Etikettarkiv: Andra länder

MONACO: Vackert lopp som motsvarade alla förväntningar


image
Fastnade på en officiell bild efter målgången 🙂

MONACO

# 24 – 160313.
Classique des Riviera, Ventimiglia-Menton-Monaco 23.8 km

2.07:45 (5:22/km)

Jag klarade det – och långt bättre än jag förväntat mig! Så jag är väldigt nöjd just nu…

Mina bilder från löpturen hittar du HÄR

Väckningen ringde ilsket kvart i sju i morse och jag tryckte i mig lite frukost: juice, yoghurt, croissant, matbullar och packade ner ytterligare några bullar och tre bananer i packningen. Tåget gick 07.26 och tog nästan en timme, väl framme i Ventimiglia var det rätt kyligt (se föregående inlägg från starten).

Hit kom jag första gången på tågluff -89 och tyckte att Italien var en ganska sjaskig teater och den beskrivningen passar rätt bra fortfarande: fina monument men ganska sjaskigt emellanåt, tur Berluscioni är borta. Men maten och kulturen är härlig.

Efter start var det rätt trångt, så småningom tog vi oss över en bro och där började den: backen upp genom gamla stan. Var inställd på att ta det lugnt men halvvägs fick jag energi av att springa ikapp en kille i Hammarbytröja. Forza Bajen, ropade jag och så peppade vi varann.

Efter 2 km började det gå nedåt och där någonstans fick runkeepern spunk och började leverera den ena fantastiska tiden efter den andra – helt klart bad ass runkeeper. Kändes som att jag hade en överoptimistisk coach i örat och rätt snart låg runkeepern 500 meter före de officiella skyltarna. Som inte heller verkade stämma (10 km-skylten satt på annat ställe än på arrangörens kartor).

Passerade gränsen, där välbeväpnade italienare i tyrolerhatt med fågelfjäder stod på ena sidan, hårda franska gränspoliser på den andra och så var vi i Menton. Här har vi bott tre gånger och jag kan vägen utan och innan, vinkade till ”vårt” hus och gjorde sen allt jag kunde för att slappna av och sträcka ut.

image

Om backen i starten var tuff så är det inget mot vad som börjar precis innan 14 km-skylten. Över 100 meters stigning som inte ger sig förrän efter 3 km. Men det går lättare än jag trott och jag får extra energi när jag märker att vi slipper ta oss ända ut på udden, där den sista backen är riktigt tuff.

I stället får jag skönt flow i nerförslöpan och gör en av mina snabbaste kilometer mellan 20 och 21 – där det går rejält utför id tennisklubben i Monte Carlo – och halvmaratiden är till och med min fjärde bästa sedan 2012.

In genom F1-tunneln, runda hamnbassängen och se målportalen hägra – men än är det för tidigt att ropa hej, det är 800 kvar och vi ska – precis som F1-bilarna ner till Rascasse och vända och svänga in i ”depån”.

Känslan i mål att se sin egen tid + en svensk flagga på en digital display på målportalen var obetalbar. Jag hade ju sänkt ”godkänt” till 2:22, behållit 2:11 som ”bra” och så gör jag 2:07;45. Och hade säkert kunnat kubba på till 30 km och fortfarande göra en bra tid!

Ungefärliga stinter:

5 km: 27:45
10 km: 54:21 (26:36)
15 km: 1.21.16 (26:55)
20 km: 1.47:10 (25:54)
21.1 km: 1.52:41 (5:31)
mål: 2.07:45

Betyg på insatsen: 5

Bra med loppet: vackert, utmanande, billigt att flyga till Nice. 23 euro i annälningsavgift inkluderar fin medalj, (ful) funktionströja från Nike (tjejernas var snyggare) och tågbiljett från Monaco till starten i Ventimiglia. överlag bra ordnat!

Obra: fransmännen är pilliga med läkarintyg, inte mycket till publik, si och så med exaktheten på km-skyltarna. Officiella mellantider vid gränsen (cirka 8.7) samt vid 21.1 – inte vid 5, 10, 15 och 20 som brukar vara praxis.

image

En timme till start…

RIV3
Ventimiglia – början till slutet på Den Långa Vägen Tillbaka!

…och start-torget i Ventimiglia börjar sakta fyllas med löpare. 1500 ska det bli innan starten går. Folk köar för att få varm dryck eller inviga bajamajjorna. En asiatisk tjej är redan i full gång med uppvärmningen.

Det är fortfarande kyligt men solen tittar nog fram snart.

Kroppen är seg och fötterna lite ömma efter gårdagens promenader – blev över en mil – men det släpper nog. Fick heller inte den nattsömn jag hoppats på för att några grannar pratade högt till halv tre-tiden. Dessutom går värmesystemet igång med jämna mellanrum och ger då ifrån sig ett högljutt brummande när temperaturen i rummet sjunker (blev bättre än första natten eftersom jag sänkte värmen och bad om en extra filt).

image

Säkerhetsnålarna löste sig, träffade en brasiliansk snubbe på stationen i Nice (som skulle springa 10 km-loppet i Monaco) och han hade lyckats hitta en ask nålar i en ”bazaar” typ 50 meter från mitt hotell, mittemot stationen.

Start 09:45 – målgång strax efter 12:00 hoppas jag!

RIV4

10 minuter kvar.. I bakgrunden första backen, drygt 100 meters stigning mellan 1 och 2 km – med andra ord är det ingen ide att gå ut för hårt!

Bonjour, do you have what we in Sweden call a säkerhetsnål?

image

Den Långa Vägen Tillbaka – del 21:  Känns lite klantigt att jag inte tog med egna säkerhetsnålar. Ska bli intressant att se hur det ser ut vid starten i Ventimiglia när 1500 löpare kommer att leta efter nålar – som upplagt för en svart marknad på andra sidan torget.

Bestämde mig för att ägna kvällspromenaden i Nice åt att leta nålar men vad fn heter säkerhetsnål på franska? Jag som inte ens vet vad det heter på engelska… (Pin?)

Kändes som mission impossible att gå in i en affär och fråga – jag kan verkligen inte franska – men kom på en smart ide för att inte upprepa misstaget som Björn Borgs tränare lär ha gjort på en verkstad i England: do you have what we in Sweden call a skiftnyckel?

Googlade helt enkelt fram bilder på säkerhetsnålar i läge 1 (öppen) och läge 2 (stängd) och gick in på ett varuhus, där jag chansade på avdelningen med hårnålar, spännen och dylikt. Och kvinnan förstod! Men ”no”, men pröva på babyavdelningen. Väl där visade jag bilden för en annan expedit som sa samma”no” – men pröva bland hårspännena!

På Sephora gick jag fram till två damer – vilket borde öka chansen att åtminstone en pratade engelska. Det kunde de inte, däremot väldigt mycket franska och av detta förstod jag att de ville jag skulle pröva på Galleries Lafayette.

Där hade de heller inga nålar. Men HM, tänkte jag, det är ju ett svenskt företag. Nu jäklar… Men nej, killen pratade i alla fall engelska.

Vände norrut mot ”the dodgy side”, någonstans borde det väl finnas en punkaffär? Skiner upp när jag ser ordet ”piercing” men ack, de hade bara örhängen och blingbling för tonårstjejer….

Ger upp. Sicket u-land…

 

 

 

Countdown i Monaco

Den Långa Vägen Tillbaka – del 20:

RIV1

image

Solen skiner och det känns underbart att sitta i solen på en uteservering och klämma en dagen-före-margherita.

Nummerlappsutdelningen på den rätt ynkliga running-expon på Stade Luis II gick oväntat smidigt. Fransmännen (dit jag i organisatoriska sammanhang räknar monegasker) är ju petiga med läkarintyg men i den sista bekräftelsen som skickades ut stod det tydligt att mitt intyg var okejjat – så var inte fallet för britten bredvid mig som under stort muttrande fick gräva fram det intyg han skickat in for God’s sake.

Årets lopp blir speciellt för att gränskontrollerna skärpts även vid Menton och därför stängdes anmälan redan förra helgen så att gränspolisen kan fä listor på alla deltagare. På baksidan av nummerlappen sitter en plastficka för ID eller kopia på pass.

Plastfickan ingick i startavgiften på 23 euro men tydligen inga säkerhetsnålar.  Däremot en (rätt ful) funktionströja från Nike och tågbiljett från Monaco till starten i Ventimiglia. Klart överkomligt, men jag hoppas det går att få nålar i morgon eftersom polisen kräver att nummerlappen ska vara synlig och det är ju inte så kul att springa och hålla den i handen…

Värmde upp med två långa promenader i Monaco, bland annat ett varv runt F1-banan. Kan bli varmt i morgon för frusna svenskar (vi lär vara åtta totalt som ska springa 23.8 plus ytterligare några i det millopp som går samtidigt på Monacos gator).

RunTobyRun!

RIV2

 

Nu är det bara det roligaste kvar…

Classique des riviera
Loppet på söndag bjuder på vacker löpning genom tre länder, från Ventimiglia via Menton till Monaco där det blir målgång inte bara för själva loppet utan även för ett halvårs slit längs Den Långa Vägen Tillbaka.

 

Den Långa Vägen Tillbaka – del 19:

Vägen Tillbaka har varit lång och krokig, men nu är det bara det roligaste kvar: själva utmaningen att springa längs den vackra kuststräckan från Ventimiglia i Italien via Menton och Cap Roquebrun Martin i Frankrike till målet i Monaco.

Känner mig ganska väl förberedd för uppgiften – trots allt – även om det förstås hade varit ännu bättre om inte hösten och vintern kantats av 12 veckor med hosta och förkylningar samt en bortopererad gallblåsa men man ska inte klaga…

Självfallet ska man aldrig ropa hej förrän man är i mål men den senaste månaden har jag kunnat köra för fullt och fått till fyra bra långpass om 20, 21.1, 16.5 och 21.6 km och efter omständigheterna känns det ganska bra inför helgens utmaning. Jag vet faktiskt inte vad jag skulle kunnat göra annorlunda för att komma bättre förberedd – nu hänger det mest på en god natts sömn och en bra frukost innan jag lämnar hotellet i Nice för att ta tåget till starten i Ventimiglia

Den stora frågan är hur mycket ork de båda 100-metersstigningarna kommer att kosta. Den första kommer redan efter cirka 1 kilometer, i den gamla delen av Ventimiglia, och den andra efter 14 kilometer vid 90-gradersböjen under ”a” i Cap Martin på kartan. Sedan är det mer eller mindre nerför i åtta kilometer till målet i hamnen i Monaco och det ska också bli intressant att se om nedförslöpen gör livet lättare eller svårare – det är ju inte precis något jag tränar på till vardags – men till målet ska jag, frågan är bara hur fort eller långsamt det går och hur trött jag är när jag korsar mållinjen…

Förhoppningsvis tittar jag inte för mycket på klockan – eller fötterna framför – utan lägger desto mer tid åt att njuta av utmaningen och utsikten och suger in en uppsjö av nya löparintryck. Jag är ju inte precis där för att slå något slags personligt rekord. Mer än på just den banan 🙂

Väderprognosen talar om en natttemperatur på 7-8 grader som sedan stiger till 16-17 och jag gissar att det innebär drygt 10 grader när starten går klockan 09.45 – vilket känns helt okej!

Mina delmål under Den Långa Vägen Tillbaka

Dags för nya friska tag!

huvudstor4En härlig skylt, som jag hoppas få se vid åtminstone två tillfällen under 2016. En i Köpenhamn och en i Helsingborg…

 

Den Långa Vägen Tillbaka – del 14: 

Så har vi gått in i månaden ”vabbruari” och inledde månaden storstilat med två sjuka barn och lite eget ynk därtill. Jag skriver ”lite” för trots allt har jag klarat mig hyfsat – bara lite halsont, lite snuva och 38.6 grader – att jämföra med barnens febertoppar och vårt nya månadsrekord på 40.9 graders feber.

Med andra ord, vips blev Den Långa Vägen Tillbaka ännu längre, ännu krokigare, och nu gäller det att vänta ut alla smittor innan jag kan dra igång träningen igen.

Det känns förstås trist att åka på den här skiten, nu när jag äntligen fått flyt i träningen och kände att den gav resultat. Samtidigt är det förstås bättre att det kommer nu och inte om fem veckor, när det är dags att packa trunken för vårens första stora mål, Classique des Riviera.

monaco

Tiden dit börjar bli knapp och jag känner att jag håller på att halka efter tidtabellen men är jag bara igång igen med träningen inom en vecka ska det inte finnas någon anledning till panik. Det viktigaste är att jag hinner få till ett par ordentliga långpass under februari samt springa mitt planerade 15 km-lopp den 28:e som genrep för att påminna mig om hur det är att springa omgiven av en massa andra löpare. Varav de flesta har ett högre tempo än jag. I alla fall i början…

Innan jul lovade jag mig själv – och er, kära läsare – att bli bättre på att variera min träning och det första långpasset kommer därför att bjuda på en ny upplevelse: halva passet kommer nämligen att gå som på räls. Eller rättare sagt: det kommer att gå på räls eftersom vi numera har tågstopp i byn. Turen kommer att gå med tåg in till Malmö C och sedan hem till fots, vilket enligt min uppmätning är 17.3 km. Är dagsformen sedan bra så avslutar jag dagen med ett extra varv runt byn så att Runkeepern kommer upp i 20 km.

Egentligen gillar jag inte att springa i stadsmiljö, i alla fall inte om rödljus och föremål i trafiken inverkar negativt på möjligheterna att få upp ett bra tempo och ”flow” i löpningen. Men just den här sträckan består till stor del av cykelväg och är hyfsat befriat från kritiska korsningar med bilar och bussar.

Årets nya friska tag innebär också  att hemsidan har fått sig ett litet ansiktslyft. Slipar fortfarande på några små detaljer men annars gick det väldigt smidigt även om jag säkert bläddrade igen 400 olika WordPress-profiler innan jag bestämde mig för den här varianten.

Jag har också haft tid att fundera över nya mål efter Monaco den 13 mars och har bestämt mig för att sätta ribban lite högre än jag gjorde i fjol. Det gäller att passa på medan jag bara är 48 🙂

Detta kräver förstås att jag håller mig frisk och skadefri – så det blir prio 1.

österlentrail

Sedan handlar det om att fortsätta bygga på kombinationen distans + tempo och att orka långt i jämnt tempo (inte nödvändigtvis snabbt) och detta i framför allt tre långlopp:

  • 16/4 Verkeån Trail 21.9 km (terräng)
  • 22/5 Copenhagen Marathon
  • 3/9 Helsingborg Marathon

Sedan ska vi säkert kunna klämma in något annat smått och gott. Som Veberödsrundan, S:t Olofsloppet eller något annat charmigt ”byhålelopp” (som jag egentligen inte får kalla dem för min mamma) som rent av är så litet att till och med S:t Olof framstår som en storstad.

reykjavikmarathonNågon mer utlandstur för att springa lopp lär det inte bli i år, även om jag börjar bli väldigt sugen på Reykjavik den 20 augusti (10+21+42 km). Kommer att mellanlanda 36 timmar på Island i juni och om vädret är okej tänker jag  testa 10-kilometersslingan, som även utgör del av hel- och halvmarathonbanorna. Känns som ett bra sätt att se Reykjavik på!

Har också hittat ett lopp i Spanien som lockar… Det är Salamancas halvmara, som brukar arrangeras i början av mars varje år. Pluggade där hösten 1993 och har inte varit där sedan dess och det hade förstås varit kul – speciellt som banan passerar precis utanför den gamla trädörren till min skola och förbi de båda lägenheter jag bodde i. Så kanske 2017…?

nycmDet hade säkert också varit kul att fira min 50-årsdag (+ tre eller fyra dagar) nästa höst med att springa New York Marathon, men då rasslar det ju iväg åtminstone 15 000 och kommer att kännas fullständigt meningslöst om man blir sjuk eller skadad eller tvingas bryta redan innan Brooklyn.

Nåväl, vi får väl se vad det blir. Allt som har med utlandet att göra är ju trots allt beroende av 1) pengar, 2) semesterdagar och 3) familjens övriga planering.

Med andra ord: det är på alla sätt billigare och lättare att planera för ett litet mysigt ”brödrostlopp” i närområdet (= Skåne). Har du något bra tips?

RunTobyRun!

 

DLVT – två månader till mål…

Det har nu gått tre månader sedan jag, efter sju veckors envis hosta, drog igång mitt träningsprogram Den Långa Vägen Tillbaka och tänk vad tiden går fort, på onsdag är det bara två månader kvar till målet i Monaco den 13 mars.

Planen var att springa följande sträckor i ett tempo av max 5:30/km, ett mål som kändes rimligt och lagom tufft. Visserligen kom det ytterligare en förkylning emellan och en gallstensoperation (26/11) men överlag har det gått över förväntan och den senaste månaden har jag kunnat träna för fullt även om det numera blivit vinter.

    • Mål 1: 6.7 km innan den 13/11. Klarat 18/10 (5:24)
    • Mål 2: 11 km innan den 13/12. Klarat 13/11 (5:19) och igen (efter operation) 13/12 (5:20)
    • Mål 3: 10 km NYTÅRSLÖB. Klarat 31/12 (5:04)
    • Mål 4: 15 km innan den 13/1.  Klarat 9/1 (5:14)

När det gäller den fortsatta resan till Monaco har jag nu reviderat mina tidsmål. Klarade jag nyårsmilen på 5:04 så finns det förstås ingen anledning att sikta på 5:30 på nästa lopp utan det bör förstås gå lite snabbare, helst under 50 minuter.

MENTONTVÅ MÅNADER KVAR – I Menton går Classique des Riviera rakt under ”vårt” hus i gamla stan, där vi tillbringat tre majveckor under åren 2009-2011. Vid pilens början ligger Italien, efter kurvan väntar ytterligare 14 kilometers löpning till målet i Monaco.

Däremot tror jag att det kan bli svårt att klara loppet på rivieran under 5:30. Har läst några bloggar och studerat banprofilen och den bjuder på en 85-metersbacke direkt efter starten i Ventimiglia och sedan en 110 metersstigning efter cirka 15 km vid Roquebrun Cap-Martin.

Frågan är förstås hur mycket ork de här båda backarna suger och hur snabbt återhämtningen sker – trots allt är ju resten av loppet flackt eller går utför… Men  för säkerhets skull lägger jag på ett antal minuter och siktar på en jämn sluttid i mål: 2.22:22. 🙂

  • Mål 5: 10 km TRÄNINGSLOPP 31/1. (5:00 = 50.00)
  • Mål 6: 20 km innan den 13/2 (5:30)
  • Mål 7: 15 km TRÄNINGSLOPP 28/2 (5:12 = 1.17:30)
  • Mål 8: 23.8 km CLASSIQUE DES RIVIERA 13/3 (5:58 = 2:22:22)

RunTobyRun!

 

Mot nya mål!

Den onda ryggen är ett minne blott (ta i trä) och träningen går bra även om jag förstås har en bit kvar innan jag fått tillbaka formen och flåset. Men det går framåt och därför vågar jag också blicka framåt.

Funderar på att springa ett 9.2-lopp på Österlen i slutet av juli men anmäler mig i så fall på plats om 1) formen känns bra, 2) vädret är bra och 3) jag kan smita lite tidigare från jobbet den dagen – tar längre tid än man tror att köra från Malmö till Sankt Olof. Däremot har jag sedan länge anmält mig till tre lopp:

15/8: Veberödsrundan 21.1 km
13/9: Copenhagen Half Marathon 21.1 km
19/9: Kung Björnloppet (Uppsala) 10 km

Veberödsrundan ska bli speciell. Har bott i byn och gjorde min bästa halvmara här 1996, när jag fortfarande var ung, smal och snabb, och kommer väl i år att göra en tid som är 25-30 minuter sämre. Men som sagt: gamla rekord är preskriberade! Kung Björnloppet ska också bil kul – det var runt den gamla gravhögen som jag sprang min första mil, ett skollopp i nian.

Kanske blir det också Trelleborgsloppet den 29/8 – har sprungit där två gånger och brukar alltid träffa på några jag känner.

Menton och Monaco

Vinterns stora mål blir emellertid att träna för Riviera Classic/Classique des Riviera – från Ventimiglia i Italien via Menton i Frankrike till Monaco med mål nere i hamnen, där formel 1-bilarna brukar ha sin depå vid furstendömets årliga Grand Prix.

Loppet är 23.8 km och går den 13 mars nästa år och bjuder på två ordentliga backar och en vacker utsikt. Har tre vårar i rad (2009-2011) hyrt lägenhet i just Menton och har kört sträckan med bil flera gånger så jag har bra koll på vad som väntar. Bild 2 ovan är från Menton, där löparna följer strandpromenaden och hamnen (längst till vänster på bilden).

Passade dessutom på att boka, nu när jag hade möjlighet att casha in en gratis flygresa med det norska flygbolaget och dessutom kunde boka ett billigt och bra hotell (som dessutom går att avboka gratis om det kniper).Så min enda ”risk”, om jag blir sjuk eller skadad i vinter, är anmälningsavgiften på 20 euro. Ser verkligen fram mot detta lopp!

Hyde Park – en klassiker

image
Marble Arch

Är i London och även om jag använt mitt ”Oyster card” flitigt på tunnelbana och buss så har det blivit åtskilliga kilometer till fots.

I går morse tog jag en frukostjogg runt Hyde Park, en riktig klassiker. Gillar egentligen inte att springa på tom mage men av praktiska skäl var det inte genomförbart att först äta och sedan smälta maten.

Tog det lugnt och kände glädjande nog inte av något alls i ryggen – precis som rehab-Jonas förutspått och det känns ju lovande. Ska försöka göra ett nytt försök i morgon innan vi styr kosan mot Gatwick och flyget hem. Blir spännande att se hur lätta fötterna är efter dagens långpromenad….

RunTobyRun!
tillägg tisdag: andra varvet runt parken, i högre tempo och utan fotopauser gick på fina 5:18 – det bästa på länge, trots storstadströtta ben, dåligt med sömn och eventuellt en begynnande förkylning. Mer trafik idag och mer trängsel på trottoarerna men bara ett ofrivilligt stopp vid rödljus. Härligt!

Löpband och skidor i Dubai

dubai
Utsikt från löpbandet

Har precis kommit hem från en semestervecka i Dubai, där jag lyckades få ihop fyra morgonpass på löpbandet (11.5+9+6+6 km) medan övriga i familjen fortfarande låg och snusade gott uppe på hotellrummet.

Jag tycker inte om att springa på löpband och gillar definitivt inte att springa på tom mage men nu tog jag chansen och det fungerade ganska bra, även om jag blev lite stel i höger vadmuskel och därför blev de två sista passen kortare och lugnare.

Löpband är något jag tar till när det kniper, som på ett hotell granne med den 12-filiga matarleden genom Dubai. Visst hade det gått att springa i kvarteren runt omkring men med fara för liv och lem så fort det närmar sig en taxi eller annan bil. Och det gör de ofta ganska fort.

Dubai2
Utsikt från toppen av SkiDubai

Hann också med att åka slalom i den imponerande skidbacken inomhus, även om det förstås är helt sjukt att åka utför i 4 minusgrader när det är plus 30 ute. Pisterna är 400 meter långa och fallhöjden helt okej, snön mjuk och inte mycket till kö vid liftarna.

Faktum är att det är 21 år sedan jag senast stod på ett par skidor men det gick bra, jag kom ner med armar och ben i behåll och utan att göra en enda vurpa :-). Förut, innan jag flyttade ner till Skåne, åkte jag mycket skidor, både på längden och utför: Vemdalen, Björnrike, Åre, Österrike… Klart att det är något jag saknar emellanåt och jag hoppas verkligen att det inte dröjer 21 år till nästa gång!

Det finns en kille i min by som vill ha med mig i deras Vasaloppslag och det är klart, Vasan är ju en gammal dröm. Men det känns inte särskilt realistiskt så de får nog åka utan mig. Men man ska aldrig säga aldrig…