Countdown 5: äntligen lite skog!

Så har ytterligare en månad gått och nu är det BARA ett halvår kvar tills Ola och jag sätter oss på flyget till Färöarna. Det känns som en evighet sen vi anmälde oss och att tiden går såååå långsamt…

Men åt detta faktum finns det förstås ingenting vi kan göra utan det bästa sättet att hantera tiden är att utnyttja den till att banka in kilometer och försöka få så mycket strapatsträning det bara går på hemmaplan. Dessutom är jag övertygad om, att om det bara blir vår och sedan sommar så kommer det att upplevas precis tvärtom – som att tiden går ruskigt fort och att nedräkningen till starten går ruskigt fort!

I söndags blev det årets första riktiga skogsutflykt; 13 härliga kilometer på Stävie Trail som till stor del gick just på små stigar, så små att det långa sträckor var svårt eller rent av omöjligt att springa om löparen framför, såvida de inte flyttade på sig frivilligt.

Att jag noterade en negativ split (det vill säga sprang andra halvan snabbare än den första), fast jag var rejält trött på slutet, kan ha just med detta faktum att göra. Att jag hela första varvet hade någon framför mig – på gott och ont – medan andra varvet till större del gick i ”fri luft” där jag själv bestämde tempot.

Några härliga backar blev det också även om de är rätt ynkliga i jämförelse med det som väntar framöver. Stävies 25 höjdmeter är inte mycket i jjämförelse med de 493 som väntar på Christinehof om sex veckor och som i sin tur är mindre än en tredjedel av de 1625 höjdmeter som vi måste besegra på Färöarna.

Nästa prövning är redan om två veckor, då väntar 15 kilometer asfalt i Köpenhamn i årets andra maratontest. Senast jag sprang denna sträcka, i slutet av oktober, slog jag på autopiloten och lät ballongerna framför göra det stora jobbet.

Detta blir sjätte gången jag springer denna sträcka i Köpenhamn. En gång kände jag mig inte hundra utan valde att gå i mål efter två varv istället för tre. Övriga fyra lopp slutade så här:

  • mars 2013: 1.17:48 – 5:11/km 
  • mars 2014: 1.18:32 – 5:14/km 
  • mars 2016: 1.16:48 – 5:07/km 
  • oktober 2018: 1.25:29 – 5:42/km 

Kommer den 17:e att sikta på att springa loppet i samma tempo som jag gjorde i höstas och ta mållinjen strax under 5:45/km – vilket i så fall är ett bra kvitto på att träningen går enligt plan, trots snuvor och annat. Snabbare än så behöver det inte gå just nu, med tanke på de utmaningar som väntar framöver. Rapport kommer förstås så småningom!

RunTobyRun!

 

 

 

Countdown 4: när målet är nått då?

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig… Texten nedan lade jag ut i går på bloggens parallella universum (löparcommunityn Jogg) tillsammans med race-rapporten från Köpenhamn. Föga anade jag då att jag redan idag skulle behöva skriva till ett helt nytt slut på texten…

Visit Faroe Islands på Instagram – ett konto som frossar i fantastiska bilder!

Så har ytterligare en månad gått, nu är det BARA sju kvar till höstens stora löpäventyr på Färöarna. Men sen då, när målet förhoppningsvis är nått, vad ska man då sikta på för att undvika att den stora tomheten infinner sig?

Ta en ordentlig titt på bilden ovan och tänk dig sedan att du kommer från andra hållet, uppifrån någon av sluttningarna och blickar ner mot den lilla pittoreska byn Tjörnuvik. Du vet att det är nära, men att det är för tidigt att ta ut något i förskott även om det bara är en backe kvar. En enda lång, jättebrant nerförsbacke där mjölksyran kommer att pumpa i dina utarbetade lårmuskler. Men där nere vid stranden, där väntar belöningen. Medalj. Vila. Lite mat. En kall öl. Kanske till och med ett bad om du är på det humöret. Det är den 7 september och du har precis klarat ditt stora mål för året, 21 km trail med många höjdmeter på Färöarna.

Men sen dä? Vad händer sen? Vad blir nästa mål – när målet är nått? Själv har jag ingen aning…

Jag läste någonstans att det tydligen är ganska vanligt att maratonlöpare firar sin målgång med att anmäla sig till ett nytt lopp – redan inom 24 timmar – och om detta kan man förstås bara spekulera varför. I vissa fall är det kanske revanschlusta, i andra fall ett sätt att fylla upp tomrummet som riskerar att uppstå när man äntligen uppnått det där målet man tränat så länge för. Det kan förstås också funka som en belöning – så gjorde jag själv 2016 då jag lovade mig själv, att om jag bara klarade mig i mål på Helsingborg Marathon så skulle jag fira detta genom att anmäla mig till Athen och det mest klassiska av alla lopp. The Authentic.

Två månader senare gick jag överlycklig i mål på den antika gamla stadion i Athen, men där och då var det inte tal om att anmäla mig till någon ny mara – tvärtom lovade jag mig själv att nu fick det vara nog. Inga fler maror för min del, halva sträckan räcker bra. Fast det sa jag å andra sidan 2014 också… Och då som nu tänker jag bryta mitt löfte för den 19 maj ställer jag mig på startlinjen till 40-årsjubilerande Copenhagen Marathon. Men i år kommer loppet ”bara” att vara ett träningspass av många på vägen till Färöarna. Men med lite tur kan den inställningen visa sig bli min framgångsformel till ett bra lopp. Annars är det inte hela världen.

Färöarna, förresten. Ett par månader efter att Ola och jag anmälde oss till strapatserna på Utiliv Festival visade det sig att lotten ordnade så att Sverige ska EM-kvala i fotboll mot Färöarna på bortaplan den 5 september, samma dag som vi kommer till Torshavn. Snacka om bingo!

Två dagar senare väntar 21 km över bergen på fårstigar och andra härliga underlag. Men sen då? Ja, det är förstås frestande att anmäla sig till Växjö Marathon eller Paris eller något annat spännande lopp men jag ska försöka hålla mig så länge som möjligt innan jag anmäler mig till något efter Färöarna. Återstår att se hur bra jag lyckas med det…

Ja, så var det alltså tänkt att texten skulle sluta. Att jag tänker vänta in i det sista med att anmäla mig till något lopp eller sätta upp något nytt drömmål efter Färöarna, att jag helst skulle vilja gå in i ”framtiden” utan något inbokat alls. Men så går jag och vinner ett presentkort hos Springtime på 5 000 kronor med garanterad startplats till New York Marathon den 3 november. Förutsatt att jag köper resan genom dem förstås, vilket skulle kosta typ 17 000 kronor efter vinstrabatten.

Tyvärr gick det inte att byta presentkortet mot något annat lopp, exempelvis Paris Marathon 2020, utan det är NYCM som gäller. Så nu har jag fått något att grunna på. Det hade ju varit superhäftigt att få springa i New York och med tanke på att det bara är ungefär var sjätte svensk som drar någon vinstlott i startplatslotteriet så kommer det kanske inte så många fler chanser…

(fortsättning följer)

RunTobyRun!

Countdown 3: bästa raketbränslet?

Så har det gått ytterligare en månad, nu är det bara åtta kvar till vårt stora trailäventyr på Färöarna.

packlistan står bland annat nutrition/food, det vill säga någon form av påfyllning som lätt kan tas med i ryggsäcken eller fickorna (därför går bananer bort). Halvmaran över bergen tar i snitt dubbelt så lång tid som motsvarande sträcka på landsväg – förra årets mediantid var 4:15 – så det behövs förstås lite extra energi.

Är lite avundssjuk på de löpare som valt att  springa 42 eller 70 km, de kommer nämligen att passera en energistation som dukas upp av personalen på Färöarnas enda Guide Michelinkrog, Koks. Snacka om exklusivt tilltugg!

Men åter till den egna packningen och den stora frågan; vilket är egentligen det bästa ”raketbränslet”? Vilken gel eller energibar ger bäst vingar under fötterna utan att klassas som dopning? Har provat några olika varianter i samband med längre lopp och långpass, men inte fastnat för något speciellt märke.

Kanske handlar det inte så mycket om vilket fabrikat man väljer utan vid vilken tidpunkt man fyller på – alltså innan man börjar bli trött så att man undviker att få någon dipp. Vilket är ditt bästa tips?

RunTobyRun!

 

 

Countdown 2: trailporr

Nedräkningen fortsätter, om än långsamt… Med nio månader kvar till Olas och mitt stora löpäventyr på Färöarna  känns det som en evighet – speciellt när man tittar på Utiliv Adventure Festivals ”trailporr”. Kan knappt vänta, vill dit nu!

Videon bekräftar att  det kommer att bli magiskt vackert, fullständigt asjobbigt och defintivt något att berätta om för eventuella barnbarn… Klicka på bilden nedan för att se filmen! (2’11)

Bilder från Utiliv Adventure Festival: https://utilivfestival.com. Det finns fortfarande platser kvar 🙂

Countdown 1: måste stava rätt på Färöarna

Nedräkningen har börjat – häromdagen var det tio månader till start för vårt stora löpäventyr på Färöarna. Och redan nu har jag börjat gå igenom utrustningslistan…

Häromdagen kom de, i ett avlångt paket till macken i grannbyn. Ett par teleskopstavar, som ska hjälpa mig uppför de 1 625 höjdmeter som det innebär att springa – eller gå – en halvmara över berget på Färöarna.

Har aldrig gått eller sprungit med stavar förut – bara åkt skidor på längden men det måste ju vara 30 år sedan. Minst. Men min mamma brukar gå med stavar ibland och har en modell med extra motstånd motsvarande fyra eller fem kilo, men det lär knappast behövas med tanke på den terräng som väntar utanför Saksun. Det lär bli jobbigt nog ändå.

Den stora utmaningen, innan dess, blir förstås att hitta några lämpliga backar att öva i, för här i Skåne finns det knappast någon terräng som påminner om Färöarnas. Så det får bli kortare backar, många gånger. Både upp och ner. För det får man inte glömma bort, att extrem traillöpning inte bara handlar om att ta sig uppför utan man ska palla att ta sig ner också.

Detta kommer nog att bli min största utmaning hittills, som löpare, och därför gäller det att ta sig an utmaningen med respekt och komma så väl förberedd som det bara går. Sedan är det upp till dagsform, väder och lite andra faktorer.

Utrustningslistan för loppen under Utiliv Festival ser ut så här och motsvarar ganska exakt vad som får plats i min ryggsäck. Det är väl möjligen pannlampan som hänger löst…

Must be worn:

  • Short or long sleeve base layer top (NO COTTON)
  • Shorts or tights
  • Mountain/ Trail running shoes – must have suitable tread

Must be worn or carried:

  • Waterproof jacket with taped seams
  • Waterproof trousers with taped seams*
  • Spare Long Sleeved Base Layer Top (NO COTTON)*
  • Hat or buff
  • Gloves
  • Head Torch*
  • Survival Bag/Foil Blanket
  • Whistle
  • GPS device (Smartphone will suffice) and/or Map & Compass.
  • First aid kit with a minimum of – wound bandage, 4 x adhesive plasters, 4 x safety pins and any personal medication you require.
  • A water reservoir with a minimum capacity of 1 litre
  • A reusable cup/mug (if you do not want coke/coffee/juice in your reservoirs). There will be no plastic cups at the check point*
  • Nutrition/Food
  • Suitable race Vest, Race Pack/ Backpack

 

RunTobyRun!

Min största utmaning någonsin?


UTILIV  MOUNTAIN HALF MARATHON
Färöarna 7 september 2019

The point of no return – ja nu finns det ingen återvändo längre för idag  har jag bokat och betalt biljetten till Färöarna och en utmaning utöver det vanliga: 21.1 km och 1 625 höjdmeter över bergen från Saksun (bilden) till Tjörnuvik.

Mediantiden i årets premiärlopp var 4:15 – dubbelt så mycket som på en vanlig halvmara –  så det är bara att ställa in sig på att det kommer att bli helvetiskt jobbigt, slitigt och tufft, kanske det tuffaste jag någonsin gjort. Men det kommer också en belöning, känslan av att springa fritt i en karg och magiskt vacker natur längs smala fårstigar och steniga sluttningar dit inga normala löpare eller vandrare hittar.

Det är mer än tio månader kvar – men Ola och jag är redan laddade. Nu ska vi bara se till att få ordentligt med backträning…

RunTobyRun!

Morgonjogg på Färöarna

Tillbringade weekenden på Färöarna för att fira födelsedag och löparskorna hade förstås en given plats i packningen!

Vi valde bort hotellets löpband, eftersom utsikten var år fel håll, och gav oss istället ut på en svartgrusad slinga uppför kullarna bakom Hotel Foröyar, en runda som bjöd på härlig utsikt över bukten och Torshavn. Lite stenigt här och var och lite fårskit, som kan vara lite svårt att se i motljus, men det blev till slut drygt 5 km och en bra start på dagen.

Jag hade annars vissa funderingar på att svänga förbi Mikkeller Running Clubs faellesträning med utgångspunkt från det gamla trähuset i gamla stan, som man förra helgen invigde siom klubbhus (bilden nedan). Men eftersom deras träning började först klockan 11 skulle det gå ut över dagens utflykt norrut – det gäller ju att utnyttja ljuset så här års -men vi slank i alla fall in på deras mysiga pub på  kvällen innan vi gick över till grann-restaurangen och åt supergott lamm.

Om du funderar på att springa här kan 3 juni vara ett bra alternativ. Då arrangeras nästa upplaga av Torshavn marathon och halvmarathon. Det är kanske inte den vackraste sträckan på öarna – konkurrensen om den titeln är ju rätt tuff – och den är rätt kuperad. Men gillar du annorlunda resmål så kan det vara ett bra tillfälle att slå två flugor i en smäll att testa på detta ödsliga, vackra och dramatiska landskap. Storslaget och svårslaget!

RunTobyRun!