Sydkusten ”ultra”: 61.9-78.1 km


Kommungränsen mellan Skurup och Ystad på väg 9.

Så var det äntligen dags för den femte etappen av min sommarutmaning att springa längs Sydkusten. 16.2 kilometer blev det idag, från Abbekås till Ystad, mestadels på asfalt.

Jag tog vid i Abbekås hamn, där Olle och jag avslutade fjärde etappen i juli med en glass i den lilla kiosken, och följde kusten österut längs en liten grusgång. Men sedan blev det inte så mycket mer ”mjukt” underlag utan mestadels asfalt på den gång- och cykelväg  som går bredvid väg 9, 50-100 meter upp från havet, eftersom det är rätt svårt att springa nere vid vattenbrynet.

Det är nämligen inte så många sandstränder längs denna sträckan utan vegetation som går ända ner eller är där bara stora stenar  – vilket kanske kan vara upphetsande om man tränar för Kullamannen extreme, men inte om man som jag vill komma fram hyfsat enkelt och utan att vricka fötterna.

På de ställen där det fanns sandstrand var det dessutom svårt att springa långt ut, på ”fast” sand, utan att bli träffad av vågorna och är det något jag tycker illa om så är det att bli blöt om fötterna. Vilket förstås hände efter 3-3.5 km… Så jag bestämde mig snabbt för att hålla mig till cykelvägen – som är bra och erbjuder havsutsikt under större delen av sträckan – plus att det faktiskt är värt att vrida huvudet åt andra hållet lite då och då för där är det också väldigt fint emellanåt.

Att springa just den här etappen kändes faktiskt lite speciellt. För ungefär 20 år sedan jobbade jag nämligen ett par år som lokalredaktör på Ystads Allehanda varav den mesta tiden i metropolen Skurup, den kommun som Abbekås hör till. Så jag hittar fortfarande ganska bra i bygden och minns allehanda roliga, märkliga och spännande händelser. Ja, tråkiga också, förstås. Och mötet med ett och annat bygdeoriginal.

En av mina favoritartiklar handlade om en jordgubbsodlare, vars fält låg granne med Abbekås golfklubb och där det en sommar seglade upp en underbar liten konflikt, nästan som en scen ur Lasse Åbergs golf-sällskapsresa. Grejen var den, att det fanns ett ”dogleg vänster”, par fem-hål, vllket för oss som inte är golfare låter som rena grekiskan men på svenska skulle kunna förklaras med att banan ser ut som ett L och att mitt i 90-gradersböjen stod det ett träd, som man helst bör runda. Två slag dit, två slag upp på green och så en välriktad putt så har man klarat av banan/hålet på fem slag, vilket är godkänt. Men självfallet var det ett gäng golfare som kom på att man kanske kunde tjäna ett slag – eller rent av två – genom att gena över jordgubbsodlingen och så damp det förstås ner ett antal bollar bland gubbarna. Och så blev det ett jäkla liv med golfare som letade bollar och bonden som bad dem flyga och fara och golfare som undrade varför han måste odla just där…

När jag intervjuade jordgubbsodlaren parkerade vi min gamla Volvo intill nyss nämnda träd, i böjen, och så dröjde det inte länge förrän det sade klonk och så trillade det ner en boll vid mitt ena bakhjul. Vad gör man inte för att få en bra bild…

En annan höjdare var badkiosken i Mossby, som ligger en kilometer längre österut längs min löptur, dit redaktionen envisades med att ringa varje dag för att kolla hur varmt det var i vattnet och det är klart man undrar sånt – om det är sommar. Men inte när det regnat och varit kallt i flera veckor (tror detta måste varit 1998). Ägaren skrattade trött åt oss och konstaterade att ”vad spelar det för roll om ni skriver att det är 12 eller 14 grader, det är ändå ingen som kommer och badar”. Jag föreslog raskt att vi skulle dra till med 20 grader, minst, och skylla på tryckfelsnisse för att se om det kunde locka folk till stranden, men det hade kanske sett märkligt ut så det fick bli 14.


Strandhugg i Abbekås hamn med Ystads Allehanda 1997 och 1998…
Du hittar mig överst på vänstra bilden och i mitten på den högre.

Minns också våra sommarpatruller till hamnen i Abbekås, som handlade lika mycket om att visa upp oss för läsarna som att ha örat mot marken och försöka fånga upp vad det snackades om på byn. Två år var vi där och båda åren kom en tjej cyklande på en enhjuling. Hon hade börjat på cirkusskola och ville visa oss några trick och blev sedan cirkusartist på riktigt – vilket jag läste i samma Allehanda långt senare. Kul!

Det är såna minnen jag hade i huvudet medan jag sakta men säkert betade av asfalten österut. 16.2 kilometer blev det till slut och det gjorde inte så mycket att det inte blev strandstigar och sand under fötterna för jag känner att jag behöver mer asfaltsträning inför kommande utmaningar.

Eftersom jag hade ganska bra flow började jag raskt fundera på att kuta 5-6 kilometer till, mot Nybrostrand, men kände att det hade krävt lite koll på logistiken – typ när bussarna går tillbaka mot Ystad, där jag hade bilen. Men framför allt ville jag spana in hur stigarna går genom sandskogen för när/om jag fortsätter på etapp sex så vill jag inte bara kuta asfalt utan verkligen komma ut i terränglådan!

Enligt Eniro är det typ 26.4 km till Sandhammarens fyr, med lite extra terränglöpning blir det kanske 28-29 km vilket är möjligt att klämma på en etapp eller i alla fall två. Men vi får väl se om det går att klämma in under hösten, går ju lite tid på transporter plus att det kanske inte är så jättemysigt där ute i oktober…

RunTobyRun!

HÄR HITTAR DU BILDER OCH LÄNKAR TILL TIDIGARE ETAPPER

(Klicka på bilderna för att se dem i större format och upplösning)

Världen är bra liten!

För en månad sedan, när jag lade ut min rapport från första etappen av min träningsmara längs Sydkusten, blev jag kontaktad  av långlöparen Olle Svalander om jag inte ville ha lite sällskap på nästa etapp och det lät ju trevligt – speciellt som han hittar bättre bland strandstigarna än vad jag gör…

Jag kände till Olle sedan tidigare – i alla fall namnledes – efter att ha läst hans bloggar från en pilgrimsvandring i Italien för några år sedan. Och för bara några veckor sedan läste jag en artikel i Trelleborgs Allehanda om hans kommande äventyr, att springa 42 maratonlopp för att dra in pengar till Västsahara.

Sagt och gjort, vi stämde träff i Trelleborg och medan vi följde havet mot Smygehuk kom vi på att vi hade några gemensamma nämnare. Att vi båda jobbat på Sveriges Radio och att vi båda sprang Helsingborg Marathon förra året där vi  tidsmässigt borde hållit samma tempo, i alla fall de första tre milen. Kunde vi rent av ha ”sprungit på” varann utan att veta om det?

Efter gårdagens ”nässeletapp” mellan Smygehuk och Abbekås kom vi åter in på loppet i Helsingborg och att vi borde sprungit med samma roliga farthållargrupp. Så jag gick in på den film, som en av farthållarna i 4:30-gruppen spelade in med sin GoPro under loppet, och mycket riktigt, hittar faktiskt en sekvens på filmen där vi båda är med på samma bild och där jag ligger några steg före Olle.

Vad är oddsen för detta?

Hursomhelst, lycka till i morgon på BUS och sedan den långa strapats som väntar!

RunTobyRun!

Sydkusten ”ultra” 42.2-61.9 km

Det blev som jag hoppades – det fanns både tid och ork i kroppen att förlänga min ”fuskmara” längs Sydkusten till en ”fuskultra” och jag är så glad att jag sjösatte detta sommarprojekt.

Ett av mina träningsmål är ju att försöka komma bort från mina vanliga asfaltsrundor ute på Söderslätt och hitta nya upplevelser och intryck och det är precis vad mina etapper längs Sydkusten gjort. Att dela upp ”gerillaloppet” Sydkusten Marathon i tre lagom långa träningsetapper (11+17+14 km) visade sig vara en lysande idé och i dag sjösatte jag nästa del i projektet; att fortsätta till Abbekås och småningom även vidare till Ystad.

FÖRSTA ETAPPEN: FALSTERBO FYR-FALSTERBOKANALEN
ANDRA ETAPPEN: FALSTERBOKANALEN-TRELLEBORG C
TREDJE ETAPPEN: TRELLEBORG C-SMYGEHUK
BILDER FRÅN ALLA ETAPPERNA

Dagens första kilometer var också den tråkigaste, på asfalt längs en bilväg men när jag äntligen nådde Smygehamn och kunde smita ner längs en strandstig lossnade det med löpningen och det dröjde inte länge förrän segheten i benen försvann. Lustigt nog var det inte Alpernas backar som spökade utan semesterresans sista dagar i Prag, där vi kom upp i en dagsdos promenad på långt över 15 kilometer. Vilket kändes både i ben och fötter, vill jag lova!

Efter cirka en halvmil läste jag kartan fel och kom ut på en smal och stenig strand (se bild) men lyckades lirka mig upp i mer komfortabel terräng via en allmänning som så småningom mynnade ut på en garageuppfart. I Beddingestrand väntade Olle, dagens hare och vägvisare, och tillsammans styrde vi ut på en lång, härlig sandstrand. Tror vi sprang 5.5 kilometer i skön, fast sand, en riktig njutning. En och annan badbyxa och bikini tittade roat på oss och några hundar viftade på svansarna och undrade vad vi var för tokstollar men skit samma – vi hade ju ett annat mål för dagen!

Sedan blev det dags för dagens andra felnavigering – som slutade med att vi fick gina genom ett majsfält. Så här års är ju majsen bara 30 cm hög, men det var ändå en förvaring inför vad som väntade när vi närmade oss Abbekås och bestämde oss för att lämna den asfalterade cykelvägen för att det gick nog – enligt karta och Google – att ta sig ner till vattnet och följa stranden igen…

Det gjorde det inte utan det visade sig vara rena djungeln – kryddad med brännande nässlor så vaderna fick sig en omgång som hette duga. Inte skönt alls… (det visade sig efteråt att vi bara var 20 meter från att hitta rätt, men det var som sagt 20 meter djungel och inte någon angenäm upplevelse så beslutet att vända var helt rätt…)

Rundan, som var årets längsta hittils, innebar att den totala sträckan längs Sydkusten nu är 61.9 km. Till Ystad är det ytterligare cirka 17 – det tar vi om en vecka eller två!

RunTobyRun!

Sydkusten marathon (del 3)

I solsken och fläktande medvind (!) betade jag idag av den tredje och sista etappen av Sydkusten Marathon – 14 195 meter från Trelleborgs central till Smygehuk där en stor och kall mjukglass väntade som belöning!

FÖRSTA ETAPPEN: FALSTERBO FYR-FALSTERBOKANALEN
ANDRA ETAPPEN: FALSTERBOKANALEN-TRELLEBORG C

Denna gången fick jag sällskap längs vägen av vane långlöparen Olle Svalander, som har en tuff utmaning framför sig i sommar: att springa en sträcka på 176 mil eller 42 marathonlopp på i princip lika många dagar. Det kan låta knasigt, men det är för en god sak, nämligen att dra in pengar till välgörenhetsprojekt i Västsahara och jag kommer att hålla alla tummar jag har för att det ska gå vägen (jag vet ju hur fräsch jag brukar känna mig i kroppen dagen efter en mara, så blotta tanken på att springa 41 lopp till får mig att känna mig liten och klen…). Hursomhelst, vill du följa hans väg eller stötta projektet kan du göra det via  Olles blogg Hitta hem – 42 maraton för Västsahara eller via Jogg.se. Lycka till och tack för trevligt sällskap på dagens etapp!

Vi möttes vid Trelleborgs central och gav oss in bland bebyggelse, två gator ”upp” från hamnstråket, med målsättning att följa den rutt som använts under de senaste årens Sydkustlopp. Det innebär bland annat asfalt, grus, gräs, sand, lös sand, båtbrygga, kaninhålor, lite nässlor och så ännu mera sand. Den här gången hade vi – tack och lov – vinden i ryggen (till skillnad mot Sydkustloppet i fjol då det blåste snålt i nyllet hela vägen…) och det fläktade stundtals skönt.

Sista biten, efter att ha sprungit genom mysiga Böste, går på asfalterad cykelväg längs landsvägen mellan Trelleborg och Ystad och där var det förstås extra skönt att slippa den där motvinden. I hamnen väntade sedan en stor, kall mjukglass och den satt fint, det vill jag lova.

Har nu sprungit hela ”maran” från Falsterbo till Smygehuk – check på den – med en sammanlagd tid på 4.20:42 (att jämföra med höstens båda maror på 4.28 och 4.44, fast det var ju i ett sträck. Om än utan kaninhålor och sand…).

RunTobyRun!

Följ mig även på Facebook.com/runtobyrun!

 

Sydkusten marathon (del 2)

Äntligen dags för andra etappen av min sommarutmaning att springa Sydkusten Marathon, uppdelad som tre sköna träningspass. Hittar bara ett fel på dagens 17 kilometersrunda: motvinden…

FÖRSTA ETAPPEN: FALSTERBO FYR-FALSTERBOKANALEN

Tar vid där jag slutade i söndags, vid Falsterbokanalens östra fäste, och tar sikte på ett lugnt och mysigt promenadstråk in bland tallskogen och Per Albinlinjens gamla stridsvagnshinder från andra världskriget.

Efter en stund kommer jag ner till Kanalbadet, dit familjen ofta åker för att bada. Eller rättare sagt: jag brukar ta igen mig på en filt medan min dotter Vattendjuret härjar runt i vattnet. Svänger vänster och bestämmer mig för att försöka hålla mig borta från själva stranden, som är lös och sandig, och det innebär en stunds irrande upp och ner mellan sanddynerna medan jag letar efter små stigar nedanför badhytterna. Här och var går det bra men så sticker det fram hus eller staket och jag tvingas upp på dynerna igen. Känner att det inte är optimalt utan ”ger upp” och söker mig ner till vattenbrynet, där jag får riktigt bra fäste i den sand som varit blöt under natten.

Fram till kommungränsen, vid ungefär 6.5 km, är det mjuk löpning på allehanda underlag. Ett tag är det riktigt bra grusväg och stig, ett tag gräs genom en stor hage där jag stannar och noga läser igenom bondens defintition av att passera ”på egen risk” men eftersom det inte är några tjurar i sikte klättrar jag över en trappstege och fortsätter österut tills jag gör ett ödesdigert vägval. I min iver att undvika landsvägen läser jag terrängen fel och kommer ner på en smal, stenig strandremsa full av tång och ovanför det meterhöga blommor och gräs och sedan ett stängsel. Bara att bita ihop – eller vända.

Tappar åtminstone en minut på kilometern i djungeln och tycker mig höra något gammalt lumparbefäl mala ”i terräng nedgår ofta marsch-hastigheten”. Hinner också oroa mig för fästingar innan jag kommer upp på landsvägen, där motvinden är extra påtaglig,

En tappad minut på en sån här nöjesrunda betyder ju egentligen ingenting, men i det här fallet hade det kunnat få en avgörande betydelse… Återkommer till det, men först passerar jag genom Skåre, där hamnen bjuder på ett litet mysigt byahus och ett lika litet fiskemuseum. Kommer vidare till startplatsen för Sydkustloppet 2016, men väljer att lyssna på Sydkusten Marathons goda råd att hålla mig på vägen istället för att ge mig ut i grönskan och följa kustlinjen, över golfbanan. En annan dag hade det kanske gått bra, men idag är det fullt med bilar på golfklubbens parkering och jag vill inte bjuda golfarna på möjligheten att öva prickskytte på moving targets.

Kommer upp till E6:an och svänger av längs cykelvägen in mot Trelleborg. Äntligen lite grus under fötterna igen! Börjar tittar lite oroligt på klockan. Med 2 kilometer kvar till mål inser jag att jag fortfarande har en teoretisk chans att hinna med Pågatåget – om jag spurtar… Så jag lägger på en rem… Har legat på runt 6:10/km hela passet – förutom ovan nämnda djungelsträcka – men höjer nu tempot. 15-16 km går på 5:50, 16-17 km på 5:25 och när skjutdörrarna öppnar sig på stationen har jag bara 5 sekunder tillgodo på min klocka. Springer genom vänthallen, ut genom nästa skjutdörr och, jo, det står två tåg inne… Men ska jag hinna… ? Vore väl så j-la typiskt om tåget skulle börja rulla i exakt samma stund som jag trycker på knappen för att öppna dörrarna…

Men jag hinner ombord. Dörrarna stängs och tåget börjar rulla… Jag hann alltså med typ sju sekunders marginal… Så nära var det alltså att den där djungelrutten hade kostat mig en halvtimme i väntan på nästa tåg.

Spurten innebar också en liten revansch på kollektivtrafiken, som snodde en halvtimme av mig i morse när jag åkte först tåg och sedan buss till starten vid Falsterbokanalen. Hade ursprungligen tänkt göra detta en vardag, då tar det 40 minuter att åka till starten – vilket är helt okej – men på helgerna är turerna inte synkade med varandra utan det tog över en timme.

Nästa runda går från Trelleborg C till Smygehuk och då måste jag alltså komma upp i 14 195 meter för att det ska bli full marathondistans. Hittills visar klockan 2.48:37.

Bäst i dag: mer omväxlande än första etappen, många olika underlag, i alla fall första delen av sträckan (se bilderna nedan). Går att springa med utsikt mot vatten nästan hela vägen, speciellt om man väljer att börja rundan med att följa Falsterbokanalen söderut istället för att, som jag gjorde, springa genom tallskogen. Vädret i dag hade varit idealiskt – om det varit vindstilla…

RunTobyRun!

Fler bilder: klicka på ikonerna för att se dem i stort format!

Sydkusten marathon (del 1)

Hett eftertraktade badhytter på Falsterbonäset, ett bunkerslag bort från golfbanan.

Inspirerad av gerillaloppet Sydkusten Marathon, som går ut på att ta sig till fots från fyren i Falsterbo till dess ”kusin” i Smygehuk, antar jag nu utmaningen fast uppdelad på tre etapper: 11 + 17 + 14 km.

Gillar initiativet men orkar inte springa hela vägen, speciellt inte en dag som denna när termometern visade upp mot 24 grader. I stället ser jag möjligheten att få tre bra träningspass i nya miljöer, nära naturen och havet och dessutom på allehanda roliga underlag.

Dagens runda startade vid Skandinaviens äldsta kända fyrplats, i Falsterbo, ett tillhåll för fågelskådare och golfare – ja för att komma ner till fyren måste man korsa ett par fairways vilket innebär fara för flygande golfbollar.

Turen går norrut längs sanddynerna och Skåneledens orange markering, ömsom gräs, ömsom sand och efter 1.6 km inser jag att jag tappat stolparna ur sikte, springer upp bland badhytterna och ser en välgrusad väg som leder norrut mot Skanörs hamn.

Genom Skanör går rutten på asfalt och någonstans bakom ICA villar jag bort mig lite bland husen där jag tror att det ska dyka upp en stig, parallellt med genomfartsgatan men det gör den inte. Konstaterar nöjt att charmen med den här typen av lopp eller utmaningar är att det inte spelar någon roll om man tappar en minut här eller där, det vore väl konstigt annars med tanke på att det inte finns någon fast bana utan man kan löpa lite på känn. Vill man ha teknisk löpning i dynerna eller på stranden kan man välja det, vill man spara på krutet kan man leta rätt på en stig eller väg lite längre upp på land, det viktiga är att man följer havet österut och gör man bara det så är målet i Smyge svårt att missa.

Efter Skanör följer ännu en lång grusväg, som går på en gammal banvall. Jag passerar ett naturreservat, med ljunghedar som tidvis kan locka till sig en och annan främmande fågel, följd av hundratals fågelskådare beväpnade med kikare och långa kameraobjektiv i hopp om att kunna bocka av sin sibiriska pipsångare. Men i dag är det lugnt på fågelfronten, däremot ser jag en flock får och några lurviga hästar, som står och betar i en hage intill det gamla stationshuset i Ljunghusen.

Kommer upp på bron över Falsterbokanalen och konstaterar att jag är nära mitt mål; 11 km i 5:44-tempo, inte så illa med tanke på formen och den lite jobbiga inledningen bland sanddynerna.

Nästa etapp blir den längsta, från kanalen till Trelleborgs station. En del av utmaningen går ut på att utnyttja kollektiva färdmedel. I dag tog jag bilen till kanalen, buss ner till Falsterbo, promenerade drygt 2 km till fyren och tog sedan bilen hem efter avslutat pass. Nästa gång räknar jag med att enbart använda mig av kollektiva färdmedel som tåg och buss.

När det blir? Ja, det beror lite på hur knäet mår i morgon eller övermorgon men än så länge känns det okej!

RunTobyRun!


Dagens etapp bestod i runda tal av 6.5 km grusväg, 3 km asfalt och 1.5 km sandig strandstig. Nästa etapp blir inte bara längre utan borde även vara tuffare löptekniskt sett. Vi får väl se 🙂


Fler bilder (klicka på ikonerna för att se dem i större format!):

Förkyld gerillaspaning

Jaha, så var det förkylt igen. Tur i oturen, för egen del, att trailloppet i lördags blev inställt men snart lär det behövas ett mirakel om det ska bli någon premiär på Göteborgsvarvet om 18 dagar.

Jag ska väl inte kasta in handduken än, men det känns som att jag fått en seg, snuvig och hostig variant och att den inte tänker försvinna av sig själv på några dagar. Och eftersom jag redan ligger på jätteminus, formmässigt, efter tre månader fyllda av allehanda strul känns det ärligt talat inte särskilt lockande att plåga sig själv med 21 kilometer asfalt – som det dessutom är högst osäkert om min hälsena klarar av.

Fast ska man se något positivt i att vara sjuk, så är det ju att hälen får vila…

Hursomhelst, verkar förkylningen inte ge med sig tills på måndag så kommer jag att donera min startplats och, vem vet, satsa på att göra det där varvet nästa år i stället. Bara dumt att gå och hoppas på att det ska infinna sig någon uppenbarelseliknande toppform och ta mig runt Göteborg på en tid jag inte behöver skämmas för.

Apropå halvmaror sprang jag förra Valborg från Trelleborgs golfklubb till Sveriges sydligaste udde i Smygehuk. Det hann bli åtta upplagor av Sydkustloppet, alla arrangerade av ett entusiastiskt kompisgäng. Men efter förra årets lopp, som lockade runt 700 löpare i blåsten, kände arrangörerna att det behövdes en paus vilket jag har full förståelse för. Det lopp jag sprang var föredömligt arrangerat, med det extra krux det innebär att ha start och mål på olika ställen. Att det sen var motvind hela vägen kan ju knappast arrangörerna lastas för…

I år blev det alltså inget officiellt Sydkustlopp  – men väl ett gerillalopp. 42 tappra löpare gav sig ut i busvädret och besegrade golfbanan, sanddynerna och de andra underlagen längs vägen. Bra jobbat!

Gillar man att kuta längs sydkusten finns det dessutom en annan spännande gerilla-utmaning, nämligen att springa ”maran” från Falsterbo fyr till Smygehuk, vilket är ganska exakt 42 km. Anvisningar och kartor finns på sydkustenmarathon.se, där den som fullföljer loppet inom sex timmar också kan få sin tid registrerad i gerillans ”hall of fame”. Mer som en kul grej, antar jag, eftersom hela gerillaidén bygger på att ha kul tllsammans, inte nödvändigtvis springa snabbast.

Tycker sydkustmaran låter som en spännande sommarutmaning – även om jag i så fall kommer att dela upp sträckan lagom doser, typ i två, tre eller fyra etapper. För tills dess måste jag väl ha blivit hel och frisk igen…

RunTobyRun!

SYDKUSTLOPPET: ack, denna sand…

sydkust3

sverige
27. 160430
Sydkustloppet, Trelleborg 21.1 km
1.55:12 (5:28/km)

Vilken tur jag haft i vår, som hållit mig frisk och kunnat genomföra tre spännande och annorlunda lopp: Riviera Classic, med mål i Monaco, Verkeån Ekotrail runt Christienehof och nu Sydkustloppet med start på Stavstensudde och mål på Sveriges sydligaste udde i Smygehuk.

Den här halvmaran är inte som andra. Den börjar med knappt 2 km löpning på golfbanans fairway och fortsätter sedan på de mest skilda underlag: grus, asfalt, kullersten, en båtbrygga, strandstig och sanddyner med ringa eller obefintligt grepp. Och så lite motvind. Hela vägen.

Innan start träffade jag några kända ansikten i startområde: Ola, som precis som jag är rookie, Annika, som är veteran på sträckan och så ”Magistern” som förra året grejade sträckan på den imponerande tiden 1:36 och nu gav mig ett coachande ord på vägen: se till att du inte är för trött efter en mil, för där börjar sanden och det är jobbigt. Och se upp var du sätter fötterna så du inte trampar i någon kaninhåla…”

Sagt och gjort, vi pinnade i väg i motvinden längs golfbanan med ivrigt hejande golfare vid vår sida (de såg inte ett dugg putta ut) och när vi kom in i Trelleborgs centrum steg ”real feel-tempen” några grader eftersom det fanns hus som gav lä. Sen följde vi kustlinjen större delen av vägen förbi Gislöv och Böste till Smygehuk och det var precis som ”Magistern” sa: efter 10 börjar eländet. Efter tre kilometer med sand hade jag tröttnat – ge mig en riktig väg för tusan – men det dröjer tills efter sista vätskekontrollen vid 18 km innan vi kan sträcka ut på en lång, rak cykelväg. I motvinden…

Egentligen är Sydkustloppet fantastiskt; en unik möjlighet att följa kustlinjen från en udde till en annan, som dessutom är Sveriges sydligaste. Och målgången vid fyren i Smyge är jättefin –  men dessförinnan är det alltså en himla massa sand där det är svårt att springa om och där det tyvärr är svårt att njuta av havsutsikten eftersom det krävs full koncentration neråt.

Ett sånt här lopp är det förstås svårt att sätta ett tidsmål på innan, men jag siktade på 2 timmar och klarade det med råge: 1.55:12, en tid jag är jättenöjd med utifrån hur banan och vädret var!

Stinter:

5 km: 25:49
10 km: 51:35 (25:46)
15 km: 1.20:25 (28:50 – lite osäker på tiden men den verkar rimlig)
20 km: 1.50:27 (30:02)
21.1 km: 1.55:12

Betyg på insatsen: 4

sydkust2

sydkust1

image