Etikettarkiv: Danmark

Ni är grymma!

Vill bara lyfta på hatten för alla er som ställer upp som funktionärer eller – som gänget med de gula ballongerna – ställer upp som harar och farthållare i vått och torrt för att hjälpa oss andra att nå våra mål istället för att jaga era egna. Ni är grymma!

Tvåa från vänster är farthållaren som uppmanade mig att rycka sista kilometern: ”go, kick ass!” och det var nog fler av oss som fick samma uppmaning, för när det väl var dags för målgång så hade den till en början så stora klungan krympt till enbart de sex löparna från Sparta.

Bilden nedan är hämtad från Sparta löb på Facebook och är nog tagen på första varvet, någonstans mellan 3,5 och 4 kilometer, medan klungan fortfarande var rätt stor. Du hittar mig under den gråröda kepsen:

RunTobyRun!

 

KÖPENHAMN: Autopilot på


# 55 – 181027
Nike start op, Köpenhamn (15 km)
1.25;29 (5:42/km)

Det kändes som när det är väldigt mycket måndag, när helgen tagit slut alldeles för snabbt och man måste ta sig till jobbet istället för att bara vända sig om i sängen och somna om. Så vad gör man? Jo, man slår på autopiloten.

Det här skulle kunnat bli ännu en sån där fin höstdag som vi blivit bortskämda med på sista tiden. I stället bjöd Köpenhamn på några få plusgrader, en kall sidvind och regn i luften. Trots det envisades ett antal löpare att springa i shorts. Om detta skulle jag gärna vilja skriva ”respekt” men jag kan inte, jag tycker det är korkat. Själv frös jag så till den grad att jag raskt förstärkte klädseln med den löpartröja som ingick i startavgiften.

Jag skulle säkert kunnat vara peppad ändå vid startlinjen och få det där vanliga pirret i magen, men det uteblev. Hade huvudvärk i går och i morse plus illamående – men det senare gick över efter en nöd-Snickers så jag utgick från att det inte var särskilt sjukdomsrelaterat. Åsså det ogästvänliga vädret på det, så jag var inte ett dugg pepp utan kände mest ”vafan gör jag här”. Men jag  får skylla mig själv, det var ju trots allt frivilligt.

Formen har känts bra de senaste veckorna och jag hade planerat att springa dagens 15 km i 5:30-tempo – men omständigheterna gjorde att jag tänkte om och istället hängde på ett gäng gula 5:45-ballonger. Och där låg jag, i lugn och ro, och gjorde ”jobbet” – som innebar att hålla mig inom fem meter från farthållarna.

Detta lyckades jag med i 14 km. Men i samband med att vi rundade några buskage hamnade jag strax framför farthållarna och saktade ner lite. Då ropade en av dem ”go, kick ass!” så jag vinkade adjö och ökade på stegen och plockade raskt 46 sekunder på ballongerna utan att ta ut mig och bli spurt-kräkig. Så det var en skön känsla att passera mållinjen och veta att det fanns lite mer krut i benen, trots allt. Stannade sedan kvar i målfållan för att tacka gänget ordentligt för draghjälpen. Speciellt han som sa ”kick ass!”.

Nästa uppgift, om tre veckor, blir desto tuffare: 27.7 km Lund runt. Vädret lär väl – i bästa fall – bli detsamma som i dag…

Passertider.
5 km: 28:46
10 km: 57:17 (28:31)
15 km: 1.25:29 (28:12)

RunTobyRun!

KÖPENHAMN: är det så här det ser ut?

#52 – 180816
BMW HAVNELÖB, Köpenhamn (5 km)
25:21 (5:04/km)

Förra årets skyfall gjorde det inte bara svårlöpt, det innebar också att sikten var minimal. Men i år var vädret bättre så det bland annat gick att se ut över Kastellet, statyn Den lille havefrue och den danska drottningens yacht Dannebrog.

Är det så här det ser ut, tänkte jag medan jag tittade ut över hamninloppet ner mot nya Operaen. Förra året såg jag inte ett smack och var fullt upptagen med att titta nedåt för att försöka avgöra vilken vattenpöl som var minst djup.

Trots de usla förhållandena gick jag för första gången under 25 minuter och noterade årsbästa  med 24:40 och det hoppades jag kunna upprepa i år.  Satte målet till 24:59 och öppnade på 4:46, vilket med facit i hand skulle visa sig vara i snabbaste laget. Andra kilometern gick också bra men sen började jag må illa och fick slå av på takten. Fjärde gick på ren vilja (5:30) men sedan fick jag upp farten igen och gick i mål på 25:21. Inte under 25, som jag hade hoppats, men ändå årsbästa med 5 sekunder. Alltid något…

Förra året räckte tiden till åttonde plats i min klass, nu blev det artonde.

Som alltid när Sparta arrangerar var det bra stämning och bra ordning längs banan med gott om funktionärer.

Noterbart är att damsegrarinnan på 5 km, hemmalöparen Sylvia Kiberenge, pustade ut några minuter innan hon gav sig ut på milen och krossade allt motstånd även där. 1:39 före tvåan på 5 km, 3:14 före närmsta konkurrent på milen. Respekt!

RunTobyRun!

Förra året missade jag den världskända statyn, trots att jag måste sprungit typ 15 meter ifrån den…

Trött..,

Havnelöbet 2017 – 1:34 kvar till start, precis som på bilden överst.

Om man bara kunnat läsa giraffernas tankar…

Det var åtta månader sedan sist, men i dag lyckades jag äntligen pricka in en ”första lördagen i månaden-löpning” med Mikkeller Running Club i Köpenhamn. Och vilken härlig vårdag det blev med två giraffer som toppen över i:et!

Det blev rätt bra uppslutning även denna gång, trots att ett 70-tal MRC-löpare tillbringar helgen i Berlin för att springa halvmaraton. Skulle gissa att vi totalt blev ett hundratal löpare i olika åldrar och former som slöt upp vid klubbhuset Warpigs i coola Köttbyn för faelleslöpning #43.

Under veckorna har MRC flera löpargrupper i gång där det är fritt fram att hänga på, men den första lördagen i månaden är alltid extra speciell. Då bjuds det på 8-9 olika grupper med olika tempo och sträcka. Och efteråt bjuds det alltid på öl.

Förra gången hängde jag på gruppen I Wish (cirka 8 km/5:45) men tänkte att jag skulle variera mig lite så istället tog jag rygg på Mille och de andra i gruppen Blå spögelse, som skulle springa cirka 10 km i 5:30-tempo, även om det är svårt att hålla det tempot med tanke på rödljus och andra försinkelser.

I Danmark är det ju, som bekant, förbjudet att mot röd gubbe och förmodligen är det förbjudet även att springa mot rött så vi tappade cirka tre minuter längs vägen (enligt min Garmin) och det var egentligen bara första kilometern och sista två som vi kunde hålla ett obehindrat tempo under 5:30.

Men en sån här dag spelar det egentligen inte så stor roll vad det står på klockan. Fåglarna kvittrade, Fredriksbergsparken var full av blommor, barnvagnar, glada hundar. Utanför Zoo mullrade ett mc-gäng förbi och längs Sönder Boulevards uteserveringar var det fullt av folk som lapade sol över en förmiddagskaffe eller öl. Inget konstigt alls, det är ju ändå Danmark.

Samtidigt var vädret lite lurigt. Stora delar av sträckan var det i varmaste laget att ha jackan på, men de gånger vi svängde runt mot ett visst vädersträck bet det ganska kyligt i vinden så det fick bli jacka på.

Återigen slogs jag av att det är ganska kuperat i parken. Branta backen bakom Haerens gamle officersskole har jag ju kämpat mig uppför förut. Nu hittade vi en annan rolig backe, precis bakom södra delen av Zoo där man kan sitta på en bänk och ta en gratistitt in över savannen.

Två giraffer mötte oss däruppe på krönet och tittade nyfiket på flocken av 25 löpare med tung andhämtning. Om man ändå hade kunnat läsa deras tankar!

RunTobyRun!

PS. Rapport från förra vändan med MRC, som var under Köpenhamns löparfestival, hittar du HÄR. DS.


Hög stämning redan innan start.


Paus halvvägs medan vissa i gruppen uträttade ärenden

Benknäckarbacken bakom Haerens gamle officersskole (Frederiksbergs slot)

Dax för årets stora mål: Montreal (plus statistikhörnan 21K)


När man kommer till den här hårnålskurvan är det ganska exakt 14 kilometer kvar till målet i Parc Fontaine (bild från formel 1, juni 2016).

Det har varit en lång väntan men nu har det äntligen blivit dags att sätta mig på flyget tillbaka till Kanada och mitt stora löpmål för 2017: Rock ’n’ roll Montreal Half Marathon. Och det ska bli så kul – även om det nog kommer att gå lite långsammare än jag hade hoppats kunna prestera.

Det var en gång en löpare som var ung, smal och hyfsat snabb och gjorde halvmaran på 1:27 – en tid som i dag känns minst sagt overklig. Efter ”omstarten” 2012 har det gått betydligt långsammare och den stora frågan inför söndagens halvmara är om det går att ta mig in under 2 blankt. Så mycket snabbare  lär det väl inte gå – fast visst hade det varit kul…

Det är nämligen inte bara 1:27 som är ett minne blott. Fjolårets dryga 1:50 känns också tämligen avlägset, det närmaste jag kommit hittills i år är de 2:09 jag gjorde för några veckor sedan på träning men så är jag ju varken ung, smal eller hyfsat snabb längre utan bara gammal och trött och med en tung säsong i bagaget. Det är först under augusti jag börjat få upp farten igen i några snabba femmor, som i sin tur ledde till en bra insats på Midnattsloppsmilen.

Frågan är nu om jag kan packa ner den där härliga känslan av att ”det går ju!” och hålla ett jämnt och bra tempo även på 21 km, ett tempo som även gör det möjligt att njuta av utsikten för det är ju – faktiskt – också en stor del av grejen med att åka utomlands för att kuta.

Så. jag tänker mig ändå att 2 timmar är ett realistiskt tidsmål – speciellt om det blir så att jag även ställer upp i 5-kilometersloppet på lördag. Springer man två dagar i rad får man nämligen en tredje bonusmedalj, coolt formad som en gitarr, men jag har inte bestämt mig om dubbla starter än utan det blir dagsformen som får avgöra när jag väl är på plats i Kanada. Har ju varit lite öm i ena hälen, så i och för sig kan det vara klokt att spara krutet till det lopp som jag egentligen är där för att springa. Å andra sidan har femman en helt annan bansträckning  – vilket kan vara kul – och dessutom är det bara en halvmil och det kan man ju i värsta fall gå som sightseeing. Maxtiden är generöst satt till 1:30 så det är inga problem att hinna runt innan de stänger.

Så vi får väl satsa på 2 blankt på söndag och skulle jag dessutom greja att gå in under 1:56 (5:30/km), ja då lovar jag att fira lite extra efteråt för då har jag all anledning att vara supernöjd.


Racerbana = extra snabba fötter?

Banan är inte särskilt kuperad och har start och mål på olika ställen av denna coola stad. Starten går uppe på Jacques Cartierbron och banan går bland annat ett varv runt Montreals formel 1-bana – som ligger på en ö i Saint Lawrencefloden – innan man når mållinjen i  Parc la Fontaine där banan också delar sig så att de som springer en hel mara fortsätter upp genom området Plateau. Loppets fullständiga namn är Rock ’n’ Roll Montreal Half Marathon och för att leva upp till detta har arrangörerna anlitat ett 20-tal band som spelar längs banan. Väl i mål bjuds det på en lokalproducerad öl och konsert med ett bra kanadensiskt band (Moist) så det lär bli kul. Ja, förutsatt att det inte spöregnar förstås…

Förra året lockade halvmaran hela 13 718 löpare (6 938 kvinnor och 6 778 män), som sprang sträckan på i snitt 2.10:50. Som jämförelse kan nämnas att helmaran, som startar samtidigt, i fjol lockade 3 778 löpare (1 100 kvinnor, 2 676 män) och som nådde mållinjen på i snitt 4.20:07 – alltså nästan exakt dubbla snittet på halvmaran. Så med 16 000-17 000 löpare på startlinjen är det förstås risk för trängsel, i alla fall i början innan fältet börjar spridas ut. Men det ska bli så kul!


…men här är det bara typ 400 meter kvar!


Statistikhörnan: 21K
Hur har det då sett ut på mina egna halvmaror? Jo, sedan nyårsafton 2012 har det blivit 10 stycken, varav jag gått i mål i nio och brutit en efter 15 km för att jag inte mådde bra (klokt beslut). Tidsmässigt skiljer det hela 20 minuter mellan den snabbaste och den långsammaste:

1.47:02 Trondheim 2014, 1.48:22 Malmö 2014, 1.48:55 Köpenhamn 2013, 1.50:39 Veberöd 2016, 1.53:40 Köpenhamn 2013, 1.55:12 Trelleborg 2016, 1.56:18 Veberöd 2015, 2.00:49 Österlen (mörker) 2014, 2.06:51 Köpenhamn 2012

Som jämförelse kan vi också kasta ett snabbt öga på passertiderna vid 21.1 km på följande långdistanslopp:

1.52:41 Monaco 2016 (23.8 km), 1.54:56 Köpenhamn 2013 (maraton). 1.59:11 Barcelona 2014 (maraton), 1.59:19 Köpenhamn 2015 (25 km), 2.05:24 Athen 2016 (maraton), 2.11:22 Helsingborg 2016 (maraton),2.22:31 Christinehof 2016 (trail, 21.9 km).

RunTobyRun!

PS. Följ uppdateringar från Montrealresan via www.facebook.com/runtobyrun  Rapport kommer på denna sida så småningom… DS.

Nytt ”wet-race” i KÖPENHAMN


Före – efter


# 42 – 170817
Mikkeller aftenlöb, Köpenhamn 5 km
24:49 (4:58/km)

En halvtimme före start sänkte sig mörkret över Köpenhamn. Och regnet. Och till råga på allt dånade sommarplågan ”Despacito” ur högtalarna…

Nej, det blev ingen dejlig kvällstur runt Faelledsparken utan ännu ett lopp i blötan och geggan – halva loppet gick på grusvägar inne i parken och de hann bli både leriga och pöliga innan det var dags för 762 (!) löpare att trampa upp eländet.

Annars var det – som vanligt på Spartas arrangemang – gemytlig stämning i startfållan, som denna gång var placerad inne på Österport stadion där loppets första och sista 250 meter sprangs på de härligt blå löparbanorna. Men så mycket roligare än så blev det inte. Precis som i BMW Havnelöb för två veckor sedan var det bara att bita ihop i blötan och försöka komma ”hem” så fort som möjligt. Det gick rätt bra i 3-3,5 kilometer innan jag började krokna och tappa tempo. Men trots det lyckades jag återigen springa in under 25 minuter, vilket jag får vara nöjd med.

Ingen medalj i detta lopp, däremot fri öl och korv efteråt. Ja, det stod till och med ”running” på ölburkarna – det är ju Danmark. Och vem vet, kanske hade det blivit ännu roligare i blötan om vi tagit ölen och korven först och sprungit sen?

RunTobyRun! 

Mål 2017 och 2018


Januari: tempoträning på Hästhagen med hyfsad fart under fötterna.

2017 var meningen att bli året då jag satsade mer på snabbhet än uthållighet – men den planen sprack redan i månadsskiftet januari-februari… Men jag hänger inte läpp för det utan blickar redan framåt mot ett ännu bättre löpår 2018!

Det var vid årets tredje intervallträning som det högg till, inte mycket men tillräckligt för att jag skulle avbryta träningspasset och lulla hemåt i makligt tempo och sedan dess har det av olika anledningar inte blivit aktuellt med fler intervaller. Det är dock inte bara på grund av sjukor och krämpor utan i lika hög grad för att jag – de perioder jag känt mig hel och pigg – valt att fokusera på andra utmaningar, som mitt projekt att springa längs Sydkusten. Detta har i sin tur inneburit att jag inte sprungit så fort som jag velat utan varit långt från mina tidsmål; att springa snabbare än jag gjorde i fjol på 5 km (24:49) och på 10 km (50:18).

Milen är fortfarande ett sorgligt kapitel – årsbästat på blygsamma 52:22 noterades redan den 12 mars och för att nå målet krävs det en putsning med drygt 2 minuter, vilket lär bli tufft, riktigt tufft. Och även om jag trots allt skulle greja det innan årsskiftet så är det ytterligare 3 minuter ner till mitt PB så nej, några vidare miltider har det inte blivit i år…

Femman, däremot, grejade jag i torsdags i spöregnet på BMW Havnelöb med 9 sekunder tillgodo på fjolårets tid. Det började ändå rätt bra i januari: 26:57 (11/1), 26:13 (14/1) och 25:07 (28/1) men det är alltså först nu som jag fått upo farten igen: 24:40 (3/8).

Även på 5 km är det en bra bit ner till personbästa (23:00) men det är ingenting jag kommer att försöka lägga något krut på eftersom jag ändå inte lär kunna kuta så snabbt. Bättre i så fall att försöka kapa gapet på milen.


Löpning längs kusten i lugn och ro – härligare upplevelse än att försöka jaga rekord.

Förutom årets båda tidsmål har jag två andra mål med min träning: att komma upp i minst 100 km per månad – men gärna mer – och att variera träningen mer i form av sträcka, underlag, terräng eller utmaning. Tycker att jag lyckats ganska bra med att variera mig och få ny inspiration och nya intryck, inte minst genom mina fyra etapper (hittills) längs Sydkusten.

Till nästa år funderar jag på att även ha ett tydligt mål när det gäller antal tävlingar; att springa ett lopp per månad i en lagom blandning av olika sträckor. Ett sådant schema skulle kunna se ut så här:

Januari: 10 km (Köpenhamn)
Februari: 15 km (Köpenhamn)
Mars: 21 km (någonstans i Europa, exempelvis Spanien eller Polen) *
April: 21 km (Köpenhamn)
Maj: 5 eller 10 km (Lund) *
Juni: 10 km (exempelvis Malmö)

Juli: 9.2 km (S:t Olof)
Augusti: 5 km  (Köpenhamn)
September: 21 km (Köpenhamn)
Oktober: 12 km tg (Yddingen) *
November: 10 km (Bromölla) *
December: 21 km (Köpenhamn)

Men det finns ju så många lopp att välja på så vi får väl se vilka det blir – följ mig här på bloggen eller via http://www.facebook.com/runtobyrun så får du se!

RunTobyRun!

(* = nya lopp som jag inte sprungit tidigare)

 

 

Dejlig tur på Köpenhamns löpfestival

Torsdagens skyfall är redan ett minne blott – veckans andra danska löptur bjöd på desto bättre väder och hygge med gratis öl efter faellesträningen.

Danskarna är ett löpande folk och sedan ett år eller två arrangerar Köpenhamn en speciall löpfestival – CphRunFest – som under tre veckor erbjuder lopp och träningspass som antingen är rabatterade eller gratis.

Startskottet gick i torsdags i samband med BMW Havnelöb – där jag trots skyfallet noterade årsbästa på 5 km – och i dag var det dags för Danmarks största ”faellesträning”. Arrangemanget lockade någonstans mellan 300 och 400 löpare i alla åldrar och alla former som slöt upp vid Mikkeller Running Clubs stamhak, puben Warpigs i det gamla slakteriområdet, som blivit hippt och coolt och kort och gott kallas Köttbyn.

Idén till Mikkeller Running Club föddes för tre år sedan, när åtta snubbar gav sig ut på en milrunda och sedan belönade sig själva med varsin öl. I dag har klubben ett hundratal ”chapters” runt om i världen, varav den i Köpenhamn är en av de mest livfulla med flera olika löpgrupper varje vecka. Den första lördagen i varje månad är det speciellt – som i dag – då är det extra många grupper igång. Alltid gratis och alltid gratis öl efteråt. Eller som en av arrangörerna konstaterade: vi kombinerar det bästa av två världar, löpning och öl.

Löpklubbens snabba utveckling påminner till viss del om bryggeriet Mikkeller, som på elva år gått från hobbyprojekt till produktion i större skala och lär visst vara rankat världens tredje bästa bryggeri och det är ju inte så illa…


Dags för start

Det gick att välja på sammanlagt sju olika grupper, efter tyckte och smak om tempo och distans. Ola och jag valde en runda på 8-10 kilometer i ett tänkt 5:45-tempo, även några långa stopp vid rödljus och för fotografering innebar att tempot sänktes.

Rundan visade sig vara 8.8 km och tog oss och typ 80 andra löpare ut från Köttbyn, via Sönder Boulevard upp förbi Carlsbergs gamla bryggeriområde – som genomgår en stor förvandling till bostadsområde – och upp i parkerna vid Söndermarken och Frederiksberg. Bakom Zoo stannade vi till för att ta en gratisflukt på elefanterna men de var inte med på noterna utan hade väl något elefantviktigt för sig inne i huset.


Ola: Är det en alligator eller krokodil i gräset?

Faellesträningen gav oss möjligheten att se ”nya” delar av Köpenhamn och bli förvånade över att det var så pass kuperat i parkerna. Brantaste uppförsbacken, bakom Haerens officersskole, tog vi för säkerhets skull två gånger…

Besöket i Köttbyn avslutades med en härlig taco med grillat kött och spicy sås. Gott!

RunTobyRun!
PS! Du kan även följa mig via facebook!  DS!


Annorlunda dricka efter löbet.


Lukten av helstekt gris fyllde våra näsborrar…


Köttbyn

 

KÖPENHAMN: Skyfall och årsbästa!


# 41 – 170803
BMW Havnelöb, Köpenhamn 5 km
24:40 (4:56/km)

Regnet vräkte ner över startfållan som en kall dusch, men det var glada miner ändå. Som tjejen bakom mig som konstaterade att det var bara en cykel som fattades så hade det blivit en triathlon…

Följde den danska vädertjänsten DMI intensivt under dagen sedan de gått ut med en varning för skyfall och åska, 30 intensiva minuter någon gång mellan 15 och 18. Tog en sista titt vid 16-tiden och konstaterade att så mycket regn hade det ju inte kommit, kunde det möjligen vara så att det befarade ovädret skulle missa Själland? Så jag tog tåget över och vandrade mot start – och då kom det. Regn i massor. Och åska. Och den vill man ju helst inte kuta i.

Men åskan verkade dra förbi rätt snabbt och 20 minuter innan start övergick det kraftiga regnet i ett lätt duggregn. Men säg den glädje som varar – 10 minuter före start var det dags igen och nu vräkte det ner ännu mer. Se upp så ni inte halkar i vattenpölarna, uppmanade speakern. Och glöm inte att slutspurten går på gräs, där det förstås är ännu blötare och halare…

18.30 var det så dags att ge sig av, dygnsura från topp till tå, helt enkelt lönlöst att försöka hitta någon torr linje utan det var bara att sätta full fart genom meterstora pölar, upp till 5 cm djupa. Trots detta öppnade jag på drygt 4:30 och det var som att jag fylldes med något slags jävlar anamma.

Banan är egentligen ganska fin och vacker – tror jag – runt parken vid Kastellet, Langelinie och den Lille havefrue. Men i rådande klimat och väglag fanns det varken tid eller ork att beundra utsikten – det gick ju ändå inte att se något – utan det var fullt fokus på vart man satte fötterna. Så fråga inte hur banan var…

Vid 3 och 4 km-passeringarna låg jag fortfarande klart under 5 blankt per kilometer och började få vittring på att slå mitt årsbästa på 5 km – och trots att jag var supertrött sista 500 gick det vägen: 24:40 – vilket inte bara innebar årsbästa med en halvminut utan att jag även nådde mitt mål att slå fjolårets bästa tid (24:49). I detta väglaget! Kändes verkligen härligt efteråt.

Detta var för övrigt mitt första 5 kilometerslopp någonsin. Har alltid tyckt att det varit lite ”fjuttigt” att springa så korta lopp; att det är en större utmaning att kuta längre sträckor som milen eller en halvmara. Men dagens lopp gav mersmak och jag har ytterligare en femma inbokad i Köpenhamn om två veckor. Då är målet glasklart, att gå under 24:30.

Regnet då? Ja, det slutade lagom till att jag spurtade i mål och när 10 kilometersfolket gav sig iväg några minuter senare såg det riktigt lovande ut. Och från tågfönstret kunde jag sedan se hur solen tittade fram. Tamefan.

RunTobyRun!

PS. Min tid var dessutom åttonde bästa i klassen M50-54. Visserligen bara av 18, men ändå. Topp 10 🙂


En halvtimme till start och regnet vräker ner…


Men en kvart senare ser det hoppfullt ut…


1:34 kvar till start och nytt skyfall
(tur jag hade en plastpåse till mobilen…)


Uppehåll vid målgång och starten på 10K. 


Dyngsur men nöjd ändå. Åtta i klassen!

KÖPENHAMN: klev av efter 11 km

danmark
# 25 – 160320
Marathontest 3, Köpenhamn 25 km
bröt efter 11 km
58:43 (5:20/km)

Egentligen kändes det inte som någon superdag för att springa 25 km. Jag var trött, benen var trötta och fötterna likaså – jag var inte särskilt motiverad för uppgiften men bestämde mig för att se Marathontestet som ett utmärkt tillfälle att simulera andra halvan av ett långlopp, det vill säga när det börjar bli slitigt.

Det var mulet och kyligt, 5 grader i luften och jag saknade förstås den där sköna värmen på Rivieran. När starten gick hade jag bara ett enda mål med övningen: att hålla mig precis bakom de fyra röda ballongerna som signalerade ett tempo på 5:20/km. Och det lyckades jag med. Men efter första varvningen vid 9 km började det ömma lite i ena hälen och jag insåg efter en stund att det här håller inte, jag kommer aldrig att klara 25 km och då är det bättre att kliva av och undvika – eller i alla fall försöka undvika – en skada som i värsta fall kan sabba hela våren. Så jag hoppas att jag gjorde rätt.

Förra året startade jag i 5:30-gruppen och passerade då milen på 54:55, dagens passering var cirka 1:40 snabbare och det tempot kändes alldeles lagom.

Ändå var utflykten inte helt bortkastad – det blev ett okej träningspass, varken mer eller mindre, och eftersom detta var mitt sjätte planerade långpass på lika många veckor hade jag redan innan start lovat mig själv att ta det lugnt nästa vecka, att helt enkelt planera in vila. Och det känns ännu mer angeläget just nu.

Passertider:

5 km: 26:31
10 km: 53:16 (26:45)
11 km: 58:43

Betyg på insatsen: 2

PS. Bloggen har nått en ny, oväntad nivå. Mest lästa inlägget i publiceringen på jogg.se har nu haft mer än 1500 läsare. Plus ytterligare ett stort antal här på ”moderskeppet”. Tack alla DS.