Etikettarkiv: 10 km

Trist besked från Monaco

Efter några veckors spekulationer är det nu officiellt – det blir ingen ”Riviera Classic” den 12 mars mellan Ventimiglia och Monaco utan jag får nöja mig med att springa ett 10 kilometerslopp inne i Monaco.

För ett par veckor sedan bestämde arrangörerna att inte ta mot fler anmälningar förrän man löst vissa säkerhetsaspekter. Trodde först att det hade med gränspassagen att göra, eftersom säkerheten har skärpts i flera omgångar efter olika terrordåd, inte minst det i Nice på nationaldagen. Loppet startar ju på italienska sidan, i Ventimiglia, och går igenom Frankrike till målet i Monaco efter 23.8 kilometer härlig löpning och två långa, långa backar…

För en stund sedan kom beskedet: det blir inget lopp och det verkar som att det faktiskt inte bara har med gränsen att göra: ”The course goes through the Italian border, French towns Menton and Roquebrune Cap Martin; would require for safety reasons in the actuel context too many police officers than the conscription can provide”.

Detta innebär, i klartext, att de 1 500 anmälda löparna får välja på pengarna tillbaka eller att springa 10 km i Monaco samma dag – och då väljer jag förstås det senare. Förvisso känns det lite fjuttigt att åka utomlands för att ”bara” springa 10 km, samtidigt måste jag erkänna att ur träningssynpunkt är bättre att planera för en mil och sedan trappa upp träningen inför Göteborgsvarvet i maj. Det ska också bli kul att få springa en annan bana – även om den till vissa delar går genom tunnlar och det är ju inte det kuligaste. Oavsett hoppas jag på en skön utflykt till Rivieran i mars, tillsammans med min pappa som får agera hejaklack.

Hoppas också, för alla löpintresserades skull, att det ges en ny chans nästa år. Loppet bjuder på en vacker och trevlig sträckning med fin utsikt och det var också ett bra arrangemang. Hoppas milen blir en lika trevlig upplevelse.

Rapport och bilder från Classique des Riviera 2016 hittar du HÄR

RunTobyRun!

Milens magi (2)

Så är den igång – jakten på minuter och sekunder för att återigen komma ner under 50 minuter på milen (se det populära inlägget milens magi”).

Årets andra pass på sträckan innebar att jag sänkte årsbästat med 53 sekunder och vill du följa hur det går med utmaningen kan du klicka på MÅL i toppmenyn eller HÄR.

Jag har också hunnit köra två intervallpass med korta rusher (8 x 30 sekunder med 90 sekunders jogg emellan) och det var ju ett tag sen sist. Hade förstås hunnit glömma bort hur asjobbigt det kan vara. Första och andra rushen går alltid som en dans men väl framme vid nummer sju och åtta är det inte så kul längre när man kippar efter luft samtidigt som det känns som att man ska kräkas….

Det var förstås också en upplevelse att jogga hem efter förra veckans pass – när det kändes som att lårmusklerna hunnit stelna till likt två tjocka vedklampar. Inte min favoritsyssla, precis, det här med intervaller, men förhoppningsvis ska det ge resultat både på milen och på halvmaran.

RunTobyRun!

Milens magi

Mer fokus på snabbhet än uthållighet – ja så ser träningsplanen ut i år och första delmålet är att återigen gå under 50 minuter på milen. Det var ju ett tag sen sist…

Mitt gamla jag – det vill säga när jag var ung, smal och snabb, låg stadigt under 40 minuter på milen och satte ett snyggt personligt med tiden 36:10. Men det var då det..

Förra året gjorde jag inget ordentligt försök att springa fort och noterade således inte någon snabbare tid än 50:19, vilket är ganska exakt tre minuter sämre än jag presterat som bäst sedan jag tog upp löpningen igen sommaren 2012.

Vad är det då som är tjusningen med att springa just 10 kilometer? Ja, för det första är det ju en väldigt jämn och tilltalande siffra och utskrivet i siffror får den ett närmast magiskt skimmer: 10 000 meter (även om 25 varv på bana kanske inte känns så magiskt utan snarare långtråkigt…).

Milen är också en lagom lång sträcka för att få en bra värdemätare på dagsform, fart och ork, speciellt om man varit sjuk eller av annan anledning legat nere med träningen eftersom den kräver både kondition och löphuvud. Samtidigt är milen ett mål som de flesta löpare har en realistisk chans att klara av – till skillnad mot exempelvis en marathon. Och jämfört med att tokrusa 1 000 meter känns det rätt behagligt att springa en mil – trots att sträckan är exakt tio gånger längre.

cropped-14-SKANÖR3.jpg
#384 på Skanörsmilen 2014 (47:34)

När det gäller tidsmål är det förstås upp till var och en vad man hoppas kunna prestera och i mitt fall är det ju egentligen rätt oväsenligt om jag kutar på 49, 50 eller 51 minuter. men att titta på klockan har ju sin tjusning ibland. Det är ju ett väldigt lätt sätt att stämma av våra mål och i år har jag som sagt bestämt mig för att det ska gå lite fortare än i fjol. Lyckas jag med det är jag nöjd – men det är förstås en större boost att kuta på 49:59 än 50:18.

Här är några mil-stolpar sedan jag nollställde mina gamla PB 2012:

  • Första milen: 54:52 (22 september 2012)
  • Första noteringen under 50 minuter: 48:36 (20 mars 2013)
  • Personbästa: 47:18 (9 maj 2013)
  • Bästa milen på tävling: 47:27 (Trelleborg, 31 augusti 2013)
  • Har efter Trelleborg gjort under 50 minuter på ytterligare sju lopp, varav det senaste var Malmö halvmarathon (4 oktober 2014)
  • Senaste noteringen under 50 minuter: 49:15 (7 augusti 2015)
  • Fjolårets bästa tid: 50:19 (Veberödsrundan 20 augusti 2016)
  • Årets första träningsmil: 53:50 (14 januari 2017)

RunTobyRun!

Statistikhörnan: värdelöst vetande om startnummer?

image
Högsta numret: Athen 2016

Mitt lägsta startnummer någonsin: 1
Mitt högsta startnummer: 11285
Nu antar jag att du redan hunnit börja fundera på om jag sparat alla nummerlappar, sorterade i ordningsföljd, kronologiskt eller efter sträcka? Eller varför inte efter kilometertid?

Nej, jag har inte sparat på alla nummerlappar, men jag kan tänka mig att det säkert finns en hel del löpare som gör det för att ha som minne i samlingen tillsammans med medaljer, pokaler och annat som det fylls på med efterhand. Som alla samlingar tar det förstås plats. Plus att en sådan samling hade inneburit att jag förmodligen inte var välkommen tillbaka till Gyllebo, eftersom deras nummerlappar är i ett nylonmaterial som samlas in efter loppet och återanvänds. Och det hade ju varit typiskt om det var just mitt nummer som fattades efteråt… Klart misstänkt.

Några startnummer kunde jag snabbt bocka av genom att kolla på bilder från loppen men de allra flesta fick jag leta fram på internet. Nu suckar säkert min kära mor och undrar ”hur jag hinner med allt” men det är inte så svårt när man har en ledig vecka från jobbet och två barn som ägnar sig åt sovmorgon. Dessutom tog det nog inte mer än 15 minuter att få koll på de 36 lopp jag sprungit sedan 2012.

Hade jag frågat en psykolog om detta så hade vederbörande säkert hänvisat till Jung eller någon annan tungviktare och sagt att detta plötsliga utfall av nummerologi är ett sätt för mig och mitt undermedvetna att hantera abstinensen och min längtan efter att ryggen ska sluta ömma så att jag kan börja springa ordentligt igen. Fast i själva verket har jag alltid gillat siffror och just när det gäller träning är det ganska lätt att välja och vraka bland vilka siffror man vill hålla koll på.

MARATON8713
Stockholm 1987: näst högst på listan!

Så hur gick det då – med startnumren? Jo, det gick över förväntan även om jag inte lyckades hitta startnumren från Sankt Olofsloppet 2015, Gylleboloppet 2016 (som kan ha varit nummer 12?) och Blentarpsmilen 2016. Fyller istället på med tre ”antika” lopp från Rånäs, Uppsala och Stockholm Marathon som jag har foton från. Dessutom gav höstens utflykt till Knutstorp (Rainbow Run) inte mindre än fem noteringar eftersom det krävdes nummerlappsbyte (och chip…) mellan vart och ett av de fem loppen: 3, 112, 113, 114 och 115.

16 RÖRUM
Oslagbart! Synd bara att det inte var efter loppet…

Så här kommer nummerserien – ifall du som jag gillar siffror:

1, 3, 9, 100, 107, 112, 113, 114, 115, 121, 137, 199, 208, 314, 384, 446, 552, 609, 677, 726, 732, 769, 770, 955, 1039, 1066, 1176, 1269, 1963, 2038, 2688, 2830, 3508, 4014, 4086, 5299, 6330, 7382, 10508 och 11285.

Så vad gör man då med en information som denna? Ja, det vettefan.. Hade hoppats kunna svara på frågan om jag haft samma startnummer mer än en gång men det går förstås inte så länge listan inte är komplett. Men det finns ju så många nummer, så det är väl sannolikast att det inte är några dubbletter?

Närmast ”dubblett” är i stället, Rainbow Run undantaget, nummer 769 och 770. Som jag hade i i Köpenhamn respektive Skanör, i fall någon undrar…

Nästa lopp blir den 12 mars, frågan är vilket nummer jag får då och om årets ”BIB” är lika snygg som fjolårets? (bilden nedan)

RunTobyRun!

RIV1

PS. När det gäller medaljsamlingen så är det väldigt irriterande att jag inte kan hitta min medalj från Stockholm Marathon 1987. Jag står ju med i det officiella resultatarkivet och var bevisligen inne på Stockholms stadion (bilden ovan) men hur jag än letat i förrådet så kan jag inte hitta eländet. Morr! DS.

Redo för en annorlunda utmaning

På lördag är det meningen att jag ska springa fem lopp på en och samma dag: 2, 4, 6, 8 och 10 km vilket onekligen kommer att bli en annorlunda upplevelse!

När det stod klart att Cannibal Hippies skulle arrangera Rainbow Run på racerbanan Ring Knutstorp anmälde jag mig snabbt till alla fem distanserna – som en kul utmaning och förhoppningsvis ett bra genrep inför maran i Grekland om tre veckor.

Rainbow Run är ett ideellt initiativ för att dra in lite pengar till välgörenhet, i detta fallet regnbågsrelaterade frågor (än så långe oklart vilka) och hittills har ett hundratal löpare anmält sig till loppen – som förutom de fem distanserna ovan även bjuder på ett 6-timmarslopp (inklusive stafett) och en stafett på milen.

Jag tänker så här: 20 kilometer klarar jag väl alltid – förutsatt att jag får vara frisk och skadefri – och sedan får jag låta vädret och dagsformen avgöra hur jag ska göra med den sista milen, om jag ska försöka ladda om en fjärde gång och därmed ge mig ut på samma varv för 11:e, 12:e, 13:e, 14:e och 15:e gången. Finns väl viss risk för att man är trött på banan vid det laget…

Försöka, säger min inre coach, det är mesigt. Det är bättre att du säger att du SKA springa alla fem loppen, det ökar sannolikheten för att du grejar det!

Enligt planeringen kommer jag att få 18-40 minuters paus mellan loppen och en del av utmaningen blir därmed att hålla igång och inte bli stel, att hålla sig torr och varm och samtidigt fylla på förrådet med näring.

Har ingen ambition att springa snabbt men siktar på en totaltid under 3 timmar, det vill säga 6 minuter/km. Det borde jag greja även om formen inte är den bästa just nu (men ska förhoppningsvis bli bättre till den 13/11j.

Rapport följer förstås!

RunTobyRun!

Onsdagstankar

Onsdag kväll och kroppen känner fortfarande av gårdagens 9 km-runda, så det känns ganska skönt att hålla sig inomhus. Passar istälet på att skriva ner några tankar om startfållor, min kompis marathondebut och ett rekordstort löparbidrag.

STARTFÅLLAN – tycker det är fascinerande att titta på folk i startfållan för där brukar det verkligen finnas alla typer. Från elitlöparna – eller de som försöker se ut som sådana – som fokuserat och målmedvetet värmer upp samtidigt som de mentalt tar sig igenom loppet enligt sin upplagda taktik – till oss motionärer. Långa, smala, korta, runda, mer eller mindre vältränade men ofta i färgglada och tajta löparkläder och vissa pratgladare än andra.

I Uppsala i lördags stod jag och fixade nummerlappen vid den lilla prispallen och började då prata med en trevlig tjej, som sprang Kung Björnloppet för tredje gången och hade som vana att alltid promenera till start – vilket tog ungefär en timme – och efter en sådan promenad så behövs det ju knappast någon uppvärmning. Tyvärr blev det inget PB på sträckan men bra kämpat ändå!

I startfållan började jag också prata med en man, som sprungit den klassiska maran mellan Marathon och Athen tre gånger och som ska ner igen den 13 november. Han gav mig rådet att njuta av den första milen (när det är platt eller går lätt nerför) för mellan 15 och 30 km så är det sakta men säkert uppför. Visserligen ”bara” 250 meters stigning på 15 km, vilket är fullt tillräckligt för att det ska kännas segt och som att det aldrig tar slut. Tack för tipset, hoppas vi ses igen i Athen!

*

BERLIN – i helgen håller jag tummarna för min löpar-lunch-kompis Ola (vi tränar inte ihop men brukar luncha ibland och prata löpning) och som i helgen ska göra sin marathondebut i Berlin. Ta det lugnt i början och njut av Berlin så får vi planera in en debriefing nästa vecka när den värsta träningsvärken lagt sig 🙂

Vem vet, det kanske blir en vinmara i Medoc nästa år…

*

LÖPARBIDRAG – även i år sätter jag in 1 krona per löpt kilometer och kvartal till var och en av fyra organisationer som gör nytta i världen och under detta tredje kvartal är det Läkare utan gränsers tur.

Målet är att träna minst 300 km/kvartal (= 10 mil i månaden) men den här gången räknar jag med att passera 400 km (inklusive mina veckopromenader i bra tempo) och kommer därmed att skänka mitt största löparbidrag hittills. Det känns fortfarande bra att kombinera nytta med nöje. Nästa kvartal springer jag för Plan Sverige.

RunTobyRun!

UPPSALA: Trevlig terrängmil på Kung Björn-loppet

16-kbj1

sverige
# 34 – 160917
Kung Björnloppet, Uppsala 10 km
51:49 (5:11km)

Det var i Hågadalen och runt Kung Björns hög som jag gjorde min första mil, i början av 80-talet. Missade förra årets lopp på grund av förkylning och var ytterst nära att få lämna återbud även i år.

Ja, historien höll på att upprepa sig. Har varit förkyld hela veckan, en sån där irriterande småförkylning med lite snuva, lite ont i halsen, lite hosta, lite ont i halsen men ingen feber. Inte tillräckligt sjuk för att stanna hemma från jobbet men fullt tillräckligt för att inte kunna träna.

Kände mig hyfsad i morse och det avgjorde saken; begav mig till starten vid orienteringsstugan i Norby med uppgiften klar för mig: ta det lugnt, ta dig runt.

Scoutade delar av banan i somras och tycker det är en skön slinga. Lagom kuperad och bra underlag – skogsväg/stig större delen av milen förutom hagen upp mot den gamla gravhögen som är upptrampad stig i gräs, lite lagom ojämn, och en 500-meterssträcka asfalt genom Håga by.

När jag växte upp var Håga ett institutionsområde och särskola för bland annat barn med Downs syndrom, i stans absoluta utkant, ingenting man cyklade igenom av en slump. En kille i plugget hävdade med bestämdhet att de (med Downs) ”var farliga och inte fick retas upp för då kunde man bli jagad” – sicket skitsnack!

Extra fint är det i början och slutet av banan, då den går på en grusväg längs med Hågaån och passerar över densamma på en liten bro. Visst, i början var det lite trångt och i vanlig ordning svårt att hitta en egen rytm (första kilometen på 4:55) men rätt snart glesnade leden och mellan 2 och 8 km sprang jag om många löpare utan att bli omsprungen själv. Kände också att jag hade stor nytta av att ha scoutat de tre värsta backarna i förväg.

51:49 är jag supernöjd med efter förkylningen, siktade som sagt på att ta det lugnt och gå in under timmen… Härligt oxå att äntligen få löpa på ”hemmaplan” igen, blir ju inte så ofta nuförtiden.

RunTobyRun!

Mer om Uppsala: se inlägget nostalgirunda med jobbiga minnen från 80-talet

16-kbj2

16-kbj3

16-kbj416-kbj5
Bild från Kung Björnloppets officiella bildbank

16-kbj6

BLENTARP: över förväntan på tung mil

blentarpsmilen
Blentarpsmilen bjuder på en kuperad bana uppför Romeleåsen.

sverige
# 28 – 160626
Blentarpsmilen 10 km
51:38 (5:10/km)

Ett klassiskt skånskt motionslopp som återuppstått men med en seg kropp på en rätt kuperad bana var det förstås svårt att prestera någon topptid. 51:38 är en tid jag får vara ganska nöjd med utifrån förutsättningarna.

Var länge osäker på om det skulle bli något lopp. Kroppen har känts lite skum, oklart om det är någon förkylning som borde brutit ut eller om det är de senaste dagarnas extremväder – upp mot 30 grader på dagarna, kvavt med blixt och dunder nattetid och därmed dåligt med sömn.

Noterade nöjt i morse att väderprognosen verkade stämma och att det skulle bli en mil i ”normalt” svenskt sommarväder, det vill säga 17 grader och några regnstänk i luften – ett klart bättre löpklimat än 28-29 grader….

Blentarpsmilen hade annars sin storhetstid på 80-talet, då en svensk OS-marathonlöpare satte banrekord med en tid på drygt 30 minuter. När loppet återuppstod i fjol, efter 25 års dvala, ändrades bansträckningen till en tuffare slinga – speciellt första 3 km som bjuder på nästan 65 meters stigning uppför Romeleåsen – så det gamla rekordet lär nog stå sig. (Dagens snabbaste tid var 35:36)

16 blentarpsmilenplakett

Överlag kändes det som ett bra arrangemang: tydligt skyltat, gott om funktionärer, Lions som höll ordning på parkeringen och kiosk med humana priser.

Visst var det lite rörigt i starten när alla, inklusive en flock barn, skulle iväg samtidigt på den smala grusvägen och visst hade det kunnat bli såphalt i gräset på spurtsträckan – om det regnat – men trots allt är det sånt som höjer trivselfaktorn.

Kändes som att Blentarpsborna saknat sitt lopp under de år det låg nere, tills en nyinflyttad snubbe (Tobbe Svensson) tog initiativ till en nystart – utan att veta om loppet skulle locka 25 eller 300 löpare. Förra året blev det drygt 125, i år ungefär 150.

Loppet då? Ja, redan efter en kilometer börjar ”eländet” med några sega backar. Efter toppen vid 3 km – ”bergspriset” – går det nerför på gruset och när jag halvvägs och kommit in i ett bra flow så går det plötsligt uppför igen, en sandig slänt och sedan en sandig stig i 2 km innan loppet fortsätter på asfalt genom villakvarteren. Sista biten mår jag lite illa men biter ihop och tar mig i mål på en, som sagt, hyfsad tid efter förutsättningarna.

Denna gång stannade jag, för ovanlighetens skull, över prisutdelningen och belönades med ett partypack drycker från det lokala musteriet 🙂

5 km: 25:36
10 km: 51:38 (26:02)

RunTobyRun!
finns även på Jogg.se och www.facebook.com/runtobyrun/

image
Målområdet på Blentarps IP.

Ingen blodsmak i kväll

Blodomloppet 2015

Ingen Blodsmak i kväll – skulle egentligen sprungit milen på Blodomloppet men överlåter nu åt Christian och de andra i Team Blodsmak att anta utmaningen medan jag själv tar det lugnt.

Förra året överpresterade jag i ”höstrusket” på Bulltofta efter att ha haft småskavanker (knä, vad, rygg) i sju veckor och inte kunnat springa en mil i sträck på hela den tiden. Trots det gick Blodomloppet riktigt bra! Läs mer HÄR     

RunTobyRun!

KÖPENHAMN: Överpresterade i fjärde Nytårslöbet

IMG_0702
Fjärde nyårsbubblet i rad!

danmark
# 22 – 151231
Nytårslöb, Köpenhamn 10 km
50:43 (5:04/km)

Fyra år i rad har jag avslutat året genom att springa i Köpenhamn och nu börjar det bli en trevlig tradition, kryddad med glada och i vissa fall utklädda löpare men – än så länge – har det inte varit en snöflinga i sikte på himlen under något av loppen. Däremot bjöds det som vanligt på bubbel och kransekage efteråt.

Årets Nytårslöb bjöd på en delvis ny bansträckning med en krok in på grusvägarna i Faelledsparken istället för, som tidigare, enbart sprungits på asfalt och de där parkstigarna kan ju förstås bli extra krydda om vädret är blött och slaskigt men så var inte fallet i dag.

För egen del var det också premiär att ”bara” springa milen istället för att starta på halvmaran. De två första åren gick det bra men i fjol tog batterierna slut och jag bestämde mig för att kliva av och bryta efter 15 km och med facit i hand kändes det att jag fattade rätt beslut.

Att springa halvmaran i år var aldrig aktuellt – trots allt var det bara fem veckor sedan jag låg på operationsbordet i Landskrona och därför hade jag heller inga förhoppningar om att göra en bra tid utan hade som mål att klara mig runt på under 55 minuter, det 5:30-tempo jag har som röd tråd i mitt återuppbyggnadsprogram och där jag nu är halvvägs mot målet i Monaco (se nederst).

I startfållan var det som vanligt en gemytlig stämning. Löpare kramade om varandra, skakade hand och önskade varandra en go’tur och ett gott nytt år. Där fanns en snubbe i krokodildräkt, en annan utklädd till Pikachu i Pokémon och en tredje till Gammelsmurf. En tjej – tror jag – hade klätt ut sig till Snövit och därtill hade en hel del löpare pyntat sig med glitter, kaninöron eller partyhattar. Slutligen fanns det också ett gäng hurtbullar i kortbrallor redo att ta sig an den isande vinden som mötte oss när vi rundade fotbollsarenan Parken.

Jag försökte fokusera på en enda sak: att inte gå ut för hårt. Första kilometern gick på 5:05 och jag slog av något på tempot och kom snabbt in i ett behagligt flow. Första varvet gick på 25:36 – sensationellt bra med tanke på förutsättningarna – och jag malde vidare. Vid 6-7 kilometer började det kännas tungt i benen och jag började fundera över om jag trots allt hade gått ut för fort – eller om det var julens fem träningspass på sju dagar som gjorde sig påminda.

Vid 8 km hade jag över 3 minuter ”i banken” men kände att jag hade ork kvar och ökade ytterligare in mot mål och en sluttid på 50:43 och där andra varvet överraskande nog gick snabbare än det första!

5 km: 25:36
10 km: 50.43 (25:07)

Betyg på insatsen: 4 (riktigt, riktigt bra och kul efter förutsättningarna!)


Statistik-kollen: Av totalt 8 millopp var detta det 6:e snabbaste – och jag som trodde att det kanske skulle bli det långsammaste

47:27 (Trelleborg -13), 47:34 (Skanör -14), 48:17 (Trelleborg -14), 48:46 (Malmö -14), 50:33 (Malmö -15), 50:43 (Köpenhamn -15), 52:02 (Köpenhamn -13) och 54:52 (Skanör -12).

Vid tidigare Nytårslöb har mina 10 km-passeringar varit 53:29, 49:45 och 50:09.

En titt i statistiken visar också att, av 21 lopp över minst 10 km, så var dagens kuta det sjätte snabbaste på stinten 5-10 km. Överraskande bra!


Uppdatering träningsprogram (13/10-13/3):

Jag är nu halvvägs i mitt träningsprogram mot målet i Monaco och hittills har det gått över förväntan. För att få ännu bättre ork och komma upp i högre tempo på längre sträckor kommer jag under 2016 att försöka variera min träning bättre – även om jag inte sätter upp något extremt mål vad gäller mängd utan kommer att behålla mitt nuvarande, fullt rimliga, mål att komma upp i minst 10 pass och 100 kilometer per månad. Och nu i december lyckades jag med detta för första gången på länge:

Juli: 132.0 km, Augusti 78.2, September 0.0 km, Oktober 46.6, November 50,1 km och December 118.8 km. Ett klart framsteg!

RunTobyRun!