KÖPENHAMN: Ett nytt gott år i Danmark

CPHNYTTÅR13

danmark
#8 – 131231:

Nytårslöb, Köpenhamn (#2)  21.1 km
1.53:40  (5:23/km)

Mitt första nyårslopp hade gett mersmak och det kändes på alla sätt och vis självklart att ställa upp ytterligare en gång, inte minst som en del av uppladdningen inför maran i Barcelona den 16 mars.

Runt omkring mig i startfållan minglade tjejer med kaninöron, en Stålman och en Batman och en Stålman till, en snubbe i leopardkostym och en massa andra utklädda löpare. Det är väldigt trevlig stämning runt Spartahuset och helt klart en bra start på nyårsfirandet.

Den här gången bestämde jag mig för att lyssna på kroppen och låta den välja tempo och det ledde till att jag snabbt hittade ett flow på strax under 5 minuter/km, kanske i snabbaste laget men det kändes bra och jag höll det tempot i ungefär 12 km innan jag, på nästan exakt samma ställe som året innan, började tröttna. Sista biten in mot mål fick gå i makligare tempo och jag tog mig i mål på 1.53:40, vilket innebar en putsning av fjolårstiden med över 13 minuter och en tid att vara nöjd med utifrån dagsformen.

5 km:  24:46
10 km:  49:45  (24:59)
15 km:  1.18:25  (28:41)
20 km:  1.47:29 (29:05)
21.1 km:  1.53:40  (6:12/20-21.1)

Jämört med 2012 års lopp var passertiderna: -0.41, -3.44, -7.23, -11.54 och -13.11 och placeringen hela 28,6 procentenheter bättre, onekligen ett bevis på att träningen gjort nytta och att jag hade gått framåt trots alla problem med hälarna.

Betyg på insatsen: 3

KÖPENHAMN: Snudd på det perfekta loppet

IMG_1844

danmark
#6 – 130915:

Copenhagen Half Marathon   21.1 km
1.48:55  (5:10/km)

Stärkt av framgången i Trelleborg – och det faktum att fötterna började kännas bättre – anmälde jag mig till en ny halvmara i Köpenhamn. Den här gången skulle jag löpa disciplinerat och inte släppa farthållarna med blicken utan försöka hänga på dem hela vägen till en tid under 1:50. Taktiken visade sig fungera utmärkt , men i samband med en vätskekontroll runt 15 km hamnade jag en bit framför ballongerna och bestämde mig då för att inte vänta utan fortsätta löpa på tills de hann i kapp, vilket de aldrig gjorde. Och trots att jag ökade tempot något sista halvmilen så var det ändå en rätt imponerande jämnhet över 5 km-stintarna:

5 km:  26:02
10 km:  52:08  (26:06)
15 km: 1.17:54  (25:46)
20 km: 1.43:33  (25:40)
21.1 km:  1.48:55  (5:22/20-21.1 km)

Sammantaget ett lopp att vara jättenöjd med, jag höll mig till ett tempo och höll fast vid taktiken och trots den lilla tempoökningen på slutet var det aldrig någon fara att jag skulle gå in i väggen. Och tiden, den var nästan 18 minuter bättre än Nytårslöpet knappt åtta månader tidigare.

Betyg på insatsen: 5 

KÖPENHAMN: Gott nytt år!

CPHNYTTÅR12

danmark
#2 – 121231:

Nytårslöb, Köpenhamn   21.1 km
2.06:51 (6:01/km)

Stärkt av att ha klarat milen satte jag full fart och noterade 14+13+12 pass/månad och försökte variera dem i längd, samtidigt som jag funderade på nya mål. Klarar jag 10 km nu, tänkte jag, så borde jag klara det dubbla nästa år och bestämde mig för att satsa på halvmaraton. ”Problemet” var bara att jag inte kunde vänta till 2013 utan föll för lockelsen att springa i Köpenhamn på nyårsafton, fyra varv gånger fem kilometer och sedan en liten extra runda runt fotbollsarenan Parken.

Återigen ställde jag mig på startlinjen utan någon egentlig plan. Min enda tanke var att springa och springa och bara ta mig runt och – framför allt – inte drömma mig tillbaka till mitt gamla jag, när jag sprang på 1:26.

Vädret var helt okej och, som så många andra av Spartas arrangemang, var det en riktig fest med flera olika lopp: 21, 10 och 5 km för vuxna samt 2 km för barn. Många klär ut sig och efteråt bjuds alla på bubbel att skåla i innan man illrar vidare till andra nyårsfestligheter.

Jag gav mig iväg i vimlet med en tung blandning rock i öronen och kom efter ett par kilometer in i ett skönt flow, som varade till någonstans runt 12-13 km då det började bli tungt, väldigt tungt… Gick en kilometer, kom in en andra andning  som varade i ungefär en halvmil. Sista kilometern, en ödslig slinga runt fotbollsarenan Parken, värkte benen något fruktansvärt och det var verkligen en fråga om att bara bita ihop för att få det överstökat, komma in i värmen och få skåla i det där bubblet… Efteråt var jag ruskigt glad över att inte behöva sticka ut på ytterligare ett varv… Eller fyra… Men jag hade grejat nästa års träningsmål redan innan året börjat – och det kändes bra!

5 km:  25:27
10 km:   53:29 (28:02)
15 km: 1.25:48  (32:19)
20 km: 1.59:23   (33:35)
21.1 km:  2.06:51 (7:28/20-21.1)

Betyg på insatsen: 3.

Mitt gamla jag

THOBBEVINTER

Mitt gamla jag tävlade alltid mot klockan.

Jag sprang min milrunda fem till sex gånger i veckan, fast besluten om att springa snabbare än jag gjorde dagen innan, kollade mellantider efter vägen för att ständigt jaga sekunder och regelbundet fylla min träningsdagbok med miltider på 39-40 minuter. Jag var i bra form och följde mitt schema i ur och skur och någonstans på vägen  tappade jag löpglädjen, det blev för statiskt.

Samtidigt hände det andra saker i mitt liv. Jag flyttade tillbaka till Skåne, började en ny utbildning och bestämde mig för att börja spela fotboll igen för att hitta glädjen med idrotten igen, vilket jag också gjorde. Det var hösten 1996 och skulle dröja 16 år innan jag skulle springa regelbundet igen.

Det blev ytterligare sex säsonger fotboll innan jag lade skorna på hyllan, 35 år gammal. Sedan några tappra men inte helhjärtade försök att träna på gym, men jag har aldrig trivts särskilt bra med att träna inomhus och istället blev det några år som soffpotatis innan jag insåg att nu är det dags.

Det var den 19 juni 2012, två dagar efter midsommarafton som jag drog igång. Väl medveten om risken att överanstränga fötter och knän bestämde jag mig för att börja med en lätt 3 km-runda och sedan sakta trappa upp träningen efterhand. Oftast lämnade jag klockan hemma och njöt istället av sommaren, det var långt från mitt gamla jag där jag alltid sprang mot klockan och aldrig hade tid att stanna upp för att njuta. Nu försökte jag stryka alla gamla personliga rekord ur minnet (milen på 36:10, halvmaran på 1:26, min enda marathon på 4:06) och se världen med nya ögon. Utan stress och press, utan musik i öronen, det var bara jag och vägen och naturen. Och det var så skönt – i alla fall tills de där små svarta ”strecken” från åkrarna fyllde luften på min väg.