Upptäcker Leiden – självfallet med löpardojor på fötterna

Nyfiken på en ny stad eller plats? Ta med löpardojorna i så fall och upptäck stället i lagom tempo!

Jag har sagt det förr och gör det igen – löpning är ett lysande sätt att uppleva en ny plats. Så när jag nu skulle till Holland googlade jag på running+Leiden och fick direkt tips om en runda på cirka 6 km längs en av de större kanalerna. Printade ut en karta för säkerhets skull – vilket var rätt klokt. Garmin mätte rätt men hittade på en egen startpunkt istället för vid hotellet (”tarmen”’ut till kanalen). Rundan passerade bland annat Rembrandtsplein, som ligger vid platsen där konstnären föddes.

Det var fullt med folk på uteserveringar, i parker och längs vattnet – vem vet när det blir sån här fin kväll nästa gång?

RunTobyRun!

Inget Göteborgsvarv i år – heller

Nej, det är nog inte meningen att jag ska ha Göteborgsvarvet på mitt löpar-CV. I går kom nämligen det inte helt oväntade beskedet att arrangörerna tvingas ställa in för andra året i rad.

Om själva beslutet finns det väl egentligen inte så mycket att säga – eller invända – trots allt handlar det ju om världens största halvmaraton med omkring 35 000 löpare så det är klart att ordningsmaktens och Folkhälsomyndighetens ord väger tyngst.

Man kan möjligen ha en synpunkt på att beskedet kommer så sent – två och en halv vecka innan loppet – men det är som det är och ingenting unikt för Göteborg. Ta Stockholm Marathon, till exempel, som är flyttat till den 9 oktober och där arrangörerna lovar besked senast den 21 september – vilket ju i hög grad kan påverka uppladdningen för många löpare.

För egen del känns det förstås trist att det inte blir någon tur till Göteborg – jag har ännu aldrig lyckats springa Varvet, som brukar krocka med Copenhagen Marathon. Ett annat år krockade det med en utflykt till Liverpool och en annan halvmara.

2017 var det dags – det var året då jag äntligen skulle få springa runt Göteborg. Men tyvärr var jag småskadad och sjuk veckorna innan loppet och kände inte att det var lönt att åka upp till Götet för att plåga mig runt. Istället hoppades jag på att det skulle bli av i våras, men så sköts loppet upp till den 11 september och ställs nu alltså in.

Återstår att se om det blir något Varv för mig nästa år – startplatsen går inte att flytta över och det går heller inte att få någon återbetalning av startavgiften på 695 kronor (det kan man ju däremot ha synpunkter på). I stället erbjuds alla att springa virtuellt, rapportera in sin tid och få en medalj ändå.

Virtuella lopp är inte min grej, men jag behöver väl ändå ut och långpassa den helgen – så vi får se…

RunTobyRun!

Brännemon, Eksjö

Har hittat upp på småländska höglandet, där jag passar på att testa fyra av sex terrängspår i Brännemon, strax norr om Eksjö.

Det blev ett varv vardera på 1.2, 2.1, 5.0 och 10 kilometer fast i omvänd ordning. Fin natur, lagom kuperat och bra underlag: stig, grusväg eller barkflis. Utöver dessa fyra rundor finns det även 7.5 och 15 kilometer, alla med gemensam inledning och ”spurt”.

18.3 kilometer blev det totalt, vilket innebär att jag tog igen det missade långpasset i söndags, när kroppen kändes alldeles för seg efter renoveringsstök och möbelflytt. Det blev ändå 7.8 lugna kilometer i den fina kanalskogen i Höllviken.

Men så blir det ibland – man måste lyssna på sin kropp och vara beredd att tänka om och lägga om planeringen.

RunTobyRun!

Fint och varierat!
Spåren sköts av Ingenjörsregenentet i Eksjö – vilket kanske förklarar den här lösningen.
Tydligt uppmärkta spår – men bara medsols.
Gott om svamp i och vid sidan av spåret: gula, beige, röda, bruna, lila… Förmodligen oätliga allihop – brukar finnas en anledning till varför vissa väljs sist…

Pandemikilon

Mitt största problem inför Berlin Marathon är inte ryggen, inte löpsteget, inte fötter eller leder eller tentakler utan ett betydligt tyngre problem: matchvikten.

Det är bara att inse faktum. Även om jag tränat på som aldrig förr under pandemin så har jag fått några extra kilo runt midjan. Visst, det hade kunnat varit ännu värre om jag inte hade tränat alls utan bara suttit i soffan och ätit onyttigt och jag är väl knappast ensam om att ha växt lite under pandemin, men den insikten kommer knappast att vara till någon hjälp när jag och min extra ballast ska försöka släpa oss runt Berlins gator den 26 september.

Gunde Svan bytte ut stavspetsarna till några som vägde mindre för att orka femmilen bättre. Cyklister byter pedaler till lättare material och extrema materialsporter som formel 1 ska vi inte tala om, där spelar ju varje gram roll – även när det kommer till förarens vikt.

Men löpning? Klart att några extra kilo gör skillnad – dels för att den extra vikten innebär mer belastning på fotleder, knän och andra vitala delar men också för att orken riskerar att sina tidigare, vilket innebär att det väl egentligen skulle behövas ännu mer träning och ännu bättre kondition för att hålla jämna steg med en fem kilo lättare upplaga av sig själv.

Nu sitter jag förstås bara och killgissar, men det finns säkert någon forskare därute som räknat ut exakt vad varje kilo ”kostar” under ett maratonlopp, men jag tänker inte googla och leta eftersom sådan kunskap bara kan leda till negativa tankar.

Vad är då problemet? Jo, att jag gillar att äta samma mat som jag alltid gjort, att ta mig ett glas – oavsett om det är blåbärssoppa eller vin – och att jag har svårt att hålla mig borta från godis.

Men det är väl bara att lägga om kosten och sluta äta godis, tänker kanske du? Ja, det kanske det är. Men det får i så fall bli efter Berlin…

RunTobyRun!

Blåsigt långpass – nu är årsmålet nära!

Gårdagens blåsiga långpass stärkte självförtroendet inför Göteborgsvarvet och redan i morgon är det – förhoppningsvis – dags för ännu mera boost!

Med fyra veckor kvar till Göteborgsvarvet är det fortfarande samma frågor som cirkulerar i mitt huvud:

  • blir loppet av?
  • kommer jag att kunna följa min plan?
  • och hur sjutton ska jag orka dubbelt så långt, två veckor senare i Berlin?

Gårdagens 16.8 kilometer var i alla fall ett stort steg i rätt riktning. Sträckan motsvarar 40 procent av en maraton, 80 procent av en halvmaraton, och trots den kraftiga blåsten och några rejäla uppförsbackar lyckades jag hålla ett jämnt och stabilt tempo hela vägen (5:50-6:00/kilometer).

Kroppen kändes lite seg inledningsvis, men det släppte efterhand i blåsten och när jag väl stängde av klockan kunde jag konstatera att detta nog var ett av årets allra bästa pass . En skön boost som lovar gott inför Göteborgsvarvet, där målet inte är att försöka springa så fort som möjligt utan just att ta mig runt i ett tempo runt 6 blankt som genrep inför Berlin Marathon. Hur jag sedan ska orka dubbelt så långt, två veckor senare, ja det är en annan fråga.

En annan boost är att jag nu är väldigt nära mitt årsträningsmål på 120 mil. Förra året gjorde jag detta i slutet av oktober – vilket var rekordtidigt – men i år kan jag alltså greja det redan i morgon, förutsatt att jag springer 9.6 kilometer eller mer, vilket jag också planerat.

Förhoppningsvis landar träningsdagboken på 180-190 mil innan året är slut – givetvis under förutsättning att jag får fortsätta vara hel och frisk. Förra året blev det 152.

RunTobyRun!

Sommarens mest spännande bild

Man brukar säga att man inte kan se skogen för alla träden, men stanna upp en stund och titta på bilden ovan…. Vad ser du?

För mig är detta utan tvekan sommarens mest spännande bild. Den andas frisk luft, skogens alla dofter, blåbärsris och en tillvaro utan stress, motorbuller och föroreningar. Det är den svenska ursjälen, människan och skogen, den signalerar välmående och bjuder in oss till att fånga dagen, nyttja ljuset, andas luften. Leva.

Detta är den totala kontrasten till att springa på asfalt bland bilister och avgaser eller att hålla koll på klockan för att till varje pris persa eller hålla ett förbestämt tempo. Skogen bara är – så vad har du för ursäkt? Ta på dig ett par bekväma skor och ge dig ut i valfritt, lämpligt tempo!

RunTobyRun!

Bild från Fämtleden i Värmland mellan Branäs och Amjörby, 12 juli.

Skön runda i Kanalskogen

I veckan blev det några dagars extra oplanerad vila, eftersom jag kände mig lite småskum och rosslig i halsen om morgnarna. Men tack och lov släppte skrovlet snabbt och i går fick jag min ”belöning” i form av 9 kilometer i den fina tallskogen vid Falsterbokanalen.

Lite extra vila behöver inte vara fel, men det känns förstås bättre om man själv kan planera in vilka dagar man ska ta det lugnt än att behöva vänta ut någon fånig miniförkylning, som i värsta fall kan hänga kvar i flera veckor. Sjukt irriterande! Den här gången gick det, tack och lov, över fort så nu gäller det bara att komma in i träningsprogrammet igen inför kommande äventyr.

Första anhalten blev Höllviken och tallskogen på östra sidan om Falsterbokanalen. Varvet mäter drygt 2.5 kilometer och går till stor del rätt in bland trädstammarna på en smal, skön stig med bästa tänkbara underlag: packad skogsjord, barr, bark… Mjukt och behagligt utan att behöva se upp för en massa rötter och stenar, snudd på oslagbart.

Resterande del av varvet går längs en mysig gång- och cykelväg (syns till vänster på bilden nedan) och som gränsar till den sista raden med villor och sommarstugor – en del av dem fantastiskare än andra med stora tomter och pool. Inte undra på att man funderar på dagskursen, hur många mille det krävs för att köpa eller bygga så flott, bara några hundra meter från Kämpingestranden.

Havet ja… Är man inte badkruka, som jag är, kan man förstås avsluta rundan med ett dopp i havet. Lär vara populärt, har jag hört.

RunTobyRun!

Coronaspekulationer

Augusti – redan? Det innebär ju att det bara är sex veckor kvar tlll Göteborgsvarvet och åtta till årets stora utmaning, Berlin Marathon. Om det nu blir något… Och om det går att resa dit…

Tanken var att september skulle bjuda på två uppskjutna resor från 2020 men det går förstås inte att ta något för givet – varken om det går att resa eller om det är särskilt lämpligt. Dessutom har alla länder olika restriktioner, inklusive Danmark som jag kommer att flyga från.

Först ut är en resa till Nederländerna för att kolla på formel 1 med en kompis. Än så länge ser det ut som att loppet kommer att köras den 5 september med publik – trots att landet drabbades av en fjärde våg efter midsommar med snudd på all-time-high i antalet nya fall, förmodligen för att man öppnade upp samhället för tidigt.

Samtidigt var det okej att åka in i landet från Danmark – men inte som svensk, för då krävdes det att man satte sig i karantän. Det kravet togs dock bort den 1 juli när vaccincertifikaten infördes – däremot har danskarna fortfarande Nederländerna på en orange lista, vilket innebär att smålänningar ska sitta i karantän, men inte skåningar. Om jag fattade det hela rätt…

Utvecklngen i landet har nu – tack och lov – vänt åt rätt håll igen så kanske blir resan av. Med betoning på kanske…

Tyskarna har haft bättre koll på smittspridningen, även om man noterat en liten ökning den senaste veckan. Som vaccinerad svensk är man välkommen in i landet, kommer man däremot från Danmark bedöms risken större och då gäller det att kolla noga vad som gäller – problemet är bara att det som gäller idag kan vara ändrat i morgon. Att resa tillbaka från Tyskland via Danmark, som vaccinerad boende i Skåne, är däremot inga problem.

Så vad finns det det då för alternativ än att flyga från Kastrup? Åka tåg är ju trevligt men det går numera genom Danmark istället för via färjan från Trelleborg så det är samma regler som på flyget. Lösningen skulle i så fall vara att flyga från Göteborg till Berlin men det är ju en himla omväg.

Och i slutändan kanske det inte spelar någon roll för att det är dagsläget på Covid som har sista ordet – även om Sverige, Danmark, Tyskland och Nederländerna säkert kommer att tolka läget olika…

RunTobyRun

Syndens näste, prästens badkar och Stens alla huvuden

Gårdagens långpass på Österlen, längs Skåneleden från Vitemölla till Simrishamn, innebar både stor variation och en stor dos naturupplevelse!

Strax efter Vitemölla passerar man åsryggen som döljer syndens näste – Kiviks marknad – som återuppstått i år efter fjolårets pandemistängning. Köerna ringlade långa på väg 9 när jag åkte upp, trots att dagens marknad inte lever upp till sitt gamla rykte med stripptält, fylla och så den legendariske William Arne och hans dödsryttare i motorcirkusen. Det var helt enkelt bättre förr, suckade en gammal kompis på Facebook efter att ha besökt marknaden.

Naturen skiftar ständigt längs sträckan – vid norra ingången till Stenshuvuds nationalpark möttes jag exempelvis av en trollsk skog av jättetujor – western red cedar på engelska – innan det är daga att börja klättringen upp mot Stens tre huvuden.

Någon sade mig häromdagen att leden går runt Stenshuvud. Det gör den inte… Men det var bra att jag kom den norra vägen upp eftersom den är den brantaste och stenigaste, så att jag fick det jobbigaste uppför och kunde springa utför tämligen obehindrat.

Utsikt från Stenshuvud

Klippformationen Prästens badkar missade jag men inte glasskiosken i Vik, som kom som på beställning. Inte var dag man handlar glass med självservering – tack Swish!

Sista halvmilen efter glassen började det gå tungt, trots att jag körde Run-Walk-Run. Kan bero på solen eller att underlaget blev allt sandigare och fästet sämre. Så där blev det lite mer walk än planerat. Nådde i alla fall Simrishamn efter 23.5 kilometer och får vara nöjd med dagen. Förutom att orken tröt på slutet var där bara ett minus och det var att uppmärkningen av leden kunde varit bättre. På flera håll var det glest och ledde till gissningslek.

RunTobyRun!

Mer om mina etapper längs Skåneleden

Dagens etapp i blått – längs kusten mellan etapp 19 och 25.
Glasspaus i Vik
Lustig formation söder om Baskemölla
Norr om Tobisvik
Gamla bron intill campingen vid Tobisvik/Tobisborg

Back on home track

Hemma igen efter elva dagar ”on the road” till Värmland, Uppland och Gästrikland och återgår nu till lite normalare träning – i alla fall vad gäller terrängen – med fullt fokus på Berlin om två månader.

Jag älskar att resa – speciellt när man får möjlighet att upptäcka något ”nytt”, som vi gjorde under vår vecka i Värmland där naturen och terrängen ser helt annorlunda än hemma i Skåne.

Det ska bli spännande se om den nyfödda ”hemester”-trenden håller i sig även kommande somrar, när vi förhoppningsvis slipper tänka på pandemin, eller om svenska folket återgår i gamla resvanor och väljer Kroatien, Thailand och Kanarieöarna före svenska pärlor som Västkusten eller Jämtland. Själv upptäcker jag gärna både och!

I morgon är det exakt två månader kvar till Berlin Marathon, som arrangörerna – än så länge – räknar med att kunna arrangera, Tyskland har, i alla fall för tillfället, hyfsad kontroll på smittspridningen till skillnad mot länder som Nederländerna, Storbritannien och Spanien där eländet tagit ny fart.

Med två månader kvar till Årets stora lopp är det förstås dags för mig att fokusera på distans och uthållighet för att komma så väl förberedd som möjligt.

I torsdags blev det en fjärdedels mara och igår en tredjedel. Målet just nu att försöka ”ställa in” kroppen på att springa på 6 blankt per kilometer- Än så länge har jag bara sprungit på. utan att kolla på klockan förrän efter en halvmil och det har ändå gått rätt hyfsat. Första passet hade jag 50 sekunder till godo efter en halvmil, andra passet 23 och kunde sedan sänka tempot något så att jag i båda fallen landade på 5:59. Helt okej!

I gårdagens värme kändes det fullt tillräckligt med 14 kilometer; kanske hade jag orkat en halvmara men knappast längre. Men det är ju tack och lov två månader kvar att toppa formen!

RunTobyRun!