ridge, Brooklyn (cirka 3 km)
Heja Sverige! (och alla andra…)
Brooklyn: 4:e avenyn i höjd med Union Street (cirka 11 km)
Queensboro Plaza (cirka 24 km) och ett fantastiskt tryck…
…på publiken för att ge löparna kraft inför uppförsbacken på Queensboro Bridge….
…som inte springs överst utan på ”nedre däck”
Banan markeras av blåa streck i asfalten plus flaggor längs vägen
5:e avenyn/110:e gatan. Här börjar Central Park – bara en halvmil kvar!
Mållinjen i Central Park (från invigningskvällen)
Nationsparad under invigningen. Argentina knallar in framför högljudda brassar.
Närmare mållinjen än så här kom jag tyvärr inte denna gång.
Vid svenska flaggan är det cirka 190 meter kvar på det klassiska upploppet.
Bara att bita ihop!
Nummerlappsmässan/marathonexpon. Modell större.
Första utmaningen: 60 meters stigning uppför Verrazzanobron.
Bay Ridge, Brooklyn, 2 minuter innan start vid högra brofästet.
”Medal Monday”