FÄRÖARNA 21 KM TRAIL – magiskt vackert, magiskt jobbigt

# 67 – 190907
The Faroe Islands Mountain Half Marathon
(Atjan Wild Islands Festival) 21.1 km/1625 höjdmeter
4.58:56 (14:13/km)

FLER BILDER FRÅN LOPPET HITTAR DU HÄR

9:15 i morse var det äntligen klara färdiga gå för bussen ut i Saksun och loppet vi längtat efter sedan slutet av oktober förra året. De senaste veckorna har dock både Ola och jag fyllts av tvivel, om vi tagit oss vatten över huvudet och överskattat våra förmågor… Kommer det inte att bli i läskigaste laget? Och är inte alla andra bättre tränade för uppgiften?

Efter att ha kört ner genom den vackra dalgången till Saksun tog vi rygg på tävlingsledningen och gick ner på den mörka, nästan svarta stranden. Antar att det är rätt få lopp som kan matcha en start som se denna – så vackert!

Första biten bestod av stenig grusväg och en kort sträcka asfalt, sedan gick vi på skrå längs sluttningen och redan efter ett par kilometer gav jag upp hoppet om att hålla mina fötter torra.

Efter cirka 4.6 korsade vi en liten bäck/fors och sedan gick det rätt uppför i tvä kilometer. Här hann jag ikapp en engelsk tjej, som jobbar för festivalen och registrerade mig i torsdags och skojade om att hon lovat att det skulle bli en ”walk in the park”. Det skulle det inte bli. Tvärtom…. Stavarna fick jobba för fullt och jag är så glad att jag tog dem med, hade nog inte gått annars.

Bakom toppen på Sandfelli väntade dagens enda checkpoint – och enda chans att dra sig ur… Men vi fortsatte vidare mot den läskigaste kilometer jag någonsin sprungit/gått/krupit.Det var nämligen inte meningen att vi skulle ta oss runt Langfjall utan rätt upp på de smala bergsryggarna med djupa stup på vardera sida. Till råga på allt blåste det rejält – kammarna ligger på cirka 700 meters höjd – och jag måste erkänna: jag var rädd som f-n när jag kröp upp på den första. Snacka om att få igen för sin fåfänga…

Det var läskigt men vi grejade det och fortsatte över ett månlandskap av stora stenar. Efter en brant och blöt nerförsbacke och sedan en ny klättring uppför kom vi ner på ett stort gräsbevuxet området ovanför Saksun – här fick vi chansen att se vattenfallen uppifrån vilket var mäktigt. Tog en drickapaus ur den lilla forsen och fortsatte sedan den sista tredjedelen som består av en gammal vandringsled mellan Saksun och Tjörnuvik. Här var också brant emellanåt men i alla fall en stig…. Stannade vid en annan bäck och fyllde min ena vattenflaska. Gott!

Sista fyra går utför. Efter ett tag dyker målet i Tjörnuvik upp nedanför oss, en liten by med typ 70 invånare som bokstavligt talat ligger vid vägs ände. Men än var det långt ner – och dessutom kladdigt.

När jag äntligen kom ner till målet på stranden, fick min medalj och min öl, ja då var lyckan total. Magiskt vackert, fruktansvärt brant och jobbigt på sina ställen och så den där riktigt läskiga kilometern… Jag är så glad att det inte regnade eller var dimma, då hade jag nog inte vågat mig upp utan vänt tillbaka till checkpointen och gett upp.

RunTobyRun!

Här är några bilder från mobilen. Fler bilder från strapatsen hittar du under BILDER

På väg ner till starten i Saksun
Fem minuter till start – vackraste startplatsen någonsin?
Två kanadensiska löpare med hejaklack på den korta asfaltsträckan i början av loppet
Vi passerade två bergskammar – riktigt läskigt i vinden med stup på båda sidorna
Hade hellre sprungit runt än längs kanmen…
Jesusljus ovanför Saksun
Äntligen! Vi ser målet men det är flera kilometer kvar…
Vägen net mot mål
Målgång i Tjörnuvik – nästan lika vackert som starten i Saksun
Ola och jag jublar efter målgång
Medaljen

Färöarna dag 2

Utanför vår ”stova”, redo för morgonjogg!

Har sagt det förr och det tål att sägas igen: bästa sättet att uppleva en ny plats är ofta med löparskor på fötterna. Inledde därför dagen med en sightseeingjogg genom centrala Torshavn.

Tinganes, ”regeringsudden” i Torshavn

Det blev bland annat ett stopp vid premiärministerns och finansministerns gemensamma kontor på Tinganes, en liten udde med välbevarade gamla hus som är en riktig liten pärla. Och tänk, där sprang jag även på en katt som måste vara densamma som jag mötte på samma ställe för två år sedan! Hönorna, som också sprang omkring den gången syntes dock inte till.

Här ”bor” Färöarnas premiärminister – ett rött hus med gräs på taket.
Samma kisse som 2017?
”Skansin” byggdes som skydd efter ett angrepp av turkiska (!) pirater 1628.

Vi kom också upp till ”Skansin” och stannade till vid en oansenlig men spännande skylt som berättade om fästningens historia. Tänk att stället våldgästats av turkiska pirater på 1600-talet! Visst blir man nyfiken på hur 17 hamnade turkarna på Färöarna?? Snacka om snedseglare!

Pustar ut

Efter en andra frukost gav vi oss ut på en andra sightseeing i – hör och häpna – soligt väder. Denna gång bar det inte av till fots utan med de röda stadsbussarna, som är helt gratis att åka med. Utsikt ingår!

Utsikt från Färöarnas nationalmuseum

På kvällen laddade vi med en enorm pizzabuffe och tog oss sedan till ”Perlan” och Reinsariid, som ligger fem minuters promenad från vår lilla stuga med grästak och fungerar som tävlingscentrum under Atjan Wild Islands Festival. Årets upplaga, som är den andra i ordningen, har lockat över 400 löpare från 20 länder – däribland Australien, Sydafrika och Kanada.

Filmfestival i trång lokal.

Programmet erbjuder, förutom löpning, även klättring, kajakpaddling, segling, att simma i grottor och så kvällens äventyrsfilmfestival, den första av sitt slag på Färöarna. De fem kortfilmerna var alla inspelade på ögruppen och spännande – även om lokalen i sig inte var den bästa för filmvisning…

Väderprognosen för i morgon. Än så länge ser det ut att kunna bli perfekta förhållanden. Men det kan svänga väldigt snabbt på Färöarna…

Sammanfattningsvis känns det rätt bra i kroppen inför morgondagens brutalstrapats och det ser dessutom ut att bli riktigt fint löpväder. Jag ska göra mitt bästa för att ta det lugnt och försöka njuta – branterna till trots – och ta många fotopauser. Och att komma i mål utan att snubbla på fel ställe… För hur jag vrider och vänder på detta känns det som att nästan alla andra löpare är bättre tränade, mer erfarna av tuff terräng och helt enkelt bättre förberedda på alla sätt och vis.

Så hjälp mig och håll tummarna i morgon från klockan 11!

RunTobyRun!

Färöarna dag 1

Nej, den efterlängtade drömresan till Färöarna började inget vidare eftersom bagagefolket på Kastrup gick ut i en vild strejk lagom till att vi skulle kliva på.

Efter en timmes väntan vid gaten fick vi äntligen gå ombord på SAS-kärran – dock med beskedet att vi förmodligen skulle lyfta utan vårt bagage och att detta skulle komma i efterhand, så snart strejken var över. Fast det går ju inte mer än tre plan om dagen från Kastrup till Färöarna så det kan ju ta tid…

Förbannade mig själv för att jag inte packat alla löpgrejor i ett handbagage – för att få ut sin nummerlapp och starta måste man nämligen visa upp varenda pryl på packlistan…

Bänkade mig ombord bland ett stort gäng svenska fotbollssupportrar samt TV4:s kommentator, lätt nervösa för att inte hinna i tid till kvällens EM-kval men stämningen var ändå ganska munter.

Nästa besked blev att vi inte skulle få lyfta av säkerhetsskäl, på grund av obalans i planet orsakad av den ovanliga situationen att kabinen var full (180 passagerare) men bagageutrymmet tomt. Därför skulle man behöva lasta på någon form av bagage – vårt eller någon form av ballast – för att få tillstånd att lyfta. Inget annat att göra än att vänta lite till… Som om detta inte var nog visade det sig förstås att strejken även gällde snubben som skulle knuffa ut planet från gaten. Så klart! Varför skulle han vara på plats om ingen annan jobbade?

Till slut lyfte vi, 2:37 försenade, det vill säga en stund efter det att vi egentligen skulle landat – fortfarande utan något besked om det var vårt bagage som lastats ombord eller 600 kilo sand.

Nåväl, försökte hålla mig cool och tänka att deadline för registreringen till traillöpningen inte är förrän klockan 23 i morgon (fredag) kväll så det finns väl hyfsat goda chanser att grejorna ska komma fram i tid. Samtidigt vill vi ju helst slippa att lämna fotbollsmatchen för att möta upp någon budbil från SAS…

Men det löste sig – i alla fall för oss även om det verkar som att allas väskor inte dök upp i lotteriet!

Efter nummerlappsuthämtning – och stickprovskontroll av att vi hade överdragskläder, visselpipa, aluminiumfilt och proviant (gel/energibars) anslöt vi till supportersamlingen på en irländsk (!) pub för att hämta ut våra förbokade matchbiljetter till ”undankappingen” mot Färöarna. En match där Sverige förstås var storfavoriter. Men man vet ju aldrig, Färöarna har skrällt förr i fotboll.

Tippade 5-1 till Sverige, det blev ”bara” 4-0 men ändå en säker trepoängare på konstgräset i Torshavn.

Avslutade sedan kvällen på Mikkellers pub där det var varmt och svettigt – bland annat ett gäng som varit ute på sightseingjogg med pannlampor – ett av många arrangemang under Atjan Wild Islands Festival där trailloppen på lördag är den stora höjdpunkten.

RunTobyRun!

Augusti.

Så har det blivit dags att sammanfatta ännu en månads löpning, som blev lite annorlunda än jag tänkt mig från början. Bland annat lade jag in en veckas ”walk-streak” med sju snabba gångpass.

Min målsättning är, som tidigare, att springa i snitt minst 10 pass och 100 kilometer per månad varav hälften ”på bortaplan”, det vill säga bortanför byn och riksväg 101. Samt att försöka variera längd på passen, tempo och underlag så mycket som möjligt.

Det blev bra variation den här månaden också men då jag genomförde samtliga gångpass på hemmaplan (runt Jiddebjer) sprack mitt geografiska 50-procentsmål. Totalt sett är jag dock uppe i 60 ”bortapass” i år, vilket innebär att jag redan nu – med fyra månader kvar på året – hunnit med så många som jag hade planerat för under hela 2019. Check på den!

Så här ser det ut i träningsdagboken efter åtta månader (inom parantes planerad träning i augusti respektive hittills i år):

* Antal pass: 18 (11). Totalt i år: 95 (82)
* Antal kilometer: 128.7 (96.8). Totalt i år: 932.7 (800.0)
Antal pass ”på bortaplan”: 7 av 18 = 39 % (mål 50 %). Totalt i år: 60 = 63.2 %.
Månadens tidsmål: NJA (målet var att springa 15 km på 1.26:45, vilket jag klarade fast bara i uppdelad form, i 3 x 5 km med lite vila emellan).
Antal lopp: 2 (1). Totalt i år: 12 (9).

TRELLEBORG: oväntat lätt efter period med sega ben

Överlägsne segraren på 10 km, David Hartman (i rött) tog snabbt kommandot i värmen.

# 66 – 190831
Trelleborgsloppet, 5 km
24:33 (4:55/km)

Så var det dags för min tredje start på Trelleborgsloppet och den första på fem kilometer. Ett val, som kändes helt rätt efter ett par veckor med oförklarligt sega ben och den tryckande värmen därtill.

Egentligen är det inte så mycket att säga om dagens insats. När jag anmälde mig siktade jag på att kuta i mål runt 24:30, men efter de senaste veckornas seghet kändes 27:30 (5:30/km) som ett betydligt rimligare mål…

Kände mig för under det inledande varvet på löparbanorna och bestämde mig sedan för att inte hålla på och snegla på klockan utan låta kroppen göra jobbet och försöka hitta rätt tempo. En fördel med 5-kilometersrundan är att det egentligen bara är en uppförsbacke, ett lätt motlut mellan 400 och 900 meter. Sedan är det platt eller sluttar lätt nerför, vilket förstås var extra skönt en dag som denna när värmen sållade agnarna från vetet – vilket framgick med all tydlighet när millöparna varvade vid stadion, precis innan 5-kilometersgänget släpptes iväg. Där var många som såg rejält slitna ut redan halvvägs.

När vi sprang in i Stadsparken, med dryga kilometern kvar, började det kännas lite tufft men jag bet ihop och tog mig i mål på en överraskande bra tid: 24:33 – trots att jag varken spurtade eller kollade på klockan en enda gång under hela loppet. Det trodde jag faktiskt inte, när jag ställde mig på startlinjen.

Nästa lördag är det tuffare tag som väntar – då är det äntligen dags för årets stora utmaning, The Faroe Islands Mountain Half Marathon. Allt fram till nu har bara varit uppvärmning…

RunTobyRun!

Uppvärmning: någon måste vara först…

Känner du flygskam?

Jag skäms inte för att ta flyget ibland men tycker förstås att det är bra om flygskam-debatten kan få fler att fundera över om det finns andra alternativ till flyget innan man slentrianmässigt bokar sin biljett.

I år har jag exempelvis gjort aktiva val två gånger och tagit tåget till Uppsala istället för att flyga via Arlanda. När det gäller Färöarna, däremot, om två veckor så känns ju enda alternativet – båt – inte särskilt lockande. Dels tar resan flera dagar, dels går det bara typ en avgång i veckan så det skulle krävas två eller rent av tre veckor för att ta sig dit och hem. I ett sånt läge tycker jag knappast att man ska känna någon flygskam – däremot kan man förstås ta sig en funderare över om man verkligen måste åka just dit eller om det finns något alternativt lopp som ligger närmare till.

Att åka tåg är egentligen rätt mysigt. Tåglufferna 1989 och 1992 sitter fortfarande kvar på näthinnan och visst vore det bra om den nyväckta tågtrenden håller i sig så att någon äntligen får tummen ur och råddar ihop en gemensam europeisk sökmotor och bokningsystem för tågresor. Förvisso hade jag själv inga problem att ta mig runt Europa utan internet, på något sätt löste det sig alltid. Samma sak med boendet. Men om det går att sälja flygresor och hotell via gemensamma databaser (Mr Jet, Hotels.com m fl) så borde det väl även gå att samla alla tågbolag under ett och samma paraply? Men hittills har det tydligen varit för svårt. Hm…

Slutligen hoppas jag att det blir en marknad för fler specialtåg, som Snälltågets resa till Berlin marathon (se bilden). 998 kronor tur och retur är inte bara överkomligt, det är dessutom klart billigare än de resor jag idag kunde söka fram från Kastrup (från 1487 kr plus 240 för tåget över bron).  Blir faktiskt lite sugen på att åka ner till Berlin den helgen, fast jag inte ska springa…

Kuriosa: tåget till Berlin passerar dessutom nästan utanför mitt fönster på sträckan mellan Malmö och färjeläget i Trelleborg.

RunTobyRun!

Kuta till Salzburg

Du är bjuden på kändisbröllop i Salzburg men väljer – till skillnad mot de flesta normalt funtade människor – bort alla former av bekvämt resande för att istället ta dig ner till Österrike med löparskor på fötterna och med en minimal packning på ryggen...

Två år efter Springa med vingar har Lundaförfattaren Dekius Lack (alias Krister Gerhardsson) släppt en ny bok om sin karaktär ”Kristoffer”.

Förra gången bestämde sig Kristoffer för att springa från Lund till Aten på 80 dagar i sällskap med två gamla kompisar – läkaren Martin och sökaren/före detta missbrukaren Tommy – för att sedan, som grädde på moset. avrunda utflykten genom att springa den klassiska maran från Marathonas till Aten. Genom slumpens försorg fick de oväntat sällskap på stolleprovet av en känd amerikansk skådespelerska, Mary, som visade sig vara en fena på att springa långt.

Den nya boken utspelar sig två år senare och börjar med att Kristoffer och Martin blir bjudna till Marys bröllop i Salzburg. Martin, som har fullt upp i läkarkarriären, bestämmer sig för att ta flyget ner, medan den nyskilde författaren Kristoffer bestämmer sig för att springa ner, det är ju trots allt bara 120 mil eller så. Och precis som i första boken dröjer det inte länge förrän slumpen träder in i handlingen.

Den första boken var spännande och fascinerande, förutom att jag tyckte att det var för många märkliga tillbakablickar från killarnas förflutna. Det gällde framför allt beskrivningen av Tommys osannolika liv, där det kändes som att Lack tog i lite för mycket för att skapa karaktären. Själva storyn däremot, löpningen till Grekland, kändes som att den skulle kunnat vara äkta utifrån hur Lack skildrar hur kroppen reagerar genom trötthet, skador och utmattningssymptom längs vägen. Samtidigt var det, för mig som aldrig sprungit längre än ett maraton, svårt att komma ifrån att det är jäkligt långt till Aten och att det ska väldigt mycket till för att en person ska orka springa dit på 80 dagar. Men det kan ju bli en bra story ändå.

När natten kommer är vägarna mina är, precis som föregångaren, väldigt svår att lägga ifrån sig. Man vill ju veta hur det går, ska Kristoffer orka springa hela vägen? Och kommer han fram i tid?

Eftersom den nya boken är en direkt fortsättning på Springa med vingar är det nog en förutsättning att du läser ettan först, annars är det nog stor risk att du uppfattar den nya boken som en snurrig och osannolik samling skrönor om de människor Kristoffer möter längs vägen. Att han dessutom springer dagsetapper på både sex och åtta mil, 17 dagar i sträck, utan att äta och sova ordentligt, gör kanske heller inte berättelsen särskilt trovärdig. Men spännande.

Det kan också vara en fördel att läsa Springa med vingar först för att få ett slags facit till vem Kristoffer är och vad som driver honom till de här, rätt så knasiga strapatserna. Den förra boken förklarar också hans relation till den ständigt närvarande – och frånvarande – sökaren Tommy. Som i boken fått formulera följande: ”löpningen är det närmaste vi kan komma för att förstå världen. Små korta stunder under ett långpass då vi får glimtvis kunskap om vad allting handlar om. Man upplever det kanske inte förnuftsmässigt. Nej, det är på ett djupare plan än så. Allting hamnar på rätt plats inom en och man lyfter blicken mot himlen och det vibrerar hela vägen in till själens innersta pumpande eld. Man kan inte formulera det i ord”.

Dekius Lack gör i alla fall ett försök att formulera löpningen i ord – att han själv är långlöpare råder det ingen tvivel om.

RunTobyRun!

Skåneleden 6: Kullabergsbestigning från andra hållet

Årets sjätte etapp på Skåneleden blev också den hittills vackraste – en trevlig och lätt utmanande sträcka från Mölle till Kullens fyr och ner mot Johannelust och tillbaka.

Totalt blev det en bra runda på drygt 13 kilometer och 281 höjdmeter; en runda som bjuder både på varierande terräng och underlag, några rejäla branter och så på det lite regn och klägg som gjorde det extra viktigt att ta det lugnt och hålla koll på var man sätter sina fötter. Precis sån träning som jag behöver inför loppet på Färöarna!

Men även om det var lite kläggigt på sina ställen så var nog denna etapp ändå ”snällare” än den jag gjorde på norra sidan av Kullaberg förra månaden när jag utgick från Arild. Men oavsett om jag minns rätt eller fel så var det mycket mer utsikt – och finare utsikt – på dagens etapp.

Fler bilder finns, i vanlig ordning, på samlingssidan för Skåneleden.

RunTobyRun!

Ny chans att få göra VM-debut!

Bild: Gdynia Polmaraton

Äntligen får jag en ny chans att göra VM-debut och komma hem med en ”VM-medalj”! Den 29 mars nästa år avgörs nämligen VM i halvmaraton i Polen, där jag tillsammans med 12 000 andra ”vanliga” löpare kommer att försöka ta rygg på de vindsnabba afrikanerna…

VM-halvmaran avgörs vartannat år och sedan Köpenhamn 2014 är loppet öppet även för oss som inte slåss om ädla medaljer. I Köpenhamn fick jag kasta in handduken på grund av sjukdom och det kändes jäkligt surt (var dock så risig att det inte fanns på kartan att ens försöka springa och det var i alla fall bättre än att stå i startfållan och tveka om man har lite ont i halsen eller inte).

Hoppas på bättre lycka nästa år och en förhoppningsvis häftig upplevelse och VM-debut! Det blir dessutom första gången som jag besöker vårt södra grannland Polen – trots att det ligger så nära har det hittills varit en vit fläck på kartan för mig.

När det gäller tätlöparna så kommer jag låta de snubbarna sticka iväg i sitt eget tempo – så jag får hålla mitt. Vore bara korkat att försöka hänga på någon som springer nästan dubbelt så snabbt..

RunTobyRun!