MALMÖLOPPET: över förväntan


# 38 – 170610
Malmöloppet, 10 km
52:34 (5:15/km)

Förra lördagen sprang jag 17 km längs sydkusten utan problem men dagen efter började vänster knä göra ont igen och det har hållit i sig hela veckan. Men i morse kändes det okej igen och därför bestämde jag mig för att,  trots allt, springa Malmöloppet men ta det hyfsat lugnt.

Tidigare sprangs Malmömilen så här års, ett lopp jag sprang 2014 men som av olika anledningar försvann från kalendern. Sedan förra året avgörs i stället Malmöloppet samma helg men med en lite annorlunda rutt: start och mål i Pildammsparken, vilket är betydligt mysigare än ute på Roskildevägen, sedan en runda ner genom Erikslust till Ribersborgsstranden, som kanske inte känns allt för speciell. Men halvvägs in i loppet blir det riktigt trevligt, först genom lummiga Slottsparken, sedan in i centrum via Lilla Torg och gågatan innan banan bjuder på mera grönska genom Kungsparken och sedan upp bakom Gamla IP til målet i Pildammsparken. Helt klart en trevligare runda än föregångaren!

Planen var, som sagt, att ta det lugnt och försöka spara på knät men jag gör ändå det klassiska misstaget att gå ut för hårt i värmen: 5:06, 5:04, 5:12… Enligt klockan på armen passerar jag halvvägs på 25:37 och det är på tok för snabbt, jag känner att det kommer nog att straffa sig så jag sänker tempot något till strax under 5:30/km och går i mål på 52:34. Klart sämre än de tider jag skulle vilja göra men ändå helt okej med tanke på allt strul under våren.

Även om jag tappade nästan 1.5 minut på andra halvan, jämfört med den första, tjänade jag ett antal placeringar så det måste varit fler än jag som blev trötta i värmen!

RunTobyRun!

PS. Bilden överst är tagen på Lilla Torg vid cirka 6.6 km när jag började känna mig trött. Samtidigt var det min snabbaste km (4:49/km). Gäller ju att ta i där det är mest publik 🙂

MONACO RUN: Över förväntan!

# 37 – 170312
Monaco Run, 10 km
52:21 (5:14/km)

Innan start tänkte jag att idag får jag vara glad för det lilla – som att bara ta mig runt en mil. Men det gick faktiskt långt över förväntan!

Till bilder från loppet 

Förberedelserna kunde givetvis varit bättre än tre veckors förkylning och veckans två lugna pass (5.6 + 8.2 km) stärkte knappast självförtroendet inför mitt första milpass sedan den 28 januari.

På träningspassen gick det tungt och allt annat än snabbt så jag konstaterade nöjt att det trots allt var jäkligt skönt att det planerade 23.8 kilometersloppet ställdes in. Förra året kom jag laddad till tänderna och kände att jag, med tanke på årstiden, nog inte kunde varit bättre förberedd för uppgiften. I år däremot… Suck och stön…

Å andra sidan såg jag ett mervärde att i år få springa en annan bana istället för samma en gång till (och dessutom göra det sämre än i fjol…).

En annan fördel var också att jag nu hade gångavstånd till start och mål: först 150 meter backe i typ 40 graders lutning, sedan 277 trappsteg – helt klart lättare att ta sig nerför än det var uppför, som i går kväll. Bra träning…

Loppet har start och mål nere i hamnen, där formel 1-bilarna brukar ha sin depå, och går till drygt en femtedel genom tunnlar. Det innebär förstås rätt trist utsikt men samtidigt att höjdskillnaden hålls nere till 15 meter, med högsta punkten ungefär halvvägs, och därmed en klart snabbare och mer löpvänlig bana än att springa upp för sluttningarna till Casinot, Järnvägsstationen eller Gamla stan. För min del var det också bra att det var trångt i första tunneln, så att jag inte riskerade att gå ut för hårt.

Eftersom jag gillar formel 1 har jag förstås lekt med tanken att istället springa tre varv runt F1-banan – vilket är ganska exakt 10 km – men jag tror inte att den långa 50-metersklättringen upp till Casinot skulle vara så poppis, i alla fall inte på andra eller tredje varvet och detta tänker jag på när jag maler mig fram genom den längsta biltunneln som skär tvärsigenom Monaco.

Vid Monte Carlo tennisklubb väntar inte bara en rejäl utförslöpa utan även några hundra meters löpning i Frankrike innan vi vänder tillbaka in mot Monaco: genom den klassiska F1-tunneln, förbi lyxyachterna i hamnen och när man äntligen ser målet, då är det bara att bita ihop lite till för ett extra varv ner mot ”Rascasse” och ”Anthony Noghes” innan man kommer in på upploppsrakan.

Väl där visade klockan 52:21, vilket innebar att andra femman gick en minut snabbare än den första. Och jag som hade fruktat ett tempo-tapp efter 7-8 km!

52:21 innebar också årsbästa (även om jag ska ner under 50 igen innan jag blir nöjd).

5 km: 26:40
10 km: 51:21 (25:41)

RunTobyRun!

ATEN: alla marors moder

ath19

FLER BILDER HITTAR DU HÄR!

gerkland
# 36 – 161113
Athens Authentic Marathon, 42.2 km
4.28:53 (6:22/km)

Min sista mara blev inte den snabbaste, men så var den heller inte den lättaste. Inte den vackraste heller – ändå är det nog denna jag kommer att vara mest stolt över. Och det känns minst sagt kultigt att ha sprungit i staden Marathon – platsen där allt började!

Men vi backar bandet. Har ju känt mig risig ett par dagar (se föregående inlägg) och denna gången kändes det inte som någon hypokondri.  Men när jag vaknade vid 5-rycket i morse kliade det inte längre i halsen och ömheten i kroppen var oxå borta. Däremot kom det lite torrhosta i bussen ut till Marathonas. Hade jag tittat lite mer på vägen hade jag kunnat se att det var mycket utför – och eftersom bussen körde löpvägen via den flera mil långa Marathonos-avenyn så hade det varit rätt lätt att inse vad som väntade: 250 meters stigning och en total elevation på närmare 500 meter vilket gör detta till en av de jobbigaste stora marorna (rekordtiden är mer än 7 minuter långsammare än Berlin).

Framme i Marathon blev vi mer eller mindre avtvingade våra ombytespåsar direkt – trots att det återstod mer än två timmar till start, en låååång tid vi fick tillbringa med plastpåsar som värme…

Pratade med nägra svenskar innan start och överlag var det god stämning i fållan. Lite trångt i början, trots att de tio startgrupperna släpptes iväg med lite mellanrum.

I princip är det raka spåret till Aten förutom vid  4-6 km där löparna rundar de atenska soldaternas grav (grekerna vårdar ju sin stolta historia ömt). Det är fint runtomkring men man ser inte så mycket av landskapet för alla slitna hus och affärer längs vägen, som en trist förort men det är i alla fall många ute och hejar så det är bra stämning längs vägen.

route_marathon_full
Karta och banprofil hämtad från athensauthenticmarathon.gr

Öppnade försiktigt och hade nästan 31 minuter på första 5, därefter klart under 30 minuter på de kommande femmorna så att jag låg under 6 min/km både vid 15 och 20 km och bara marginellt över efter 25 km. Oväntat bra, trots förberedelserna och bristen på farthållare.

Vid det laget hade vi passerar flera tunga backar: först 15-16 km, sedan ännu tuffare vid 19-21 och sen igen vid 24, 25, 27, 29 och sedan den värsta av dem alla vid 30-31 km. Puh! Vid det laget hade jag börjat gå uppför och kände mig rätt trött – men döm min förvåning när det började gä utför och jag gjorde jättebra tider mellan 31 och 35 km.

Det gick så bra att jag hann börja tänka: tänk om det händer mig något? Trampar snett? Får kramp? Eller den värsta krämpan av alla: drabbas av övermod. Den berömda väggen kändes i alla fall långt borta.

Nästa halvmil körde jag run-walk-run med en minuts gång vid varje kilometerpassering men från 40 km var det fullt fokus på att gå i mål. Sista kilometern sluttade återigen kraftigt neråt och plötsligt svängde vi in på gamla Panathiakosstadion och in under målportalen. Mer än kvarten snabbare än i Helsingborg – trots alla backarna – och en tid under 4.29. Det är jag förstås helnöjd med efter förutsättningarna och banan.

Hittade snabbt mitt ombyte och lämnade in min medalj för gravering. De sa max en timme men efter två gav jag upp när en snubbe påstod att han väntat tre. Men i stort funkade arrangemanget bra – lättaste förbättringen är att flytta expon in till centrum istället för en timme ut med spårvagnen till Pireus… Det var i segaste laget.

Det känns kult att ha sprungit denna sträckan och det hade förmodligen varit svårt att hitta en bättre slutpunkt på min fem lopp korta marakarriär!

Mellantider:

5 km: 30:51
10 km: 1.00:30 (29:31)
15 km: 1.29.54 (29:24)
20 km: 1.58:42 (28:48)
21.1 km: 2.05:24
25 km: 2.30:27 (31.45)
30 km: 3.06:07 (35:40)
35 km: 3.40:42 (34:35)
40 km: 4.14:58 (34:16)
42.2 km: 4.28:53

Värt att notera ur statistiken:
* Snabbaste kilometertid: 5:20 (17-18 km)
* Långsammaste kilometertid: 9:14 (31-32 km)
* Anmärkningsvärdaste kilometertid: 5:55 (34-35 km)
* Antal kilometertider under 6 blankt: 18 (varav 14 i rad mellan 5 och 19 km)
* Spurttid 40-42.2 km: 13:55 (6:19/km)
* Stinten mellan 25 och 42.2 km tog 1.58:26 vilket är den överlägset snabbaste av mina moderna maror (har inga tider kvar från Stockholm 1987). Det är 9:34 bättre än Köpenhamn 2013 och hela 31:24 bättre än i Barcelona 2014!

RunTobyRun!
följ mig även på www.facebook.com/runtobyrun!

 

KNUTSTORP: Fem lopp på en dag!

16-rainbowrun
Blåsigt innan start – och givetvis motvind på långrakan (därav min bistra min på bilden..)

sverige
# 35 – 161029
Rainbow Run, Ring Knutstorp
5 lopp/totalt 30 km:
2 km = 9:49 (4:54/km)
4 km = 20:17 (5:04/km)
6 km = 29:25 (4:54/km)
8 km = 42:46 (5:21/km)
10 km = 1.01:07 (6:07/km)

Totalt: 2.43:24 (5:26/km)

Så var det då dags att tackla utmaningen att springa fem lopp på en dag, 30 kilometer totalt och hantera den förmodade tristessen att springa samma varv 15 gånger runt racerbanan Ring Knutstorp…

Ja, att ladda om batterierna fyra gånger, undvika att bli stel och samtidigt hålla sig varm och torr samt fylla på med näring i de 18-40 minuter långa pauserna – det var bara en del av utmaningen. Jag klär mig ofta för varmt, både om kropp och huvud, och då ökar ju risken att bli nedkyld mellan varven.

En annan utmaning skulle bli att ge sig ut på sista milen med den sega känslan av att springa 11:e, 12:e, 13:e, 14:e och 15:e varvet på exakt samma 2-kilometersslinga  – även om varvet enligt bilsportkällor inte är 2 000 prick utan i själva verket mäter 2 070 meter, vilket innebär att dagens 30 km egentligen var drygt 31. Men det beror på hur man springer, förklarade arrangören, eftersom en löpare tar mindre plats och kan gena i kurvorna på ett helt annat sätt än en bil och därför blir varvet 2 km prick.

Ett annat frågetecken gällde själva arrangemanget. Rainbow Run är ju ett ideellt initiativ och det är mig veterligen första gången de arrangerar ett lopp av det här slaget, så innan start var jag lite orolig för att det skulle bli rörigt att hålla koll på tidtagningen och vem som sprang var och hur eftersom det utöver de fem fasta distanserna avgjordes ett 6-timmarslopp (med stafett) samt stafett på milen. Själv skulle jag alltså starta fem gånger, varav de två första ihop med min löparlunchkompis Ola. Men någon trafikstockning blev det inte, däremot var det lite pillegöra med att få ut chipen – en för varje lopp och som dessutom skulle aktiveras innan (lätt att glömma…)

knutstorp2

Bilsport förresten, det är ju ett av mina stora intressen, i alla fall när det gäller Formel 1 men av den varan har det inte varit så mycket på just Ring Knutstorp genom åren. Har varit här tre gånger tidigare – en gång för att se STCC-racing (ovan) och sätter man sig strategiskt i slänten på den stora naturläktaren kan man se nästan hela banan. Har man tur kan man dessutom fånga en groda eller en fjäril.

fren08

Här har jag också varit två gånger ”i tjänsten” när jag jobbade på TV4. Ena gången fick jag chansen att provsitta en Formel Renault-kärra – dock bara i depån – och de är minsann inte helt lätta att komma ner i om man är 180 lång och har några extra kilo ballast runt midjan. Åkte också med polisens körlärare en gång och fick pröva på hur det kändes att köra in i första kurvan i typ 150 km/h och sedan tvärnita… Och jag kan lova att var svårt att både hålla i sig själv och hålla i en filmkamera, det blev ganska skakiga bilder…

Men nog om detta – för nu antar jag att du undrar hur gick det egentligen?

10:00: 2 km: första och kortaste loppet kändes ju av förklarliga skäl som uppvärmning inför de längre distanserna och dessutom ett slags ”scoutning” av banan och de två uppförsbackarna. Vid starten var vi omgivna av ett gäng knattar som pinnade iväg i ett imponerande tempo. Men i höjd med backe 2 tog åldern och rutinen ut sin rätt…

10:30: 4 km  Klantigt… Ola och jag satt i godan ro i värmestugan när vi insåg att vi missat starten och gett täten ett halvt varvs försprång. Haha. Sprang ändå om fem löpare och kom i mål på 20:17 (effektiv tid). Totalt efter 6 km: 30:06 (5:54 i banken)

11:15: 6 km Solen tittade fram emellanåt men fortfarande obegaglig motvind på framför allt långrakan. Höll jämnt tempo och lyckades hålla tredjeplatsen hela loppet! Tid: 29:25. Ackumulerat 10 km: 49:58 (!) och 12 km: 59:31

16-rainbow-run-priser

Fem medaljer och min första löp-pokal!

12:30: 8 km Gick enligt plan även om motvinden på långrakan och uppför värsta mjölksyrepuckeln börjar bli riktigt jobbig… Tid: 42:46 – vilket innebär en totaltid långt under min måltid efter 20 km.

14:00: 10 km Efter 40 minuters vila blev det förstås en seg och stel sista mil, helt utan stilpoäng… Men jag grejade det! 1.01:07.

Till sist ett tack till paintbollkillarna [som jag i efterhand förstått inte alls spelar paintboll utan ”airsoft”, vilket enligt arrangörs-Fredrik är ungefär lika stor skillnad som det är mellan innebandy och golf] som ordnade loppet för att dra in pengar till ett hedervärt HBTQ-projekt. Bra jobbat!

RunTobyRun!

PS. Efter lusläsning av resultatlistorna konstaterar jag att jag fick följande placeringar i loppen:
* 2 km: 5 av 18 (4:e plats bland herrar)
* 4 km: 8 av 16 (4.e plats bland herrar, baserad på officiella tiden 24:16 där vi alltså missade starten med 4 minuter… Den effektiva löptiden var 20:17).
* 6 km: 3 av 15 (3:e plats bland herrar)
* 8 km: 5 av 9 (5:e plats bland herrar)
* 10 km: 15 av 47 (9:e plats bland herrar). DS.

UPPSALA: Trevlig terrängmil på Kung Björn-loppet

16-kbj1

sverige
# 34 – 160917
Kung Björnloppet, Uppsala 10 km
51:49 (5:11km)

Det var i Hågadalen och runt Kung Björns hög som jag gjorde min första mil, i början av 80-talet. Missade förra årets lopp på grund av förkylning och var ytterst nära att få lämna återbud även i år.

Ja, historien höll på att upprepa sig. Har varit förkyld hela veckan, en sån där irriterande småförkylning med lite snuva, lite ont i halsen, lite hosta, lite ont i halsen men ingen feber. Inte tillräckligt sjuk för att stanna hemma från jobbet men fullt tillräckligt för att inte kunna träna.

Kände mig hyfsad i morse och det avgjorde saken; begav mig till starten vid orienteringsstugan i Norby med uppgiften klar för mig: ta det lugnt, ta dig runt.

Scoutade delar av banan i somras och tycker det är en skön slinga. Lagom kuperad och bra underlag – skogsväg/stig större delen av milen förutom hagen upp mot den gamla gravhögen som är upptrampad stig i gräs, lite lagom ojämn, och en 500-meterssträcka asfalt genom Håga by.

När jag växte upp var Håga ett institutionsområde och särskola för bland annat barn med Downs syndrom, i stans absoluta utkant, ingenting man cyklade igenom av en slump. En kille i plugget hävdade med bestämdhet att de (med Downs) ”var farliga och inte fick retas upp för då kunde man bli jagad” – sicket skitsnack!

Extra fint är det i början och slutet av banan, då den går på en grusväg längs med Hågaån och passerar över densamma på en liten bro. Visst, i början var det lite trångt och i vanlig ordning svårt att hitta en egen rytm (första kilometen på 4:55) men rätt snart glesnade leden och mellan 2 och 8 km sprang jag om många löpare utan att bli omsprungen själv. Kände också att jag hade stor nytta av att ha scoutat de tre värsta backarna i förväg.

51:49 är jag supernöjd med efter förkylningen, siktade som sagt på att ta det lugnt och gå in under timmen… Härligt oxå att äntligen få löpa på ”hemmaplan” igen, blir ju inte så ofta nuförtiden.

RunTobyRun!

Mer om Uppsala: se inlägget nostalgirunda med jobbiga minnen från 80-talet

16-kbj2

16-kbj3

16-kbj416-kbj5
Bild från Kung Björnloppets officiella bildbank

16-kbj6

HELSINGBORG MARATHON: helnöjd i 33 km

16 hbg marathon

sverige
# 33 – 160903
Helsingborg Marathon 42.2 km
4.44:44 (6:45/km)

FLER BILDER FRÅN LOPPET HITTAR DU HÄR!

Jag höll mig till planen och det fungerade perfekt i 33 km. Sedan fick jag uppsöka ett träd för att åtgärda den där kissnödigheten som ”plågat” mig i över två mil och efter ytterligare ett par kilometer började fötterna kännas tunga som bly.

Men vad f-n, jag gjorde det! Jag tog mig runt, trots att jag i vanlig ordning kände mig skum dagarna innan start. Den här gången var det inte bara inbillning; båda barnen snörvlade och hostade och jag var säker på att de skulle hinna smitta ner mig lagom till start. Och visst kliade det lite i halsen? Visst kändes armar och ben lite ömma?

Men det kändes OK när jag vaknade och satte mig i bilen till Helsingborg och det kändes OK under uppvärmningen där jag höll ett stadigt öga på pulsklockan men den visade aldrig över 145-155 så jag bestämde mig för att starta och gå ut tillsammans med 4:30-ballongerna och höll alltså min plan i 33 km innan jag fick stanna och pinka. Mellan 37 och 41 var det så jobbigt i fötterna att jag gick (tur att jag börjat lägga in extra promenadpass i högt tempo som ”bonusträning”) och kubbade sedan på sista biten in i mål.

Jag gillade verkligen detta lopp. Föredömligt arrangerat, gott om vätskekontroller, funktionärer ch många sköna hejaklackar längs vägen. Som i Råå, där den första kören hälsade oss välkomna med ”Heja på, kämpa på, välkomna till Råå” följt att rena folkfesten nere i hamnen med storband och allt. Härligt!

IMG_3115

En annan fördel med loppet är att det är så varierat. Det är inte bara långa asfaltspartier som brukligt på stadsmaror, utan även långa sköna sträckor på grus genom Ramlösa brunnspark, Jordbodalen, Fredriksdal, Pålsjö skog och Sofiero, vilket inte bara gav omväxling för fötterna utan även en skön dos naturupplevelse. Den beryktade serpentinbacken – 40 meter upp och ner vid Sofiero – hade strukits vilket jag tyckte kändes fantastiskt skönt. Likaså att de sista 4 km går utför.

Jag vill också ge extra beröm till min farthållargrupp. Fyra sköna snubbar, som peppade både oss löpare och publiken. De flesta farthållare brukar gå ut lite fortare under första halvan för att ha lite extra tid tillgodo under vägen hem men dessa fyra hade gått ett steg längre och anpassat tidtabellen efter terrängen; i backarna efter Råå tog vi det lugnt, efter 12 kilometer kunde vi sträcka ut och så vidare. Tack, killar, ni gjorde ett jättebra jobb men tyvärr var jag ju tvungen att släppa er efter 33…

Halvvägs passerade vi på 2:11 och på god väg mot en tänkt sluttid på 4:27-4:28 och det hade ju varit fantastiskt. Jag lyckades ändå – trots 4 kilometers promenad – ta mig i mål under 4.45, vilket är nio minuter snabbare än jag mäktade med i Barcelona 2014. Andra halvan gick 23 minuter snabbare, så jag har all anledning att vara nöjd ändå – trots allt.

RunTobyRun!

PS. Som kommunikatör vill jag också ge en guldstjärna till den grafiska profilen hos HBGM, enkelt och elegant i typsnitt, färger och annan utformning med en grönblå tråd som genomsyrar loppet oavsett om det är trycksaker, tröjor eller skyltar längs vägen. Var också kul att ligga bakom tröjor med texten ”We run this city”. DS.

PS2. Tidigare maror: Stockholm 1987 (4.05), Köpenhamn 2013 (4.24) och Barcelona 2014 (4.53). DS2.

VEBERÖDSRUNDAN: bra avslutning på byaloppsturnén

16 veberöd

sverige
32 – 160820
Veberödsrundan 21.1 km
1.50:42 (5:14/km)

Avslutar min skånska byaloppsturné med en ”utrotningshotad” halvmara på asfalt i Veberöd, rejält trött på slutet men ändå avsevärt snabbare än i fjol.

Ja, Veberödsrundans framtid är osäker och arrangerande Björnstorps IF har haft en arbetsgrupp igång för att undersöka alternativ och det är inte helt otänkbart att loppet kommer att återuppstå i någon annan form, exempelvis som trail uppe på Romeleåsen och det tycker jag skulle vara ett spännande förslag.

Dagens bana är nämligen inte särskilt skoj. Den ursprungliga banan, som gick utåt Blentarp och storkhängnen var trevligare men också mer vindkänslig och utsatt för trafik. Sedan några år tillbaka avgörs loppet på en 7-kilometersslinga, som springs tre varv och första biten är väl okej men den andra halvan på varje varv har varit i tristaste laget. I år gjordes några små förändringar, bland annat för att få bort en illa omtyckt 180-gradersböj, men banan blev knappast skojigare för det – tvärtom.

Det är ändå en speciell känsla att komma tillbaka till Veberöd – där jag bott och med en liten hejaklack bekvämt parkerad på en parkbänk vid 4-kilometerspasseringen – och jag har all anledning att vara nöjd med årets insats:

  • Gick inte i fällan att gå ut för fort första kilometern
  • Putsade mitt årsbästa på milen med en minut
  • Sprang hela vägen (förra året var jag tvungen att stanna och gå vid 17 och 19 km)
  • Slog förra årets tid med 5 minuter och 40 sekunder.
  • Orkade dessutom jogga vidare 4.5 kilometer efteråt.

Förra året var det stekhett i Veberöd – typ 25 grader – i år var det bara runt 18 grader vid starten, mulet och några hotande regnstänk innan start, i princip utmärkt löpväder.

Öppnade på 4:57 och höll sedan ett tempo runt 5 min/km första milen och det kändes väldigt bra, speciellt med tanke på att jag i vanlig ordning känt mig lite skum dagarna innan loppet. Men nu kändes det bra – fram till 13 km när tröttheten kom över mig som en kall hink vatten och med ens sjönk kilometertiderna med 20-25 sekunder. Hade jag gått ut för hårt, trots allt?

Vid 20-kilometerspasseringen insåg jag, att jag med en snabb avslutning faktiskt hade chans att gå in under 1:50 men jag var för trött för att orka klämma fram någon vidare spurt utan missade den möjligheten med 39 sekunder. Är ändå jättenöjd för även om jag var trött så var jag inte lika trött som i fjol när jag sprang i mål på drygt 1:56.

Passertider:
5 km: 24.50
10 km: 50:19 (25:29)
15 km: 1.16:24 (26:05)
20 km: 1.44:36 (28:13)

Rundan innebar också att jag klarade att springa samtliga fem lopp på min skånska byaloppsturné och att jag – bortsett från Gylleboloppet – är nöjd med mina insatser och de tider jag presterade:

29/6 Blentarpsmilen (10 km tg, 51:38, 5:10/km)
3/7 Gylleboloppet (8 km tg, 47:02, 5:41/km)
29/7 Sankt Olofsloppet (9.2 km kuperat, 46:22, 5.02/km)
5/8 Kullaloppet (11 km tg, 53:51 kuperat, 5:08/km)
20/8 Veberödsrundan (21.1 km, 1.50:39, 5:14/km)

RunTobyRun!

Läs mer:
VEBERÖDSRUNDAN 2015 – race report
Nära-döden-upplevelse i Veberöd (februari 2016)

RÖRUM: tufft gå ut som nummer ett…

16 RÖRUM
Hamnade överst på i alla fall en lista… Synd bara att det inte var resultatlistan 🙂
Foto: Trailflirt-Märta Johansson. Bra blogg. Läs 🙂

sverige

#31 – 160805
Kullaloppet, Rörum (10.5 km enligt Garmin)
53:49, 5:08/km
18.9 grader

Mysigt arrangemang och en minst sagt kuperad och utmanande bana – ja, så har jag fått Kullaloppet beskrivet och nu var det äntligen upp till bevis på det fjärde och näst sista stoppet på min skånska byloppsturné. Till råga på allt med nummer 1 på bröstet…

Om du kör in en liten grusväg förbi äppellundar, ett skogsparti och en Skånegård, ja då kommer du till Kulla Nöjesplats. En sån där charmig liten dansbana, inklämd i en sänka med lövskogen runt omkring, prydligt uppmålade parkeringsrutor i gräset, affischer för spelningar med band som Drifters och Lasse Stefanz och så löpare i alla tänkbara färger. Unga och gamla, män och kvinnor också legenden Magnus från Malmö som brukar ta tåget till Simrishamn och sedan springa upp till Rörum som uppvärmning och sedan ta samma väg tillbaka till tåget efteråt.

Redan vid nummerlappsutdelningen känner jag att det här loppet kommer att bli extra tungt – för första gången någonsin ska jag springa med nummer 1 på bröstet och jag känner genast press att leva upp till förväntningarna…

Loppet är som sagt backigt värre, men 11-kilometersbanan går till största delen på asfalt och grusvägar och då kan det ju inte vara hur kuperat som helst, tänker jag. Inte som ekotrailen i våras där det ibland var så brant och trångt att det inte gick att springa och framför allt inte springa förbi.

Öppnade i vanlig ordning för snabbt (4:39) och får skylla på att grusvägen är lättlöpt och fin och sluttar lätt nerför, men när vi fortsätter lätt utför genom centrala Rörum – förbi Gunilla Manns kända ateljé – så håller jag medvetet igen. För jag vet vad som väntar runt hörnet på vägen upp mot Östra Vemmerlöv: en lång, härlig uppförslöpa som varar gott och väl 2 kilometer och förflyttar oss typ 75 meter uppför åsen. Men stärkt av förra veckans backar i Sankt Olof håller jag igen, tar rygg på en blå tröja som håller ett lagom tempo och betar mig sakta men säkert uppför backen utan att ta ut mig och har sedan gott om krafter kvar trots att jag passerade halvmilen på 25:30.

Den sista branta backen, 1.5 kilometer från mål, hade jag dock inte räknat med så den kom verkligen som en otrevlig överraskning. Och efter den kom sanden… för vägen in mot mål går på blöt, packad sand och tack och lov går det utför, annars hade det kunnat bli riktigt jobbigt. Tar mig slutligen i mål under 54 minuter, en riktigt bra tid efter förutsättningarna så jag är klart nöjd. Problemet är bara att min klocka visade 10.5 km (5:08/km) medan den officiella sträckan är 11 (4:54/km) och det är ju frestande att bokföra den snabbaste tiden även om den inte känns rätt. Fast i det här fallet vore det ju kul om min klocka visade fel 🙂

Med detta fick jag också till mitt femte pass i rad över 11 kilometer så äntligen har det lossnat ordentligt på löpfronten, något jag också är väldigt glad över.

Min planerade sommarturné:
29/6 Blentarpsmilen (10 km tg, 51:38, 5:10/km)
3/7 Gylleboloppet (8 km tg, 47:02, 5:41/km)
29/7 Sankt Olofsloppet (9.2 km kuperat, 46:22, 5.02/km)
5/8 Kullaloppet (11 km tg, 53:51 kuperat, 4:54/km)
20/8 Veberödsrundan (21.1 km)

RunTobyRun!

PS (uppdatering 9/8). Verkar som att det är en jättestor efterfrågan på inlägg om Sankt Olof… Inlägget om hur loppet 2015 förändrade min syn på löpning (20/7) klättrade snabbt upp till 5:e plats på listan över mina mest lästa inlägg med över 1600 visningar på Jogg.se men som snabbt brädades av fredagens racerapport från nämnda lopp (29/7) som nu kommit upp i 2069 visningar och därmed är mitt mest lästa inlägg någonsin. Fantastiskt! DS.

 

 

SANKT OLOFSLOPPET: äntligen tillbaka!

16 stolof
Uppvärmningsrundan bjöd på flera vackra hus, däribland detta!

sverige

#30 – 160729
Sankt Olofsloppet 9.2 km
46:22 (5:02/km)
20 grader

Mer än 1500 gånger har det visats, förra veckans inlägg där jag hajpade Sankt Olofsloppet och vad det betytt för min egen syn på löpning. Och nu var det äntligen dags att komma tillbaka och springa loppet en gång till och den stora frågan var förstås: skulle det kännas lika fantastiskt?

Racerapport 2015
Sankt Olof – loppet som förändrade min syn på löpning

Så var det alltså dags för det tredje stoppet av fem på min skånska sommarloppsturné och jag hade huvudet fullt av frågor när jag parkerade bilen vid den gamla Möllan. Hur mycket ork fanns det egentligen kvar i mina ben efter semesterveckan i Frankrike och därtill en vecka med usel nattsömn? Och tänk om jag skulle bli besviken för att återkomsten inte skulle kännas lika rolig som fjolårets premiärrunda – och att jag skulle få åka hem och känna att jag hajpat ett lopp ”i onödan”…?

Men jag behövde inte vara orolig. Det var samma goa stämning på Kvarnvallen i år också och det kändes som att nästan hela byn var på plats. Grillen gick varm vid den lilla dansbanan, högtalarna varvade musik och den knastriga speakerrösten från innerplan. I vimlet hittade jag fyra läsare och det var förstås lite extra festligt.

16 stolof2
Dags för start i det första av tre barnlopp med hinderbana runt idrottsplatsen.

Började värma upp medan barnklasserna tog över innerplan och fick värma upp lite mer än normalt – kroppen har känts seg hela veckan efter träningspasset i måndags men med lite extra jogg och lite extra stretch kändes det som att den vaknade.

Lärde mig några saker under förra årets lopp och den första glömde jag i samma sekund som loppet blåstes igång: ta det lugnt i början… Tog väl närmare 2 km innan jag insåg att tempot var på tok för högt och fick slå av på tempot, samtidigt kom vi ut på asfalt som också bjöd på några sköna lätta nedförslöpor så där hittade jag mitt flow.

16 stolof4
Ner mot första kilometerskylten (vid bondgården, där det i år inte satt någon gubbe eller katt och tittade på oss)

Den andra lärdomen hade jag inte glömt: det är andra halvan av loppet som är backigast och här tänkte jag till – tog inte ut mig i uppförsmoten och försökte sträcka ut och slappna av så fort det gavs möjlighet. På så sätt sprang jag sakta ikapp, om och ifrån en annan löpare – som inte orkade svara i backarna – ett skönt kvitto på att jag tänkte rätt. Således trodde jag också att jag hade extra ork kvar när jag kom fram till benknäckarbacken upp mot idrottsplatsen, men den var lika jobbig som i fjol och knappast någon njutning…

Tiden i mål blev 46:22, det vill säga 10 sekunder långsammare än i fjol. Samtidigt kändes det som att jag sprang mycket smartare och gjorde en betydligt bättre insats utifrån förutsättningarna. Ni som läst föregående inlägg kanske minns att jag siktade på en tid under 50, förra året hoppades jag på en tid under 45 (men det var förstås innan jag insåg hur kuperad banan var…).

Hursomhelst: återigen ett trevligt arrangemang och kul att äntligen få komma tillbaka.

Nästa planerade stopp på sommarturnén är i Rörum nästa vecka – Kullaloppet – vars banprofil är ännu mer skräckinjagande med bland annat 75 meters stigning mellan 2 och 3.5 km. Kommer att bli tufft – men bra träning. För det är så jag kommer att ta loppet, tänker inte tokrusa..

Min planerade sommarturné:
29/6 Blentarpsmilen (10 km, 51:38, 5:10/km)
3/7 Gylleboloppet (8 km, 47:02, 5:41/km)
29/7 Sankt Olofsloppet (9.2 km, 46:22, 5.02/km)
5/8 Kullaloppet (11 km)
20/8 Veberödsrundan (21.1 km)

RunTobyRun!
Finns numera även på Facebook!

16 stolof3Möllan som gett Kvarnvallen sitt namn.

16 stolof5
Så vackert!

GYLLEBO: andra stoppet på sommarturnén

gyllebo1

sverige

#29 – 160703
Gylleboloppet 8 km (8.28?)
47:02 (5:45/km)
17.8 grader

Mer ”landet” än så här blir det knappast: start och mål vid en gammal dansrotunda och ett vackert varv genom Gylleboskogen utan att överhuvudtaget vara nära någon form av asfalt. Härligt!

Problemet var bara att hitta hit. Idrottsföreningens hemsida nöjde sig nämligen med att konstatera att det var start klockan 11 vid Dungen – inte en rad om hur man skulle anmäla sig,vad det kostade eller vilken dunge som de syftade på.

Har man inte varit ute på Österlen och svingat sina lurviga är det kanske inte så lätt att känna till att Dungen är en legendarisk dansbana och festplats bland tallar och björkar med olika stånd för chokladhjul och pilkastning. Toaletterna har varit med ett tag, inredda i vad som ser ut att vara ett gammalt förråd och förstärker intrycket av att man är mitt ute i spenaten på tillfälligt besök i en kultur som överlevt urbanisering och digitalisering, 100 % genuint helt enkelt. Men bevisligen var det många som visste vilken dunge som avsågs, eftersom årets upplaga av Gylleboloppet lockade rekordmånga löpare (140), nästan dubbelt så många som i fjol.

Bansträckningen är utmärkt på marken med sågspån (!) och jag tar fram den stora kultstämpeln efter loppet, när resultaten kommer upp på en anslagstavla i form av handskrivna pappersremsor – ja det funkar förstås i det här formatet men hade kanske blivit jobbigt vid 400 eller 500 löpare…

Loppet då? Var lite orolig innan start för min vad/hälsena som morrade lite på rundan i torsdags och den ömmade lite under loppets gång, inte så pass att jag funderade på att bryta. Däremot gjorde den lite ont i bilen hem så vi får väl se de närmaste dagarna, hur smart det egentligen var att löpa.

Kom i väg som fjärde eller femte löpare, men raskt började snabbare löpare att springa om och i de första långa backarna kände jag att det nog var läge att sakta ner lite på tempot och försöka komma in ett eget flow. Banan går genom barrskog, bokskog och över ett halvt igenvuxet kalhygge, det är omväxlande grusväg, stig, grus, gräs och löv om vartannat och stundtals var det en del rötter på marken att håla ögonen på

Ner mot vätskekontrollen vid 4 km är det en lång, härlig nerförsbacke och jag hann njuta en stund innan tanken slog mig att vi ska säkert upp igen. Och mycket riktigt, efter drickan reste sig värsta monsterbacken, 40 meters stigning mellan 4 och 4.6 km och jag fick bita ihop, frustande och med en allt högre andhämtning (här visade min nya pulsmätare 192 slag i minuten).

Sista två höll jag ett jämnt tempo och kände att jag hade lite kvar att ge; tog mig förbi några löpare som sprungit om mig en stund tidigare och gick i mål på 47:02, drygt tre minuter långsammare än det tidsmål jag hade satt upp innan loppet. Fast då visste jag å andra sidan inte hur kuperad banan var.

Kändes som att förra helgens utflykt till Blentarp gick mycket bättre, där gick det fortare än jag hade räknat med, här fick jag kämpa, kämpa, kämpa och det gick ändå inget vidare. Och det hade definitivt inte bara med hälen att göra.

Nåväl, bara att bita ihop, vila några dagar och sedan ladda om batterierna. Gyllebo var det andra stoppet på min skånska sommarturné. Blentarpsmilen var det första och härnäst väntar – förmodligen – 29/7 Sankt Olof (9.2 km), 5/8 Kullaloppet i Rörum (11) och 20/8 Veberödsrundan (21.1). Håll tummarna!

5 km: 28.12
Mål 8 km: 47:02 (8.2 km enligt egen klocka…)

RunTobyRun!
Nu även på Facebook: www.facebook.com/runtobyrun

FLER BILDER – klicka på miniatyrerna för att se dem i fullformat!