7-kilometersdippen

Den Långa Vägen Tillbaka – del 16: 

Så kom den igen, 7-kilometersdippen, både under långpasset i lördags och under gårdagskvällens normalare träningsrunda.

Ibland kommer den redan efter en halvmil men oftast är det vid ganska exakt 7 km som benen börjar kännas sega och andningen tung. Men hur är det egentligen – är dippen på riktigt? Eller är det bara något slags skämt eller prövning som kroppen själv hittar på?

Den 7 januari, då var den på riktigt, det vet jag med bestämdhet för jag hade för ovanlighetens skull runkeepern påslagen. Jag sprang först 10 km på cirka 54:30 och sedan ytterligare 4,5 i lugnare tempo och under den första milen basunerade den syntetiska rösten ut kilometertider som 5:13, 5:19 och 5:10 fram till 6 km, då det började gå lite långsammare. 6-7 km gick på 5:32, 7-8 km på 5:49 så där finns det bevis: dippen existerar.

Men bara en vecka tidigare, vid Nytårslöbet i Köpenhamn, var dippen en ren tankevilla. Vid 6.5-7 km kände jag att benen började krokna, men bevisligen hade jag ork kvar till att öka tempot och springa den andra halvmilen snabbare än den första.

En lustig detalj är att dippen verkar komma oberoende av tempo. Lördagens långpass lufsades ju i ett ganska lugnt tempo medan gårdagens 8.5-runda gick desto snabbare (första halvan på 5:20, andra halvan 4:56) men dippen kom där lik förbannat.

Ibland tror jag det är för att kroppen förväntar sig en belöning, som ”att gå i mål” – exempelvis utgår jag ofta från en runda som är 6.7 km och bygger sedan på den med några olika alternativ efter dagsformen. På den rundan blir sista 700 – efter pizzerian – en mental spurt oavsett om jag ska ”gå i mål” eller om jag ska vända utanför huset och ge mig ut på nytt.  Och blåst på belöningen blir det förstås tyngre att ”börja om”. Men så var knappast fallet igår…

Kanske finns det någon fysiologisk förklaring, som att kroppen skulle behöva ett energitillskott just innan 7 km för att klara av att prestera bättre? Hade onekligen varit spännande att få veta… Finns det någon forskare som brinner för att hitta gåtans lösning?

Malmö C tur och retur

Den Långa Vägen Tillbaka – del 15:

Sedan ett par månader tillbaka har vår by tågförbindelse med omvärlden och det är onekligen ett lyft för oss på landet. Firade detta idag genom att ta 08.52-tåget in till Malmö C och sedan springa tillbaka och med en extra liten runda runt byn innebar utflykten årets första 2-milapass. Det var på tiden!

Ok, tåget var snabbare och smidigare men jag sparade i alla fall 40 kronor på att springa hem. På köpet fick jag se torghandeln vakna på Möllevångstorget, familjen Hund gå ut och nosa, de första pulkaoptimisterna, ett gäng råkor som smaskade på en nypåkörd hare och några tappra golfare som letade efter bollen i snön.

16 tågträning 116 tågtränng 2
Startpunkten för dagens övning och ”mellantiden” halvvägs. Eller hur man nu ska se på saken…

Snön ja, blev minst sagt förvånad när jag tittade ut i morse och såg att det låg ett tunt vitt täcke på marken. På vissa håll inne i stan var det lite slirigt och det bidrog till att jag höll ett lite lugnare tempo än jag hade hoppats på. Två andra faktorer som spelade in var att jag kände mig lite risig i går och därmed osäker på dagsformen och till råga på allt dog min mobil/runkeeper efter 25 minuter så jag hade ingen koll på tempot och ska jag vara ärlig hade jag väl inte så stor nytta av min billiga app inne i stan heller eftersom signalerna uppenbarligen studsade och jag ömsom fick besked om att jag höll ett tempo på 4 minuter per kilometer, ömsom 6 minuter per kilometer.

För några veckor sedan skrev jag att jag egentligen inte gillar att springa i stadsmiljö, om den innebär risk för farthinder i form av rödljus, bilar eller andra framkomlighetsproblem. Just den här rundan går till 90 procent på skyddade vägar och har väldigt få ”kritiska” korsningar med annan trafik. Enda läskiga biten är en s-formad sänka på 101:an mellan Käglinge och Arrie, där det är dålig sikt, bilarna kör fort och väldigt nära en oskyddad löpare eller cyklist.

Viktigast i dag: att jag orkade springa hela vägen. Det gick inte så fort som jag hade hoppats men det är en månad kvar till Rivieran så förhoppningsvis hinner jag hitta lite mer speed tills dess.

RunTobyRun!

16 tågträning 3
Tog en bild på Augustenborgs kultiga torg – sen dog mobilen.

Att så många läser gamla blogginlägg!

Jag gör det inte dagligdags, men lite då och då – kollar in statistiken över hur många som läser mina inlägg på portalen Jogg.se och det är verkligen fascinerande (har som bekant ingen tillförlitlig statistik över antalet besökare här på ”moderskeppet” RunTobyRun!).

Jag hade ingen ambition att locka ett visst antal läsare och har således inte marknadsfört bloggen nämnvärt – därför är det förstås jättekul att så många faktiskt läser. Och hittar gamla inlägg!

13 april 2015, det vill säga när bloggen hade varit igång sju månader, skrev jag att det var fantastiskt att de mest lästa inläggen närmade sig 300 (297, 290, 253).

24 juni passerade det första inlägget 500 visningar och till bloggens 1-årsdag i september hade samma inlägg kommit upp i 751.

30 november stod räknaren på 1044 visningar och nu är de tre mest lästa bidragen uppe i 1279, 1264 och 1162.

Lustigt nog har ledartröjan hoppat över från ett bidrag till ett annat. Triathlon är respekt (140928)  har halkat ner till tredje plats medan det korta och (i mitt tycke) mindre intressanta Lite ont… (150412) har poppat upp i topp.

Bästa noteringen för detta träningsår (19 juni-18 juni) är Min första triathlon på 25 år! (150712) som hittills lästs 760 gånger.

Det var dagens statistikrapport – sånt man kan roa sig med ibland när man är hemma och vårdar sjuka barn och samtidigt försöker kurera sig själv utan att åka på något mer…

RunTobyRun! (= om några dagar…)

 

Dags för nya friska tag!

huvudstor4En härlig skylt, som jag hoppas få se vid åtminstone två tillfällen under 2016. En i Köpenhamn och en i Helsingborg…

 

Den Långa Vägen Tillbaka – del 14: 

Så har vi gått in i månaden ”vabbruari” och inledde månaden storstilat med två sjuka barn och lite eget ynk därtill. Jag skriver ”lite” för trots allt har jag klarat mig hyfsat – bara lite halsont, lite snuva och 38.6 grader – att jämföra med barnens febertoppar och vårt nya månadsrekord på 40.9 graders feber.

Med andra ord, vips blev Den Långa Vägen Tillbaka ännu längre, ännu krokigare, och nu gäller det att vänta ut alla smittor innan jag kan dra igång träningen igen.

Det känns förstås trist att åka på den här skiten, nu när jag äntligen fått flyt i träningen och kände att den gav resultat. Samtidigt är det förstås bättre att det kommer nu och inte om fem veckor, när det är dags att packa trunken för vårens första stora mål, Classique des Riviera.

monaco

Tiden dit börjar bli knapp och jag känner att jag håller på att halka efter tidtabellen men är jag bara igång igen med träningen inom en vecka ska det inte finnas någon anledning till panik. Det viktigaste är att jag hinner få till ett par ordentliga långpass under februari samt springa mitt planerade 15 km-lopp den 28:e som genrep för att påminna mig om hur det är att springa omgiven av en massa andra löpare. Varav de flesta har ett högre tempo än jag. I alla fall i början…

Innan jul lovade jag mig själv – och er, kära läsare – att bli bättre på att variera min träning och det första långpasset kommer därför att bjuda på en ny upplevelse: halva passet kommer nämligen att gå som på räls. Eller rättare sagt: det kommer att gå på räls eftersom vi numera har tågstopp i byn. Turen kommer att gå med tåg in till Malmö C och sedan hem till fots, vilket enligt min uppmätning är 17.3 km. Är dagsformen sedan bra så avslutar jag dagen med ett extra varv runt byn så att Runkeepern kommer upp i 20 km.

Egentligen gillar jag inte att springa i stadsmiljö, i alla fall inte om rödljus och föremål i trafiken inverkar negativt på möjligheterna att få upp ett bra tempo och ”flow” i löpningen. Men just den här sträckan består till stor del av cykelväg och är hyfsat befriat från kritiska korsningar med bilar och bussar.

Årets nya friska tag innebär också  att hemsidan har fått sig ett litet ansiktslyft. Slipar fortfarande på några små detaljer men annars gick det väldigt smidigt även om jag säkert bläddrade igen 400 olika WordPress-profiler innan jag bestämde mig för den här varianten.

Jag har också haft tid att fundera över nya mål efter Monaco den 13 mars och har bestämt mig för att sätta ribban lite högre än jag gjorde i fjol. Det gäller att passa på medan jag bara är 48 🙂

Detta kräver förstås att jag håller mig frisk och skadefri – så det blir prio 1.

österlentrail

Sedan handlar det om att fortsätta bygga på kombinationen distans + tempo och att orka långt i jämnt tempo (inte nödvändigtvis snabbt) och detta i framför allt tre långlopp:

  • 16/4 Verkeån Trail 21.9 km (terräng)
  • 22/5 Copenhagen Marathon
  • 3/9 Helsingborg Marathon

Sedan ska vi säkert kunna klämma in något annat smått och gott. Som Veberödsrundan, S:t Olofsloppet eller något annat charmigt ”byhålelopp” (som jag egentligen inte får kalla dem för min mamma) som rent av är så litet att till och med S:t Olof framstår som en storstad.

reykjavikmarathonNågon mer utlandstur för att springa lopp lär det inte bli i år, även om jag börjar bli väldigt sugen på Reykjavik den 20 augusti (10+21+42 km). Kommer att mellanlanda 36 timmar på Island i juni och om vädret är okej tänker jag  testa 10-kilometersslingan, som även utgör del av hel- och halvmarathonbanorna. Känns som ett bra sätt att se Reykjavik på!

Har också hittat ett lopp i Spanien som lockar… Det är Salamancas halvmara, som brukar arrangeras i början av mars varje år. Pluggade där hösten 1993 och har inte varit där sedan dess och det hade förstås varit kul – speciellt som banan passerar precis utanför den gamla trädörren till min skola och förbi de båda lägenheter jag bodde i. Så kanske 2017…?

nycmDet hade säkert också varit kul att fira min 50-årsdag (+ tre eller fyra dagar) nästa höst med att springa New York Marathon, men då rasslar det ju iväg åtminstone 15 000 och kommer att kännas fullständigt meningslöst om man blir sjuk eller skadad eller tvingas bryta redan innan Brooklyn.

Nåväl, vi får väl se vad det blir. Allt som har med utlandet att göra är ju trots allt beroende av 1) pengar, 2) semesterdagar och 3) familjens övriga planering.

Med andra ord: det är på alla sätt billigare och lättare att planera för ett litet mysigt ”brödrostlopp” i närområdet (= Skåne). Har du något bra tips?

RunTobyRun!

 

Träna på motgångar

Den Långa Vägen Tillbaka – del 13:

Snuvan försvann på ett par dagar, ryggontet likaså och det halkiga väglaget och förra veckan fick till några pass som kändes OK, däribland ett riktigt snabbt på 5.8 km och ett bra distanspass på 14.5.

Men med sjuklingar i huset och basillusker studsande omkring mig var det förstås en tidsfråga innan jag också skulle bli måltavla. Jag tog det lugnt i tisdags för att benen kändes lite sega och hoppar över mina planerade 9 i kväll eftersom det känns som att det börjar svälla upp i halsen. Förkylningen har inte brutit ut än och jag hoppas att det försvinner så att jag kan springa årets första lopp på söndag (10 km, Köpenhamn).

Nu är det ju ”bara” ett träningslopp och hälsan går ju först och främst, men det hade varit trist att få börja året med en walk-over. I fjol blev det som bekant bara fem starter av tio planerade och jag hade verkligen hoppats att jag hade växt från det där och kan genomföra 10 lopp eller fler i år – i stället för att bli sjuk lagom till start. Men blir jag det så får jag i alla fall ännu mer träning på att hantera motgångar… Och jag är mycket hellre sjuk nu än den 13 mars (Rivieran) eller 16 april (Österlen).

I somras skrev jag ett inlägg om att man kanske skulle bli lite knasigare och passade samtidigt på att hylla personer som gör lite knasiga saker av sin träning. En som gjort det är ”Löpar-Janne”, som började det nya året med att springa 1 km på nyårsdagen.

Den andra januari sprang Janne 2 km, den tredje 3 km och den fjärde 4 km (antar att du börjar fatta konceptet?) och lyckades – med allt tyngre och värkande ben – greja sin träning 20 dagar i rad, i huvudsak inomhus på löpband, innan det blev för mycket.

Hans januarilöpning är en imponerande och helgjutet knasig insats – själv hade jag nog gett upp efter fem eller sex dagar, möjligen sju. Så jag får sikta på andra utmaningar istället – härnäst (efter Köpenhamn) gäller det att komma upp i 20 km på distanspasset!

RunTobyRun!

Uppdatering: feber, hosta och 38.6 grader – blir definitivt inget ”Marathontest” i morgon 🙁

Träna på att vila

Den Långa Vägen Tillbaka – del 12: 

Ont i ryggen, lite snuva och så vintersäsongens sämsta väglag hittills – det borde vara tre bra anledningar till att hålla sig inomhus några dagar och med lite tur försvinner alla tre samtidigt och det vore ju lysande jämfört med om de kommer efter varandra medan man ser träningsveckorna försvinna upp i det grå.

Det dåliga väglaget lär ju försvinna om några dagar, snuvan likaså och det känns som att förkylningen kommer att stanna där för jag har varken halsont eller hosta. Det jag oroar mig mest för är förstås ryggen, speciellt som jag inte vet om det kom av löpningen eller städningen eller om det rent av har med förkylningen att göra. Det är inte som i våras, då jag också hade ont, för då högg det verkligen till i ryggen – först när jag sprang och sedan när jag klippte gräset.

Alltså borde jag lyda min grannes råd och sluta städa och klippa gräset 🙂

Samtidigt tror jag att det är nyttigt och att kroppen mår bra av några dagars extra vila. Det är lätt att göra upp träningsprogram som gapar efter för mycket, desto svårare att planera in återhämtningen. I mitt fall spelar det kanske inte så stor roll om jag springer 13 eller 14 gånger på en månad – bättre då att stryka ett av passen och se till att få ett par dagars extra vila. Speciellt så här års…

RunTobyRun!

Varför springa lopp?

IMG_0668
 

Den Långa Vägen Tillbaka – del 11:

En del gör det för att utmana sig själv, sätta personliga rekord eller rent av komma först. Vissa gör det för kicken, att vara en pusselbit i en mäktig urkraft som jobbar samtidigt mot ett gemensamt mål, om än i olika takt. Andra skulle aldrig i livet få för sig att göra något så töntigt som att ta på sig en nummerlapp och springa i flock och det har jag full respekt för men för mig är loppen viktiga.

Jag lär aldrig komma först och bryr mig inte om hur många jag har framför mig i mål för det är inte för priser eller medaljer jag springer (även om medaljen i sig kan vara ett kul minne av en förhoppningsvis bra kämpainsats) utan för mig är loppen ett verktyg, som jag lägger upp träningen efter och jag tror att det annars skulle bli svårt att motivera sig att springa 3-4 rundor i veckan. Speciellt så här års när det är så mycket varmare och skönare att sitta inomhus och därmed lätt att ta till ursäktskatalogen…

Det är mycket möjligt att jag kommer att känna annorlunda om två eller fem år, men här och nu behöver jag mina lopp.

Ibland har man en dålig dag, men det är inte hela världen. Desto roligare är det att glädjas när träningen gett resultat och det håller hela vägen in i mål… Som Copenhagen Half Marathon 2013 – inte min snabbaste halvmara men ändå snudd på det perfekta loppet, taktiskt sett. Eller ta fjolårets båda millopp (Blodomloppet och Nytårslöb) där jag var mer än 3 minuter över mitt personliga men ändå var väldigt nöjd efteråt, eftersom jag överpresterade utifrån den form jag befann mig i.

Det kan vara en mäktig känsla att sticka iväg samtidigt som 10 000 andra löpare men jag kan få en lika stor ”kick” i ett ”byhålelopp” med bara hundra deltagare. Dessa brukar dessutom ha andra fördelar, som möjligheten att kunna anmäla sig på löpdagen, att de inte kostar så mycket, att det kan vara lättare att parkera och att det går att hitta något gott på grillen eller fika efteråt till en billig peng.

Det är också skillnad på träningstempo och racetempo. För, handen på hjärtat, när lade du senast i en extra växel eller hittade den där ”extra” kraften på träning? Den du inte trodde att du hade inom dig? För mig händer detta extremt sällan under mina rundor, däremot rätt ofta under lopp och det ger förstås kroppen en välbehövlig variation i tempo, kraft och ”jävlar anamma” istället för att alltid lunka på i samma tempo.

Således längtar jag verkligen till den 31:a och nästa lopp – även om det ”bara” är ännu ett träningslopp i Köpenhamn där man inte ens får en medalj efteråt, bara ett diplom att skriva ut själv från internet. Men Spartas lopp bjuder alltid på bra stämning och bra service, exempelvis finns det 13 olika farthållargrupper mellan 4:00 och 6:30/km och den servicen finns med på samtliga fyra testlopp inför Copenhagen Marathon i maj.

RunTobyRun!

DLVT – två månader till mål…

Det har nu gått tre månader sedan jag, efter sju veckors envis hosta, drog igång mitt träningsprogram Den Långa Vägen Tillbaka och tänk vad tiden går fort, på onsdag är det bara två månader kvar till målet i Monaco den 13 mars.

Planen var att springa följande sträckor i ett tempo av max 5:30/km, ett mål som kändes rimligt och lagom tufft. Visserligen kom det ytterligare en förkylning emellan och en gallstensoperation (26/11) men överlag har det gått över förväntan och den senaste månaden har jag kunnat träna för fullt även om det numera blivit vinter.

    • Mål 1: 6.7 km innan den 13/11. Klarat 18/10 (5:24)
    • Mål 2: 11 km innan den 13/12. Klarat 13/11 (5:19) och igen (efter operation) 13/12 (5:20)
    • Mål 3: 10 km NYTÅRSLÖB. Klarat 31/12 (5:04)
    • Mål 4: 15 km innan den 13/1.  Klarat 9/1 (5:14)

När det gäller den fortsatta resan till Monaco har jag nu reviderat mina tidsmål. Klarade jag nyårsmilen på 5:04 så finns det förstås ingen anledning att sikta på 5:30 på nästa lopp utan det bör förstås gå lite snabbare, helst under 50 minuter.

MENTONTVÅ MÅNADER KVAR – I Menton går Classique des Riviera rakt under ”vårt” hus i gamla stan, där vi tillbringat tre majveckor under åren 2009-2011. Vid pilens början ligger Italien, efter kurvan väntar ytterligare 14 kilometers löpning till målet i Monaco.

Däremot tror jag att det kan bli svårt att klara loppet på rivieran under 5:30. Har läst några bloggar och studerat banprofilen och den bjuder på en 85-metersbacke direkt efter starten i Ventimiglia och sedan en 110 metersstigning efter cirka 15 km vid Roquebrun Cap-Martin.

Frågan är förstås hur mycket ork de här båda backarna suger och hur snabbt återhämtningen sker – trots allt är ju resten av loppet flackt eller går utför… Men  för säkerhets skull lägger jag på ett antal minuter och siktar på en jämn sluttid i mål: 2.22:22. 🙂

  • Mål 5: 10 km TRÄNINGSLOPP 31/1. (5:00 = 50.00)
  • Mål 6: 20 km innan den 13/2 (5:30)
  • Mål 7: 15 km TRÄNINGSLOPP 28/2 (5:12 = 1.17:30)
  • Mål 8: 23.8 km CLASSIQUE DES RIVIERA 13/3 (5:58 = 2:22:22)

RunTobyRun!

 

Lager på lager

vinter1

Den Långa Vägen Tillbaka – del 10:

Så blev det vinter. Visserligen bara en handfull minusgrader, inte som i norrländska Nikkaloukta där kvicksilvret letade sig ner under minus 40. Och så ett tunt, tunt lager snö – i Ystad däremot (som ligger bara några mil bort) var det riktiga snödrivor och i mitt facebookflöde kunde jag se hur några stackare fick borsta och gräva fram sina bilar.

Men det slapp vi.

Att springa i kyla gör mig ingenting, även om kylan här oftast består av en isande vind. Tre minus på termometern, minus 14 i ”real feel” och det är klart att det biter i kinderna men det gör inget så länge jag håller öronen varma.

Finns många teorier om hur man ska klä sig rätt för att träna i kylan och jag har ingen patentlösning – men jag gillar att klä mig i flera lager och klär mig hellre för varmt än att riskera att frysa (”du klär dig alltid för varmt”, säger K).

När de tunna löparvantarna börjar kännas för kalla så tar jag på mig ett par varmare och en extra tröja. Gärna dubbla strumpor också eftersom moderna löparskor släpper in luft fram och det lätt blir i kallaste laget.

I dag hade jag planerat för ett långpass om 15 km i 5:30-tempo men kroppen kändes seg och motvinden på den andra långrakan tog på krafterna så jag stannade efter en mil (54:22 = inom min ”måltid”). Vilade en stund och tog det sedan lite lugnare i 4.5 km så det blev en respektabel runda i alla fall, även om det gick långsammare än jag hade hoppats.

Men så är det ju – det går ju inte alltid som man tänkt och då måste man vara beredd att ombestämma sig och rätta sig efter dagsformen.

RunTobyRun!

KÖPENHAMN: Överpresterade i fjärde Nytårslöbet

IMG_0702
Fjärde nyårsbubblet i rad!

danmark
# 22 – 151231
Nytårslöb, Köpenhamn 10 km
50:43 (5:04/km)

Fyra år i rad har jag avslutat året genom att springa i Köpenhamn och nu börjar det bli en trevlig tradition, kryddad med glada och i vissa fall utklädda löpare men – än så länge – har det inte varit en snöflinga i sikte på himlen under något av loppen. Däremot bjöds det som vanligt på bubbel och kransekage efteråt.

Årets Nytårslöb bjöd på en delvis ny bansträckning med en krok in på grusvägarna i Faelledsparken istället för, som tidigare, enbart sprungits på asfalt och de där parkstigarna kan ju förstås bli extra krydda om vädret är blött och slaskigt men så var inte fallet i dag.

För egen del var det också premiär att ”bara” springa milen istället för att starta på halvmaran. De två första åren gick det bra men i fjol tog batterierna slut och jag bestämde mig för att kliva av och bryta efter 15 km och med facit i hand kändes det att jag fattade rätt beslut.

Att springa halvmaran i år var aldrig aktuellt – trots allt var det bara fem veckor sedan jag låg på operationsbordet i Landskrona och därför hade jag heller inga förhoppningar om att göra en bra tid utan hade som mål att klara mig runt på under 55 minuter, det 5:30-tempo jag har som röd tråd i mitt återuppbyggnadsprogram och där jag nu är halvvägs mot målet i Monaco (se nederst).

I startfållan var det som vanligt en gemytlig stämning. Löpare kramade om varandra, skakade hand och önskade varandra en go’tur och ett gott nytt år. Där fanns en snubbe i krokodildräkt, en annan utklädd till Pikachu i Pokémon och en tredje till Gammelsmurf. En tjej – tror jag – hade klätt ut sig till Snövit och därtill hade en hel del löpare pyntat sig med glitter, kaninöron eller partyhattar. Slutligen fanns det också ett gäng hurtbullar i kortbrallor redo att ta sig an den isande vinden som mötte oss när vi rundade fotbollsarenan Parken.

Jag försökte fokusera på en enda sak: att inte gå ut för hårt. Första kilometern gick på 5:05 och jag slog av något på tempot och kom snabbt in i ett behagligt flow. Första varvet gick på 25:36 – sensationellt bra med tanke på förutsättningarna – och jag malde vidare. Vid 6-7 kilometer började det kännas tungt i benen och jag började fundera över om jag trots allt hade gått ut för fort – eller om det var julens fem träningspass på sju dagar som gjorde sig påminda.

Vid 8 km hade jag över 3 minuter ”i banken” men kände att jag hade ork kvar och ökade ytterligare in mot mål och en sluttid på 50:43 och där andra varvet överraskande nog gick snabbare än det första!

5 km: 25:36
10 km: 50.43 (25:07)

Betyg på insatsen: 4 (riktigt, riktigt bra och kul efter förutsättningarna!)


Statistik-kollen: Av totalt 8 millopp var detta det 6:e snabbaste – och jag som trodde att det kanske skulle bli det långsammaste

47:27 (Trelleborg -13), 47:34 (Skanör -14), 48:17 (Trelleborg -14), 48:46 (Malmö -14), 50:33 (Malmö -15), 50:43 (Köpenhamn -15), 52:02 (Köpenhamn -13) och 54:52 (Skanör -12).

Vid tidigare Nytårslöb har mina 10 km-passeringar varit 53:29, 49:45 och 50:09.

En titt i statistiken visar också att, av 21 lopp över minst 10 km, så var dagens kuta det sjätte snabbaste på stinten 5-10 km. Överraskande bra!


Uppdatering träningsprogram (13/10-13/3):

Jag är nu halvvägs i mitt träningsprogram mot målet i Monaco och hittills har det gått över förväntan. För att få ännu bättre ork och komma upp i högre tempo på längre sträckor kommer jag under 2016 att försöka variera min träning bättre – även om jag inte sätter upp något extremt mål vad gäller mängd utan kommer att behålla mitt nuvarande, fullt rimliga, mål att komma upp i minst 10 pass och 100 kilometer per månad. Och nu i december lyckades jag med detta för första gången på länge:

Juli: 132.0 km, Augusti 78.2, September 0.0 km, Oktober 46.6, November 50,1 km och December 118.8 km. Ett klart framsteg!

RunTobyRun!