Etikettarkiv: Danmark

KÖPENHAMN: Skumt styrkebesked på 15K


danmark

# 23 – 160228.
Marathontest 2, Köpenhamn 15 km
1.16:48 (5:07/km)

Firar mitt 100:e inlägg på denna blogg med att springa 15 km Marathontest i Köpenhamn och det gick minst sagt över förväntan.

Har känt mig skum ett par dagar, som om jag haft något på gång, men helt okej när jag vaknade i morse även om jag var lite stelare än vanligt när jag värmde upp på Österbro stadion så det fick bli lite extra stretching. Men när kroppen väl fick börja jobba i ett bra och jämnt tempo, då lossnade all stelhet och det blev en runda jag har all anledning att vara nöjd med – speciellt som jag velat fram och tillbaka när det gällde målsättningen.

Egentligen ville jag springa på 1.17:30 (5:10) men efter den senaste sjuksvängen för ett par veckor sedan sänkte jag ribban för godkänt till 1.22:30 – det vill säga 5:30/km och mitt tänkta utgångstempo om två veckor när jag ska ta mig an min länge efterlängtade ”klassiker” på Rivieran.

Höll ett bra och jämnt tempo första 5 km, tappade som vanligt lite runt 7 km, då det var ganska trångt i min klunga och jag ofta fick se mig för var jag satte fötterna. Efter vätskekontrollen vid 9 km gjorde jag ett litet ryck från klungan så jag fick fri luft runt omkring mig och föll in i ett mer avslappnat löpsteg och det gjorde susen – sista 5-kilometern var faktiskt den snabbaste!

Gick i mål på 1.16:48 – exakt samtidigt som Mathilde Carstensen, snabbaste tjej i kategorin tjejer under 20 år – vilket kan jämföras med de tider jag gjort här tidigare: 1.17:48 (2013) och 1.18:32 (2014). Var anmäld även i fjol men fick kasta in handduken på grund av sjukdom…

Nu är det bara två veckor kvar till Monaco – måtte jag hålla mig frisk!

Passertider (5 km-stinter)

5 km: 25:31
10 km: 51:28 (25:57)
15 km: 1.16.48 (25:20)

Betyg på insatsen: 5 (faktiskt!)

RunTobyRun!

KÖPENHAMN: Överpresterade i fjärde Nytårslöbet

IMG_0702
Fjärde nyårsbubblet i rad!

danmark
# 22 – 151231
Nytårslöb, Köpenhamn 10 km
50:43 (5:04/km)

Fyra år i rad har jag avslutat året genom att springa i Köpenhamn och nu börjar det bli en trevlig tradition, kryddad med glada och i vissa fall utklädda löpare men – än så länge – har det inte varit en snöflinga i sikte på himlen under något av loppen. Däremot bjöds det som vanligt på bubbel och kransekage efteråt.

Årets Nytårslöb bjöd på en delvis ny bansträckning med en krok in på grusvägarna i Faelledsparken istället för, som tidigare, enbart sprungits på asfalt och de där parkstigarna kan ju förstås bli extra krydda om vädret är blött och slaskigt men så var inte fallet i dag.

För egen del var det också premiär att ”bara” springa milen istället för att starta på halvmaran. De två första åren gick det bra men i fjol tog batterierna slut och jag bestämde mig för att kliva av och bryta efter 15 km och med facit i hand kändes det att jag fattade rätt beslut.

Att springa halvmaran i år var aldrig aktuellt – trots allt var det bara fem veckor sedan jag låg på operationsbordet i Landskrona och därför hade jag heller inga förhoppningar om att göra en bra tid utan hade som mål att klara mig runt på under 55 minuter, det 5:30-tempo jag har som röd tråd i mitt återuppbyggnadsprogram och där jag nu är halvvägs mot målet i Monaco (se nederst).

I startfållan var det som vanligt en gemytlig stämning. Löpare kramade om varandra, skakade hand och önskade varandra en go’tur och ett gott nytt år. Där fanns en snubbe i krokodildräkt, en annan utklädd till Pikachu i Pokémon och en tredje till Gammelsmurf. En tjej – tror jag – hade klätt ut sig till Snövit och därtill hade en hel del löpare pyntat sig med glitter, kaninöron eller partyhattar. Slutligen fanns det också ett gäng hurtbullar i kortbrallor redo att ta sig an den isande vinden som mötte oss när vi rundade fotbollsarenan Parken.

Jag försökte fokusera på en enda sak: att inte gå ut för hårt. Första kilometern gick på 5:05 och jag slog av något på tempot och kom snabbt in i ett behagligt flow. Första varvet gick på 25:36 – sensationellt bra med tanke på förutsättningarna – och jag malde vidare. Vid 6-7 kilometer började det kännas tungt i benen och jag började fundera över om jag trots allt hade gått ut för fort – eller om det var julens fem träningspass på sju dagar som gjorde sig påminda.

Vid 8 km hade jag över 3 minuter ”i banken” men kände att jag hade ork kvar och ökade ytterligare in mot mål och en sluttid på 50:43 och där andra varvet överraskande nog gick snabbare än det första!

5 km: 25:36
10 km: 50.43 (25:07)

Betyg på insatsen: 4 (riktigt, riktigt bra och kul efter förutsättningarna!)


Statistik-kollen: Av totalt 8 millopp var detta det 6:e snabbaste – och jag som trodde att det kanske skulle bli det långsammaste

47:27 (Trelleborg -13), 47:34 (Skanör -14), 48:17 (Trelleborg -14), 48:46 (Malmö -14), 50:33 (Malmö -15), 50:43 (Köpenhamn -15), 52:02 (Köpenhamn -13) och 54:52 (Skanör -12).

Vid tidigare Nytårslöb har mina 10 km-passeringar varit 53:29, 49:45 och 50:09.

En titt i statistiken visar också att, av 21 lopp över minst 10 km, så var dagens kuta det sjätte snabbaste på stinten 5-10 km. Överraskande bra!


Uppdatering träningsprogram (13/10-13/3):

Jag är nu halvvägs i mitt träningsprogram mot målet i Monaco och hittills har det gått över förväntan. För att få ännu bättre ork och komma upp i högre tempo på längre sträckor kommer jag under 2016 att försöka variera min träning bättre – även om jag inte sätter upp något extremt mål vad gäller mängd utan kommer att behålla mitt nuvarande, fullt rimliga, mål att komma upp i minst 10 pass och 100 kilometer per månad. Och nu i december lyckades jag med detta för första gången på länge:

Juli: 132.0 km, Augusti 78.2, September 0.0 km, Oktober 46.6, November 50,1 km och December 118.8 km. Ett klart framsteg!

RunTobyRun!

KÖPENHAMN: Firar # 1000 med långlopp

cph25km2015

danmark
#18 – 150315

Marathontest 3, Köpenhamn 25 km
2.24.07 (5.46/km)

I dag har det gått exakt 1000 dagar sedan jag gjorde den där 3-kilometersrundan som skulle göra mig till ”löpare” igen efter nästan 16 års vila. Visst gjorde jag några försök under de där åren, men det blev sällan mer än två eller tre i rad. Knappast värt att kalla seriös träning…

Dagens firande skedde i Köpenhamn och ännu ett av Spartas träningslopp inför byens Marathon i maj – denna gång med en helt ny sträcka: 25 km. Banprofilen har formen av något slags krumelurdjur, där stor del av loppet går på grusstigar runt Faelledsparken i så många knökar och krökar att det är omöjligt att försöka memorera sträckingen i förväg. Varven är 9+8+8 km och även om det emellanåt var rätt trångt på de där stigarna så var det skönt att slippa kuta på asfalt hela vägen.

Sagt och gjort, jag tog rygg på ett gäng orangea västar med gula ballonger, fast besluten att hålla mig till min uppgjorda 5:30-taktik och inte försöka driva upp tempot ytterligare (de senaste träningspassen har legat runt 5:15-5:20). Efter 10 km hade jag en sekund i banken, sedan gick det aningen fortare under ett par kilometer innan vi passerade 16, återigen med en sekund i banken. Perfekt!

Men sedan hände något, det började göra ont i ryggen och jag fick svårt att ta ut stegen så vid andra varvningen (17 km) stannade jag för att stretcha innan jag lufsade vidare i något makligare tempo. Fick upprepa detta ytterligare någon gång innan jag nådde halvmarapasseringen på 1.59.19 – det vill säga 4.19 efter tidtabellen. Men på något sätt lyckades jag få benen att fortsätta röra sig framåt och gick i mål precis före nästa gäng med ballonger, 5:45-gruppen. Helt okej, trots allt även om det inte blev det där MVG-loppet som jag kände att jag hade på gång.

Gladast var jag för att knäet inte protesterade en enda gång – förrän i Öresundstunneln på väg hem när det nästan låste sig.

Tristast var inte ryggontet utan att jag, efter att ha legat en stund i badkaret, var tvungen att kräkas. Insåg då att jag ätit frukost väldigt tidigt (formel 1-loppet i Australien började redan klockan 6…) och att jag från klockan 9 och framåt bara fått i mig vätska.

Klokast blev jag under den sista delen av loppet, när jag kände att det började ta mot. Där avgjordes saken, det blir inget Köpenhamn Marathon för mig i maj utan det får räcka med att kuta ett gäng lopp på halva distansen.

Här är 5-kilometerspasseringarna:

5 km: 27.22
10 km: 54.56 (27.34)
15 km: 1.22.19 (27.25)
20 km: 1.53.35 (30.06)
21.1 km: 1.59.19
25 km: 2.24.07 (31.43)

Betyg på insatsen: 3  (första 17 km: 4+)

 

KÖPENHAMN: Trist slut på löpåret

CPHNYTTÅR14
Inte nöjd men bubblet hör ju till ändå!

danmark
#17 – 141231
Nytårslöb, Köpenhamn 21.1 km
Klev av efter 15 km.
1.18.44 (5.15/km)

Så blev det återigen en nyårslöpning i mildväder, detta efter några skånska vinterdagar där temperaturen faktiskt sjönk ner mot minus 10. Men på gatorna runt ”lejonparken” i Köpenhamn – FC Köpenhamns hemmaarena – var det allt annat än rimfrost när jag gav mig ut på min traditionsenliga nyårshalvmara. All snö hade regnat bort under natten förutom en liten sträng på löparbana 4 inne på Österport stadion där jag värmde upp.

Som vanligt har jag varit något av en hypokondriker innan loppet. Känt mig stel och sliten, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att jag under december hann få ihop 12 träningspass – trots att kroppen känts ovanligt seg de senaste två veckorna. Och de sista passen, den 25:e och 27:e , var jag dessutom tvungen att ta det extra försiktigt för att inte riskera att halka omkull.

Med andra ord: uppladdningen hade kanske kunnat varit bättre, men å andra sidan kan väl ingen begära att man ska lyckas toppa formen till ett lopp på årets sista dag? 2012 kom jag hit och lyckades hjälpligt ta mig runt men var väldigt nöjd efteråt, när jag gick in i värmen och skålade i bubbel för att ha klarat av 2013 års tävlingsmål redan innan året börjat… Förra nyåret gick det bättre: första milen kändes perfekt men sedan gick det lite tyngre och jag noterade passertider runt 29 min/varv. Väl i mål hade jag dock slagit tiden från mitt första nytårslöb med 13 minuter och 11 sekunder. Inte illa!

Att slå personligt rekord – eller ens förra årets tid – kändes dock högst otänkbart när jag värmde upp på den blåa löparbanan. 1200 meter och lite stretching men kroppen värkte och kändes inte alls som den ville ut och springa. Men har jag väl kört över bron och värmt upp så måste jag ju pröva att springa, tänkte jag, och bestämde mig snabbt för att inte titta på klockan före varvningen vid 5 km utan försöka låta kroppen hitta sitt eget tempo. Och det gick rätt bra, i en mil ungefär.

Kroppen hade hittat ett rätt behagligt tempo, som visade sig ligga runt 5 blankt vilket innebar att jag inte var många sekunder bakom fjolårets passertider. Men sedan blev det bara tyngre och tyngre och framåt 12 km kände jag att det här kommer inte att gå, jag kommer inte att orka en halv mara. Så jag fattade raskt beslutet att ta mig tillbaka till målområdet och kliva av vid nästa varvning, 15 km. Hade det varit en marathon och bara 6 kilometer kvar så hade jag gett mig fan på att ta mig runt, men nu kändes det helt enkelt inte värt det.

När jag klev av så var jag bara 19 sekunder efter fjolårets passertid – men skillnaden då var att jag hade ork att fortsätta. Och det hade jag inte nu… Det känns märkligt, för jag har känt mig sliten och orkeslös de senaste två veckorna, men absolut inte sjuk. Så jag har ju kunnat träna… Men bevisligen är jag inte i toppform.

Men det kommer ju nya år… Gott nytt, förresten!

nytårslöb121314

5 km-tiderna blev således 24.50, 25.19 och 28.35.

Betyg på insatsen: 2.

 

 

Det stora bakslaget

danmark
140329
VM i halvmarathon, Köpenhamn

En vecka efter Barcelona drabbades jag av ett nytt bakslag: en tung förkylning som vägrade att släppa och som innebar att jag inte kunde träna på nästan en hel månad. Den innebar också att jag missade min förmodligen enda chans att få göra VM-debut och få en VM-medalj, två veckor efter loppet i Barcelona.

För första gången någonsin skulle nämligen VM i halvmaraton avgöras både med världselit och 25 000 motionärer på plats i Köpenhamn. Loppet sålde snabbt slut och jag hade gett upp hoppet innan jag insåg att jag, som svensk, kunde få en plats i loppet som utlänning och såg verkligen fram mot att få ställa mig på startlinjen och ta upp jakten på de vindsnabba afrikanska hararna. Du vet de där killarna som springer maran under 3 minuter/km och knappt ser svettiga ut när de kommer i mål. Alltså, allvarligt talat, hur är det möjligt…?

Trots förkylningen åkte jag över Sundet och hämtade min ”startpakke” och hoppades på ett mirakel – men i stället blev det precis tvärtom. Jag sjuknade in ordentligt och med 39 graders feber två dagar innan loppet var det bara att inse faktum: det här kommer inte att gå. En jättebevikelse, förstås, jag hade sett fram mot VM-loppet mer än Barcelona, men nu var det inget snack om saken. På något sätt var det skönt att kunna konstatera faktum,  det hade varit betydligt  värre att stå i startfållan och känna efter i halsen och fundera på om man är tillräckligt frisk för att kuta två mil. Det är ju lätt att säga att man ska lyssna på sin kropp, men just i sådana där situationer kan det vara väldigt svårt att avgöra. I mitt fall var det inte särskilt svårt, jag insåg att VM var över innan det ens börjat och att den chansen nog aldrig kommer tillbaka.

KÖPENHAMN: Ett genrep segt som sirap

danmark
#9 – 140309:

Marathontest 2, Köpenhamn (#2)   15 km
1.18:32  (5:14/km)

Väder och annat ställde till det, så jag hade inte hunnit med något längre pass under januari och februari än 22.5 och det var förstås i minsta laget för att springa maraton. Å andra sidan hade jag fjolårets mara i färskt minne och tänkte att med den erfarenheten i bagaget borde jag kunna löpa smartare och därmed kanske kompensera att jag inte fått till något pass på upp mot tre mil.

Som genrep inför Barcelona åkte jag återigen över till Köpenhamn för att ställa upp i ett av Spartas testlopp och lyckades förstås pricka in en liten förkylning precis innan. Den isande motvinden från 2013 var tack och lov borta, men benen var tunga och efter att ha följt ballongerna på exakt samma 5-kilometerstid som förra året, började det ta mot och jag var tvungen att släppa farthållarna en bit framför mig innan jag fick upp farten igen sista biten in mot mål.

5 km:  25:46
10 km:  51:47 (26:01)
15 km: 1.18:32 (26:46)

Jämfört med 2013 års lopp var passertiderna: +0.00, +0.50 och -0.05.

Betyg på insatsen: 3

KÖPENHAMN: Ett nytt gott år i Danmark

CPHNYTTÅR13

danmark
#8 – 131231:

Nytårslöb, Köpenhamn (#2)  21.1 km
1.53:40  (5:23/km)

Mitt första nyårslopp hade gett mersmak och det kändes på alla sätt och vis självklart att ställa upp ytterligare en gång, inte minst som en del av uppladdningen inför maran i Barcelona den 16 mars.

Runt omkring mig i startfållan minglade tjejer med kaninöron, en Stålman och en Batman och en Stålman till, en snubbe i leopardkostym och en massa andra utklädda löpare. Det är väldigt trevlig stämning runt Spartahuset och helt klart en bra start på nyårsfirandet.

Den här gången bestämde jag mig för att lyssna på kroppen och låta den välja tempo och det ledde till att jag snabbt hittade ett flow på strax under 5 minuter/km, kanske i snabbaste laget men det kändes bra och jag höll det tempot i ungefär 12 km innan jag, på nästan exakt samma ställe som året innan, började tröttna. Sista biten in mot mål fick gå i makligare tempo och jag tog mig i mål på 1.53:40, vilket innebar en putsning av fjolårstiden med över 13 minuter och en tid att vara nöjd med utifrån dagsformen.

5 km:  24:46
10 km:  49:45  (24:59)
15 km:  1.18:25  (28:41)
20 km:  1.47:29 (29:05)
21.1 km:  1.53:40  (6:12/20-21.1)

Jämört med 2012 års lopp var passertiderna: -0.41, -3.44, -7.23, -11.54 och -13.11 och placeringen hela 28,6 procentenheter bättre, onekligen ett bevis på att träningen gjort nytta och att jag hade gått framåt trots alla problem med hälarna.

Betyg på insatsen: 3

KÖPENHAMN: Lyssna på kroppen

danmark
#7 – 131027:

Marathon Start Op, Köpenhamn 10 km (15 km)
52:02  (5:12/km)

Trots att det gick så bra på Köpenhamns halvmarathon var det inte frid och fröjd och anledningen var förstås smärtan i hälarna som inte ville släppa helt. Jag försökte tänka på att lägga större belastning på främre delen av foten istället för att slå i med hälarna, men att ändra på sitt löpsteg är lättare sagt än gjort. Oftast funkade det att träna, däremot kunde jag knappt gå dagen efter, så i stället för att springa varannan dag lade jag in en extra vilodag. Samtidigt började jag bli missnöjd med mina skor, de kändes alldeles för soggiga i hälen, som att de började ta slut efter bara ett halvår. Kunde det vara så enkelt att problemen berodde på ett par dåliga skor? Jag hade ju haft samma märke innan och de kändes jättebra, men det här kanske var ett måndagsexemplar?

Jag provade ut ett par löparskor av ett annat märke, betydligt fastare i hälpartiet och kände snabbt att fötterna mådde bättre. Jag fortsatte lägga in en extra vilodag mellan passen och efter några veckor började fötterna bli bättre – även om det tog ett tag innan det ondasläppte helt. Befrielsen innebar också att jag på allvar kunde börja fokusera på nästa utmaning, att springa maran i min favoritstad Barcelona.

Jag hade läst någonstans att det var lätt att drabbas av en ”löpardepression” om man tränat hårt för att nå ett mål och sedan lyckats – det är lite grann som att klättra uppför Mount Everest och känna ”vad ska jag göra nu?”. Ett sätt att slippa mentala bakslag är att variera träningen, till exempel byta landsväg mot skog eller intervaller, ett annat att sätta upp ett nytt mål och det var precis vad jag gjorde. Jag skulle till Barcelona!

Jag anmälde mig till maratonupptakten i Köpenhamn, ett träningslopp över 5/10/15 kilometer med farthållare med tanken att springa 15. Men det var verkligen inte min dag. Jag kämpade bakom 5:10-ballongerna utan att komma in i något flow och efter ungefär 7 km blev jag akut illamående, nästan lite yr. Tvingades stannade till för en stund, började jogga och bet ihop till andra varvningen där jag klev av, visserligen bara 22 sekunder efter min tänkta passertid men helt slut. Jag är väldigt glad över att jag lyssnade på min kropp och inte tvingade mig runt ett extra varv.

5 km: 25:15
10 km: 52:02  (26:47)

Betyg på insatsen: 1

KÖPENHAMN: Snudd på det perfekta loppet

IMG_1844

danmark
#6 – 130915:

Copenhagen Half Marathon   21.1 km
1.48:55  (5:10/km)

Stärkt av framgången i Trelleborg – och det faktum att fötterna började kännas bättre – anmälde jag mig till en ny halvmara i Köpenhamn. Den här gången skulle jag löpa disciplinerat och inte släppa farthållarna med blicken utan försöka hänga på dem hela vägen till en tid under 1:50. Taktiken visade sig fungera utmärkt , men i samband med en vätskekontroll runt 15 km hamnade jag en bit framför ballongerna och bestämde mig då för att inte vänta utan fortsätta löpa på tills de hann i kapp, vilket de aldrig gjorde. Och trots att jag ökade tempot något sista halvmilen så var det ändå en rätt imponerande jämnhet över 5 km-stintarna:

5 km:  26:02
10 km:  52:08  (26:06)
15 km: 1.17:54  (25:46)
20 km: 1.43:33  (25:40)
21.1 km:  1.48:55  (5:22/20-21.1 km)

Sammantaget ett lopp att vara jättenöjd med, jag höll mig till ett tempo och höll fast vid taktiken och trots den lilla tempoökningen på slutet var det aldrig någon fara att jag skulle gå in i väggen. Och tiden, den var nästan 18 minuter bättre än Nytårslöpet knappt åtta månader tidigare.

Betyg på insatsen: 5 

KÖPENHAMN: Första maran på 26 år

CPH MAR13

danmark
#4 – 130519:
Copenhagen Marathon   42.2 km
4.24:52  (6:17/km)

Efter maratontestet följde en bra träningsmånad, 14 pass om sammanlagt 15.5 mil (varav tre på löpband i Kina. Gillar egentligen inte löpband men blotta tanken på att ge sig ut i trafiken i Peking eller Shanghai avskräckte…) och kom som längst upp i 26.8 km. Lite i minsta laget, kanske, för ett maraton men jag anmälde mig och var fast besluten att klara mitt livs andra mara.

Den första sprang jag redan 1987 i Stockholm, ”ditlurad” av min gamla gympalärare som hade lite svårt att klara av att jag spurtat ifrån honom under ett Vårlopp i Uppsala. På skolavslutningen ”hämnades” han genom att berätta för alla att han skulle ta revansch på mig i Stockholm Marathon året därpå (något som han inte fick, eftersom han blev magsjuk innan start).

Jag hade verkligen noll koll på hur jag skulle springa och lägga upp loppet utan det var bara att kuta på i ett tempo om 5 min/km,  för det var lättast att stämma av mot kilometerskyltarna. Jag var också fast besluten att gå uppför Västerbron på båda varven eftersom jag hade nåtts av ryktet av bron som benknäckarbacke.

Jag började krokna någonstans vid Slussen, det vill säga efter ungefär 30 km, men lyckades ändå ta mig i mål på 4:06, en rätt imponerande tid med tanke på uppladdningen. En kompis, som knappt tränat och dessutom köpte nya skor dagen innan, stod för en ännu större bedrift när han lyckades passera genom Stadiongrinden precis innan de drog för repet och gick i mål på 4:59. Numera har alla löpare ytterligare en timme på sig i Stockholm och alla klockas för sin nettotid medan våra tider måste ha varit brutto. Och med tanke på att det tog 7-8 minuter för oss i kön att passera startlinjen vid Östermalms IP, så gick jag nog under den magiska 4-timmarsgränsen men det får vi aldrig veta.

Enligt Stockholm marathons arkiv var det bara 7 grader ”varmt”, vilket till stor del kan förklara varför 5800 anmälda aldrig kom till start. Min tid räckte till placering 6 440 av de 8 873 som tog sig i mål.

547785_242120859261770_780664421_n
Extra träning i Kina…

Den här gången var jag förvisso 26 år äldre och 20 kilo tyngre men kände mig ändå betydligt bättre förberedd och visst var det en frestande tanke, att slå ett 26 år gammalt personligt rekord? Inför loppet hade jag laddat ner en Runkeeper-app i min telefon och den fick nu börja jobba på träningsrundorna,  där jag målmedvetet jobbade för att sänka min naturliga löprytm på 5-5:10/km till det lite måttligare 5:30, ett tempo jag hoppades kunna hålla i alla fall 30 km. Det gick så bra att ställa om löpsteget, att jag sista träningspasset gjorde 8.5 km utan att titta på klockan förrän i mål och då hade jag bara missat tidsmålet med några få sekunder.

Tog bilen över till Köpenhamn och tackade vädergudarna för att det inte var så varmt. Året innan hade det tydligen varit högsommarvärme och det kostade. 10 % av löparna bröt loppet och den vanligaste orsaken var att det blev för jobbigt i hettan. Nu var det gråmulet i startområdet på Islands brygge och risk för regn, passade mig utmärkt.

Sprang på toaletten tre gånger och trodde jag hade kissat färdigt, men precis innan start blev jag akut kissnödig igen och det var bara att bita ihop… Och det var fler som hade lagt upp taktiken fel, redan efter några kilometer såg jag löpare ta av och ställa sig mot en husvägg. Men trots den fyllda blåsan kändes det rätt OK och jag följde utan problem med 5:30-ballongerna genom Köpenhamns gator.

5 km:  26:56
10 km: 54:04  (27:08)
15 km: 1.21:16 (27:12)
20 km: 1.48:46 (27:30)
21.1 km: 1.54:56 (6:10/20-21.1)

Efter några kilometer kände jag de första regndropparna och sedan kom skyfallet, men det var ändå ingenting som störde, kepsen skyddade ögonen från stänk och hellre regn än tropisk värme. Kvällen innan hade det varit Only Teardrops i Köpenhamn, när Danmark vann Eurovision Song Contest, men nu var det Only Raindrops, tänkte jag. I tre mil.

Efter 21 km stannade jag till som hastigast för att stretcha ena benet och fortsatte sedan i samma tempo som farthållarna, fast ett par hundra meter bakom. Efter Nyhavn följde vi vattnet norrut och förbi en tapper säckpipeblåsare på en bro och nu började det bli riktigt jobbigt. Inte för säckpipans skull, inte regnet heller, utan bara för att det är efter 21 km som den verkliga maran börjar. Jag stannade, gick, sprang, gick om vartannat även om publiken gjorde sitt yttersta i regnet för att peppa. Fortfarande kissnödig såg jag min chans när vi efter 32 km skulle runda Faelledsparken, slank in bakom en buske och såg till att få det gjort… Den närmaste timmen sprang jag och gick om vartannat men jag hade i alla fall hyfsad fart den sista biten från Christiansborg in mot mål och kände att jag tog betydligt fler placeringar än jag tappade. Och jag grejade det – under 4:25, bara 19 minuter sämre än den där maran i Stockholm när jag fortfarande var ung och smal och snabb.

25 km: 2.16:52 (28:06)
30 km: 2.48:53  (32:01)
35 km: 3.30:15 (41:22)
40 km: 4.10:36 (40:21)
42.2 km:  4.24:52 (14:31/40-42.2)

Betyg på insatsen: 4