Etikettarkiv: ensiffrigt

Nytt ”wet-race” i KÖPENHAMN


Före – efter


# 42 – 170817
Mikkeller aftenlöb, Köpenhamn 5 km
24:49 (4:58/km)

En halvtimme före start sänkte sig mörkret över Köpenhamn. Och regnet. Och till råga på allt dånade sommarplågan ”Despacito” ur högtalarna…

Nej, det blev ingen dejlig kvällstur runt Faelledsparken utan ännu ett lopp i blötan och geggan – halva loppet gick på grusvägar inne i parken och de hann bli både leriga och pöliga innan det var dags för 762 (!) löpare att trampa upp eländet.

Annars var det – som vanligt på Spartas arrangemang – gemytlig stämning i startfållan, som denna gång var placerad inne på Österport stadion där loppets första och sista 250 meter sprangs på de härligt blå löparbanorna. Men så mycket roligare än så blev det inte. Precis som i BMW Havnelöb för två veckor sedan var det bara att bita ihop i blötan och försöka komma ”hem” så fort som möjligt. Det gick rätt bra i 3-3,5 kilometer innan jag började krokna och tappa tempo. Men trots det lyckades jag återigen springa in under 25 minuter, vilket jag får vara nöjd med.

Ingen medalj i detta lopp, däremot fri öl och korv efteråt. Ja, det stod till och med ”running” på ölburkarna – det är ju Danmark. Och vem vet, kanske hade det blivit ännu roligare i blötan om vi tagit ölen och korven först och sprungit sen?

RunTobyRun! 

KÖPENHAMN: Skyfall och årsbästa!


# 41 – 170803
BMW Havnelöb, Köpenhamn 5 km
24:40 (4:56/km)

Regnet vräkte ner över startfållan som en kall dusch, men det var glada miner ändå. Som tjejen bakom mig som konstaterade att det var bara en cykel som fattades så hade det blivit en triathlon…

Följde den danska vädertjänsten DMI intensivt under dagen sedan de gått ut med en varning för skyfall och åska, 30 intensiva minuter någon gång mellan 15 och 18. Tog en sista titt vid 16-tiden och konstaterade att så mycket regn hade det ju inte kommit, kunde det möjligen vara så att det befarade ovädret skulle missa Själland? Så jag tog tåget över och vandrade mot start – och då kom det. Regn i massor. Och åska. Och den vill man ju helst inte kuta i.

Men åskan verkade dra förbi rätt snabbt och 20 minuter innan start övergick det kraftiga regnet i ett lätt duggregn. Men säg den glädje som varar – 10 minuter före start var det dags igen och nu vräkte det ner ännu mer. Se upp så ni inte halkar i vattenpölarna, uppmanade speakern. Och glöm inte att slutspurten går på gräs, där det förstås är ännu blötare och halare…

18.30 var det så dags att ge sig av, dygnsura från topp till tå, helt enkelt lönlöst att försöka hitta någon torr linje utan det var bara att sätta full fart genom meterstora pölar, upp till 5 cm djupa. Trots detta öppnade jag på drygt 4:30 och det var som att jag fylldes med något slags jävlar anamma.

Banan är egentligen ganska fin och vacker – tror jag – runt parken vid Kastellet, Langelinie och den Lille havefrue. Men i rådande klimat och väglag fanns det varken tid eller ork att beundra utsikten – det gick ju ändå inte att se något – utan det var fullt fokus på vart man satte fötterna. Så fråga inte hur banan var…

Vid 3 och 4 km-passeringarna låg jag fortfarande klart under 5 blankt per kilometer och började få vittring på att slå mitt årsbästa på 5 km – och trots att jag var supertrött sista 500 gick det vägen: 24:40 – vilket inte bara innebar årsbästa med en halvminut utan att jag även nådde mitt mål att slå fjolårets bästa tid (24:49). I detta väglaget! Kändes verkligen härligt efteråt.

Detta var för övrigt mitt första 5 kilometerslopp någonsin. Har alltid tyckt att det varit lite ”fjuttigt” att springa så korta lopp; att det är en större utmaning att kuta längre sträckor som milen eller en halvmara. Men dagens lopp gav mersmak och jag har ytterligare en femma inbokad i Köpenhamn om två veckor. Då är målet glasklart, att gå under 24:30.

Regnet då? Ja, det slutade lagom till att jag spurtade i mål och när 10 kilometersfolket gav sig iväg några minuter senare såg det riktigt lovande ut. Och från tågfönstret kunde jag sedan se hur solen tittade fram. Tamefan.

RunTobyRun!

PS. Min tid var dessutom åttonde bästa i klassen M50-54. Visserligen bara av 18, men ändå. Topp 10 🙂


En halvtimme till start och regnet vräker ner…


Men en kvart senare ser det hoppfullt ut…


1:34 kvar till start och nytt skyfall
(tur jag hade en plastpåse till mobilen…)


Uppehåll vid målgång och starten på 10K. 


Dyngsur men nöjd ändå. Åtta i klassen!

S:T OLOF – inte snabbt, men OK


# 40 – 170729
Sankt Olofsloppet, 9.2 km
47:25 (5:09/km)

Jo, det gick vägen! Trots oformen lyckades jag ta mig runt hela S:t Olofsloppet och det på en tid som bara var en minut långsammare än i fjol – vilket får anses vara helt OK. Och K, som slutade 11:a i debuten, fick mersmak på att springa lopp och siktar redan in sig på att komma tillbaka nästa år.

Solen sken och Österlen visade upp sin allra bästa sida när vi körde via Sjöbo och Skåne-Tranås ut till starten i S:t Olof. Men knappt hade vi hämtat ut våra nummerlappar förrän molnen tornade upp sig och lagom till start började det regna. Först ett lätt, lätt duggregn – som bara kändes skönt att springa i – men sista kvarten tilltog det och var riktigt blött.

Osäker på formen, som jag var (se föregående inlägg) kändes det tryggt att ha sprungit banan två gånger redan och den lokalkännedomen hjälpte mig onekligen att hushålla med krafterna. Tiden blev klart sämre än i fjol och förrfjol men jag är ändå nöjd över att jag tog mig runt hela varvet utan att ”få stopp” på vägen.

Är också nöjd med att jag, för första gången, lyckades hålla igen ordentligt första kilometern istället för att susa i väg runt 4:35-4:40 som jag gjort tidigare år samt att jag inte tappade något tidsmässigt, jämfört med i fjol, under den andra halvan av loppet. Alltid något!

Är också nöjd över att några års träning äntligen gett resultat – i år hade jag nämligen lyckats övertala K att ställa upp i sitt första lopp någonsin (i alla fall i vuxen ålder) och trots regnet var det en debut som gav mersmak. Blir garanterat repris nästa år!

Är väl egentligen inte så mycket mer att säga – trevligt, som alltid, på Kvarnvallen även om det blev lite oflyt med vädret.

RunTobyRun!
PS. Du kan även följa mig via facebook! DS.

Läs mer om tidigare utflykter till S:t Olof:
S:T OLOFSLOPPET 2016 (46:22)
S:T OLOFSLOPPET 2015 (46:12)
S:T OLOF – LOPPET SOM FÖRÄNDRADE MITT LÖPTÄNK

Mer stafett åt folket!

Nej, förkylningen har inte släppt helt och träningsmålet för februari ryker all världens väg. Och det är bara två veckor kvar till årets första lopp så det är klart att jag hade hoppats på en bättre uppladdning…

Så istället för att ge mig ut på ett långpass i gråblasket sitter och jag och tänker på stafetter. Har sprungit några, mest på skoj, och det var rätt länge sedan och jag känner att jag borde kanske stafettat lite oftare för det är ju så kul. Speciellt på en kort bana, där man kan heja och peppa varandra.

På tävlingar som VM och OS är korta stafetten (4×100) en av höjdpunkterna: så mycket action, så mycket energi, så mycket fart. Och så den lilla kryddan med tre kritiska moment när den färgglada pinnen ska levereras från en hand till en annan innan det är för sent. Hur ofta har inte David slagit Goliat just för att världens fyra bästa löpare inte tränat överlämningar tillräckligt ofta?

Samma sak i skidor, för att ta ett annat aktuellt mästerskap, där det igår kördes Skiathlon med ett moment klassisk stil (7.5 km för damer, 15 för herrar) och sedan lika långt i fristil eller ”skejt” och däremellan byte av skidor och stavar i en liten ”depå”. Visst, det är inte stafett eftersom det är samma person som kör och därtill ett konstruerat moment med att byta skidor men det är publikvänligt och igår såg vi flera exempel där slarviga depåstopp kostade tid. Marcus Hellner fick inte på sig ena skidan ordentligt utan drattade på ändan och förlorade 7-8 sekunder. Norska storfavoriten Marit Björgen strulade också och tappade 4-5 sekunder men i slutändan spelade det ingen roll; i näst sista backen satte hon in ett av sina monsterryck och den stackars finländskan hade ingenting att sätta emot (men var glad ändå över silver på hemmaplan!).

Jämför dessa stafettväxlingar och depåstopp med en sport som formel 1, där stallen kan träna depåstopp och däckbyte mer än 500 gånger på en säsong. Men så klarar de också av att byta fyra däck på osannolika två sekunder. Fyra, däremot, då är det stor risk att någon annan hinner om och att taktiken spricker…

Gräver bland gamla bilder och hittar mitt roligaste stafettminne, ”SM-stafetten” i Naqoura 1991. Gjorde FN-tjänst i Libanon och förutom att hålla koll på gulfkriget hade vi tid med en del idrott. Mitt ingenjörkompani bröt exempelvis den irländska dominansen i dragkamp och när det kom till stafett (4×750 + 2×1500) sopade våra båda lag banan med övriga svenska lag. På den suddiga bilden ovan har jag precis fört upp mitt lag till andra plats, strax innan sista växlingen. Nedan efter loppet med medalj och pokal som bevis på insatsen (ja, jag var definitivt yngre och smalare då…)

Vi får väl se om det blir några fler stafetter. Helsingborg Marathon hade ju varit kul, och helst sista sträckan (som jag vill ha revansch på). Men det är ju rätt utspritt och svårt att heja på varandra under ett sådant långt lopp. Och det är ju lagkänslan man vill åt med stafett!

RunTobyRun!

Visas även på Jogg.se. Du kan även följa mig på facebook!

Statistikhörnan: värdelöst vetande om startnummer?

image
Högsta numret: Athen 2016

Mitt lägsta startnummer någonsin: 1
Mitt högsta startnummer: 11285
Nu antar jag att du redan hunnit börja fundera på om jag sparat alla nummerlappar, sorterade i ordningsföljd, kronologiskt eller efter sträcka? Eller varför inte efter kilometertid?

Nej, jag har inte sparat på alla nummerlappar, men jag kan tänka mig att det säkert finns en hel del löpare som gör det för att ha som minne i samlingen tillsammans med medaljer, pokaler och annat som det fylls på med efterhand. Som alla samlingar tar det förstås plats. Plus att en sådan samling hade inneburit att jag förmodligen inte var välkommen tillbaka till Gyllebo, eftersom deras nummerlappar är i ett nylonmaterial som samlas in efter loppet och återanvänds. Och det hade ju varit typiskt om det var just mitt nummer som fattades efteråt… Klart misstänkt.

Några startnummer kunde jag snabbt bocka av genom att kolla på bilder från loppen men de allra flesta fick jag leta fram på internet. Nu suckar säkert min kära mor och undrar ”hur jag hinner med allt” men det är inte så svårt när man har en ledig vecka från jobbet och två barn som ägnar sig åt sovmorgon. Dessutom tog det nog inte mer än 15 minuter att få koll på de 36 lopp jag sprungit sedan 2012.

Hade jag frågat en psykolog om detta så hade vederbörande säkert hänvisat till Jung eller någon annan tungviktare och sagt att detta plötsliga utfall av nummerologi är ett sätt för mig och mitt undermedvetna att hantera abstinensen och min längtan efter att ryggen ska sluta ömma så att jag kan börja springa ordentligt igen. Fast i själva verket har jag alltid gillat siffror och just när det gäller träning är det ganska lätt att välja och vraka bland vilka siffror man vill hålla koll på.

MARATON8713
Stockholm 1987: näst högst på listan!

Så hur gick det då – med startnumren? Jo, det gick över förväntan även om jag inte lyckades hitta startnumren från Sankt Olofsloppet 2015, Gylleboloppet 2016 (som kan ha varit nummer 12?) och Blentarpsmilen 2016. Fyller istället på med tre ”antika” lopp från Rånäs, Uppsala och Stockholm Marathon som jag har foton från. Dessutom gav höstens utflykt till Knutstorp (Rainbow Run) inte mindre än fem noteringar eftersom det krävdes nummerlappsbyte (och chip…) mellan vart och ett av de fem loppen: 3, 112, 113, 114 och 115.

16 RÖRUM
Oslagbart! Synd bara att det inte var efter loppet…

Så här kommer nummerserien – ifall du som jag gillar siffror:

1, 3, 9, 100, 107, 112, 113, 114, 115, 121, 137, 199, 208, 314, 384, 446, 552, 609, 677, 726, 732, 769, 770, 955, 1039, 1066, 1176, 1269, 1963, 2038, 2688, 2830, 3508, 4014, 4086, 5299, 6330, 7382, 10508 och 11285.

Så vad gör man då med en information som denna? Ja, det vettefan.. Hade hoppats kunna svara på frågan om jag haft samma startnummer mer än en gång men det går förstås inte så länge listan inte är komplett. Men det finns ju så många nummer, så det är väl sannolikast att det inte är några dubbletter?

Närmast ”dubblett” är i stället, Rainbow Run undantaget, nummer 769 och 770. Som jag hade i i Köpenhamn respektive Skanör, i fall någon undrar…

Nästa lopp blir den 12 mars, frågan är vilket nummer jag får då och om årets ”BIB” är lika snygg som fjolårets? (bilden nedan)

RunTobyRun!

RIV1

PS. När det gäller medaljsamlingen så är det väldigt irriterande att jag inte kan hitta min medalj från Stockholm Marathon 1987. Jag står ju med i det officiella resultatarkivet och var bevisligen inne på Stockholms stadion (bilden ovan) men hur jag än letat i förrådet så kan jag inte hitta eländet. Morr! DS.

Redo för en annorlunda utmaning

På lördag är det meningen att jag ska springa fem lopp på en och samma dag: 2, 4, 6, 8 och 10 km vilket onekligen kommer att bli en annorlunda upplevelse!

När det stod klart att Cannibal Hippies skulle arrangera Rainbow Run på racerbanan Ring Knutstorp anmälde jag mig snabbt till alla fem distanserna – som en kul utmaning och förhoppningsvis ett bra genrep inför maran i Grekland om tre veckor.

Rainbow Run är ett ideellt initiativ för att dra in lite pengar till välgörenhet, i detta fallet regnbågsrelaterade frågor (än så långe oklart vilka) och hittills har ett hundratal löpare anmält sig till loppen – som förutom de fem distanserna ovan även bjuder på ett 6-timmarslopp (inklusive stafett) och en stafett på milen.

Jag tänker så här: 20 kilometer klarar jag väl alltid – förutsatt att jag får vara frisk och skadefri – och sedan får jag låta vädret och dagsformen avgöra hur jag ska göra med den sista milen, om jag ska försöka ladda om en fjärde gång och därmed ge mig ut på samma varv för 11:e, 12:e, 13:e, 14:e och 15:e gången. Finns väl viss risk för att man är trött på banan vid det laget…

Försöka, säger min inre coach, det är mesigt. Det är bättre att du säger att du SKA springa alla fem loppen, det ökar sannolikheten för att du grejar det!

Enligt planeringen kommer jag att få 18-40 minuters paus mellan loppen och en del av utmaningen blir därmed att hålla igång och inte bli stel, att hålla sig torr och varm och samtidigt fylla på förrådet med näring.

Har ingen ambition att springa snabbt men siktar på en totaltid under 3 timmar, det vill säga 6 minuter/km. Det borde jag greja även om formen inte är den bästa just nu (men ska förhoppningsvis bli bättre till den 13/11j.

Rapport följer förstås!

RunTobyRun!

SANKT OLOFSLOPPET: äntligen tillbaka!

16 stolof
Uppvärmningsrundan bjöd på flera vackra hus, däribland detta!

sverige

#30 – 160729
Sankt Olofsloppet 9.2 km
46:22 (5:02/km)
20 grader

Mer än 1500 gånger har det visats, förra veckans inlägg där jag hajpade Sankt Olofsloppet och vad det betytt för min egen syn på löpning. Och nu var det äntligen dags att komma tillbaka och springa loppet en gång till och den stora frågan var förstås: skulle det kännas lika fantastiskt?

Racerapport 2015
Sankt Olof – loppet som förändrade min syn på löpning

Så var det alltså dags för det tredje stoppet av fem på min skånska sommarloppsturné och jag hade huvudet fullt av frågor när jag parkerade bilen vid den gamla Möllan. Hur mycket ork fanns det egentligen kvar i mina ben efter semesterveckan i Frankrike och därtill en vecka med usel nattsömn? Och tänk om jag skulle bli besviken för att återkomsten inte skulle kännas lika rolig som fjolårets premiärrunda – och att jag skulle få åka hem och känna att jag hajpat ett lopp ”i onödan”…?

Men jag behövde inte vara orolig. Det var samma goa stämning på Kvarnvallen i år också och det kändes som att nästan hela byn var på plats. Grillen gick varm vid den lilla dansbanan, högtalarna varvade musik och den knastriga speakerrösten från innerplan. I vimlet hittade jag fyra läsare och det var förstås lite extra festligt.

16 stolof2
Dags för start i det första av tre barnlopp med hinderbana runt idrottsplatsen.

Började värma upp medan barnklasserna tog över innerplan och fick värma upp lite mer än normalt – kroppen har känts seg hela veckan efter träningspasset i måndags men med lite extra jogg och lite extra stretch kändes det som att den vaknade.

Lärde mig några saker under förra årets lopp och den första glömde jag i samma sekund som loppet blåstes igång: ta det lugnt i början… Tog väl närmare 2 km innan jag insåg att tempot var på tok för högt och fick slå av på tempot, samtidigt kom vi ut på asfalt som också bjöd på några sköna lätta nedförslöpor så där hittade jag mitt flow.

16 stolof4
Ner mot första kilometerskylten (vid bondgården, där det i år inte satt någon gubbe eller katt och tittade på oss)

Den andra lärdomen hade jag inte glömt: det är andra halvan av loppet som är backigast och här tänkte jag till – tog inte ut mig i uppförsmoten och försökte sträcka ut och slappna av så fort det gavs möjlighet. På så sätt sprang jag sakta ikapp, om och ifrån en annan löpare – som inte orkade svara i backarna – ett skönt kvitto på att jag tänkte rätt. Således trodde jag också att jag hade extra ork kvar när jag kom fram till benknäckarbacken upp mot idrottsplatsen, men den var lika jobbig som i fjol och knappast någon njutning…

Tiden i mål blev 46:22, det vill säga 10 sekunder långsammare än i fjol. Samtidigt kändes det som att jag sprang mycket smartare och gjorde en betydligt bättre insats utifrån förutsättningarna. Ni som läst föregående inlägg kanske minns att jag siktade på en tid under 50, förra året hoppades jag på en tid under 45 (men det var förstås innan jag insåg hur kuperad banan var…).

Hursomhelst: återigen ett trevligt arrangemang och kul att äntligen få komma tillbaka.

Nästa planerade stopp på sommarturnén är i Rörum nästa vecka – Kullaloppet – vars banprofil är ännu mer skräckinjagande med bland annat 75 meters stigning mellan 2 och 3.5 km. Kommer att bli tufft – men bra träning. För det är så jag kommer att ta loppet, tänker inte tokrusa..

Min planerade sommarturné:
29/6 Blentarpsmilen (10 km, 51:38, 5:10/km)
3/7 Gylleboloppet (8 km, 47:02, 5:41/km)
29/7 Sankt Olofsloppet (9.2 km, 46:22, 5.02/km)
5/8 Kullaloppet (11 km)
20/8 Veberödsrundan (21.1 km)

RunTobyRun!
Finns numera även på Facebook!

16 stolof3Möllan som gett Kvarnvallen sitt namn.

16 stolof5
Så vackert!

GYLLEBO: andra stoppet på sommarturnén

gyllebo1

sverige

#29 – 160703
Gylleboloppet 8 km (8.28?)
47:02 (5:45/km)
17.8 grader

Mer ”landet” än så här blir det knappast: start och mål vid en gammal dansrotunda och ett vackert varv genom Gylleboskogen utan att överhuvudtaget vara nära någon form av asfalt. Härligt!

Problemet var bara att hitta hit. Idrottsföreningens hemsida nöjde sig nämligen med att konstatera att det var start klockan 11 vid Dungen – inte en rad om hur man skulle anmäla sig,vad det kostade eller vilken dunge som de syftade på.

Har man inte varit ute på Österlen och svingat sina lurviga är det kanske inte så lätt att känna till att Dungen är en legendarisk dansbana och festplats bland tallar och björkar med olika stånd för chokladhjul och pilkastning. Toaletterna har varit med ett tag, inredda i vad som ser ut att vara ett gammalt förråd och förstärker intrycket av att man är mitt ute i spenaten på tillfälligt besök i en kultur som överlevt urbanisering och digitalisering, 100 % genuint helt enkelt. Men bevisligen var det många som visste vilken dunge som avsågs, eftersom årets upplaga av Gylleboloppet lockade rekordmånga löpare (140), nästan dubbelt så många som i fjol.

Bansträckningen är utmärkt på marken med sågspån (!) och jag tar fram den stora kultstämpeln efter loppet, när resultaten kommer upp på en anslagstavla i form av handskrivna pappersremsor – ja det funkar förstås i det här formatet men hade kanske blivit jobbigt vid 400 eller 500 löpare…

Loppet då? Var lite orolig innan start för min vad/hälsena som morrade lite på rundan i torsdags och den ömmade lite under loppets gång, inte så pass att jag funderade på att bryta. Däremot gjorde den lite ont i bilen hem så vi får väl se de närmaste dagarna, hur smart det egentligen var att löpa.

Kom i väg som fjärde eller femte löpare, men raskt började snabbare löpare att springa om och i de första långa backarna kände jag att det nog var läge att sakta ner lite på tempot och försöka komma in ett eget flow. Banan går genom barrskog, bokskog och över ett halvt igenvuxet kalhygge, det är omväxlande grusväg, stig, grus, gräs och löv om vartannat och stundtals var det en del rötter på marken att håla ögonen på

Ner mot vätskekontrollen vid 4 km är det en lång, härlig nerförsbacke och jag hann njuta en stund innan tanken slog mig att vi ska säkert upp igen. Och mycket riktigt, efter drickan reste sig värsta monsterbacken, 40 meters stigning mellan 4 och 4.6 km och jag fick bita ihop, frustande och med en allt högre andhämtning (här visade min nya pulsmätare 192 slag i minuten).

Sista två höll jag ett jämnt tempo och kände att jag hade lite kvar att ge; tog mig förbi några löpare som sprungit om mig en stund tidigare och gick i mål på 47:02, drygt tre minuter långsammare än det tidsmål jag hade satt upp innan loppet. Fast då visste jag å andra sidan inte hur kuperad banan var.

Kändes som att förra helgens utflykt till Blentarp gick mycket bättre, där gick det fortare än jag hade räknat med, här fick jag kämpa, kämpa, kämpa och det gick ändå inget vidare. Och det hade definitivt inte bara med hälen att göra.

Nåväl, bara att bita ihop, vila några dagar och sedan ladda om batterierna. Gyllebo var det andra stoppet på min skånska sommarturné. Blentarpsmilen var det första och härnäst väntar – förmodligen – 29/7 Sankt Olof (9.2 km), 5/8 Kullaloppet i Rörum (11) och 20/8 Veberödsrundan (21.1). Håll tummarna!

5 km: 28.12
Mål 8 km: 47:02 (8.2 km enligt egen klocka…)

RunTobyRun!
Nu även på Facebook: www.facebook.com/runtobyrun

FLER BILDER – klicka på miniatyrerna för att se dem i fullformat!

S:T OLOF: Härlig sommarstämning

15 STOLOF 9200

Den som fortfarande tror att Skåne är platt borde pröva på att springa S:t Olofsloppet på sommarvackra Österlen. 9.2 km landsväg och skogsväg och rejält kuperat. Mestadels uppför, kändes det som…

sverige
#20 – 150729
S:t Olofsloppet 9.2 km
46:12 (5:01/km)

Det var 26:e gången som S:t Olofsloppet avgjordes, ett litet mysigt lopp som förra året slog rekord med totalt 144 deltagare – varav ungefär hälften barn – och enligt obekräftad uppgift blev det nytt rekord även i år med omkring 170 löpare ***. Att vädret var vackert och därmed gick mot många prognoser hjälpte förstås till att locka många efteranmälningar till de tre barnloppen samt 4.7 och 9.2 km för seniorer.

Började värma upp under det sista av barnloppen men kände en liten antydan till håll och tog det därför mycket lugnt. Väl på startlinjen omgavs jag av ett 60-tal (?) löpare och tänkte nöjt för mig själv att idag skulle det kanske till och med bli en topp 50-placering 🙂 ***

Loppet går både på asfalt, grusväg och småstenig skogsväg och är alltså rätt så kuperat… Efter omkring 600 meter lämnade vi byn och sprang ut på en grusväg och sedan rätt igenom en bondgård där en gammal man satt på en stol med en grårandig katt i knäet. Svårt att säga vem av dem som var mest fascinerad av spektaklet.

Vi fortsatte in i skogen på en rätt stenig och ojämn väg, vilket kändes tungt. Hade jag gått ut för hårt?  Efter cirka 2.5 kom vi ut på stora landsvägen igen och jag kände att jag började komma in i en andra andning och tog rygg på några löpare som jag tidigare blivit omsprungen av. Tog dem en efter en tills vi passerade vätskekontrollen halvvägs – och där, i den vackra bokskogen radade de upp sig. Backarna. Många och långa och uppför… Och jag tappade snabbt tillbaka de där placeringarna jag just hämtat in.

Jag hörde mig själv flåsa allt mer högljutt, passerade 6 km-skylten (om den nu stod utplacerad med en matematisk exakthet) på 29.04, väl under min tänkta tidtabell på 5 minuter per kilometer mot en önskad sluttid på 46 blankt. Ja, jag vet att jag häromdagen skrev att en tid under 45 borde inte vara omöjlig, givetvis beroende på hur kuperad banan var.

stolof höjdkurva

Nu vet jag bättre för kuperad var bara förnamnet. Väl ute på stora vägen gick det lite lättare, men när vi sprang in i byn igen, med cirka 1 km kvar att springa, så började det luta uppför igen. Först lite diskret, sedan lite mer och sedan en rejält tung backe upp mot målet på Kvarnvallen. Jag bet ihop och kämpade på så gott jag kunde, utan att riktigt veta hur långt det var kvar för jag såg varken någon skylt vid 7, 8 eller 9 km så det var först i sista backen som jag insåg att jag var nästan framme.

Missade min måltid med 12 sekunder. Lite surt, men å andra sidan: det var bra mycket jobbigare än jag trott.

Cirkatid vid 5 km: 24.34
Tid i mål 9.2 km: 46.12

*** Uppdatering: Det blev till slut hela 217 löpare, en snygg höjning av det gamla deltagarrekordet men fortfarande ett litet, mysigt lopp med intim stämning på Kvarnvallen. Min tid räckte till 30:e plats av de totalt 46 män och kvinnor som sprang 9.2 km så det blev faktiskt en topp-30-placering. När hände det sist…? 🙂

Betyg på insatsen: 3+