Etikettarkiv: Målsättning

Snart dags för första löparbidraget!

I höstas lovade jag att för varje kvartal ge 1 krona per kutad kilometer till Unicef, Skandinaviska Barnmissionen, Läkare utan gränser och Plan med en målsättning om att kunna skicka minst 300 kronor till var och en av organisationerna som stöd till deras viktiga arbete.

I bloggen ”snacka om getter” berättade jag om de båda getter som dottern och jag skickat till Bangladesh, ”Bauhaus” och ”Espresso House”.

Nu är första kvartalet snart till ända och med dagens 11-runda har jag nått det första målet: 306.2 km. Förhoppningsvis ska det bli några pass till innan jag gör inbetalningen till Unicef.

PS. 336 kr blev det till Unicef! Nu tar vi nya tag för andra kvartalet! Två lopp är inplanerade: 3/5 Sydkustloppet 21 km, 12/5 Blodomloppet 10 km. DS.

 

124:11:38

Så var det avklarat, årets första och förhoppningsvis tyngsta pass. 13.3 km ute i solen på den skånska slätten, förvisso med en del vind i byarna men inte alls som under natten då det brummat och skakat om fönsterrutorna.

Det blev nämligen ännu en sömnlös natt och när jag låg och vred mig i sängen och tyckte synd om mig själv, så slog det mig att det nog är flera veckor sedan jag sov riktigt bra och det borde sammanfalla ganska väl med den tid jag känt mig tung och seg i kroppen, ungefär som när man precis kommit in från ett träningspass. Fast konstant.

Jag har varit periodare med sömnen av och till sedan gymnasiet. I somras var det riktigt illa, det var när nätterna var som allra varmast och jag samtidigt gick omkring och oroade mig för hur det skulle bli med jobb. Hade ett härligt vikariat som jag inte skulle få förlängt – för att inte gå över den så kallade ”LAS”-gränsen och hamna på förturslista – och jag under några veckor kände mig väldigt arbetslös innan det sade pling och jag fick ett nytt, fast jobb. I samma veva som det löste sig på jobbfronten, så lade jag också i hårdare material i botten av min säng så den inte blev lika hängmatteliknande mjuk och vips så började jag sova bättre.

Frågan är vad jag nu ska ta mig till för att bryta trenden. Känner ingen oro för jobb, precis, eller något annat. Men jag kan ju alltid pröva att springa senare på kvällarna och se om det blir lättare att somna efteråt.

Apropå träning, så har jag ju känt mig lite sliten och kommer därför, i alla fall under januari, att klämma in några extra vilodagar för att kroppen ska få större chans att återhämta sig. Det gäller inte minst höger knä, som känns lite ömt emellanåt, framför allt när jag inte springer.

I år har jag däremot inget speciellt lopp att se fram mot. Förra nyåret hade jag ju Barcelona Marathon och VM i halvmarathon i Köpenhamn (som jag ju fick hoppa över eftersom jag låg hemma med feber), men i år har jag inte anmält mig till något lopp.

Skånska löparvänner har talat sig varma om Sydkustloppet (3 maj), som följer kustlinjen från Stavstens udde utanför Trelleborg till Smygehuk. 21 km på allt från asfalt till strandstigar. Förra året var vädret dessutom fantastiskt, så det måste ha varit en upplevelse.

Sparta i Köpenhamn har, som vanligt, ett antal träningslopp inför marathonloppet i slutet av maj. Nytt för i år är Marathontest 3, den 15 mars, som erbjuder en ny sträcka: 25 km. Även Marathontest 2 (8 februari/15 km) kan bli aktuellt, det har jag sprungit två gånger och det bästa med de här loppen är att det är rätt prestigelös stämning, alla är glada och det finns ett helt gäng olika farthållargrupper för den som vill träna in ett visst tempo. Och det är klart, går 25 kilometersloppet som det ”ska”, ja då är det förstås frestande att pröva ett marathon till och då är Köpenhamn (i maj) eller Helsingborg (i september) de som ligger bäst till geografiskt. Jag har inga planer på att boka biljett till något mer exotiskt ställe för att springa – såvida jag inte vinner en massa pengar – även om det förstås alltid kommer att vara lockande att åka tillbaka till favoritstaden Barcelona och försöka ta revansch. Visst, jag kom runt, men tiden var inte särskilt imponerande.

Och ska jag ge ett nyårslöfte så har det kanske just med tiden att göra: inte sätta för höga mål utan slappna av mer och försöka njuta av löpningen. Oavsett årstid, väder eller om det är i ensamhet med pannlampan på huvudet eller i trängseln i en startfålla.

124 timmar, 11 minuter och 38 sekunder – det blev min samlade löptid under 2014, ganska exakt 37 minuter och 3 sekunder mindre än 2013.

1353.2 km blev det under fötterna, 20.4 km mindre än under 2013 – men då ska man komma ihåg att jag faktiskt var hela 290 km efter vid halvårsskiftet och alltså lyckades äta upp nästan hela försprånget under hösten. Där jag nu höjt träningsdosen sju månader i rad, jämfört med 2013, och faktiskt har chans att klara av att kuta Sveriges längd på ett år.

2015 då? Ja, än så länge står räkneverket på måttliga 1:11:18.

Snacka om getter

Förra året köpte jag min första get, som döptes till ”Bauhaus” av min dotter innan den satte sig på ett flygplan till Bangladesh för att lysa upp tillvaron för en familj. Dottern var lite orolig hur det skulle bli på flyget, om den skulle kunna sitta stilla så länge och om den skulle få komma in i Bangladesh utan pass. Varje gång vi körde förbi varuhuset i fråga spelade hon ledsen och sa att hon saknade Bauhaus, att hon ville hämta hem henne och ha i trädgården.

Så nu har vi köpt en get till. Jag skulle gärna behålla den och ha som gräsklippare och låta gå ett varv då och då även över vår samfällighets gräsmatta, men risken är ju att den äter upp allt annat som kommer i dess väg. Så ”Espresso House” har också fått sätta sig på ett flygplan till Bangladesh och ge mjölk, kanske en och annan killing som familjen kan sälja och i slutändan lite kött. Och nästa år ska det förhoppningsvis bli en tredje get, vem vet, de kanske hamnar i samma by alla tre och börjar ordna roliga pokerkvällar för andra getter som skänkts genom Skandinaviska barnmissionen. Eller så gör de bara det de är gettebra på: att vara getter.

Jag brukar skänka en slant då och då till organisationer som gör något vettigt och nästa år ska jag använda mina fötter för att samla ihop till den där geten. För varje kilometer jag springer under ett kvartal ska jag skänka en krona till Unicef, Barnmissionen (med getterna), Läkare utan gränser och Plan. Målet är fortfarande 10 mil i månaden, även om jag just nu ligger en bra bit över målet, vilket skulle innebära minst 300 kronor vardera till de fyra organisationerna.

Ja, jag vet att det finns fler organisationer som gör bra saker men det får kanske bli till nästa år igen…

Nej, jag gör inte det här för att få goodwill eller framstå som något slags Bror Duktig utan för att det känns som en kul idé och en liten hållhake på sig själv för att skänka lite pengar nästa år. För det är just det som det handlar om: lite pengar, drygt 100 kronor i månaden. Det kanske du också har råd med?

*

I kväll var det 7.5 plusgrader ute, men även om hösten varit ovanligt mild så närmar vi oss den tuffaste tiden: mörker, blåst, skånsk vinter med regn eller kanske snödrev på tvären och då får vi se hur det går med träningsfliten.

I kväll blev det en milrunda och jag avslutade därmed ytterligare en träningsmånad på 120.5 km och det betyder i sin tur att halvårsmålet på 600 km redan är avklarat med råge fast det återstår en hel månad av härlig löpning och att jag – faktiskt – fortfarande håller rätt ”tempo” för att ta mig till Treriksröset fågelvägen under ett år. Så här ser statistiken ut för mina löparår, som jag alltså räknar från den 19 juni:

2012 sprang jag under dessa fem månader 364.9 km (= 73 km/månad).
2013 noterade jag 463.5 km (= 92.7 km/månad)
och i år, 2014, är jag uppe i hela 669.2 km (= 133.8 km/månad och en ökning med hela 44 procent). Det känns rätt lagom, jag har svårt att se att jag skulle ha tid och ork nästa höst att öka träningsdosen ytterligare.

Ska nu ta det lugnt till på lördag och samtidigt fundera över om jag den närmaste månaden ska träna fler och kortare pass eller ta färre pass och sikta på längd. Nästa lopp är på nyårsafton i Köpenhamn, 21.1 km, mitt tredje nytårslöb. En riktigt god tradition!

RunTobyRun

 

Pannlampan laddad – nu kör vi!

Nummerlappen är uthämtad, pannlampan laddad och jag har bestämt mig: jag ska försöka ta mig runt hela varvet i mörkret på Österlen: 42 195 meter. Vädret är milt och det verkar bli en kväll utan regn och allt för hårda vindar men dimmigt och hög luftfuktighet. Så det ser ändå ganska bra ut!

österlenhöjdproifil

Hör du till dem som tror att Skåne är platt? I så fall ska du ta en titt på banprofilen som faktiskt bjuder på ganska intressant läsning. Starten i Gärsnäs ligger cirka 55 meter över havet, efter fyra kilometer kommer en ganska rejäl stigning upp till banans högsta punkt: 77 meter över havet. Sedan går det i huvudsak neråt förbi Hammenhög, Glimmingehus och Borrby ner till 30-kilometerspasseringen vid Skillinge. Sedan en liten puckel igen innan löparna kommer ner mot havet, 2 meter över havsytan för att vara exakt och har jag kommit så långt så kommer jag att vara överlycklig – även om det förstås kommer att bli jättetungt den sista biten in mot målet på torget i Simrishamn.

Österlenmaran blir, om jag kommer i mål, min fjärde mara:

1987: Stockholm (4.05)
2013: Köpenhamn (4.24) LÄS MER
2014: Barcelona (4.53) LÄS MER

Dagens mål blir, självklart, att ta mig runt. Normalt trivs jag ganska bra att springa i mörker. Det är lättare att hitta in i ett ”flow” med en behaglig rytm, bland annat för att man slipper tänka på trista och jobbiga saker som långa raksträckor eller jobbiga backkrön, man kubbar helt enkelt bara på och tar allt som kommer innanför ljuskäglan som det är.

Frågan är förstås hur länge jag ska orka – i de senaste inläggen har jag konstaterat att 30 km nog hade varit perfekt längd, nu gäller det att bita ihop ytterligare 12 km. I Barcelona passerade jag 30 på drygt 3 timmar och gör jag bara det, ja då har jag ju faktiskt lika lång tid på mig för att klara sista 12. Det ska gå, även om det skulle innebära att jag gick hela vägen från Skillinge till Simrishamn.

Så vi ber fanklubben att köra fram limousinen och hämta mig i Simrishamn klockan 23, det vill säga att jag räknar med att gå i mål under fem timmar. Men det hade ju varit roligt att greja det snabbare än Barcelona (4.53), det är ju alltid en morot att slå sin senaste tid.

Så….nu kör vi! Klockan 18 går starten, håll tummarna!

RunTobyRun!