Etikettarkiv: Sverige

S:T OLOF – inte snabbt, men OK


# 40 – 170729
Sankt Olofsloppet, 9.2 km
47:25 (5:09/km)

Jo, det gick vägen! Trots oformen lyckades jag ta mig runt hela S:t Olofsloppet och det på en tid som bara var en minut långsammare än i fjol – vilket får anses vara helt OK. Och K, som slutade 11:a i debuten, fick mersmak på att springa lopp och siktar redan in sig på att komma tillbaka nästa år.

Solen sken och Österlen visade upp sin allra bästa sida när vi körde via Sjöbo och Skåne-Tranås ut till starten i S:t Olof. Men knappt hade vi hämtat ut våra nummerlappar förrän molnen tornade upp sig och lagom till start började det regna. Först ett lätt, lätt duggregn – som bara kändes skönt att springa i – men sista kvarten tilltog det och var riktigt blött.

Osäker på formen, som jag var (se föregående inlägg) kändes det tryggt att ha sprungit banan två gånger redan och den lokalkännedomen hjälpte mig onekligen att hushålla med krafterna. Tiden blev klart sämre än i fjol och förrfjol men jag är ändå nöjd över att jag tog mig runt hela varvet utan att ”få stopp” på vägen.

Är också nöjd med att jag, för första gången, lyckades hålla igen ordentligt första kilometern istället för att susa i väg runt 4:35-4:40 som jag gjort tidigare år samt att jag inte tappade något tidsmässigt, jämfört med i fjol, under den andra halvan av loppet. Alltid något!

Är också nöjd över att några års träning äntligen gett resultat – i år hade jag nämligen lyckats övertala K att ställa upp i sitt första lopp någonsin (i alla fall i vuxen ålder) och trots regnet var det en debut som gav mersmak. Blir garanterat repris nästa år!

Är väl egentligen inte så mycket mer att säga – trevligt, som alltid, på Kvarnvallen även om det blev lite oflyt med vädret.

RunTobyRun!
PS. Du kan även följa mig via facebook! DS.

Läs mer om tidigare utflykter till S:t Olof:
S:T OLOFSLOPPET 2016 (46:22)
S:T OLOFSLOPPET 2015 (46:12)
S:T OLOF – LOPPET SOM FÖRÄNDRADE MITT LÖPTÄNK

ÖSTERLEN TRAILRUN: stiglöst land


Knepigt underlag


# 39 – 170710
Österlen TrailRun, Brösarp

57:44 (5:47/km)

Skogen utanför Brösarp var full av orienterare, obefintliga stigar och ett minst sagt lurigt underlag. Österlen TrailRun gjorde verkligen skäl för sitt namn och bjöd på en tuff runda i stiglöst land.

Loppet, som inte ska förväxlas med ekotrailen på närliggande Christinehof, ingick egentligen inte i min planering men eftersom mammas ”snubbe” (alias Mats) skulle komma ner till Skåne och springa tredagarsorienteringen passade jag på att anmäla mig med kort varsel till 10-kilometerstrailen och följde således orienteringsskyltarna mot Bertilstorp, väster om Brösarp, där det växt upp ett rejält tältläger ute på en stor äng.

Som arrangör är det förstås smart att samordna logistiken och ha tävlingscentrum för löpare och orientering på samma ställe. Det borgar dessutom för bra service: orienteringsfolket har ju en förmåga att bre ut sig, inte bara med tält och husvagnar utan även ordentliga toaletter, marketenteri med grill, sjukvårdstält och barnpassning. Inte precis vad vi löpare brukar hitta vid målfållan!

När det gäller loppet kändes det stundtals som rena orienteringen, i alla fall om man bortser från det faktum att vi inte behövde springa med karta och kompass. Halva sträckan var skogsväg, halva stiglöst land där underlaget pendlade mellan högt gräs, lingonris, trädgrenar och annan bråte samt en och annan rolig grop gömd i grönskan så det gällde verkligen att se upp och kolla var man satte fötterna. Lägg därtill att jag höll på att ta slut redan i andra uppförsbacken och att det dröjde över 2.5 km innan jag kunde få till någon form av ”flow” i min löpning så inser du hur utmanande terrängen var. Efter några kilometer med okej flow var det dags att än en gång ta sig uppför samma pinnbeströdda röjningsväg och det gick väl sådär, trots att jag försökte ta det lugnt och röra mig med små, lätta och snabba steg för att inte riskera att vricka foten. Men jag hade i alla fall nytta av att hålla till långt bak i kön för jag kunde lätt se var alla andra sprungit. Alltid något.

Sista tre kunde jag hålla ett okej tempo men på spurtsträckan, ner på ängen, blev jag omsprungen av en orienterare i 70-årsåldern men so what?

0-5 km: cirka 30:11
5-10 km: cirka 27:16

RunTobyRun!

Upploppet

Pustar ut

MALMÖLOPPET: över förväntan


# 38 – 170610
Malmöloppet, 10 km
52:34 (5:15/km)

Förra lördagen sprang jag 17 km längs sydkusten utan problem men dagen efter började vänster knä göra ont igen och det har hållit i sig hela veckan. Men i morse kändes det okej igen och därför bestämde jag mig för att,  trots allt, springa Malmöloppet men ta det hyfsat lugnt.

Tidigare sprangs Malmömilen så här års, ett lopp jag sprang 2014 men som av olika anledningar försvann från kalendern. Sedan förra året avgörs i stället Malmöloppet samma helg men med en lite annorlunda rutt: start och mål i Pildammsparken, vilket är betydligt mysigare än ute på Roskildevägen, sedan en runda ner genom Erikslust till Ribersborgsstranden, som kanske inte känns allt för speciell. Men halvvägs in i loppet blir det riktigt trevligt, först genom lummiga Slottsparken, sedan in i centrum via Lilla Torg och gågatan innan banan bjuder på mera grönska genom Kungsparken och sedan upp bakom Gamla IP til målet i Pildammsparken. Helt klart en trevligare runda än föregångaren!

Planen var, som sagt, att ta det lugnt och försöka spara på knät men jag gör ändå det klassiska misstaget att gå ut för hårt i värmen: 5:06, 5:04, 5:12… Enligt klockan på armen passerar jag halvvägs på 25:37 och det är på tok för snabbt, jag känner att det kommer nog att straffa sig så jag sänker tempot något till strax under 5:30/km och går i mål på 52:34. Klart sämre än de tider jag skulle vilja göra men ändå helt okej med tanke på allt strul under våren.

Även om jag tappade nästan 1.5 minut på andra halvan, jämfört med den första, tjänade jag ett antal placeringar så det måste varit fler än jag som blev trötta i värmen!

RunTobyRun!

PS. Bilden överst är tagen på Lilla Torg vid cirka 6.6 km när jag började känna mig trött. Samtidigt var det min snabbaste km (4:49/km). Gäller ju att ta i där det är mest publik 🙂

Inställt på Knutstorp

Nej, det blev inget traillopp på Söderåsen idag eftersom arrangörerna av Rainbow Run blev tvungna att dra i nödbromsen och ställa in på grund av att det var för få anmälda.

Det är förstås trist på många sätt och vis, speciellt med tanke på min diskussion i förra inlägget med Leif från Dalarna om hur viktigt det är att värna om de små gräsrotsloppen på landet.

På Knutstorp drog ett gäng entusiaster igång Rainbow Run i höstas med målsättning att dra in pengar till något hedervärt HBTQ-relaterat projekt. Då gick loppet inne på racerbanan (ett trevligt arrangemang trots kall motvind på långrakan), nu var tanken att släppa ut löparna på tvä vårgröna banor om 6 och 12 km. Men nu blev det inte så och det är trist. Hoppas Fredrik & co nte är knäckta och lider allt för stor ekonomisk förlust utan kommer laddade igen till höstens löpfest.

För egen del kom dock mejlet igår kväll ganska lägligt eftersom jag börjar bli sjuk och faktiskt inte hade kunnat springa något lopp i dag. Men jag hade unnat andra att få göra det!

RunTobyRun!

Tänkvärt x 3

Utan hemmalöpare – inga lopp?

Fick ett par tänkvärda kommentarer apropå mitt inlägg häromdagen om ”varför ska man springa ett lopp på hemmaplan” och som jag tänkte dela med mig av.

Inlägget  handlade ju om förra veckans lunchsnack med mina löpande kollegor, där Nybörjaren undrade varför man ska springa ett lopp på hemmaplan, i Malmö, ungefär där han alltid brukar träna annars. Och den andre, den mer Rutinerade, ser det som den naturligaste saken i världen att åka iväg någonstans långt bort för att springa. Vilket vi förhoppningsvis kommer att göra nästa vinter eller vår, även om det knappast lär bli till andra sidan jordklotet utan på betydligt närmare håll.

Nybörjaren var ju skeptisk till att springa på hemmaplan, vilket Leif kommenterade med ”om alla skulle tänka så skulle vi bara ha kvar en handfull stora lopp. Och bara ett fåtal föreningar”. Och visst, risken är uppenbar att om vi struntade i att springa lopp på hemmaplan skulle det bara bli några få jättar kvar: Göteborgsvarvet, Stockholm Marathon, Lidingöloppet och några till. Men inget lopp i Rörum, S:t Olof, Gyllebo eller andra mysiga platser ute på ”vischan” – de där härliga små byaloppen som formligen andas ideellt engagemang och har sin själ, inte sällan med start på små mysiga idrottsplatser eller dansrotundor som är ett stycke svensk kulturhistoria i sig. Klart vi måste måna om dem! Ja, lopp i Malmö också för den delen (exemplet i fråga gällde Malmöloppet den 10 juni).

Att den Rutinerade och jag sitter och drömmer oss bort, där ”the sky is the limit” fick Fredrik att påpeka att vi borde planera våra löparresor, inte bara utifrån faktorer som pengar, tillgängliga semesterdagar, övriga familjemedlemmar och hur mycket våra medelålders ben och fötter pallar med ”utan även hur stort klimatpåverkan en tycker att ens löpande är värt. Tar man detta med i beräkningen är ett lopp på hemmaplan vida överlägset alla häftiga lopp utomlands. Berätta det för din kollega!”

Och visst har du en bra poäng, Fredrik! Visst borde det vara så, även om det nog är få med mig som har klimatpåverkan med i beräkningen när man drömmer sig bort till New York Marathon eller något annat avlägset lopp utan det är andra faktorer som väger tyngre.

Löpning är ju annars en synnerligen miljövänlig sport – och vill man, så kan man göra ett aktivt val och välja att ställa upp i lopp som har en tydlig miljöprofil. Som Ekotrailen på Österlen, där i princip allt är ekologiskt och närproducerat (till och med bajamajorna och medaljerna) och där plastmuggar och nedskräpning är i högsta grad förbjudet och man dessutom aktivt uppmanar löparna att samåka ut till tävlingsområdet vid Christinehofs slott. Guldstjärna på det!

Slutligen tittade jag till lite extra i träningsdagboken i dag och ser att jag ligger i fas med mitt träningsmål – men att det till stor del (40 %) är tack vare mina gångpass. Räknat i tid har jag till och med gått mer än jag sprungit i år och det är förstås inte den uppladdning jag hade velat ha. Så frågan är, räcker tre veckor för att komma i form till Göteborgsvarvet?

Annars är det förstås bättre att stanna hemma – istället för att miljöpåverka västkusten och åka de 60 milen tur och retur Göteborg.

RunTobyRun!

Varför ska man springa ett lopp på hemmaplan?

Det har varit ytterligheternas vecka vid lunchbordet. Ena dagen bjöd på löplunch och drömmar till lopp i fjärran länder, nästa dag handlade om varför man ska springa lopp på hemmaplan.
– Vad ska det vara bra för? undrade kollegan.

Arbetsveckan började på bästa tänkbara sätt – med en ledig bonusdag – där jag samlade kraft och gav mig ut på en lugn joggingtur i blåsten. Vilket jag kanske inte borde gjort, eftersom det började ömma i hälsenan igen efter några kilometer. Detta kom lite oväntat, måste jag säga, eftersom jag trodde att det hade gått över och att jag inte hade några problem att springa 17.4 km på Österlen förra fredagen. Men nu ömmade det igen.

I tisdags lunchade jag med löp-Ola och drömde oss bort till allehanda lopp: Italien, Spanien, Libanon, Jordanien, Florida.. The sky is the limit – givetvis med vissa begränsningar vi form av pengar, tillgängliga semesterdagar, övriga familjemedlemmar och, sist men inte minst, hur mycket våra medelålders ben och fötter pallar med. Världsliga saker, förvisso, men det är ändå bra att känna sina begränsningar och därför kan jag redan nu lova att det inte kommer att bli något Great Wall Marathon i Kina. Och absolut ingen ökenstrapats i Des Sables. Däremot börjar det bli dags för en gemensam löpresa till något lagom varmt och trevligt ställe nästa vinter eller vår. Frågan är bara vart?

Men man kan ju springa på hemmaplan också och i onsdags fick jag ett papegojfärgat flygblad i min hand för Malmöloppet. Sprang dess föregångare Malmömilen för tre år sedan och tycker den nya banan känns både grönare och mer spännande, så vi får se hur det blir.

På lunchen tipsade jag en annan kollega om loppet. Han har alltid hållit på med idrott men först i vinter tagit tag i löpningen och börjar nu närma sig en mil. Så det här kunde väl vara en lämplig utmaning, tänkte jag, men han tittade bara frågande på mig. ”Varför det? Det är ju där jag brukar springa annars, så vad är det för poäng med att springa det loppet?”.

Försökte komma på ett bra svar om att det var en lämplig utmaning en kick att springa med andra, att det kanske händer kul grejer runt om, mycket publik och en bra möjlighet att slå personligt – det är ju så mycket lättare att göra det när man är i början av sin ”löparkarriär” och ännu enklare om det är första milen man springer. Men kollegan hann före:

”Alltså, jag fattar ju poängen med att åka till Monaco, som du gjorde. där resan blir en grej. Men varför ska man springa i Malmö?”.  Och visst har han en poäng, det kan jag känna även om jag själv bor utanför stan (har dock bott där i fyra år och jobbat där i ytterligare 15, så lite hemmaplan är det trots allt), Det är förstås en helt annan känsla att åka i väg och springa, det räcker med att åka över sundet till Köpenhamn. Eller till och med Trelleborg. Österlen, definitivt. Eller Florida…

Som motionslöpare har man knappast någon ”hemmafördel” av att springa i sina egna hoods, på sina egna gator. Däremot finns det förstås andra trivselvärden som att det är större chans att springa på någon man känner. I Malmö har jag sprungit Blodomloppet, Malmömilen och Malmö halvmarathon men det finns ett Malmölopp kvar på min ”bucket list” som jag verkligen skulle vilja göra, om det blir av igen, och det är att springa Broloppet över Öresundsbron. Det hade varit kul!

Härnäst om en vecka väntar Rainbow Run Trail runt Ring Knutstorp, på dagen ett halvår efter mitt förra besök där, när jag sprang fem lopp på en och samma dag och tog mitt livs första pallplats. Nu hoppas jag att hälsenan mår bra så att jag kan få en härlig 12 km-runda i vårgrönt landskap vilket helt klart blir en annan upplevelse än att springa på hemmaplan. Hur det blir med Malmöloppet får vi se, det avgör jag efter Göteborgsvarvet den 20:e.

RunTobyRun!

KNUTSTORP: Fem lopp på en dag!

16-rainbowrun
Blåsigt innan start – och givetvis motvind på långrakan (därav min bistra min på bilden..)

sverige
# 35 – 161029
Rainbow Run, Ring Knutstorp
5 lopp/totalt 30 km:
2 km = 9:49 (4:54/km)
4 km = 20:17 (5:04/km)
6 km = 29:25 (4:54/km)
8 km = 42:46 (5:21/km)
10 km = 1.01:07 (6:07/km)

Totalt: 2.43:24 (5:26/km)

Så var det då dags att tackla utmaningen att springa fem lopp på en dag, 30 kilometer totalt och hantera den förmodade tristessen att springa samma varv 15 gånger runt racerbanan Ring Knutstorp…

Ja, att ladda om batterierna fyra gånger, undvika att bli stel och samtidigt hålla sig varm och torr samt fylla på med näring i de 18-40 minuter långa pauserna – det var bara en del av utmaningen. Jag klär mig ofta för varmt, både om kropp och huvud, och då ökar ju risken att bli nedkyld mellan varven.

En annan utmaning skulle bli att ge sig ut på sista milen med den sega känslan av att springa 11:e, 12:e, 13:e, 14:e och 15:e varvet på exakt samma 2-kilometersslinga  – även om varvet enligt bilsportkällor inte är 2 000 prick utan i själva verket mäter 2 070 meter, vilket innebär att dagens 30 km egentligen var drygt 31. Men det beror på hur man springer, förklarade arrangören, eftersom en löpare tar mindre plats och kan gena i kurvorna på ett helt annat sätt än en bil och därför blir varvet 2 km prick.

Ett annat frågetecken gällde själva arrangemanget. Rainbow Run är ju ett ideellt initiativ och det är mig veterligen första gången de arrangerar ett lopp av det här slaget, så innan start var jag lite orolig för att det skulle bli rörigt att hålla koll på tidtagningen och vem som sprang var och hur eftersom det utöver de fem fasta distanserna avgjordes ett 6-timmarslopp (med stafett) samt stafett på milen. Själv skulle jag alltså starta fem gånger, varav de två första ihop med min löparlunchkompis Ola. Men någon trafikstockning blev det inte, däremot var det lite pillegöra med att få ut chipen – en för varje lopp och som dessutom skulle aktiveras innan (lätt att glömma…)

knutstorp2

Bilsport förresten, det är ju ett av mina stora intressen, i alla fall när det gäller Formel 1 men av den varan har det inte varit så mycket på just Ring Knutstorp genom åren. Har varit här tre gånger tidigare – en gång för att se STCC-racing (ovan) och sätter man sig strategiskt i slänten på den stora naturläktaren kan man se nästan hela banan. Har man tur kan man dessutom fånga en groda eller en fjäril.

fren08

Här har jag också varit två gånger ”i tjänsten” när jag jobbade på TV4. Ena gången fick jag chansen att provsitta en Formel Renault-kärra – dock bara i depån – och de är minsann inte helt lätta att komma ner i om man är 180 lång och har några extra kilo ballast runt midjan. Åkte också med polisens körlärare en gång och fick pröva på hur det kändes att köra in i första kurvan i typ 150 km/h och sedan tvärnita… Och jag kan lova att var svårt att både hålla i sig själv och hålla i en filmkamera, det blev ganska skakiga bilder…

Men nog om detta – för nu antar jag att du undrar hur gick det egentligen?

10:00: 2 km: första och kortaste loppet kändes ju av förklarliga skäl som uppvärmning inför de längre distanserna och dessutom ett slags ”scoutning” av banan och de två uppförsbackarna. Vid starten var vi omgivna av ett gäng knattar som pinnade iväg i ett imponerande tempo. Men i höjd med backe 2 tog åldern och rutinen ut sin rätt…

10:30: 4 km  Klantigt… Ola och jag satt i godan ro i värmestugan när vi insåg att vi missat starten och gett täten ett halvt varvs försprång. Haha. Sprang ändå om fem löpare och kom i mål på 20:17 (effektiv tid). Totalt efter 6 km: 30:06 (5:54 i banken)

11:15: 6 km Solen tittade fram emellanåt men fortfarande obegaglig motvind på framför allt långrakan. Höll jämnt tempo och lyckades hålla tredjeplatsen hela loppet! Tid: 29:25. Ackumulerat 10 km: 49:58 (!) och 12 km: 59:31

16-rainbow-run-priser

Fem medaljer och min första löp-pokal!

12:30: 8 km Gick enligt plan även om motvinden på långrakan och uppför värsta mjölksyrepuckeln börjar bli riktigt jobbig… Tid: 42:46 – vilket innebär en totaltid långt under min måltid efter 20 km.

14:00: 10 km Efter 40 minuters vila blev det förstås en seg och stel sista mil, helt utan stilpoäng… Men jag grejade det! 1.01:07.

Till sist ett tack till paintbollkillarna [som jag i efterhand förstått inte alls spelar paintboll utan ”airsoft”, vilket enligt arrangörs-Fredrik är ungefär lika stor skillnad som det är mellan innebandy och golf] som ordnade loppet för att dra in pengar till ett hedervärt HBTQ-projekt. Bra jobbat!

RunTobyRun!

PS. Efter lusläsning av resultatlistorna konstaterar jag att jag fick följande placeringar i loppen:
* 2 km: 5 av 18 (4:e plats bland herrar)
* 4 km: 8 av 16 (4.e plats bland herrar, baserad på officiella tiden 24:16 där vi alltså missade starten med 4 minuter… Den effektiva löptiden var 20:17).
* 6 km: 3 av 15 (3:e plats bland herrar)
* 8 km: 5 av 9 (5:e plats bland herrar)
* 10 km: 15 av 47 (9:e plats bland herrar). DS.

UPPSALA: Trevlig terrängmil på Kung Björn-loppet

16-kbj1

sverige
# 34 – 160917
Kung Björnloppet, Uppsala 10 km
51:49 (5:11km)

Det var i Hågadalen och runt Kung Björns hög som jag gjorde min första mil, i början av 80-talet. Missade förra årets lopp på grund av förkylning och var ytterst nära att få lämna återbud även i år.

Ja, historien höll på att upprepa sig. Har varit förkyld hela veckan, en sån där irriterande småförkylning med lite snuva, lite ont i halsen, lite hosta, lite ont i halsen men ingen feber. Inte tillräckligt sjuk för att stanna hemma från jobbet men fullt tillräckligt för att inte kunna träna.

Kände mig hyfsad i morse och det avgjorde saken; begav mig till starten vid orienteringsstugan i Norby med uppgiften klar för mig: ta det lugnt, ta dig runt.

Scoutade delar av banan i somras och tycker det är en skön slinga. Lagom kuperad och bra underlag – skogsväg/stig större delen av milen förutom hagen upp mot den gamla gravhögen som är upptrampad stig i gräs, lite lagom ojämn, och en 500-meterssträcka asfalt genom Håga by.

När jag växte upp var Håga ett institutionsområde och särskola för bland annat barn med Downs syndrom, i stans absoluta utkant, ingenting man cyklade igenom av en slump. En kille i plugget hävdade med bestämdhet att de (med Downs) ”var farliga och inte fick retas upp för då kunde man bli jagad” – sicket skitsnack!

Extra fint är det i början och slutet av banan, då den går på en grusväg längs med Hågaån och passerar över densamma på en liten bro. Visst, i början var det lite trångt och i vanlig ordning svårt att hitta en egen rytm (första kilometen på 4:55) men rätt snart glesnade leden och mellan 2 och 8 km sprang jag om många löpare utan att bli omsprungen själv. Kände också att jag hade stor nytta av att ha scoutat de tre värsta backarna i förväg.

51:49 är jag supernöjd med efter förkylningen, siktade som sagt på att ta det lugnt och gå in under timmen… Härligt oxå att äntligen få löpa på ”hemmaplan” igen, blir ju inte så ofta nuförtiden.

RunTobyRun!

Mer om Uppsala: se inlägget nostalgirunda med jobbiga minnen från 80-talet

16-kbj2

16-kbj3

16-kbj416-kbj5
Bild från Kung Björnloppets officiella bildbank

16-kbj6

HELSINGBORG MARATHON: helnöjd i 33 km

16 hbg marathon

sverige
# 33 – 160903
Helsingborg Marathon 42.2 km
4.44:44 (6:45/km)

FLER BILDER FRÅN LOPPET HITTAR DU HÄR!

Jag höll mig till planen och det fungerade perfekt i 33 km. Sedan fick jag uppsöka ett träd för att åtgärda den där kissnödigheten som ”plågat” mig i över två mil och efter ytterligare ett par kilometer började fötterna kännas tunga som bly.

Men vad f-n, jag gjorde det! Jag tog mig runt, trots att jag i vanlig ordning kände mig skum dagarna innan start. Den här gången var det inte bara inbillning; båda barnen snörvlade och hostade och jag var säker på att de skulle hinna smitta ner mig lagom till start. Och visst kliade det lite i halsen? Visst kändes armar och ben lite ömma?

Men det kändes OK när jag vaknade och satte mig i bilen till Helsingborg och det kändes OK under uppvärmningen där jag höll ett stadigt öga på pulsklockan men den visade aldrig över 145-155 så jag bestämde mig för att starta och gå ut tillsammans med 4:30-ballongerna och höll alltså min plan i 33 km innan jag fick stanna och pinka. Mellan 37 och 41 var det så jobbigt i fötterna att jag gick (tur att jag börjat lägga in extra promenadpass i högt tempo som ”bonusträning”) och kubbade sedan på sista biten in i mål.

Jag gillade verkligen detta lopp. Föredömligt arrangerat, gott om vätskekontroller, funktionärer ch många sköna hejaklackar längs vägen. Som i Råå, där den första kören hälsade oss välkomna med ”Heja på, kämpa på, välkomna till Råå” följt att rena folkfesten nere i hamnen med storband och allt. Härligt!

IMG_3115

En annan fördel med loppet är att det är så varierat. Det är inte bara långa asfaltspartier som brukligt på stadsmaror, utan även långa sköna sträckor på grus genom Ramlösa brunnspark, Jordbodalen, Fredriksdal, Pålsjö skog och Sofiero, vilket inte bara gav omväxling för fötterna utan även en skön dos naturupplevelse. Den beryktade serpentinbacken – 40 meter upp och ner vid Sofiero – hade strukits vilket jag tyckte kändes fantastiskt skönt. Likaså att de sista 4 km går utför.

Jag vill också ge extra beröm till min farthållargrupp. Fyra sköna snubbar, som peppade både oss löpare och publiken. De flesta farthållare brukar gå ut lite fortare under första halvan för att ha lite extra tid tillgodo under vägen hem men dessa fyra hade gått ett steg längre och anpassat tidtabellen efter terrängen; i backarna efter Råå tog vi det lugnt, efter 12 kilometer kunde vi sträcka ut och så vidare. Tack, killar, ni gjorde ett jättebra jobb men tyvärr var jag ju tvungen att släppa er efter 33…

Halvvägs passerade vi på 2:11 och på god väg mot en tänkt sluttid på 4:27-4:28 och det hade ju varit fantastiskt. Jag lyckades ändå – trots 4 kilometers promenad – ta mig i mål under 4.45, vilket är nio minuter snabbare än jag mäktade med i Barcelona 2014. Andra halvan gick 23 minuter snabbare, så jag har all anledning att vara nöjd ändå – trots allt.

RunTobyRun!

PS. Som kommunikatör vill jag också ge en guldstjärna till den grafiska profilen hos HBGM, enkelt och elegant i typsnitt, färger och annan utformning med en grönblå tråd som genomsyrar loppet oavsett om det är trycksaker, tröjor eller skyltar längs vägen. Var också kul att ligga bakom tröjor med texten ”We run this city”. DS.

PS2. Tidigare maror: Stockholm 1987 (4.05), Köpenhamn 2013 (4.24) och Barcelona 2014 (4.53). DS2.

VEBERÖDSRUNDAN: bra avslutning på byaloppsturnén

16 veberöd

sverige
32 – 160820
Veberödsrundan 21.1 km
1.50:42 (5:14/km)

Avslutar min skånska byaloppsturné med en ”utrotningshotad” halvmara på asfalt i Veberöd, rejält trött på slutet men ändå avsevärt snabbare än i fjol.

Ja, Veberödsrundans framtid är osäker och arrangerande Björnstorps IF har haft en arbetsgrupp igång för att undersöka alternativ och det är inte helt otänkbart att loppet kommer att återuppstå i någon annan form, exempelvis som trail uppe på Romeleåsen och det tycker jag skulle vara ett spännande förslag.

Dagens bana är nämligen inte särskilt skoj. Den ursprungliga banan, som gick utåt Blentarp och storkhängnen var trevligare men också mer vindkänslig och utsatt för trafik. Sedan några år tillbaka avgörs loppet på en 7-kilometersslinga, som springs tre varv och första biten är väl okej men den andra halvan på varje varv har varit i tristaste laget. I år gjordes några små förändringar, bland annat för att få bort en illa omtyckt 180-gradersböj, men banan blev knappast skojigare för det – tvärtom.

Det är ändå en speciell känsla att komma tillbaka till Veberöd – där jag bott och med en liten hejaklack bekvämt parkerad på en parkbänk vid 4-kilometerspasseringen – och jag har all anledning att vara nöjd med årets insats:

  • Gick inte i fällan att gå ut för fort första kilometern
  • Putsade mitt årsbästa på milen med en minut
  • Sprang hela vägen (förra året var jag tvungen att stanna och gå vid 17 och 19 km)
  • Slog förra årets tid med 5 minuter och 40 sekunder.
  • Orkade dessutom jogga vidare 4.5 kilometer efteråt.

Förra året var det stekhett i Veberöd – typ 25 grader – i år var det bara runt 18 grader vid starten, mulet och några hotande regnstänk innan start, i princip utmärkt löpväder.

Öppnade på 4:57 och höll sedan ett tempo runt 5 min/km första milen och det kändes väldigt bra, speciellt med tanke på att jag i vanlig ordning känt mig lite skum dagarna innan loppet. Men nu kändes det bra – fram till 13 km när tröttheten kom över mig som en kall hink vatten och med ens sjönk kilometertiderna med 20-25 sekunder. Hade jag gått ut för hårt, trots allt?

Vid 20-kilometerspasseringen insåg jag, att jag med en snabb avslutning faktiskt hade chans att gå in under 1:50 men jag var för trött för att orka klämma fram någon vidare spurt utan missade den möjligheten med 39 sekunder. Är ändå jättenöjd för även om jag var trött så var jag inte lika trött som i fjol när jag sprang i mål på drygt 1:56.

Passertider:
5 km: 24.50
10 km: 50:19 (25:29)
15 km: 1.16:24 (26:05)
20 km: 1.44:36 (28:13)

Rundan innebar också att jag klarade att springa samtliga fem lopp på min skånska byaloppsturné och att jag – bortsett från Gylleboloppet – är nöjd med mina insatser och de tider jag presterade:

29/6 Blentarpsmilen (10 km tg, 51:38, 5:10/km)
3/7 Gylleboloppet (8 km tg, 47:02, 5:41/km)
29/7 Sankt Olofsloppet (9.2 km kuperat, 46:22, 5.02/km)
5/8 Kullaloppet (11 km tg, 53:51 kuperat, 5:08/km)
20/8 Veberödsrundan (21.1 km, 1.50:39, 5:14/km)

RunTobyRun!

Läs mer:
VEBERÖDSRUNDAN 2015 – race report
Nära-döden-upplevelse i Veberöd (februari 2016)