Om RunTobyRun

THOBBEVINTER

Det här är en blogg om prestationer, inte om att vara bäst.

Det är en blogg om en passion, inte ett skryt utan ett försök att göra en annorlunda träningsdagbok kryddad med betraktelser om varför det är värt att springa. Som att stå öga mot öga med två rådjur längs vägen och sedan se dem springa iväg mot solnedgången i en ömsesidig koreografi. Eller något annat oväntat möte på träningsrundan.

Den handlar om mig, Thobias Ligneman, en helt vanlig motionär som efter 16 års uppehåll plötsligt fick lust att börja springa igen. Hur jag strök alla mina gamla personbästa från tiden när jag var ung, smal och snabb och om hur jag hittade tillbaka till löpningen. Hur jag gjorde för att undvika skador, hur jag funderade kring att sätta mål, när jag lyckades och när det gick mindre bra. För det har ju varit sådana perioder också. Men framåt har det gått – totalt sett – och efter elva månaders träning sprang jag min första mara på 26 år.

Den handlar givetvis om att sätta mål, men de ska vara realistiska och i mitt fall kortsiktiga. Jag har inget slutligt mål med min träning, även om jag skulle vilja göra fler maror och klara en halvmara under 1:45. Men jag är ju inte 20 längre, så målen kommer att anpassas efter ålder och träningsmängd. Man vill ju inte hamna på akuten!

Visst har det hänt att jag sneglat avundsjukt mot mitt gamla jag, när jag var ung, smal och snabb. Mitt gamla jag tävlade alltid mot klockan. Jag sprang min milrunda fem till sex gånger i veckan, fast besluten om att springa snabbare än jag gjorde dagen innan, kollade mellantider efter vägen för att ständigt jaga sekunder och regelbundet fylla min träningsdagbok med miltider på 39-40 minuter. Jag var i bra form och följde mitt schema i ur och skur och någonstans på vägen  tappade jag löpglädjen, det blev för statiskt.

Samtidigt hände det andra saker i mitt liv. Jag flyttade tillbaka till Skåne, började en ny utbildning och bestämde mig för att börja spela fotboll igen för att hitta glädjen med idrotten igen, vilket jag också gjorde. Det blev ytterligare sex säsonger fotboll innan jag lade skorna på hyllan, 35 år gammal. Sedan några tappra men inte helhjärtade försök att träna på gym, men jag har aldrig trivts särskilt bra med att träna inomhus och istället blev det några år som soffpotatis innan jag insåg att nu är det dags att börja springa igen, efter 16 års uppehåll. Vågen peakade på tresiffrigt och konditionen var sämre än den borde.

Så här är jag! Ser du mig längs vägen eller på något lopp, peppa mig gärna. Jag kommer aldrig att försöka lägga mig i täten eller vinna några priser, men jag tänker ta mig i mål. För ibland räcker det att ha målet som mål.

Läs också: Loppet som förändrade mitt löptänk

RunTobyRun!
Följ mig lättare genom facebook.com/runtobyrun!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett × 5 =