Money talks

Jag uppskattar verkligen initiativ som får folk att röra på sig mer, typ Ica-klassikern eller Jogg.se:s 10-årslopp, där massor av medlemmar på sajten sprang ”tillsammans” fast var, när och hur de ville. Men alla initiativ är inte lika klockrena…

Fick i går ett mejl från Rock’n’roll series, som arrangerar en rad lopp i Nordamerika med mycket musik och coola medaljer, och som nu lanserar en serie ”virtual races”. Kort och gott: du springer 3×5 km och får en medalj för varje plus en bonusmedalj om du springer alla tre. Hade kunnat vara en bra idé om det inte kostat 30 dollar per lopp/medalj (99,99 dollar för alla fyra). I det här fallet känns det som att pengarna är viktigare för attangörerna än att bidra till en bättre folkhälsa och att man försöker slå mynt av motionärer som vill ha lite extra bling i medaljsamlingen. 

Deltagarna får oxå egna, personliga nummerlappar att printa ut och ha på sig när de springer. Fast ärligt talat: vem gör det? Ser töntigt ut och är dessutom obra för miljön. Nej, ta ett eget varv i skogen istället!

RunTobyRun!

 

Löparbidrag även 2017

Så var årets första kvartal till ända och därmed dags för årets första löparbidrag, som denna gången går till Barncancerfonden.

Det är tredje året i rad som jag sätter in en krona per tränad kilometer och kvartal till organisationer som uträttar viktigt arbete i världen. De första åren har pengarna gått till Unicef, Skandinaviska barnmissionen, Läkare utan gränser och Plan Sverige men i år blir det delvis nya mottagare.

Efter att ha pratat cancer med en av lagledarna för Barncancerfondens ”Ride of Hope Europe”, som bland annat kommer att ägna en sommarvecka åt att cykla från Prag till Varberg, kändes valet givet att detta kvartal springa för Barncancerfonden.

Visserligen har det varit ett tufft kvartal, sett till förkylningar och annat elände, ändå lyckades jag tack vare mina många gångpass komma upp i 290.7 km. Löftet är dock, precis som tidigare, att skicka det jag satt upp som mål och därför blev det en Swish på 300 kr.

Nästa kvartal springer jag återigen för Unicef.

RunTobyRun!

Gott nytt vemod!

Årets sista runda är avklarad – 6.6 kilometers gråmulen promenad – och i morgon väller det stora vemodet in när träningsdagboken nollställs och börjar om på noll igen. Vilken tur att jag har ett ”räkneverk” till som mäter juni-juni och som har lite fler mil på banken!

Ser nu fram mot tio dagars ledigt, där jag kan röra mig lite normalare än på jobbet  och förhoppningsvis fortsätta förbättra statusen på min rygg (kontorsjobb är de facto onormalt, i alla fall ergonomiskt sett). Morgnarna och förmiddagarna är fortfarande värst, då är ryggen stel och öm men efter lunchpromenaderna har det lossnat och det innebär att jag den senaste veckan fått ihop inte mindre än sex promenadpass, runt 6 kilometer i snitt och i ett stegvis snabbare tempo. Men även om det går åt rätt håll räknar jag med att det kommer att dröja åtminstone en vecka till innan jag vågar pröva på att jogga.

1463.8 km blev det totalt under 2016, varav knappt 430 km under det fjärde och sista kvartalet och det betyder lika mycket i kronor i löparbidrag som detta kvartal går till Plan Sverige. **

Överlag var det en fantastisk löphöst, där jag klarade av årsmålet på 1200 km redan den 29 oktober i samband med de fem loppen på Ring Knutstorp. Extra kul är det att titta på den nedre bilden, som visar antal tränade kilometer i jämförelse med en fiktiv farthållare, inställd på just 1200 km, där det blev ett rejält lyft under hösten.

kuta

På grafen syns två tydliga dippar, en förkylning i månadsskiftet januari-februari och sedan en rejäl utförsbacke i maj, förra gången jag hade ont i ryggen. Höstens båda marathonlopp (3 september och 13 november) är också lätta att se. Men nu är det historia. I morgon börjar allt om på noll igen…

Till sist: det blev inget nytårslöb i Köpenhamn i år, som traditionen brukar bjuda. Fyra år i rad har jag ju avslutat året med att springa detta trevliga lopp (10 eller 21 km) men i år var det bestämt sedan länge att jag inte skulle ställa upp – för att bättre utnyttja årets sista veckor till återhämtning och återuppbyggnad. Med facit i hand, ryggen alltså, kändes det beslutet än mer rätt. Men samtidigt synd att missa, gillar verkligen stämningen där.

RunTobyRun!

** Årets löparbidrag gick till Unicef, Skandinaviska barnmissionen, Läkare utan gränser och Plan. Började med detta 2015 och kommer att fortsätta även under 2017, fast med delvis nya mottagare.

Samarbeta med skojare – nej tack!

Efter två års löpbloggande har jag nu blivit erbjuden mitt första ”samarbetsavtal” med ett företag som jag inte känner till och vars produkter jag inte heller känner till. Deras deal går ut på att jag gör reklam och länkar till företaget och sedan får 15 % av den summa mina läsare handlar för av de två produkterna i fråga och det är ju lysande, känner att första miljonen bara mullrar in på banken nästan utan att jag behöver göra ett dugg!

Skämt åsido – för det är just vad jag anser att det här erbjudandet var och därför orkar jag inte bry mig om att svara. Men vem vet, nästa gång kanske det dimper ner något seriösare förslag som gör exempelvis en drömlöp- eller vandringsresa möjlig och då lovar jag att vara snabb upp ur startblocken.

Jag hade möjligen blivit mer intresserad om de hade inlett mejlet med ett personligt tilltal till (typ ”hej Toby” eller ”hej Thobias”) så jag förstått att de verkligen är nyfikna just på mig och inte bara skickar ut något abstrakt skräp som hade kunnat hamna i vilken brevlåda som helst.

Tro nu inte att det här härliga erbjudandet var unikt… Jag har förstått av diskussionsforumet på Better Bloggers att det är många skojare ute och fiskar efter samarbeten och säkert får någon godtrogen bloggare att nappa, annars skulle det väl inte vara lönt att fortsätta försöka. Det är självfallet inget fel med sponsring och samarbeten om villkoren är de rätta men det måste framgå tydligt för läsaren att inläggen är sponsrade och av vem. Därför skrev jag i våras under Better bloggers etiska upprop #jagsmygerinte. Läs mer om detta i mitt inlägg från den 19 april i år!

RunTobyRun!

JagSmygerInteBadge

Rekordstort löparbidrag till Läkare utan gränser

MSF-supported hospital in northern Syria destroyed in attack
Förstört sjukhus i Ma’arat Al Numan, Syrien (foto: Läkare utan gränser, återges enligt licens för creative commons via Mynewsdesk)

Som jag nämnde i förra veckans onsdagstankar innebär tredje kvartalet ett rekordstort löparbidrag – 428 kronor – som jag nu skickat till Läkare utan gränser som stöd till deras viktiga arbete.

Sedan snart två år tillbaka sätter jag av 1 krona per tränad kilometer och kvartal till organisationer som gör nytta i världen. Detta kvartal går alltså bidraget till Läkare utan gränser och det känns extra roligt denna gång eftersom jag överträffade träningsmålet (300 km) med råge. Pengarna lär göra nytta, inte minst i Syrien där inbördeskriget varken respekterar folkrätt eller internationella konventioner som att skydda exempelvis skolor och sjukhus (se bilden ovan!).

Under 2015 och 2016 har mina kvartalsbidrag gått till Unicef, Skandinaviska barnmissionen, Läkare utan gränser och Plan Sverige och jag funderar nu som bäst över om det finns någon annan organisation som är värd en slant nästa år. Vad föreslår du?

RunTobyRun!

Onsdagstankar

Onsdag kväll och kroppen känner fortfarande av gårdagens 9 km-runda, så det känns ganska skönt att hålla sig inomhus. Passar istälet på att skriva ner några tankar om startfållor, min kompis marathondebut och ett rekordstort löparbidrag.

STARTFÅLLAN – tycker det är fascinerande att titta på folk i startfållan för där brukar det verkligen finnas alla typer. Från elitlöparna – eller de som försöker se ut som sådana – som fokuserat och målmedvetet värmer upp samtidigt som de mentalt tar sig igenom loppet enligt sin upplagda taktik – till oss motionärer. Långa, smala, korta, runda, mer eller mindre vältränade men ofta i färgglada och tajta löparkläder och vissa pratgladare än andra.

I Uppsala i lördags stod jag och fixade nummerlappen vid den lilla prispallen och började då prata med en trevlig tjej, som sprang Kung Björnloppet för tredje gången och hade som vana att alltid promenera till start – vilket tog ungefär en timme – och efter en sådan promenad så behövs det ju knappast någon uppvärmning. Tyvärr blev det inget PB på sträckan men bra kämpat ändå!

I startfållan började jag också prata med en man, som sprungit den klassiska maran mellan Marathon och Athen tre gånger och som ska ner igen den 13 november. Han gav mig rådet att njuta av den första milen (när det är platt eller går lätt nerför) för mellan 15 och 30 km så är det sakta men säkert uppför. Visserligen ”bara” 250 meters stigning på 15 km, vilket är fullt tillräckligt för att det ska kännas segt och som att det aldrig tar slut. Tack för tipset, hoppas vi ses igen i Athen!

*

BERLIN – i helgen håller jag tummarna för min löpar-lunch-kompis Ola (vi tränar inte ihop men brukar luncha ibland och prata löpning) och som i helgen ska göra sin marathondebut i Berlin. Ta det lugnt i början och njut av Berlin så får vi planera in en debriefing nästa vecka när den värsta träningsvärken lagt sig 🙂

Vem vet, det kanske blir en vinmara i Medoc nästa år…

*

LÖPARBIDRAG – även i år sätter jag in 1 krona per löpt kilometer och kvartal till var och en av fyra organisationer som gör nytta i världen och under detta tredje kvartal är det Läkare utan gränsers tur.

Målet är att träna minst 300 km/kvartal (= 10 mil i månaden) men den här gången räknar jag med att passera 400 km (inklusive mina veckopromenader i bra tempo) och kommer därmed att skänka mitt största löparbidrag hittills. Det känns fortfarande bra att kombinera nytta med nöje. Nästa kvartal springer jag för Plan Sverige.

RunTobyRun!

Löparbidrag även 2016

Även detta år kommer jag att ge ett löparbidrag till fyra organisationer, som gör något gott i världen (Unicef, Skandinaviska Barnmissionen, Läkare utan gränser och Plan) och som under varsitt kvartal får 1 krona per kilometer löpträning eller lopp.

Men för att inte sjukdomar eller skador ska ställa till det och sabba slutsumman för någon av organisationerna så lovar jag en inbetalning som motsvarar mitt mål att springa minst 300 km per kvartal – men ser gärna att det blir mer. Samtidigt har jag inte glömt hur det var i höstas med först 7+2 veckors förkylning och sedan en bortopererad gallblåsa – så det blir minst 300 kronor var.

Första kvartalet i fjol kom jag upp i 336 km och i år blev det 324, vilket innebär lika många kronor till Unicef. Visserligen hade jag en förhoppning om att komma upp i minst 400 men utifrån förutsättningarna – ett par förkylningar och en extra, välbehövlig vilovecka, får jag ändå vara nöjd.

Hoppas nu att hälarna håller så att det blir en ansenlig summa till Barnmissionen och att jag kan gå för fullt, inte minst med tanke på nästa mål som är Verkeåns ekotrail på Österlen den 16 april, som kommer att bli mitt första trail-lopp någonsin. Har hört så mycket positivt om detta lopp och är verkligen laddad för uppgiften!

Så, första löparbidraget för i år är alltså på väg till Unicef och jag hoppas de kommer väl till nytta någonstans i världen. Vill samtidigt ta chansen och påpeka än en gång att detta inte är något jag gör för att få något slags personlig goodwill utan för att det är ett kul sätt att stödja viktigt arbete.

Kanske har du också möjlighet att omvandla träning till pengar?

Snart dags för första löparbidraget!

I höstas lovade jag att för varje kvartal ge 1 krona per kutad kilometer till Unicef, Skandinaviska Barnmissionen, Läkare utan gränser och Plan med en målsättning om att kunna skicka minst 300 kronor till var och en av organisationerna som stöd till deras viktiga arbete.

I bloggen ”snacka om getter” berättade jag om de båda getter som dottern och jag skickat till Bangladesh, ”Bauhaus” och ”Espresso House”.

Nu är första kvartalet snart till ända och med dagens 11-runda har jag nått det första målet: 306.2 km. Förhoppningsvis ska det bli några pass till innan jag gör inbetalningen till Unicef.

PS. 336 kr blev det till Unicef! Nu tar vi nya tag för andra kvartalet! Två lopp är inplanerade: 3/5 Sydkustloppet 21 km, 12/5 Blodomloppet 10 km. DS.

 

Snacka om getter

Förra året köpte jag min första get, som döptes till ”Bauhaus” av min dotter innan den satte sig på ett flygplan till Bangladesh för att lysa upp tillvaron för en familj. Dottern var lite orolig hur det skulle bli på flyget, om den skulle kunna sitta stilla så länge och om den skulle få komma in i Bangladesh utan pass. Varje gång vi körde förbi varuhuset i fråga spelade hon ledsen och sa att hon saknade Bauhaus, att hon ville hämta hem henne och ha i trädgården.

Så nu har vi köpt en get till. Jag skulle gärna behålla den och ha som gräsklippare och låta gå ett varv då och då även över vår samfällighets gräsmatta, men risken är ju att den äter upp allt annat som kommer i dess väg. Så ”Espresso House” har också fått sätta sig på ett flygplan till Bangladesh och ge mjölk, kanske en och annan killing som familjen kan sälja och i slutändan lite kött. Och nästa år ska det förhoppningsvis bli en tredje get, vem vet, de kanske hamnar i samma by alla tre och börjar ordna roliga pokerkvällar för andra getter som skänkts genom Skandinaviska barnmissionen. Eller så gör de bara det de är gettebra på: att vara getter.

Jag brukar skänka en slant då och då till organisationer som gör något vettigt och nästa år ska jag använda mina fötter för att samla ihop till den där geten. För varje kilometer jag springer under ett kvartal ska jag skänka en krona till Unicef, Barnmissionen (med getterna), Läkare utan gränser och Plan. Målet är fortfarande 10 mil i månaden, även om jag just nu ligger en bra bit över målet, vilket skulle innebära minst 300 kronor vardera till de fyra organisationerna.

Ja, jag vet att det finns fler organisationer som gör bra saker men det får kanske bli till nästa år igen…

Nej, jag gör inte det här för att få goodwill eller framstå som något slags Bror Duktig utan för att det känns som en kul idé och en liten hållhake på sig själv för att skänka lite pengar nästa år. För det är just det som det handlar om: lite pengar, drygt 100 kronor i månaden. Det kanske du också har råd med?

*

I kväll var det 7.5 plusgrader ute, men även om hösten varit ovanligt mild så närmar vi oss den tuffaste tiden: mörker, blåst, skånsk vinter med regn eller kanske snödrev på tvären och då får vi se hur det går med träningsfliten.

I kväll blev det en milrunda och jag avslutade därmed ytterligare en träningsmånad på 120.5 km och det betyder i sin tur att halvårsmålet på 600 km redan är avklarat med råge fast det återstår en hel månad av härlig löpning och att jag – faktiskt – fortfarande håller rätt ”tempo” för att ta mig till Treriksröset fågelvägen under ett år. Så här ser statistiken ut för mina löparår, som jag alltså räknar från den 19 juni:

2012 sprang jag under dessa fem månader 364.9 km (= 73 km/månad).
2013 noterade jag 463.5 km (= 92.7 km/månad)
och i år, 2014, är jag uppe i hela 669.2 km (= 133.8 km/månad och en ökning med hela 44 procent). Det känns rätt lagom, jag har svårt att se att jag skulle ha tid och ork nästa höst att öka träningsdosen ytterligare.

Ska nu ta det lugnt till på lördag och samtidigt fundera över om jag den närmaste månaden ska träna fler och kortare pass eller ta färre pass och sikta på längd. Nästa lopp är på nyårsafton i Köpenhamn, 21.1 km, mitt tredje nytårslöb. En riktigt god tradition!

RunTobyRun