Fin vandring på Österlen

Idag blev det drygt 10 kilometer vandring på Österlen, varav cirka 8.8 på Skåneleden SL4/6 från Brösarp via Haväng till Vitemölla.

Etappen bjöd på skog, beteshagar och vackra sandstränder men var mindre kuperad än jag trott. Söder om väg 9 ligger ju Brösarps berömda backar, som är betydligt tuffare att ta sig an. Helt klart en trevlig etapp!

Men det roligaste med vandringen var att vi, högst oväntat, mötte två gamla kursare på leden mellan Haväng och Vitemölla. Den ene har jag regelbunden kontakt med och träffar vartannat år, den andre har jag nog inte träffat sedan 1998 – vad är oddsen?

RunTobyRun!

BILDER FRÅN MINA 19 ETAPPER (HITTILLS) PÅ SKÅNELEDEN

Högst otippat möte med Magnus och HC!

Nytt Spring – ny artikel!

På fredag går nästa nummer av löpmagasinet Spring till tryck med bland annat min artikel om Sydkusten Marathon och dess skapare Fredrik Davidsson.

Vill du ha rabatt? Beställ två nummer för priset av ett via länken nedan: http://spring.prenservice.se/KodLandning/Index/?Internetkod=436-4361008

RunTobyRun!

Ingen VM-debut i år heller…

I dag kom beskedet – som väntat ställs VM i halvmaraton in, i alla fall för oss 20 000 amatörer som skulle få en chans att försöka ta rygg på de vindsnabba proffsen.

Istället hoppas arrangörerna att vi springer 21 km någon annanstans som en global manifestation. Man kommer också att skicka ut alla nummerlappar, tröjor och medaljer även om det förstås är en klen tröst jämfört med känslan att nå mållinjen på ett VM. Är kanske inte lika spektakulärt att ta tåget till Trelleborg och springa hem…

RunTobyRun!

LOMMA: årets lopp – bokstavligt talat

#68 – 200829:
Lomma Backyard Ultra, 5 varv/33.5 km
3.56:21 (7:02/km)

Det var 51 veckor sedan sist, men tack vare ett återbud fick jag igår chansen att springa ett lopp igen – med extra bonus att det dessutom var en backyard ultra i det lilla mysiga formatet: Lomma Backyard Ultra.

Årets lopp? Ja, för min del det blir det nog det – med betoning på ”årets” -eftersom det nog inte blir fler lopp i år. Lär komma besked vilken dag som helst om att VM-halvmaran i Polen i oktober ställs in så när det gäller tävlingar får jag nog leva på minnena från Lomma ett bra tag.

Parkerade bilen 30 meter från start, vilket innebar att jag kunde använda den som ”bas” med ombyteskläder och energi. Sedan dröjde det inte många sekunder förrän regnet började ösa. Några enstaka åskknallar hördes också, även om det inte var lika intensivt som nere vid Skanör-Falsterbo.

20 minuter till start. Blött, blött, blött…

Så det blev ett blött första varv, där vi kryssade fram mellan de enorma pölar, som bildades längs banan som till stor del går på grus eller en skön – men klafsig – stig i skogen. Passerade avprickningen, blöt som en dränkt katt, men kunde samtidigt konstatera att det såg ut som att solen faktiskt var på väg att titta fram. Och mirakulöst nog var jag fortfarande hyfsat torr om fötterna!

Bunkrade lite energi på servicestationen – föredömligt riggad med två ”linjer”, uppdelade efter startnummer, rikligt försedda med handsprit och med uppmaning till löparna att hålla avstånd. Bra riggat av gänget från Lomma Motion & Maratonklubb!

Servicestationen efter första varvet. Och solen börjar titta fram!
Varv två

Andra varvet blev desto torrare – i alla fall uppifrån – men innebar en hel del hinder längs banan (se bilden ovan) som vi blev tvungna att springa eller till och med gå runt. Alla verkade dock ta det med ro, trots allt spelar ju inte tiden någon roll på en backyard, så länge man klarar sig runt varvet inom en timme.

Banan går i en åtta, vilket innebär att man passerar servicestationen halvvägs in på varvet. Det är förstås smart, logistiskt sett, men är också lite lurigt för när tälten och LMM:s beachflagga dyker upp så är det lätt att slappna av och tro att man är ”i mål” – i alla fall gjorde jag det på några av varven. Men sen väntar å andra sidan en belöning i form av den bästa delen på banan, en väldigt trevlig och vacker slinga genom tallskogen i Habo Fure.

Vackraste delen på banan: mellan 4 och 5.5 kilometer.

Vid mina tidigare backyard ultror, BUS i Trelleborg 2018 och 2019, blev det fyra respektive fem varv och utifrån dagsformen satte jag målet i Lomma till att greja fyra. Det blev sedan ytterligare ett bonusvarv, där jag stannade av efter 4 km och gick resten – eftersom det ändå skulle bli mitt sista så fanns det ju ingen anledning att ta ut sig i onödan.

Första varvet – i ösregnet – gick lite för fort (44:02), därefter mer lagom tempo (46:48, 45:34 och 46:01) innan jag saktade ner på slutet till 53:56. Kändes bra i kroppen och jag är nöjd med min insats – visst, det hade varit roligt att greja ytterligare ett varv + 2 kilometer för att komma upp i maratondistans men hela året har handlat om att skynda långsamt efter skadorna och bygga på successivt så det hade bara varit onödigt.

Att jag hamnade i Lomma kan jag tacka en gammal kollega för. Hon är med i arrangörsklubben och tipsade förra våren om att de skulle dra igång en backyard i liten skala. Premiären 2019 krockade dock med uppladdningen inför Copenhagen Marathon så jag kunde inte vara med. Årets lopp skulle gått i början av maj men flyttades på grund av ”Coronan”, men med begränsningen att det skulle få bli max 40 löpare.

Provsprang banan i våras tillsammans med ett glatt gäng löpare och en hund och när det sedan dök upp ett återbud blev jag erbjuden att springa och det kunde jag förstås inte tacka nej till.

Blir kanske en ny start nästa år – såvida det inte är helgen innan Göteborgsvarvet som jag förhoppningsvis ska få springa för första gången – ett lopp man bör ha på sitt CV!

RunTobyRun!

Fotnot: I skrivande stund är Martin Scharp ute på sitt 25:e och sista varv. Det blir alltså nästan 17 mil för hans del. Ytterligare två snubbar grejade 24 timmar/100 miles. Bästa kvinna klev av efter 19 timmar. Starkt jobbat!

På väg mot målgång på femte varvet
Starten på sjätte varvet

När Trafikverket gräver av spåren – testa att kuta!

Gör som ”Forrest Gump” och spring – ja det är Trafikverkets glimten-i-ögat-uppmaning till oss pendlare när järnvägssträckan Malmö-Lund stängs av nästa vecka. Så jag bestämde mig för att testa!

Sträckan mellan Malmö och Lund är inte bara en av Sveriges mest trafikerade, det är också ett nav som påverkar all annan trafik i syd – mot Köpenhamn, Helsingborg/Göteborg, Småland, Blekinge och norrut.

Nästa vecka stängs spåren av för att Trafikverket ska kunna bygga ut till fyra spår istället för dagens två. Information om planerna gick ut redan förra sommaren, men det skulle inte förvåna mig om det står någon på perrongen på måndag och svär för att hen missat hela grejen och då blir det kanske inte så skoj att försöka få plats på någon överfull ersättningsbuss.

Avstängning på motorvägen 2018 (länk till filmen: nederst på sidan)

För övrigt tycker jag att Trafikverket ska ha en stor eloge: vid den här typen av avstängningar brukar informationen inte bara vara tydlig och omfattande utan även snygg, underfundig och kul.

2018, när samma projekt behövde knipsa av motorvägen utanför Alnarp, gjorde verkets byrå en snygg travesti på öppningsscenen i filmen Falling Down, där Michael Douglas rollfigur flippar fullständigt efter att ha fastnat i en bilkö. Den här gången har man plankat den briljanta filmen Forrest Gump:

Ur årets informationsfilm (länk till filmen: nederst på sidan)

”Och då tänker jag springa. Springa som vinden”, konstaterar ”Forrest” innan han rättar till kepsen och ger sig av längs perrongen i den gamla delen av Malmö C – vilket ju inte fungerar på riktigt eftersom det inte går att komma ut just den vägen som han tar i filmen. Men det gör sig förstås bra på film med det vackra bågformade taket som bakgrund:

Vänd, Forrest, vänd! Snart tar det stopp!

Så frågan för dagen är hur lätt eller svårt är det då att springa istället för tåget?

Ja, för det första är det ju både svett- och tidskrävande så att springa åt båda hållen samma dag går bort, speciellt om man måste kånka på ombyteskläder eller en jobbedator . I mitt fall handlar det dessutom om att jag får hoppa på tåget i vilket fall, i och med att jag bor några stationer söder om Malmö.

Löpvägen är det ungefär 19 kilometer mellan stationerna och på denna relativt korta sträcka hinner man passera inte mindre än tre kommungränser. Bara en sån sak!

Valde att börja testet i Lund och springa från fel håll (jämfört med ”Forrest”) eftersom det – trots allt – är lättare att springa hem än till jobbet och ha en tid att passa. Plus att det är bra om man hinner duscha först… Nackdelen med att springa hem på eftermiddagen är förstås att det är mycket varmare då – runt 28 grader idag men tack och lov lite fläktande motvind ute på slätten…

Redan efter några minuter passerade jag Lunds senaste turistattraktion, den lilla mus-skivbutiken signerad kollektivet Anonymouse, som gjort Malmöbor och Lundensare glada med sina sinnrika, fiffiga och framför allt välgjorda installationer.

Så välgjort! Kolla Abbey Road! Och Dark Side of the Cheese…

Efter kommungränsen är det varmt. Riktigt varmt. Det är först framåt fem-sex kilometer, i höjd med Hjärup, som det bildas lite små partier av skugga av de träd som kantar cykelvägen. Tänker, att här är det nog inte så skoj att kuta i december när det blåser som sjutton och regnar på tvären.

Efter knappt en timme i bra tempo (i alla fall sett till värmen) passerar jag 10 kilometer och bron över E6:an. Sedan går det av bara farten i ytterligare en halvmil innan det börjar bli segt. riktigt segt, i höjd med Segevångsskolan i Malmö. Efter 16.5 är jag riktigt trött – men som en räddande ängel dyker den upp: GB-clownen! Går in i en skeppshandel (!) och köper en Dajmstrut och får sedan tillräckligt med energi för att klara mig fram till Malmö C.

Tåget tar typ 13 minuter – detta tog ganska exakt två timmar. Och lär inte vara något alternativ nästa vecka utan det blir till att jobba hemma eller försöka ta bilen någon dag. Problemet är att det lär väl alla andra också göra, så frågan är var det går att parkera…

Till sist: hur kul var då dagens sträcka på en skala mellan ett och tio? Tja… fyra kanske, möjligen fem men långt ifrån samma upplevelselöpning som i Skanör häromdagen.

RunTobyRun!

Första kommungränsen
Längst bort i bild kan man ana den del av motorvägen som grävdes upp 2018.

Fotnot:
Om du missat informationsfilmerna kan du se dessa på bland annat Facebook (Trafikverkets konto Fyrspåret Malmö-Lund)).

”Falling Down” – HÄR

”Forrest Gump” – HÄR

Skåneleden: vacker kvällsrunda norr om Skanör

Vackert och lättlöpt – men också lite lurigt när Skåneledens markeringar lekte kurragömma. Ja, så kan man sammanfatta gårdagens löpning norr om Skanör på SL5/etapp 20.

Förra veckan betade jag av den södra delen av slingan runt Falsterbonäset och nu var det dags att ta den norra delen, som är cirka 9 eller 13 kilometer beroende på om man går eller springer upp till spetsen vid ”Knösen”.

Började kvällens löpning i Skanörs hamn och fortsatte norrut längs badhytterna, upp bakom kyrkan längs en grusväg och sedan vidare över ljunghedar, kohagar och grusväg. Lättlöpt och vackert, men inte minst ute bland ljungen var det ibland svårt att se markeringarna och vid ett tillfälle sprang jag fel. Men bortsett från felspringningen är det en sträcka jag varmt kan rekommendera.

Det som drog ner upplevelsen hade egentligen ingenting med själva sträckan att göra utan skoskav orsakat av att jag var tvungen att tvätta mina favoritskor – efter att klantat till det och placerat bägge fötterna i illaluktande tång-gegga vid Smygehuk. Efter tvätten kändes skorna inte lika bra längre – de var dock så geggiga och luktade så illa efter det där feltrampet att jag inte hade något val än att köra dem i tvättmaskinen…

RunTobyRun!

Inte sannolikt att det blir någon expedition till Nord-Polen

Den 17 oktober, det vill säga om bara 66 dagar, är det meningen att jag äntligen ska få göra min efterlängtade VM-debut i halvmaraton i polska Gdynia – men det troligaste är att det inte blir något VM den här gången heller…

Tidigare idag kom beskedet från Frankfurt Marathon, som skulle gått helgen efter VM i Gdynia, att ännu ett stort lopp ställs in. Trist förstås, för de som sett fram mot att springa, men knappast någon överraskning.

När det gäller IAAF World Half Marathon Championships har de polska arrangörerna utlovat besked om hur det blir senast vid månadsskiftet, men med tanke på att Coronasmittan nu tagit fart och noterat rekordnivåer i landet så är det väl ingen högoddsare om även detta lopp ställs in – i alla fall för oss som inte ens i den vildaste fantasi kan kalla oss elitlöpare.

Min gissning är att man kommer att försöka göra som på Tokyo Marathon och bara låta eliten springa för att göra upp om ära och berömmelse och ädla medaljer.

Vi andra 25 000, som skulle göra festen i Gdynia till den största halvmaran i Polen någonsin, lär få boka av våra resor och se fram mot någon annan löprunda den helgen.

I mitt fall kanske jag tar tåget ner till Trelleborg för att sedan springa hem via Hallongården och ÖG. Blir 21.1 kilometer det också. Fördelen blir ju att jag kan göra halvmaran i mitt eget, lugna tempo. Även om jag får rita min egen medalj, om jag nu vill ha någon…

Men det är som det är. Vi är alla drabbade av detta på något sätt och då hjälper det inte att deppa ihop över en världslig sak som att få springa ett VM.

RunTobyRun!

Fotnot: var anmäld till det första öppna VM-loppet i halvmaraton, 2014 i Köpenhamn, ett lopp som jag missade på grund av sjukdom. Frågan är om det blir några fler chanser. Nästa mästerskap 2022 ska, enligt planerna, gå i kinesiska Yangzhou och dit tänker jag inte åka.

Böste 10:02

Utforskar södra sidan av Falsterbonäset

Sandstrand, golfbana, kohage och campingplats – där har du några kryddor längs dagens löpning på Skåneleden runt Falsterbonäsetliksom utsikten och den fina naturupplevelsen!

Skåneleden har en slinga (SL5/20) som går runt Falsterbonäset och som, till viss del, utgör första biten på gerillaloppet Sydkusten Marathon och som jag sprungit eller gått tre gånger.

Dagens expedition följde istället leden söderut, på Falsterbokanalens västra sida, sedan längs Ljunghusens fina sandstrand till golfbanan där jag tappade bort markeringarna och kom fel. Efter en stund sprang jag på en löpare i Ironman-tröja, som visade mig rätt längs ena kanten på golfbanan, som lustigt nog ligger mitt i ett naturreservat. Hur det nu kan gå ihop… Oavsett är det förstås bussigt av golfklubben att låta vandrare, löpare och till och med cyklister passera inne på banan och sedan fortsätta ut längs en stor ljunghed.

Nästa hinder bestod av en stor kohage. De första kossorna såg klart kossiga ut men så småningom stod jag öga mot öga med lurviga djur med imponerande horn. Hade de verkligen juver? Jo, det hade de – tack och lov – men det var inte lätt att se på håll…

Efter kohagen går Skåneleden rakt igenom Falsterbo camping innan man kommer ut på stranden igen – ytterligare några kilometer skön löpning på fast, fin sand innan det tar slut vid Måkläppen. Sälreservatet är avstängt stora delar av året men kan besökas vintertid, men det är en rätt lång vandring och det gäller att bylta på sig ordentligt. Någon sälgaranti finns det förstås inte heller utan de gör ju som de vill.

Kom upp bakvägen till Falsterbo fyr, där vi startade Sydkusten Marathon förra helgen, och sedan vidare upp till Skanör där jag får ta vid en annan gång för att beta av den norra slingan,.

Summa summarum skön löpning och en fin naturupplevelse – betydligt vackrare löpväg och utsikt än den gamla banvallen som Sydkusten Marathon följer i cirka 4 kilometer.

Pröva södra sidan du också!

RunTobyRun!

Blått: första delen på Sydkusten Marathon, cirka 10.5 km till kanalen.
Rött: dagens etapp, min 17:e totalt på Skåneleden. 17.8 km till Skanör.
Orange: den del av Skåneleden SL5/20 som jag har kvar att utforska.
Var tvungen att gå riktigt nära för att kolla att vissa kossor hade juver…

Dags för ny modevisning

Sommaren 2016 gjorde jag en första djupdykning i byrålådan med träningskläder för att rensa ut bland alla tröjor jag fått i samband med olika lopp. Samtidigt lade jag upp ett inlägg där jag satte betyg på tröjorna. 2018 var det dags igen och nu har det blivit dags för modevisning nummer tre!

Alla betygen – 2016, 2018 och 2020 – hittar du HÄR

RunTobyRun!