BLENTARP: över förväntan på tung mil

blentarpsmilen
Blentarpsmilen bjuder på en kuperad bana uppför Romeleåsen.

sverige
# 28 – 160626
Blentarpsmilen 10 km
51:38 (5:10/km)

Ett klassiskt skånskt motionslopp som återuppstått men med en seg kropp på en rätt kuperad bana var det förstås svårt att prestera någon topptid. 51:38 är en tid jag får vara ganska nöjd med utifrån förutsättningarna.

Var länge osäker på om det skulle bli något lopp. Kroppen har känts lite skum, oklart om det är någon förkylning som borde brutit ut eller om det är de senaste dagarnas extremväder – upp mot 30 grader på dagarna, kvavt med blixt och dunder nattetid och därmed dåligt med sömn.

Noterade nöjt i morse att väderprognosen verkade stämma och att det skulle bli en mil i ”normalt” svenskt sommarväder, det vill säga 17 grader och några regnstänk i luften – ett klart bättre löpklimat än 28-29 grader….

Blentarpsmilen hade annars sin storhetstid på 80-talet, då en svensk OS-marathonlöpare satte banrekord med en tid på drygt 30 minuter. När loppet återuppstod i fjol, efter 25 års dvala, ändrades bansträckningen till en tuffare slinga – speciellt första 3 km som bjuder på nästan 65 meters stigning uppför Romeleåsen – så det gamla rekordet lär nog stå sig. (Dagens snabbaste tid var 35:36)

16 blentarpsmilenplakett

Överlag kändes det som ett bra arrangemang: tydligt skyltat, gott om funktionärer, Lions som höll ordning på parkeringen och kiosk med humana priser.

Visst var det lite rörigt i starten när alla, inklusive en flock barn, skulle iväg samtidigt på den smala grusvägen och visst hade det kunnat bli såphalt i gräset på spurtsträckan – om det regnat – men trots allt är det sånt som höjer trivselfaktorn.

Kändes som att Blentarpsborna saknat sitt lopp under de år det låg nere, tills en nyinflyttad snubbe (Tobbe Svensson) tog initiativ till en nystart – utan att veta om loppet skulle locka 25 eller 300 löpare. Förra året blev det drygt 125, i år ungefär 150.

Loppet då? Ja, redan efter en kilometer börjar ”eländet” med några sega backar. Efter toppen vid 3 km – ”bergspriset” – går det nerför på gruset och när jag halvvägs och kommit in i ett bra flow så går det plötsligt uppför igen, en sandig slänt och sedan en sandig stig i 2 km innan loppet fortsätter på asfalt genom villakvarteren. Sista biten mår jag lite illa men biter ihop och tar mig i mål på en, som sagt, hyfsad tid efter förutsättningarna.

Denna gång stannade jag, för ovanlighetens skull, över prisutdelningen och belönades med ett partypack drycker från det lokala musteriet 🙂

5 km: 25:36
10 km: 51:38 (26:02)

RunTobyRun!
finns även på Jogg.se och www.facebook.com/runtobyrun/

image
Målområdet på Blentarps IP.

SYDKUSTLOPPET: ack, denna sand…

sydkust3

sverige
27. 160430
Sydkustloppet, Trelleborg 21.1 km
1.55:12 (5:28/km)

Vilken tur jag haft i vår, som hållit mig frisk och kunnat genomföra tre spännande och annorlunda lopp: Riviera Classic, med mål i Monaco, Verkeån Ekotrail runt Christienehof och nu Sydkustloppet med start på Stavstensudde och mål på Sveriges sydligaste udde i Smygehuk.

Den här halvmaran är inte som andra. Den börjar med knappt 2 km löpning på golfbanans fairway och fortsätter sedan på de mest skilda underlag: grus, asfalt, kullersten, en båtbrygga, strandstig och sanddyner med ringa eller obefintligt grepp. Och så lite motvind. Hela vägen.

Innan start träffade jag några kända ansikten i startområde: Ola, som precis som jag är rookie, Annika, som är veteran på sträckan och så ”Magistern” som förra året grejade sträckan på den imponerande tiden 1:36 och nu gav mig ett coachande ord på vägen: se till att du inte är för trött efter en mil, för där börjar sanden och det är jobbigt. Och se upp var du sätter fötterna så du inte trampar i någon kaninhåla…”

Sagt och gjort, vi pinnade i väg i motvinden längs golfbanan med ivrigt hejande golfare vid vår sida (de såg inte ett dugg putta ut) och när vi kom in i Trelleborgs centrum steg ”real feel-tempen” några grader eftersom det fanns hus som gav lä. Sen följde vi kustlinjen större delen av vägen förbi Gislöv och Böste till Smygehuk och det var precis som ”Magistern” sa: efter 10 börjar eländet. Efter tre kilometer med sand hade jag tröttnat – ge mig en riktig väg för tusan – men det dröjer tills efter sista vätskekontrollen vid 18 km innan vi kan sträcka ut på en lång, rak cykelväg. I motvinden…

Egentligen är Sydkustloppet fantastiskt; en unik möjlighet att följa kustlinjen från en udde till en annan, som dessutom är Sveriges sydligaste. Och målgången vid fyren i Smyge är jättefin –  men dessförinnan är det alltså en himla massa sand där det är svårt att springa om och där det tyvärr är svårt att njuta av havsutsikten eftersom det krävs full koncentration neråt.

Ett sånt här lopp är det förstås svårt att sätta ett tidsmål på innan, men jag siktade på 2 timmar och klarade det med råge: 1.55:12, en tid jag är jättenöjd med utifrån hur banan och vädret var!

Stinter:

5 km: 25:49
10 km: 51:35 (25:46)
15 km: 1.20:25 (28:50 – lite osäker på tiden men den verkar rimlig)
20 km: 1.50:27 (30:02)
21.1 km: 1.55:12

Betyg på insatsen: 4

sydkust2

sydkust1

image

CHRISTINEHOF: vacker och asjobbig traildebut

ekotrail

sverige
#26 – 160416
Verkeån Ektotrail 21+ (21.9)
Christinehof
2.28.31 (6:47/km)

Knäppt eller genialt – eller både och? Ja, det är säkert många som skulle dra sig för att släppa ut 1200 löpare i ett vårkänsligt naturreservat, på stigar som ibland är obetydligt större än om de trampats upp av myror.

Men ekotrail-loppen på Christinehof (10+, 21+ och 47+) är inte som andra – här finns en tanke bakom allt: inga plastmuggar vid vätskekontrollerna, närproducerad mat och dricka, medaljer utsnidade i trä av en lokal tillverkare, ja till och med bajamajorna kommer visst från en lokal uthyrare. Desutom blir löpare som ertappas med att kasta skräp i naturen obönhörligen diskvalificerade.

Banan är inte bara vacker, den är dessutom rejält kuperad. 493 höjdmeter upp och lika många ned och till råga på allt har spurtsträckan vid Christinehofs slott lagts så att den inkluderar två branta och jäkligt elaka stentrappor. Precis vad man längtar efter när tröttheten börjar sätta in på allvar…

Har inte sprungit något riktigt terränglopp sedan jag var 15, men efter att ha läst om loppet (inte minst hos min bloggkollega Trailflirt) kände jag att det här var nog någonting för mig. Om inte annat för att få lite omväxling till asfaltsgnuggandet. Jag insåg också snabbt, att det här är inte ett lopp man ställer upp i för att slå PB utan för att ta sig runt i lagom tempo och njuta av den vackra naturen.

Banan är inte officiellt kontrollmätt men mäter enligt arrangörens egen karta 21.9 km och är alltså rejält kuperad. Det motsvarar säkert 25 kilometers ”vanlig” löpning, ännu mer i blött och kladdigt väglag. Kan bara föreställa mig hur ”kul” det skulle vara att ge sig ut i spöregn… Och precis när jag tänkt detta, en halvtimme innan start, började det dugga…. Men tack och lov försvann regnet lika snabbt som det kom – och det tackar vi för…

Klicka på minatyrerna för att se bilden i stort format!

Loppet passerar bland annat Skånes största vattenfall vid Hallamölla kvarn, med anor från 1400-talet. det gamla alunbruket och den vackra dalgången längs Verkeån. Delar av banan delas med Skåneleden, men det är ingenting jag funderar på när jag springer utan jag tvingar mig själv uppför några av de branta backarna.

Efter starten vid Christinehofs slott (108 möh) börjar loppet i en slinga, mestadels på en trång skogsväg och efter 2.3 km passeras banans högsta punkt (126 möh). Sedan går det sakta men säkert nerför mot banans lägsta punkt, andra vätskekontrollen, och sedan går det uppåt igen till målet på slottsplanen. Eller?

ekotrailelevation
Höjdkurva från osterlentrail.se

 

Ja, utifrån den officiella höjdkurvan är det lätt att tro att det är sista milen som är värst. Och det är den, men inte för att terrängen är jobbig utan för att första milens alla backar sugit musten ur mina ben. Vid 12 km är jag ganska ”färdig” men bestämmer mig för att inte skylla på att jag varit i oform och de senaste två veckorna bara kutat korta pass, inte heller skylla på att jag kände mig skum i går (som vanligt inför ett lopp) och bestämde mig först i morse att jag mådde tillräckligt bra.

Gjorde en miss och klädde mig för varmt, fick stanna efter cirka 45 minuter och ta av mig en tröja och sedan gick det bättre. Men det var ändå stor skillnad: första milen njöt jag av naturen: fåglar som kvittrar, vitsippor, doften av ramslök, hästar och hinner till och med göra en undanmanöver för att inte trampa på en liten skalbagge som korsar stigen. Här och var ligger nedfallna kläd att klättra över, färister i trä eller andra hinder och ibland är stigen så smal, smal och det gäller att kolla var man sätter fötterna om man inte vill rulla 20 meter nerför slänten och plurra i ån. Vid ett tillfälle tar stigen slut vid en bäck och vi måste vi hoppa känguruhopp över, alternativt vada över. Jag väljer att hoppa eftersom jag hatar att springa i blöta skor.

Men sista milen är det inte lika kul i naturen. Jag märker att tunnelseendet bara fokuserar på typ två meter framför mig. Men jag upptäcker Trailflirt-Märta, som i år är funktionär och dragit lotten att stå ute på det mest ensliga stället längs banan, där stigen rasat lite och det är bra om löparna inte trillar ner i den där ån.

Sista halvmilen tar jag till run-walk-run-knepet. Jag är trött som sjutton men tvingar mig själv att springa exakt fem minuter, går sedan 45 sekunder och springer sedan fem minuter igen. Och det funkar. Jag klättrar uppför slottstrapporna, rundar den gula byggnaden och konstaterar att sista biten går över kullersten (hurra…) och går i mål på en snitt-tid av 6:47 min/km – ingen vidare tid men så var det heller inget lättsprunget lopp.

Tror ändå, att om jag hade lyckats konservera min form från Rivieran så hade jag nog kunnat ta mig runt 5-10 minuter snabbare. Men det får kanske bli nästa år. Kanske.

RunTobyRun!

Betyg på insatsen: 2

Ungefärliga passertider (utifrån runkeeper)

5 km: 30.43
10 km 1.01.49  (31.06)
15 km 1.36.06  (34.17)
20 km 2.14.57  (38.51)

KÖPENHAMN: klev av efter 11 km

danmark
# 25 – 160320
Marathontest 3, Köpenhamn 25 km
bröt efter 11 km
58:43 (5:20/km)

Egentligen kändes det inte som någon superdag för att springa 25 km. Jag var trött, benen var trötta och fötterna likaså – jag var inte särskilt motiverad för uppgiften men bestämde mig för att se Marathontestet som ett utmärkt tillfälle att simulera andra halvan av ett långlopp, det vill säga när det börjar bli slitigt.

Det var mulet och kyligt, 5 grader i luften och jag saknade förstås den där sköna värmen på Rivieran. När starten gick hade jag bara ett enda mål med övningen: att hålla mig precis bakom de fyra röda ballongerna som signalerade ett tempo på 5:20/km. Och det lyckades jag med. Men efter första varvningen vid 9 km började det ömma lite i ena hälen och jag insåg efter en stund att det här håller inte, jag kommer aldrig att klara 25 km och då är det bättre att kliva av och undvika – eller i alla fall försöka undvika – en skada som i värsta fall kan sabba hela våren. Så jag hoppas att jag gjorde rätt.

Förra året startade jag i 5:30-gruppen och passerade då milen på 54:55, dagens passering var cirka 1:40 snabbare och det tempot kändes alldeles lagom.

Ändå var utflykten inte helt bortkastad – det blev ett okej träningspass, varken mer eller mindre, och eftersom detta var mitt sjätte planerade långpass på lika många veckor hade jag redan innan start lovat mig själv att ta det lugnt nästa vecka, att helt enkelt planera in vila. Och det känns ännu mer angeläget just nu.

Passertider:

5 km: 26:31
10 km: 53:16 (26:45)
11 km: 58:43

Betyg på insatsen: 2

PS. Bloggen har nått en ny, oväntad nivå. Mest lästa inlägget i publiceringen på jogg.se har nu haft mer än 1500 läsare. Plus ytterligare ett stort antal här på ”moderskeppet”. Tack alla DS.

MONACO: Vackert lopp som motsvarade alla förväntningar


image
Fastnade på en officiell bild efter målgången 🙂

MONACO

# 24 – 160313.
Classique des Riviera, Ventimiglia-Menton-Monaco 23.8 km

2.07:45 (5:22/km)

Jag klarade det – och långt bättre än jag förväntat mig! Så jag är väldigt nöjd just nu…

Mina bilder från löpturen hittar du HÄR

Väckningen ringde ilsket kvart i sju i morse och jag tryckte i mig lite frukost: juice, yoghurt, croissant, matbullar och packade ner ytterligare några bullar och tre bananer i packningen. Tåget gick 07.26 och tog nästan en timme, väl framme i Ventimiglia var det rätt kyligt (se föregående inlägg från starten).

Hit kom jag första gången på tågluff -89 och tyckte att Italien var en ganska sjaskig teater och den beskrivningen passar rätt bra fortfarande: fina monument men ganska sjaskigt emellanåt, tur Berluscioni är borta. Men maten och kulturen är härlig.

Efter start var det rätt trångt, så småningom tog vi oss över en bro och där började den: backen upp genom gamla stan. Var inställd på att ta det lugnt men halvvägs fick jag energi av att springa ikapp en kille i Hammarbytröja. Forza Bajen, ropade jag och så peppade vi varann.

Efter 2 km började det gå nedåt och där någonstans fick runkeepern spunk och började leverera den ena fantastiska tiden efter den andra – helt klart bad ass runkeeper. Kändes som att jag hade en överoptimistisk coach i örat och rätt snart låg runkeepern 500 meter före de officiella skyltarna. Som inte heller verkade stämma (10 km-skylten satt på annat ställe än på arrangörens kartor).

Passerade gränsen, där välbeväpnade italienare i tyrolerhatt med fågelfjäder stod på ena sidan, hårda franska gränspoliser på den andra och så var vi i Menton. Här har vi bott tre gånger och jag kan vägen utan och innan, vinkade till ”vårt” hus och gjorde sen allt jag kunde för att slappna av och sträcka ut.

image

Om backen i starten var tuff så är det inget mot vad som börjar precis innan 14 km-skylten. Över 100 meters stigning som inte ger sig förrän efter 3 km. Men det går lättare än jag trott och jag får extra energi när jag märker att vi slipper ta oss ända ut på udden, där den sista backen är riktigt tuff.

I stället får jag skönt flow i nerförslöpan och gör en av mina snabbaste kilometer mellan 20 och 21 – där det går rejält utför id tennisklubben i Monte Carlo – och halvmaratiden är till och med min fjärde bästa sedan 2012.

In genom F1-tunneln, runda hamnbassängen och se målportalen hägra – men än är det för tidigt att ropa hej, det är 800 kvar och vi ska – precis som F1-bilarna ner till Rascasse och vända och svänga in i ”depån”.

Känslan i mål att se sin egen tid + en svensk flagga på en digital display på målportalen var obetalbar. Jag hade ju sänkt ”godkänt” till 2:22, behållit 2:11 som ”bra” och så gör jag 2:07;45. Och hade säkert kunnat kubba på till 30 km och fortfarande göra en bra tid!

Ungefärliga stinter:

5 km: 27:45
10 km: 54:21 (26:36)
15 km: 1.21.16 (26:55)
20 km: 1.47:10 (25:54)
21.1 km: 1.52:41 (5:31)
mål: 2.07:45

Betyg på insatsen: 5

Bra med loppet: vackert, utmanande, billigt att flyga till Nice. 23 euro i annälningsavgift inkluderar fin medalj, (ful) funktionströja från Nike (tjejernas var snyggare) och tågbiljett från Monaco till starten i Ventimiglia. överlag bra ordnat!

Obra: fransmännen är pilliga med läkarintyg, inte mycket till publik, si och så med exaktheten på km-skyltarna. Officiella mellantider vid gränsen (cirka 8.7) samt vid 21.1 – inte vid 5, 10, 15 och 20 som brukar vara praxis.

image

KÖPENHAMN: Skumt styrkebesked på 15K


danmark

# 23 – 160228.
Marathontest 2, Köpenhamn 15 km
1.16:48 (5:07/km)

Firar mitt 100:e inlägg på denna blogg med att springa 15 km Marathontest i Köpenhamn och det gick minst sagt över förväntan.

Har känt mig skum ett par dagar, som om jag haft något på gång, men helt okej när jag vaknade i morse även om jag var lite stelare än vanligt när jag värmde upp på Österbro stadion så det fick bli lite extra stretching. Men när kroppen väl fick börja jobba i ett bra och jämnt tempo, då lossnade all stelhet och det blev en runda jag har all anledning att vara nöjd med – speciellt som jag velat fram och tillbaka när det gällde målsättningen.

Egentligen ville jag springa på 1.17:30 (5:10) men efter den senaste sjuksvängen för ett par veckor sedan sänkte jag ribban för godkänt till 1.22:30 – det vill säga 5:30/km och mitt tänkta utgångstempo om två veckor när jag ska ta mig an min länge efterlängtade ”klassiker” på Rivieran.

Höll ett bra och jämnt tempo första 5 km, tappade som vanligt lite runt 7 km, då det var ganska trångt i min klunga och jag ofta fick se mig för var jag satte fötterna. Efter vätskekontrollen vid 9 km gjorde jag ett litet ryck från klungan så jag fick fri luft runt omkring mig och föll in i ett mer avslappnat löpsteg och det gjorde susen – sista 5-kilometern var faktiskt den snabbaste!

Gick i mål på 1.16:48 – exakt samtidigt som Mathilde Carstensen, snabbaste tjej i kategorin tjejer under 20 år – vilket kan jämföras med de tider jag gjort här tidigare: 1.17:48 (2013) och 1.18:32 (2014). Var anmäld även i fjol men fick kasta in handduken på grund av sjukdom…

Nu är det bara två veckor kvar till Monaco – måtte jag hålla mig frisk!

Passertider (5 km-stinter)

5 km: 25:31
10 km: 51:28 (25:57)
15 km: 1.16.48 (25:20)

Betyg på insatsen: 5 (faktiskt!)

RunTobyRun!

KÖPENHAMN: Överpresterade i fjärde Nytårslöbet

IMG_0702
Fjärde nyårsbubblet i rad!

danmark
# 22 – 151231
Nytårslöb, Köpenhamn 10 km
50:43 (5:04/km)

Fyra år i rad har jag avslutat året genom att springa i Köpenhamn och nu börjar det bli en trevlig tradition, kryddad med glada och i vissa fall utklädda löpare men – än så länge – har det inte varit en snöflinga i sikte på himlen under något av loppen. Däremot bjöds det som vanligt på bubbel och kransekage efteråt.

Årets Nytårslöb bjöd på en delvis ny bansträckning med en krok in på grusvägarna i Faelledsparken istället för, som tidigare, enbart sprungits på asfalt och de där parkstigarna kan ju förstås bli extra krydda om vädret är blött och slaskigt men så var inte fallet i dag.

För egen del var det också premiär att ”bara” springa milen istället för att starta på halvmaran. De två första åren gick det bra men i fjol tog batterierna slut och jag bestämde mig för att kliva av och bryta efter 15 km och med facit i hand kändes det att jag fattade rätt beslut.

Att springa halvmaran i år var aldrig aktuellt – trots allt var det bara fem veckor sedan jag låg på operationsbordet i Landskrona och därför hade jag heller inga förhoppningar om att göra en bra tid utan hade som mål att klara mig runt på under 55 minuter, det 5:30-tempo jag har som röd tråd i mitt återuppbyggnadsprogram och där jag nu är halvvägs mot målet i Monaco (se nederst).

I startfållan var det som vanligt en gemytlig stämning. Löpare kramade om varandra, skakade hand och önskade varandra en go’tur och ett gott nytt år. Där fanns en snubbe i krokodildräkt, en annan utklädd till Pikachu i Pokémon och en tredje till Gammelsmurf. En tjej – tror jag – hade klätt ut sig till Snövit och därtill hade en hel del löpare pyntat sig med glitter, kaninöron eller partyhattar. Slutligen fanns det också ett gäng hurtbullar i kortbrallor redo att ta sig an den isande vinden som mötte oss när vi rundade fotbollsarenan Parken.

Jag försökte fokusera på en enda sak: att inte gå ut för hårt. Första kilometern gick på 5:05 och jag slog av något på tempot och kom snabbt in i ett behagligt flow. Första varvet gick på 25:36 – sensationellt bra med tanke på förutsättningarna – och jag malde vidare. Vid 6-7 kilometer började det kännas tungt i benen och jag började fundera över om jag trots allt hade gått ut för fort – eller om det var julens fem träningspass på sju dagar som gjorde sig påminda.

Vid 8 km hade jag över 3 minuter ”i banken” men kände att jag hade ork kvar och ökade ytterligare in mot mål och en sluttid på 50:43 och där andra varvet överraskande nog gick snabbare än det första!

5 km: 25:36
10 km: 50.43 (25:07)

Betyg på insatsen: 4 (riktigt, riktigt bra och kul efter förutsättningarna!)


Statistik-kollen: Av totalt 8 millopp var detta det 6:e snabbaste – och jag som trodde att det kanske skulle bli det långsammaste

47:27 (Trelleborg -13), 47:34 (Skanör -14), 48:17 (Trelleborg -14), 48:46 (Malmö -14), 50:33 (Malmö -15), 50:43 (Köpenhamn -15), 52:02 (Köpenhamn -13) och 54:52 (Skanör -12).

Vid tidigare Nytårslöb har mina 10 km-passeringar varit 53:29, 49:45 och 50:09.

En titt i statistiken visar också att, av 21 lopp över minst 10 km, så var dagens kuta det sjätte snabbaste på stinten 5-10 km. Överraskande bra!


Uppdatering träningsprogram (13/10-13/3):

Jag är nu halvvägs i mitt träningsprogram mot målet i Monaco och hittills har det gått över förväntan. För att få ännu bättre ork och komma upp i högre tempo på längre sträckor kommer jag under 2016 att försöka variera min träning bättre – även om jag inte sätter upp något extremt mål vad gäller mängd utan kommer att behålla mitt nuvarande, fullt rimliga, mål att komma upp i minst 10 pass och 100 kilometer per månad. Och nu i december lyckades jag med detta för första gången på länge:

Juli: 132.0 km, Augusti 78.2, September 0.0 km, Oktober 46.6, November 50,1 km och December 118.8 km. Ett klart framsteg!

RunTobyRun!

VEBERÖD: stekhet halvmara

15 veberödsrundan

sverige
#21 – 150815
Veberödsrundan 21.1 km
1:56:18 (5:31/km)

Det är förstås en speciell känsla att återvända till en plats där man bott som liten för att springa ett lopp. Återkomsten hade kanske kunnat gå bättre men det var svårt att få orken att räcka i den 25-gradiga värmen.

Vädergubbarna hade till en början varnat för ett mycket blött lopp men ett par dagar innan loppet ändrades prognosen till sol och 25-27 grader och det var rejält varmt redan när starten gick klockan 11. Inte precis det mest idealiska klimatet för att springa ett långlopp – jag hade hellre haft mulet och 15-17 grader och med tanke på hur sommaren varit så var det väl typiskt att det skulle bli högsommar just nu…

Eftersom Veberödsrundan också har status som veteran-DM på distansen vimlade startfållan dessutom av snabbfotade löpare i varierande ålder. Som den vindsnabbe ekonomen lite längre bort i min korridor på jobbet, som vid 51 fyllda har en skamgräns på 1:30 och vars huvud stack upp över den löpande massan tills vi nådde andra raksträckan. Sedan var han borta.

Det är 19 år sedan jag sprang det här loppet, det vill säga medan jag fortfarande var ung och smal och snabb. Då hade loppet en helt annan sträckning och gick ut på landsvägen mot Blentarp, ner mot storkhägnen och såväl trafik som vind kunde ställa till det. Själv fick jag håll tidigt i loppet och fick dra ner på tempot men gick ändå i mål på en tid som slog dagens med hästlängder. Tänk, att jag på den tiden gjorde en halv mara på 1:27, det känns verkligen helt overkligt.

Jämfört med rundan 1996 så är den nya banan, tre varv runt en 7-kilometersslinga, betydligt långsammare. En halvtimme ungefär. Dumt att ändra 🙂

Genrepade i onsdags med att springa en mil i ett tänkt öppningstempo på 5:30 men det gick något snabbare utan att jag blev särskilt trött så jag bestämde mig för att öppna runt 5:15 och sedan känna mig fram i värmen.

Första fem gick enligt plan, första varvet likaså och första milen (51:34 = helt okej!). Vid andra varvningen stannade jag ganska länge vid vätskedepån och gav mig sedan ut på sista varvet. Första 1.5 sluttar det lite uppåt mot Idala och där någonstans (15.5-16 km) började orken tryta. Fick stanna en kort stund och gå en liten but både vid 17 och 19 och det hade jag förstås hoppats slippa innan jag kravlade i mål på 1.56:18.

Jag är ju egentligen inte tränad för en halvmara – än – utan såg Veberöd som ett bra träningspass inför Copenhagen Half om fyra veckor. Ändå trodde jag att jag hade chans att göra under 1.55 men den kalkylen sprack alltså i värmen. Antar att det hade gått bättre om det hade varit lite svalare för efter två varv hade jag en tid runt 1.52 inom räckhåll men jag tar gärna den i Köpenhamn i stället!

Stinter:

5 km: 25.31
10 km: 51.34 (26.03)
15 km: 1.19.32 (27.58)
20 km: 1.50.01 (30.29)
21.1 km: 1.56.18    
(officiell bruttotid 1.56.22, plats 48 av 72 i motionsklassen)

betyg på insatsen: 2


Jämförelse med tidigare halvmaror:
Sedan 2012 har jag startat i totalt 11 lopp om minst 21.1 km. Vid ett av dem, Nytårslöbet i Köpenhamn 2014, valde jag att bryta efter 15 km. Här är de övriga tio i ett rätt så brett tidsspektrum – nästan 20 minuter skiljer den snabbaste från den långsammaste:

1.47.02 (Trondheim 2014)
1.48.22 (Malmö 2014)
1.48.55 (Köpenhamn 2013)

1.53.40 (Köpenhamn 2013)
1.54.56 (Köpenhamns Marathon 2013)
1.56.18 (Veberöd 2015)
1.59.11 (Barcelona Marathon 2014)
1.59.19 (Köpenhamn 25 km 2015)

2.00.49 (Österlen mörker 2014)
2.06.51 (Köpenhamn 2012)

S:T OLOF: Härlig sommarstämning

15 STOLOF 9200

Den som fortfarande tror att Skåne är platt borde pröva på att springa S:t Olofsloppet på sommarvackra Österlen. 9.2 km landsväg och skogsväg och rejält kuperat. Mestadels uppför, kändes det som…

sverige
#20 – 150729
S:t Olofsloppet 9.2 km
46:12 (5:01/km)

Det var 26:e gången som S:t Olofsloppet avgjordes, ett litet mysigt lopp som förra året slog rekord med totalt 144 deltagare – varav ungefär hälften barn – och enligt obekräftad uppgift blev det nytt rekord även i år med omkring 170 löpare ***. Att vädret var vackert och därmed gick mot många prognoser hjälpte förstås till att locka många efteranmälningar till de tre barnloppen samt 4.7 och 9.2 km för seniorer.

Började värma upp under det sista av barnloppen men kände en liten antydan till håll och tog det därför mycket lugnt. Väl på startlinjen omgavs jag av ett 60-tal (?) löpare och tänkte nöjt för mig själv att idag skulle det kanske till och med bli en topp 50-placering 🙂 ***

Loppet går både på asfalt, grusväg och småstenig skogsväg och är alltså rätt så kuperat… Efter omkring 600 meter lämnade vi byn och sprang ut på en grusväg och sedan rätt igenom en bondgård där en gammal man satt på en stol med en grårandig katt i knäet. Svårt att säga vem av dem som var mest fascinerad av spektaklet.

Vi fortsatte in i skogen på en rätt stenig och ojämn väg, vilket kändes tungt. Hade jag gått ut för hårt?  Efter cirka 2.5 kom vi ut på stora landsvägen igen och jag kände att jag började komma in i en andra andning och tog rygg på några löpare som jag tidigare blivit omsprungen av. Tog dem en efter en tills vi passerade vätskekontrollen halvvägs – och där, i den vackra bokskogen radade de upp sig. Backarna. Många och långa och uppför… Och jag tappade snabbt tillbaka de där placeringarna jag just hämtat in.

Jag hörde mig själv flåsa allt mer högljutt, passerade 6 km-skylten (om den nu stod utplacerad med en matematisk exakthet) på 29.04, väl under min tänkta tidtabell på 5 minuter per kilometer mot en önskad sluttid på 46 blankt. Ja, jag vet att jag häromdagen skrev att en tid under 45 borde inte vara omöjlig, givetvis beroende på hur kuperad banan var.

stolof höjdkurva

Nu vet jag bättre för kuperad var bara förnamnet. Väl ute på stora vägen gick det lite lättare, men när vi sprang in i byn igen, med cirka 1 km kvar att springa, så började det luta uppför igen. Först lite diskret, sedan lite mer och sedan en rejält tung backe upp mot målet på Kvarnvallen. Jag bet ihop och kämpade på så gott jag kunde, utan att riktigt veta hur långt det var kvar för jag såg varken någon skylt vid 7, 8 eller 9 km så det var först i sista backen som jag insåg att jag var nästan framme.

Missade min måltid med 12 sekunder. Lite surt, men å andra sidan: det var bra mycket jobbigare än jag trott.

Cirkatid vid 5 km: 24.34
Tid i mål 9.2 km: 46.12

*** Uppdatering: Det blev till slut hela 217 löpare, en snygg höjning av det gamla deltagarrekordet men fortfarande ett litet, mysigt lopp med intim stämning på Kvarnvallen. Min tid räckte till 30:e plats av de totalt 46 män och kvinnor som sprang 9.2 km så det blev faktiskt en topp-30-placering. När hände det sist…? 🙂

Betyg på insatsen: 3+

 

MALMÖ: Härligt att få överprestera!

Blodomloppet 2015

sverige
#19 – 150512
Blodomloppet, Malmö 10 km
Tid: 50:33

Det hör verkligen inte till vanligheterna, men i dag kände jag att jag överpresterade och gjorde ett avsevärt bättre resultat än jag räknat med. Det är en skön känsla och den kommer definitivt att göra livet lättare i morgon när träningsvärken sätter in…

Extra skön är känslan med tanke på förutsättningarna: kallt, blåsigt och regnigt på en småkuperad och trång bana som absolut inte är gjord för att svälja tusentals löpare och definitivt fel ställe för alla som drömmer om att slå någon form av personligt rekord.

Jag hade egentligen bara ett mål med tävlingen: att orka springa 10 km i sträck utan att behöva vila längs vägen, ett mål som kändes rätt så tufft med tanke på de senaste sex-sju veckornas träningsmisär. Och jag var beredd på att det förmodligen skulle bli en tid över 58 minuter, kanske rent av timmen, vilket ju känns som ljusår efter fjolårets tider då jag gjorde flera lopp runt 48.

Men ändå… I trängseln på Bulltofta lyckades jag hitta det: flytet. Det var som om kroppen bestämde sig för att glida in i ett skönt mood och att jag bara behövde följa med. Efter 3 km tittade jag på klockan och trodde knappt mina ögon: 14.55. Samma känsla infann sig halvvägs, efter en lång seg benknäckarbacke på blött grus, när klockan precis tickade över 25.

Lyckades hålla 5:00-tempot i ytterligare två kilometer men en lång, lång raksträcka i motvind och regn fick mig att börja flåsa allt mer högljutt och tappa rytmen. Sista kilometern, som retfullt nog gick i en bågformad slinga runt målet och de glada tillropen från PA-systemet, hade jag bara en enda tanke i huvudet: kommer inte det där jävla målet snart?

Men det gjorde det och tiden 50:33 innebär att detta, mitt nittonde lopp sedan 2012, förmodligen var det allra bästa utifrån förutsättningarna. Och det känns riktigt, riktigt skönt!

Extra skönt att knäet inte protesterade en enda gång och – i alla fall än så länge – känns bra. Hoppas det håller i sig!

5 km: 25.02
10 km: 50.33 (25.30)

Betyg på insatsen: 4+