Parkrun och Barkrun

190803
MALMÖ RIBERSBORG PARKRUN #71

25:36 (5:07/km)

Inledde lördagen med mitt tredje Parkrun denna sommar på vackra Ribersborg i Malmö. Till skillnad mot förra gången – då det var över 25 grader i skuggan – var det alldeles utmärkt väder: runt 20 grader och en skön fläktande vind från havet, som gjorde det skönt att springa även i solen.

För egen del går dagens Parkrun inte till historien som någon särskilt bra prestation – även om jag även denna gång lyckades knipa en pallplats i min åldersklass. Kände mig stel i benen redan på uppvärmningen och insåg att det inte var läge att gå ut för att försöka ”persa”.

Öppnade första två strax under 5 blankt men fick sedan slå av lite på tempot och sprang i mål 1:37 långsammare än min snabbaste Parkruntid. Inte så mycket att säga om det – desto roligare att K var med och dessutom sänkte sin tid från förra gången med drygt 2:30. Bra jobbat!

Parkrun-organisationen, som föddes i England, har en rolig ”alternativ” sida på facebook kallad Barkrun, där de berättar om fyrbenta vänner som hänger med på Parkrun, antingen för att springa eller för att jobba som funktionärer. Av förklarliga skäl är det mest engelska och skotska hundar men i juni, när Parkrun i Malmö gästades av en massa skottar, fick även Ribersborgs egen Kaira vara med. Kul grepp!

Apropå Barkrun så påminde Löp-Ola mig idag (eller rättare sagt Klassiker-Ola eftersom han numera kan stoltsera med att ha grejat den Svenska klassikern!!!) om ett Barkrun i Alabama för några år sedan. En blodhund, som släpptes ut i trädgården för att kissa, blev nyfiken på vad det var för människor som samlats i närheten – närmare bestämt i startfållan för en halvmara. Hunden tyckte att det här verkar ju skoj och bestämde sig för att springa med och lyckades inte bara greja loppet utan sluta på sjunde plats med den imponerande tiden 1:32. Hunden fick förstås medalj för sin insats även om den sprang oanmäld och egentligen borde diskats. Se mer om loppet i Alabama i detta klipp på Youtube!

RunTobyRun!

PARKRUN #2: Välförtjänt mjukglass efteråt


190601
MALMÖ RIBERSBORG PARKRUN #62

”Nationaldag edition”
24:37 (4:56/km)

24 grader redan vid start i ett startfält som dagen i ära bestod av många gula och blå tröjor men också ett 20-tal skottar som kommit till Malmö för att pröva på Parkrun på bortaplan.

Har egentligen inte så mycket att säga om dagens runda – mer än att det var varmt, att det var kul att K oxå följde med (fast hon egentligen inte gillar att springa lopp) och att det blev mjukglass efteråt. Den hade vi verkligen gjort oss förtjänta av!

Sprang 38 sekunder långsammare än i lördags, vilket väl var rimligt både utifrån dagsform och värme. Siktade på att ta mig in under 25, så jag är nöjd.

Förra gången slutade jag tvåa i min åldersklass, denna gång blev jag trea. Hade jag bara vetat om att britten framför mig sprang i samma klass hade jag förstås spurtat om honom. Eller inte. Parkrun är trots allt ett socialt event snarare än en tävling, så jag bjuder honom gärna på den andraplatsen!

RunTobyRun!

PARKRUN – träning eller tävling?

190601
MALMÖ RIBERSBORG PARKRUN 5 km
23:59 (4:48/km)

Är det en tävling? Eller är det träning? Eller bara en värdemätare på hur bra formen är? Ja, i det avslappnade och (positivt) nördiga Parkrun-konceptet är det upp till dig själv att bestämma!

Vid sidan av de stora loppen som Göteborgsvarvet och Stockholm Marathon och de genuina små byaloppen – exempelvis S:t Olofsloppet – har det på senare år poppat upp en rad nya typer av löptävlingar. Backyard Ultra har blivit högsta mode och jag läste någonstans att i år kommer det att ordnas minst 30 sådana lopp – bara i Sverige. Det lika färska Parkrunkonceptet växer också och är snart uppe i 10 lopp.

Gemensamt för bägge koncepten är att de bjuder in alla typer av löpare och i grunden tävlar du bara mot dig själv. Visst, på ett backyard ultra är det en klar fördel om du orkar springa långt, men du ligger faktiskt i delad ledning så länge som du är kvar i tävlingen och sporren, i mitt fall, på nästa BUS i Trelleborg blir att springa minst ett varv längre än jag gjorde i fjol. Alltså minst fem.

Parkrun bygger på den enklaste av arrangemang, att man ses i en park vid ett bestämt klockslag och springer ett varv i valfritt tempo – i detta fall varje lördag klockan 09.30 och en femkilometersrunda på grusvägar i grönskan runt Ribersborgsstranden i Malmö.

Här behövs ingen föranmälan (såvida det inte är första gången), ingen anmälningsavgift, ingen nummerlapp och ingen prestige. En stund innan start höll den australiensiska funktionären en kort briefing på engelska och hjälplig svenska – påfallande många i startfältet kom från engelsktalande länder – följ de gula skyltarna och se till att ni har er personliga streckkod redo när ni går i mål så att ni blir avprickade. Och kom ihåg att visa hänsyn om ni möter andra längs vägen!

Det senare är nog så viktigt, eftersom loppet inte går på avlysta stigar utan delar utrymme med andra löpare, damen med hunden eller Malmöbor på väg till kallbadhuset för ett dopp. Dagen i ära ska det bli hästtävlingar på fältet så det finns dessutom risk för att det dyker upp ett hästsläp eller två.

Med ett enkelt ”tre, två, ett” går starten och vi är i väg. Ingen tjurrusning, ingen trängsel, bara glada miner. Inga hästsläp eller andra hinder i vägen, heller, bara skön löpning. Springer i mål på 23:59 och blir avprickad med hjälp av den streckkod man förväntas bära med sig på ett löst papper.

Och det är nu det nördiga börjar – fast i detta fall är ”nördig” allt annat än töntigt, snarare en hederstitel. I Parkrun jämförs nämligen tiderna utifrån ålder, ett handikappsystem som påminner lite om golfens även om man inte utgår efter tidigare prestationer utan efter världsrekordet i respektive ålderskategori, i mitt fall M50-54. Detta leder i sin tur till en procentsats som man sedan kan jämföra med andras om man vill.

Exempel: Mina 23:59 – som för övrigt var nytt årsbästa på 5 kilometer – innebar en procentsats på 61.99. Medan löp-Ola, som i år noterat en tid på drygt 24:30 ändå kommer upp i drygt 63 procent eftersom han hamnar i en annan klass (M55-59) och att den sammanlagda, åldersjusterade statistiken toppas av en 79-årig Malmöbo som förra året noterade den imponerande tiden 23:42 – eller 84.9 procent.

Sånt här gillar jag. Det är på samma gång både kul och rättvist. Samtidigt känns det lite som en ”guy thing”, att några snubbar suttit över en öl och funderat på hur man bäst skulle kunna jämföra tider. Och sen gått hem och knackat ihop någon form av formel för att räkna ut procentsatserna.

Nördigt? Ja, absolut. Men helt klart en kul grej!

RunTobyRun!

PS. Så till den inledande frågan: hur tänker jag räkna Parkrun – som tävling eller träning? Tja, den är lite lurig. Mentalt ser jag det som träning, det är ju trots allt ett inofficiellt lopp. Samtidigt är det start och mål och tidtagning och jag kommer definitivt att lägga in dagens tid på min 10-i-topplista över snabbaste femmor. Så det får nog räknas som en hybrid: tränvling.

PS2. Statistiken visar för övrigt att jag var P18 av 61 startande, P16 i herrklassen och tvåa i min åldersklass. Visserligen var vi bara fyra som ställde upp. Men ändå… Tiden – utan åldersindex – räckte till 246:e plats av alla som sprungit de cirka 60 loppen i Malmö (oklart hur många löpare det är totalt, topplistan visar bara de bästa 500).