Etikettarkiv: Sverige

Tänkvärt x 3

Utan hemmalöpare – inga lopp?

Fick ett par tänkvärda kommentarer apropå mitt inlägg häromdagen om ”varför ska man springa ett lopp på hemmaplan” och som jag tänkte dela med mig av.

Inlägget  handlade ju om förra veckans lunchsnack med mina löpande kollegor, där Nybörjaren undrade varför man ska springa ett lopp på hemmaplan, i Malmö, ungefär där han alltid brukar träna annars. Och den andre, den mer Rutinerade, ser det som den naturligaste saken i världen att åka iväg någonstans långt bort för att springa. Vilket vi förhoppningsvis kommer att göra nästa vinter eller vår, även om det knappast lär bli till andra sidan jordklotet utan på betydligt närmare håll.

Nybörjaren var ju skeptisk till att springa på hemmaplan, vilket Leif kommenterade med ”om alla skulle tänka så skulle vi bara ha kvar en handfull stora lopp. Och bara ett fåtal föreningar”. Och visst, risken är uppenbar att om vi struntade i att springa lopp på hemmaplan skulle det bara bli några få jättar kvar: Göteborgsvarvet, Stockholm Marathon, Lidingöloppet och några till. Men inget lopp i Rörum, S:t Olof, Gyllebo eller andra mysiga platser ute på ”vischan” – de där härliga små byaloppen som formligen andas ideellt engagemang och har sin själ, inte sällan med start på små mysiga idrottsplatser eller dansrotundor som är ett stycke svensk kulturhistoria i sig. Klart vi måste måna om dem! Ja, lopp i Malmö också för den delen (exemplet i fråga gällde Malmöloppet den 10 juni).

Att den Rutinerade och jag sitter och drömmer oss bort, där ”the sky is the limit” fick Fredrik att påpeka att vi borde planera våra löparresor, inte bara utifrån faktorer som pengar, tillgängliga semesterdagar, övriga familjemedlemmar och hur mycket våra medelålders ben och fötter pallar med ”utan även hur stort klimatpåverkan en tycker att ens löpande är värt. Tar man detta med i beräkningen är ett lopp på hemmaplan vida överlägset alla häftiga lopp utomlands. Berätta det för din kollega!”

Och visst har du en bra poäng, Fredrik! Visst borde det vara så, även om det nog är få med mig som har klimatpåverkan med i beräkningen när man drömmer sig bort till New York Marathon eller något annat avlägset lopp utan det är andra faktorer som väger tyngre.

Löpning är ju annars en synnerligen miljövänlig sport – och vill man, så kan man göra ett aktivt val och välja att ställa upp i lopp som har en tydlig miljöprofil. Som Ekotrailen på Österlen, där i princip allt är ekologiskt och närproducerat (till och med bajamajorna och medaljerna) och där plastmuggar och nedskräpning är i högsta grad förbjudet och man dessutom aktivt uppmanar löparna att samåka ut till tävlingsområdet vid Christinehofs slott. Guldstjärna på det!

Slutligen tittade jag till lite extra i träningsdagboken i dag och ser att jag ligger i fas med mitt träningsmål – men att det till stor del (40 %) är tack vare mina gångpass. Räknat i tid har jag till och med gått mer än jag sprungit i år och det är förstås inte den uppladdning jag hade velat ha. Så frågan är, räcker tre veckor för att komma i form till Göteborgsvarvet?

Annars är det förstås bättre att stanna hemma – istället för att miljöpåverka västkusten och åka de 60 milen tur och retur Göteborg.

RunTobyRun!

Varför ska man springa ett lopp på hemmaplan?

Det har varit ytterligheternas vecka vid lunchbordet. Ena dagen bjöd på löplunch och drömmar till lopp i fjärran länder, nästa dag handlade om varför man ska springa lopp på hemmaplan.
– Vad ska det vara bra för? undrade kollegan.

Arbetsveckan började på bästa tänkbara sätt – med en ledig bonusdag – där jag samlade kraft och gav mig ut på en lugn joggingtur i blåsten. Vilket jag kanske inte borde gjort, eftersom det började ömma i hälsenan igen efter några kilometer. Detta kom lite oväntat, måste jag säga, eftersom jag trodde att det hade gått över och att jag inte hade några problem att springa 17.4 km på Österlen förra fredagen. Men nu ömmade det igen.

I tisdags lunchade jag med löp-Ola och drömde oss bort till allehanda lopp: Italien, Spanien, Libanon, Jordanien, Florida.. The sky is the limit – givetvis med vissa begränsningar vi form av pengar, tillgängliga semesterdagar, övriga familjemedlemmar och, sist men inte minst, hur mycket våra medelålders ben och fötter pallar med. Världsliga saker, förvisso, men det är ändå bra att känna sina begränsningar och därför kan jag redan nu lova att det inte kommer att bli något Great Wall Marathon i Kina. Och absolut ingen ökenstrapats i Des Sables. Däremot börjar det bli dags för en gemensam löpresa till något lagom varmt och trevligt ställe nästa vinter eller vår. Frågan är bara vart?

Men man kan ju springa på hemmaplan också och i onsdags fick jag ett papegojfärgat flygblad i min hand för Malmöloppet. Sprang dess föregångare Malmömilen för tre år sedan och tycker den nya banan känns både grönare och mer spännande, så vi får se hur det blir.

På lunchen tipsade jag en annan kollega om loppet. Han har alltid hållit på med idrott men först i vinter tagit tag i löpningen och börjar nu närma sig en mil. Så det här kunde väl vara en lämplig utmaning, tänkte jag, men han tittade bara frågande på mig. ”Varför det? Det är ju där jag brukar springa annars, så vad är det för poäng med att springa det loppet?”.

Försökte komma på ett bra svar om att det var en lämplig utmaning en kick att springa med andra, att det kanske händer kul grejer runt om, mycket publik och en bra möjlighet att slå personligt – det är ju så mycket lättare att göra det när man är i början av sin ”löparkarriär” och ännu enklare om det är första milen man springer. Men kollegan hann före:

”Alltså, jag fattar ju poängen med att åka till Monaco, som du gjorde. där resan blir en grej. Men varför ska man springa i Malmö?”.  Och visst har han en poäng, det kan jag känna även om jag själv bor utanför stan (har dock bott där i fyra år och jobbat där i ytterligare 15, så lite hemmaplan är det trots allt), Det är förstås en helt annan känsla att åka i väg och springa, det räcker med att åka över sundet till Köpenhamn. Eller till och med Trelleborg. Österlen, definitivt. Eller Florida…

Som motionslöpare har man knappast någon ”hemmafördel” av att springa i sina egna hoods, på sina egna gator. Däremot finns det förstås andra trivselvärden som att det är större chans att springa på någon man känner. I Malmö har jag sprungit Blodomloppet, Malmömilen och Malmö halvmarathon men det finns ett Malmölopp kvar på min ”bucket list” som jag verkligen skulle vilja göra, om det blir av igen, och det är att springa Broloppet över Öresundsbron. Det hade varit kul!

Härnäst om en vecka väntar Rainbow Run Trail runt Ring Knutstorp, på dagen ett halvår efter mitt förra besök där, när jag sprang fem lopp på en och samma dag och tog mitt livs första pallplats. Nu hoppas jag att hälsenan mår bra så att jag kan få en härlig 12 km-runda i vårgrönt landskap vilket helt klart blir en annan upplevelse än att springa på hemmaplan. Hur det blir med Malmöloppet får vi se, det avgör jag efter Göteborgsvarvet den 20:e.

RunTobyRun!

KNUTSTORP: Fem lopp på en dag!

16-rainbowrun
Blåsigt innan start – och givetvis motvind på långrakan (därav min bistra min på bilden..)

sverige
# 35 – 161029
Rainbow Run, Ring Knutstorp
5 lopp/totalt 30 km:
2 km = 9:49 (4:54/km)
4 km = 20:17 (5:04/km)
6 km = 29:25 (4:54/km)
8 km = 42:46 (5:21/km)
10 km = 1.01:07 (6:07/km)

Totalt: 2.43:24 (5:26/km)

Så var det då dags att tackla utmaningen att springa fem lopp på en dag, 30 kilometer totalt och hantera den förmodade tristessen att springa samma varv 15 gånger runt racerbanan Ring Knutstorp…

Ja, att ladda om batterierna fyra gånger, undvika att bli stel och samtidigt hålla sig varm och torr samt fylla på med näring i de 18-40 minuter långa pauserna – det var bara en del av utmaningen. Jag klär mig ofta för varmt, både om kropp och huvud, och då ökar ju risken att bli nedkyld mellan varven.

En annan utmaning skulle bli att ge sig ut på sista milen med den sega känslan av att springa 11:e, 12:e, 13:e, 14:e och 15:e varvet på exakt samma 2-kilometersslinga  – även om varvet enligt bilsportkällor inte är 2 000 prick utan i själva verket mäter 2 070 meter, vilket innebär att dagens 30 km egentligen var drygt 31. Men det beror på hur man springer, förklarade arrangören, eftersom en löpare tar mindre plats och kan gena i kurvorna på ett helt annat sätt än en bil och därför blir varvet 2 km prick.

Ett annat frågetecken gällde själva arrangemanget. Rainbow Run är ju ett ideellt initiativ och det är mig veterligen första gången de arrangerar ett lopp av det här slaget, så innan start var jag lite orolig för att det skulle bli rörigt att hålla koll på tidtagningen och vem som sprang var och hur eftersom det utöver de fem fasta distanserna avgjordes ett 6-timmarslopp (med stafett) samt stafett på milen. Själv skulle jag alltså starta fem gånger, varav de två första ihop med min löparlunchkompis Ola. Men någon trafikstockning blev det inte, däremot var det lite pillegöra med att få ut chipen – en för varje lopp och som dessutom skulle aktiveras innan (lätt att glömma…)

knutstorp2

Bilsport förresten, det är ju ett av mina stora intressen, i alla fall när det gäller Formel 1 men av den varan har det inte varit så mycket på just Ring Knutstorp genom åren. Har varit här tre gånger tidigare – en gång för att se STCC-racing (ovan) och sätter man sig strategiskt i slänten på den stora naturläktaren kan man se nästan hela banan. Har man tur kan man dessutom fånga en groda eller en fjäril.

fren08

Här har jag också varit två gånger ”i tjänsten” när jag jobbade på TV4. Ena gången fick jag chansen att provsitta en Formel Renault-kärra – dock bara i depån – och de är minsann inte helt lätta att komma ner i om man är 180 lång och har några extra kilo ballast runt midjan. Åkte också med polisens körlärare en gång och fick pröva på hur det kändes att köra in i första kurvan i typ 150 km/h och sedan tvärnita… Och jag kan lova att var svårt att både hålla i sig själv och hålla i en filmkamera, det blev ganska skakiga bilder…

Men nog om detta – för nu antar jag att du undrar hur gick det egentligen?

10:00: 2 km: första och kortaste loppet kändes ju av förklarliga skäl som uppvärmning inför de längre distanserna och dessutom ett slags ”scoutning” av banan och de två uppförsbackarna. Vid starten var vi omgivna av ett gäng knattar som pinnade iväg i ett imponerande tempo. Men i höjd med backe 2 tog åldern och rutinen ut sin rätt…

10:30: 4 km  Klantigt… Ola och jag satt i godan ro i värmestugan när vi insåg att vi missat starten och gett täten ett halvt varvs försprång. Haha. Sprang ändå om fem löpare och kom i mål på 20:17 (effektiv tid). Totalt efter 6 km: 30:06 (5:54 i banken)

11:15: 6 km Solen tittade fram emellanåt men fortfarande obegaglig motvind på framför allt långrakan. Höll jämnt tempo och lyckades hålla tredjeplatsen hela loppet! Tid: 29:25. Ackumulerat 10 km: 49:58 (!) och 12 km: 59:31

16-rainbow-run-priser

Fem medaljer och min första löp-pokal!

12:30: 8 km Gick enligt plan även om motvinden på långrakan och uppför värsta mjölksyrepuckeln börjar bli riktigt jobbig… Tid: 42:46 – vilket innebär en totaltid långt under min måltid efter 20 km.

14:00: 10 km Efter 40 minuters vila blev det förstås en seg och stel sista mil, helt utan stilpoäng… Men jag grejade det! 1.01:07.

Till sist ett tack till paintbollkillarna [som jag i efterhand förstått inte alls spelar paintboll utan ”airsoft”, vilket enligt arrangörs-Fredrik är ungefär lika stor skillnad som det är mellan innebandy och golf] som ordnade loppet för att dra in pengar till ett hedervärt HBTQ-projekt. Bra jobbat!

RunTobyRun!

PS. Efter lusläsning av resultatlistorna konstaterar jag att jag fick följande placeringar i loppen:
* 2 km: 5 av 18 (4:e plats bland herrar)
* 4 km: 8 av 16 (4.e plats bland herrar, baserad på officiella tiden 24:16 där vi alltså missade starten med 4 minuter… Den effektiva löptiden var 20:17).
* 6 km: 3 av 15 (3:e plats bland herrar)
* 8 km: 5 av 9 (5:e plats bland herrar)
* 10 km: 15 av 47 (9:e plats bland herrar). DS.

UPPSALA: Trevlig terrängmil på Kung Björn-loppet

16-kbj1

sverige
# 34 – 160917
Kung Björnloppet, Uppsala 10 km
51:49 (5:11km)

Det var i Hågadalen och runt Kung Björns hög som jag gjorde min första mil, i början av 80-talet. Missade förra årets lopp på grund av förkylning och var ytterst nära att få lämna återbud även i år.

Ja, historien höll på att upprepa sig. Har varit förkyld hela veckan, en sån där irriterande småförkylning med lite snuva, lite ont i halsen, lite hosta, lite ont i halsen men ingen feber. Inte tillräckligt sjuk för att stanna hemma från jobbet men fullt tillräckligt för att inte kunna träna.

Kände mig hyfsad i morse och det avgjorde saken; begav mig till starten vid orienteringsstugan i Norby med uppgiften klar för mig: ta det lugnt, ta dig runt.

Scoutade delar av banan i somras och tycker det är en skön slinga. Lagom kuperad och bra underlag – skogsväg/stig större delen av milen förutom hagen upp mot den gamla gravhögen som är upptrampad stig i gräs, lite lagom ojämn, och en 500-meterssträcka asfalt genom Håga by.

När jag växte upp var Håga ett institutionsområde och särskola för bland annat barn med Downs syndrom, i stans absoluta utkant, ingenting man cyklade igenom av en slump. En kille i plugget hävdade med bestämdhet att de (med Downs) ”var farliga och inte fick retas upp för då kunde man bli jagad” – sicket skitsnack!

Extra fint är det i början och slutet av banan, då den går på en grusväg längs med Hågaån och passerar över densamma på en liten bro. Visst, i början var det lite trångt och i vanlig ordning svårt att hitta en egen rytm (första kilometen på 4:55) men rätt snart glesnade leden och mellan 2 och 8 km sprang jag om många löpare utan att bli omsprungen själv. Kände också att jag hade stor nytta av att ha scoutat de tre värsta backarna i förväg.

51:49 är jag supernöjd med efter förkylningen, siktade som sagt på att ta det lugnt och gå in under timmen… Härligt oxå att äntligen få löpa på ”hemmaplan” igen, blir ju inte så ofta nuförtiden.

RunTobyRun!

Mer om Uppsala: se inlägget nostalgirunda med jobbiga minnen från 80-talet

16-kbj2

16-kbj3

16-kbj416-kbj5
Bild från Kung Björnloppets officiella bildbank

16-kbj6

HELSINGBORG MARATHON: helnöjd i 33 km

16 hbg marathon

sverige
# 33 – 160903
Helsingborg Marathon 42.2 km
4.44:44 (6:45/km)

FLER BILDER FRÅN LOPPET HITTAR DU HÄR!

Jag höll mig till planen och det fungerade perfekt i 33 km. Sedan fick jag uppsöka ett träd för att åtgärda den där kissnödigheten som ”plågat” mig i över två mil och efter ytterligare ett par kilometer började fötterna kännas tunga som bly.

Men vad f-n, jag gjorde det! Jag tog mig runt, trots att jag i vanlig ordning kände mig skum dagarna innan start. Den här gången var det inte bara inbillning; båda barnen snörvlade och hostade och jag var säker på att de skulle hinna smitta ner mig lagom till start. Och visst kliade det lite i halsen? Visst kändes armar och ben lite ömma?

Men det kändes OK när jag vaknade och satte mig i bilen till Helsingborg och det kändes OK under uppvärmningen där jag höll ett stadigt öga på pulsklockan men den visade aldrig över 145-155 så jag bestämde mig för att starta och gå ut tillsammans med 4:30-ballongerna och höll alltså min plan i 33 km innan jag fick stanna och pinka. Mellan 37 och 41 var det så jobbigt i fötterna att jag gick (tur att jag börjat lägga in extra promenadpass i högt tempo som ”bonusträning”) och kubbade sedan på sista biten in i mål.

Jag gillade verkligen detta lopp. Föredömligt arrangerat, gott om vätskekontroller, funktionärer ch många sköna hejaklackar längs vägen. Som i Råå, där den första kören hälsade oss välkomna med ”Heja på, kämpa på, välkomna till Råå” följt att rena folkfesten nere i hamnen med storband och allt. Härligt!

IMG_3115

En annan fördel med loppet är att det är så varierat. Det är inte bara långa asfaltspartier som brukligt på stadsmaror, utan även långa sköna sträckor på grus genom Ramlösa brunnspark, Jordbodalen, Fredriksdal, Pålsjö skog och Sofiero, vilket inte bara gav omväxling för fötterna utan även en skön dos naturupplevelse. Den beryktade serpentinbacken – 40 meter upp och ner vid Sofiero – hade strukits vilket jag tyckte kändes fantastiskt skönt. Likaså att de sista 4 km går utför.

Jag vill också ge extra beröm till min farthållargrupp. Fyra sköna snubbar, som peppade både oss löpare och publiken. De flesta farthållare brukar gå ut lite fortare under första halvan för att ha lite extra tid tillgodo under vägen hem men dessa fyra hade gått ett steg längre och anpassat tidtabellen efter terrängen; i backarna efter Råå tog vi det lugnt, efter 12 kilometer kunde vi sträcka ut och så vidare. Tack, killar, ni gjorde ett jättebra jobb men tyvärr var jag ju tvungen att släppa er efter 33…

Halvvägs passerade vi på 2:11 och på god väg mot en tänkt sluttid på 4:27-4:28 och det hade ju varit fantastiskt. Jag lyckades ändå – trots 4 kilometers promenad – ta mig i mål under 4.45, vilket är nio minuter snabbare än jag mäktade med i Barcelona 2014. Andra halvan gick 23 minuter snabbare, så jag har all anledning att vara nöjd ändå – trots allt.

RunTobyRun!

PS. Som kommunikatör vill jag också ge en guldstjärna till den grafiska profilen hos HBGM, enkelt och elegant i typsnitt, färger och annan utformning med en grönblå tråd som genomsyrar loppet oavsett om det är trycksaker, tröjor eller skyltar längs vägen. Var också kul att ligga bakom tröjor med texten ”We run this city”. DS.

PS2. Tidigare maror: Stockholm 1987 (4.05), Köpenhamn 2013 (4.24) och Barcelona 2014 (4.53). DS2.

VEBERÖDSRUNDAN: bra avslutning på byaloppsturnén

16 veberöd

sverige
32 – 160820
Veberödsrundan 21.1 km
1.50:42 (5:14/km)

Avslutar min skånska byaloppsturné med en ”utrotningshotad” halvmara på asfalt i Veberöd, rejält trött på slutet men ändå avsevärt snabbare än i fjol.

Ja, Veberödsrundans framtid är osäker och arrangerande Björnstorps IF har haft en arbetsgrupp igång för att undersöka alternativ och det är inte helt otänkbart att loppet kommer att återuppstå i någon annan form, exempelvis som trail uppe på Romeleåsen och det tycker jag skulle vara ett spännande förslag.

Dagens bana är nämligen inte särskilt skoj. Den ursprungliga banan, som gick utåt Blentarp och storkhängnen var trevligare men också mer vindkänslig och utsatt för trafik. Sedan några år tillbaka avgörs loppet på en 7-kilometersslinga, som springs tre varv och första biten är väl okej men den andra halvan på varje varv har varit i tristaste laget. I år gjordes några små förändringar, bland annat för att få bort en illa omtyckt 180-gradersböj, men banan blev knappast skojigare för det – tvärtom.

Det är ändå en speciell känsla att komma tillbaka till Veberöd – där jag bott och med en liten hejaklack bekvämt parkerad på en parkbänk vid 4-kilometerspasseringen – och jag har all anledning att vara nöjd med årets insats:

  • Gick inte i fällan att gå ut för fort första kilometern
  • Putsade mitt årsbästa på milen med en minut
  • Sprang hela vägen (förra året var jag tvungen att stanna och gå vid 17 och 19 km)
  • Slog förra årets tid med 5 minuter och 40 sekunder.
  • Orkade dessutom jogga vidare 4.5 kilometer efteråt.

Förra året var det stekhett i Veberöd – typ 25 grader – i år var det bara runt 18 grader vid starten, mulet och några hotande regnstänk innan start, i princip utmärkt löpväder.

Öppnade på 4:57 och höll sedan ett tempo runt 5 min/km första milen och det kändes väldigt bra, speciellt med tanke på att jag i vanlig ordning känt mig lite skum dagarna innan loppet. Men nu kändes det bra – fram till 13 km när tröttheten kom över mig som en kall hink vatten och med ens sjönk kilometertiderna med 20-25 sekunder. Hade jag gått ut för hårt, trots allt?

Vid 20-kilometerspasseringen insåg jag, att jag med en snabb avslutning faktiskt hade chans att gå in under 1:50 men jag var för trött för att orka klämma fram någon vidare spurt utan missade den möjligheten med 39 sekunder. Är ändå jättenöjd för även om jag var trött så var jag inte lika trött som i fjol när jag sprang i mål på drygt 1:56.

Passertider:
5 km: 24.50
10 km: 50:19 (25:29)
15 km: 1.16:24 (26:05)
20 km: 1.44:36 (28:13)

Rundan innebar också att jag klarade att springa samtliga fem lopp på min skånska byaloppsturné och att jag – bortsett från Gylleboloppet – är nöjd med mina insatser och de tider jag presterade:

29/6 Blentarpsmilen (10 km tg, 51:38, 5:10/km)
3/7 Gylleboloppet (8 km tg, 47:02, 5:41/km)
29/7 Sankt Olofsloppet (9.2 km kuperat, 46:22, 5.02/km)
5/8 Kullaloppet (11 km tg, 53:51 kuperat, 5:08/km)
20/8 Veberödsrundan (21.1 km, 1.50:39, 5:14/km)

RunTobyRun!

Läs mer:
VEBERÖDSRUNDAN 2015 – race report
Nära-döden-upplevelse i Veberöd (februari 2016)

RÖRUM: tufft gå ut som nummer ett…

16 RÖRUM
Hamnade överst på i alla fall en lista… Synd bara att det inte var resultatlistan 🙂
Foto: Trailflirt-Märta Johansson. Bra blogg. Läs 🙂

sverige

#31 – 160805
Kullaloppet, Rörum (10.5 km enligt Garmin)
53:49, 5:08/km
18.9 grader

Mysigt arrangemang och en minst sagt kuperad och utmanande bana – ja, så har jag fått Kullaloppet beskrivet och nu var det äntligen upp till bevis på det fjärde och näst sista stoppet på min skånska byloppsturné. Till råga på allt med nummer 1 på bröstet…

Om du kör in en liten grusväg förbi äppellundar, ett skogsparti och en Skånegård, ja då kommer du till Kulla Nöjesplats. En sån där charmig liten dansbana, inklämd i en sänka med lövskogen runt omkring, prydligt uppmålade parkeringsrutor i gräset, affischer för spelningar med band som Drifters och Lasse Stefanz och så löpare i alla tänkbara färger. Unga och gamla, män och kvinnor också legenden Magnus från Malmö som brukar ta tåget till Simrishamn och sedan springa upp till Rörum som uppvärmning och sedan ta samma väg tillbaka till tåget efteråt.

Redan vid nummerlappsutdelningen känner jag att det här loppet kommer att bli extra tungt – för första gången någonsin ska jag springa med nummer 1 på bröstet och jag känner genast press att leva upp till förväntningarna…

Loppet är som sagt backigt värre, men 11-kilometersbanan går till största delen på asfalt och grusvägar och då kan det ju inte vara hur kuperat som helst, tänker jag. Inte som ekotrailen i våras där det ibland var så brant och trångt att det inte gick att springa och framför allt inte springa förbi.

Öppnade i vanlig ordning för snabbt (4:39) och får skylla på att grusvägen är lättlöpt och fin och sluttar lätt nerför, men när vi fortsätter lätt utför genom centrala Rörum – förbi Gunilla Manns kända ateljé – så håller jag medvetet igen. För jag vet vad som väntar runt hörnet på vägen upp mot Östra Vemmerlöv: en lång, härlig uppförslöpa som varar gott och väl 2 kilometer och förflyttar oss typ 75 meter uppför åsen. Men stärkt av förra veckans backar i Sankt Olof håller jag igen, tar rygg på en blå tröja som håller ett lagom tempo och betar mig sakta men säkert uppför backen utan att ta ut mig och har sedan gott om krafter kvar trots att jag passerade halvmilen på 25:30.

Den sista branta backen, 1.5 kilometer från mål, hade jag dock inte räknat med så den kom verkligen som en otrevlig överraskning. Och efter den kom sanden… för vägen in mot mål går på blöt, packad sand och tack och lov går det utför, annars hade det kunnat bli riktigt jobbigt. Tar mig slutligen i mål under 54 minuter, en riktigt bra tid efter förutsättningarna så jag är klart nöjd. Problemet är bara att min klocka visade 10.5 km (5:08/km) medan den officiella sträckan är 11 (4:54/km) och det är ju frestande att bokföra den snabbaste tiden även om den inte känns rätt. Fast i det här fallet vore det ju kul om min klocka visade fel 🙂

Med detta fick jag också till mitt femte pass i rad över 11 kilometer så äntligen har det lossnat ordentligt på löpfronten, något jag också är väldigt glad över.

Min planerade sommarturné:
29/6 Blentarpsmilen (10 km tg, 51:38, 5:10/km)
3/7 Gylleboloppet (8 km tg, 47:02, 5:41/km)
29/7 Sankt Olofsloppet (9.2 km kuperat, 46:22, 5.02/km)
5/8 Kullaloppet (11 km tg, 53:51 kuperat, 4:54/km)
20/8 Veberödsrundan (21.1 km)

RunTobyRun!

PS (uppdatering 9/8). Verkar som att det är en jättestor efterfrågan på inlägg om Sankt Olof… Inlägget om hur loppet 2015 förändrade min syn på löpning (20/7) klättrade snabbt upp till 5:e plats på listan över mina mest lästa inlägg med över 1600 visningar på Jogg.se men som snabbt brädades av fredagens racerapport från nämnda lopp (29/7) som nu kommit upp i 2069 visningar och därmed är mitt mest lästa inlägg någonsin. Fantastiskt! DS.

 

 

SANKT OLOFSLOPPET: äntligen tillbaka!

16 stolof
Uppvärmningsrundan bjöd på flera vackra hus, däribland detta!

sverige

#30 – 160729
Sankt Olofsloppet 9.2 km
46:22 (5:02/km)
20 grader

Mer än 1500 gånger har det visats, förra veckans inlägg där jag hajpade Sankt Olofsloppet och vad det betytt för min egen syn på löpning. Och nu var det äntligen dags att komma tillbaka och springa loppet en gång till och den stora frågan var förstås: skulle det kännas lika fantastiskt?

Racerapport 2015
Sankt Olof – loppet som förändrade min syn på löpning

Så var det alltså dags för det tredje stoppet av fem på min skånska sommarloppsturné och jag hade huvudet fullt av frågor när jag parkerade bilen vid den gamla Möllan. Hur mycket ork fanns det egentligen kvar i mina ben efter semesterveckan i Frankrike och därtill en vecka med usel nattsömn? Och tänk om jag skulle bli besviken för att återkomsten inte skulle kännas lika rolig som fjolårets premiärrunda – och att jag skulle få åka hem och känna att jag hajpat ett lopp ”i onödan”…?

Men jag behövde inte vara orolig. Det var samma goa stämning på Kvarnvallen i år också och det kändes som att nästan hela byn var på plats. Grillen gick varm vid den lilla dansbanan, högtalarna varvade musik och den knastriga speakerrösten från innerplan. I vimlet hittade jag fyra läsare och det var förstås lite extra festligt.

16 stolof2
Dags för start i det första av tre barnlopp med hinderbana runt idrottsplatsen.

Började värma upp medan barnklasserna tog över innerplan och fick värma upp lite mer än normalt – kroppen har känts seg hela veckan efter träningspasset i måndags men med lite extra jogg och lite extra stretch kändes det som att den vaknade.

Lärde mig några saker under förra årets lopp och den första glömde jag i samma sekund som loppet blåstes igång: ta det lugnt i början… Tog väl närmare 2 km innan jag insåg att tempot var på tok för högt och fick slå av på tempot, samtidigt kom vi ut på asfalt som också bjöd på några sköna lätta nedförslöpor så där hittade jag mitt flow.

16 stolof4
Ner mot första kilometerskylten (vid bondgården, där det i år inte satt någon gubbe eller katt och tittade på oss)

Den andra lärdomen hade jag inte glömt: det är andra halvan av loppet som är backigast och här tänkte jag till – tog inte ut mig i uppförsmoten och försökte sträcka ut och slappna av så fort det gavs möjlighet. På så sätt sprang jag sakta ikapp, om och ifrån en annan löpare – som inte orkade svara i backarna – ett skönt kvitto på att jag tänkte rätt. Således trodde jag också att jag hade extra ork kvar när jag kom fram till benknäckarbacken upp mot idrottsplatsen, men den var lika jobbig som i fjol och knappast någon njutning…

Tiden i mål blev 46:22, det vill säga 10 sekunder långsammare än i fjol. Samtidigt kändes det som att jag sprang mycket smartare och gjorde en betydligt bättre insats utifrån förutsättningarna. Ni som läst föregående inlägg kanske minns att jag siktade på en tid under 50, förra året hoppades jag på en tid under 45 (men det var förstås innan jag insåg hur kuperad banan var…).

Hursomhelst: återigen ett trevligt arrangemang och kul att äntligen få komma tillbaka.

Nästa planerade stopp på sommarturnén är i Rörum nästa vecka – Kullaloppet – vars banprofil är ännu mer skräckinjagande med bland annat 75 meters stigning mellan 2 och 3.5 km. Kommer att bli tufft – men bra träning. För det är så jag kommer att ta loppet, tänker inte tokrusa..

Min planerade sommarturné:
29/6 Blentarpsmilen (10 km, 51:38, 5:10/km)
3/7 Gylleboloppet (8 km, 47:02, 5:41/km)
29/7 Sankt Olofsloppet (9.2 km, 46:22, 5.02/km)
5/8 Kullaloppet (11 km)
20/8 Veberödsrundan (21.1 km)

RunTobyRun!
Finns numera även på Facebook!

16 stolof3Möllan som gett Kvarnvallen sitt namn.

16 stolof5
Så vackert!

Sankt Olof – loppet som förändrade mitt löptänk

stolofMysiga Kvarnvallen i Sankt Olof

Kan man bli kär i ett lopp? Ja, det var i alla fall så jag kände mig förra året när jag segade mig uppför sista sega backen och sedan sträckte ut på upploppet inne på Sankt Olofs välklippta fotbollsplan. För knappt hade jag passerat mållinjen förrän jag kände att ”hit måste jag komma tillbaka”.

Sagt och gjort, efter fjolårets härliga sommarupplevelse i Sankt Olof bestämde jag mig för två saker: att jag skulle försöka komma tillbaka och att dessutom börja variera min träning mer, att helt enkelt bli bättre på att försöka hitta nya löpspår och utmaningar istället för att alltid ge mig ut och gnugga asfalt. På samma sätt har jag i år försökt träna mer på uthållighet än snabbhet, även om det kanske inte blev riktigt så uthålligt som jag hade hoppats eftersom ryggen började krångla efter Sydkustloppet.

Sankt Olof öppnade också mina ögon för att det inte alltid är storleken som räknas. På loppen, alltså. Att ett litet charmigt byalopp kan vara en nog så häftig upplevelse som att ge sig iväg samtidigt som fem eller tio tusen löpare.

Sommarturnén, med fyra skånska terränglopp under fem veckor (Blentarp – Gyllebo – Sankt Olof – Rörum innan jag rundar av med en halvmara på asfalt i Veberöd) är också ett led i planen för att bli starkare och uthålligare, precis som mina Run-Walk-Run-pass, och förhoppningsvis kommer detta att betala sig under höstens båda stora asfaltsprövningar på Helsingborg Marathon (3/9) och Ring Knutstorp Rainbow Run (29/10). Även om jag måste medge att nedräkningen till Helsingborg börjar gå väldigt fort och att jag av olika anledningar inte är där jag hade hoppats formmässigt. Nåväl, den dagen, den sorgen…

Förra året slogs jag av hur kuperad banan run Sankt Olof var, speciellt andra halvan av de 9.2 km som till största delen går på grus- och asfaltsväg, vilket gör att den skiljer sig ganska rejält från profilerna i Blentarp och Gyllebo. Men trots backarna – och det faktum att jag bara hade kunnat träna för fullt i en månad – lyckades jag hålla ett bra tempo och så när nå mitt tidsmål att snitta 5 blankt. Det var sista backen upp mot idrottsplatsen som sabbade allt…

Jag tog mig i mål på 46:12 (5:01) och det är förstås en tid som jag skulle vilja slå den 29:e men jag inser att det kommer att bli tufft med hänsyn till formen.

Vågar jag hoppas på en tid under 50:30 (5:29)?

Sommarturnén:

  1. 29/6 Blentarpsmilen (10 km, 51:38, 5:10/km)
  2. 3/7 Gylleboloppet (8 km, 47:02, 5:41/km*)
  3. 29/7 Sankt Olofsloppet (9.2 km)
  4. 5/8 Kullaloppet (11 km)
  5. 20/8 Veberödsrundan (21.1 km)

*beräknat på distans enligt Garmin.

RunTobyRun!
Numera även på Facebook.com/runtobyrun

GYLLEBO: andra stoppet på sommarturnén

gyllebo1

sverige

#29 – 160703
Gylleboloppet 8 km (8.28?)
47:02 (5:45/km)
17.8 grader

Mer ”landet” än så här blir det knappast: start och mål vid en gammal dansrotunda och ett vackert varv genom Gylleboskogen utan att överhuvudtaget vara nära någon form av asfalt. Härligt!

Problemet var bara att hitta hit. Idrottsföreningens hemsida nöjde sig nämligen med att konstatera att det var start klockan 11 vid Dungen – inte en rad om hur man skulle anmäla sig,vad det kostade eller vilken dunge som de syftade på.

Har man inte varit ute på Österlen och svingat sina lurviga är det kanske inte så lätt att känna till att Dungen är en legendarisk dansbana och festplats bland tallar och björkar med olika stånd för chokladhjul och pilkastning. Toaletterna har varit med ett tag, inredda i vad som ser ut att vara ett gammalt förråd och förstärker intrycket av att man är mitt ute i spenaten på tillfälligt besök i en kultur som överlevt urbanisering och digitalisering, 100 % genuint helt enkelt. Men bevisligen var det många som visste vilken dunge som avsågs, eftersom årets upplaga av Gylleboloppet lockade rekordmånga löpare (140), nästan dubbelt så många som i fjol.

Bansträckningen är utmärkt på marken med sågspån (!) och jag tar fram den stora kultstämpeln efter loppet, när resultaten kommer upp på en anslagstavla i form av handskrivna pappersremsor – ja det funkar förstås i det här formatet men hade kanske blivit jobbigt vid 400 eller 500 löpare…

Loppet då? Var lite orolig innan start för min vad/hälsena som morrade lite på rundan i torsdags och den ömmade lite under loppets gång, inte så pass att jag funderade på att bryta. Däremot gjorde den lite ont i bilen hem så vi får väl se de närmaste dagarna, hur smart det egentligen var att löpa.

Kom i väg som fjärde eller femte löpare, men raskt började snabbare löpare att springa om och i de första långa backarna kände jag att det nog var läge att sakta ner lite på tempot och försöka komma in ett eget flow. Banan går genom barrskog, bokskog och över ett halvt igenvuxet kalhygge, det är omväxlande grusväg, stig, grus, gräs och löv om vartannat och stundtals var det en del rötter på marken att håla ögonen på

Ner mot vätskekontrollen vid 4 km är det en lång, härlig nerförsbacke och jag hann njuta en stund innan tanken slog mig att vi ska säkert upp igen. Och mycket riktigt, efter drickan reste sig värsta monsterbacken, 40 meters stigning mellan 4 och 4.6 km och jag fick bita ihop, frustande och med en allt högre andhämtning (här visade min nya pulsmätare 192 slag i minuten).

Sista två höll jag ett jämnt tempo och kände att jag hade lite kvar att ge; tog mig förbi några löpare som sprungit om mig en stund tidigare och gick i mål på 47:02, drygt tre minuter långsammare än det tidsmål jag hade satt upp innan loppet. Fast då visste jag å andra sidan inte hur kuperad banan var.

Kändes som att förra helgens utflykt till Blentarp gick mycket bättre, där gick det fortare än jag hade räknat med, här fick jag kämpa, kämpa, kämpa och det gick ändå inget vidare. Och det hade definitivt inte bara med hälen att göra.

Nåväl, bara att bita ihop, vila några dagar och sedan ladda om batterierna. Gyllebo var det andra stoppet på min skånska sommarturné. Blentarpsmilen var det första och härnäst väntar – förmodligen – 29/7 Sankt Olof (9.2 km), 5/8 Kullaloppet i Rörum (11) och 20/8 Veberödsrundan (21.1). Håll tummarna!

5 km: 28.12
Mål 8 km: 47:02 (8.2 km enligt egen klocka…)

RunTobyRun!
Nu även på Facebook: www.facebook.com/runtobyrun

FLER BILDER – klicka på miniatyrerna för att se dem i fullformat!