TBT #4 – följ vattnet!

Årets fjärde TBT (ThrowBack Thursday) handlar om ett träningsprojekt, som jag sjösatte för två somrar sedan och som jag är väldigt glad över att ha genomfört eftersom det verkligen fyllde på upplevelsekontot!

Pröva du med!

Projektet gick ut på att springa maratondistansen från Falsterbo till Smygehuk, uppdelad på tre etapper och med en sammanlagd tid på 4.20. Men på en sån här sträcka, där underlaget snabbt växlar från fast till mjukt, torrt till blött, är det inte tiden som är det intressanta utan upplevelsen. 

Inspirationen hämtade jag från gerillaloppet Sydkusten Marathon, som går ut på att ta sig från fyren i Falsterbo till dess kusin i Smygehuk – en sträcka som blir ungefär 42 kilometer beroende på vilken väg man väljer att springa. I mitt fall handlade det om att försöka springa så nära havet som möjligt.

För det är det som är grejen, i det här loppet finns det inga banmarkeringar, inga funktionärer, inga vätskekontroller, inga medaljer och framför allt ingen gemensam start. Istället springer du när du vill, hur du vill och väljer själv om du vill ta tiden eller bara springa för ditt eget nöjes skull.

TILL BILDSIDAN SYDKUSTEN MARATHON/ULTRA

Etapp 1: Falsterbo fyr-Falsterbokanalen 11 km BLOGG
Etapp 2: Falsterbokanalen-Trelleborg C 17 km BLOGG
Etapp 3: Trelleborg C-Smygehuk 14.195 km BLOGG

Stärkt av erfarenheten, intrycken och naturupplevelsen sjösatte jag sedan projektet att bygga på ”fuskmaran” till en ”fuskultra” längs Sydkusten:

Etapp 4: Smygehuk-Abbekås 19.7 km   BLOGG
Etapp 5: Abbekås-Ystad 16.2 km  BLOGG

RunTobyRun!

TBT #2: Österlens bästa runda?

Årets andra #TBT ägnas åt ett av mina absoluta favoritlopp, Ekotrailen i Verkeåns naturreservat på Österlen med start och mål vid Christinehofs slott. Hit har jag åkt tre år i rad och den 13 april är det dags igen:

  • 2016 sprang jag mitt första riktiga terränglopp på 30 år (21.9 km).
  • 2017 var jag tillbaka, dagen innan det egentliga loppet, för att i lugn och ro ta mig runt i solskenet. Hade betydligt bättre flyt med vädret än de stackare som sedan fick kämpa sig igenom loppet i snöglopp och isande kyla. Hu!
  • 2018 gjorde jag funktionärsdebut och vaktade en vägövergång under 13-kilometersloppet.
  • 13 april 2019 är det dags att åka ut till Christinehof igen och ”kvittera ut” lönen för uppdraget som funktionär, i form av en friplats till valfritt lopp 2019. Så det blir en ny vända längs den vackra och kuperade 21.9-kilometersbanan med förhoppningsvis bättre ork denna gång! Här är mitt inlägg från april 2016:

Vacker och asjobbig traildebut

Knäppt eller genialt – eller både och? Ja, det är säkert många som skulle dra sig för att släppa ut 1200 löpare i ett vårkänsligt naturreservat, på stigar som ibland är obetydligt större än om de trampats upp av myror…

LÄS INLÄGGET

Trelleborg 11:12

Närmare Alperna än så här kommer man inte – i alla fall inte i Sverige. Gamla soptippen i Trelleborg når förvisso inte mer än 11 meter över havet, men torde ändå vara den svenska backe som ligger närmast Alperna.

En bit till vänster om bilden ligger Trelleborgs hamn, där färjan tar dig till Tyskland på två timmar eller så  (beronde på rutt) och sedan är det bara att bränna ner genom Tyskland så är du framme på en dag om du har tur och inte fastnar i något gigantiskt Stau på autobahn. Ringen utanför Berlin och Hamburg lär vara bra ställen att undvika.

Idag blev det ett nytt backpass för att göra mig av med julskinkan. Fyra varv upp och nerför BUS-backen, två uppförslöpor per varv med totalt 10 meters stigning, 4.3 kilometer totalt. Använde för första gången  mina stavar, 15 meter per varv bara, därefter handlade det mest om att träna på att springa med stavar i händerna.

Avslutade sedan med ett varv (6.7 km) runt BUS-banan. Såg till att få vinden i ryggen när jag sprang den dryga kilometern längs havet. Gör onekligen stor skillnad…

RunTobyRun!

Backträning á la Trelleborg

Lund 10:35

Inför höstens utmaning på Färöarna med 1625 tuffa höjdmeter gäller det förstås att ta alla möjligheter att nöta backe.

Skåne är ju inte direkt känt för att vara kuperat – även om Carl von Linnés definition av platthet kanske inte riktigt stämmer överens med verkligheten… Trots allt finns det ju faktiskt rätt gott om backar för den som vill träna intervaller eller bara göra sitt träningspass lite jobbigare.

I Norra Lund ligger exempelvis S:t Hans backar, en övertäckt soptipp som växt till sig och blivit en fin stadspark. Från parkeringen upp till toppen med ensamma trädet är det 18 meters skillnad. Det ser kanske inte så tufft ut från parkeringen vid förskolan Lönneberga men efter några vändor uppför sluttningen så är det inte längre något man avfärdar och skrattar bort. Tvekar du kan du ju alltid anmäla dig till nästa upplaga av S:t Hans Extreme…

9 kilometer blev det idag med Ola. Ett bra pass!

RunTobyRun!

 

 

 

Countdown 2: trailporr

Nedräkningen fortsätter, om än långsamt… Med nio månader kvar till Olas och mitt stora löpäventyr på Färöarna  känns det som en evighet – speciellt när man tittar på Utiliv Adventure Festivals ”trailporr”. Kan knappt vänta, vill dit nu!

Videon bekräftar att  det kommer att bli magiskt vackert, fullständigt asjobbigt och defintivt något att berätta om för eventuella barnbarn… Klicka på bilden nedan för att se filmen! (2’11)

Bilder från Utiliv Adventure Festival: https://utilivfestival.com. Det finns fortfarande platser kvar 🙂

Countdown 1: måste stava rätt på Färöarna

Nedräkningen har börjat – häromdagen var det tio månader till start för vårt stora löpäventyr på Färöarna. Och redan nu har jag börjat gå igenom utrustningslistan…

Häromdagen kom de, i ett avlångt paket till macken i grannbyn. Ett par teleskopstavar, som ska hjälpa mig uppför de 1 625 höjdmeter som det innebär att springa – eller gå – en halvmara över berget på Färöarna.

Har aldrig gått eller sprungit med stavar förut – bara åkt skidor på längden men det måste ju vara 30 år sedan. Minst. Men min mamma brukar gå med stavar ibland och har en modell med extra motstånd motsvarande fyra eller fem kilo, men det lär knappast behövas med tanke på den terräng som väntar utanför Saksun. Det lär bli jobbigt nog ändå.

Den stora utmaningen, innan dess, blir förstås att hitta några lämpliga backar att öva i, för här i Skåne finns det knappast någon terräng som påminner om Färöarnas. Så det får bli kortare backar, många gånger. Både upp och ner. För det får man inte glömma bort, att extrem traillöpning inte bara handlar om att ta sig uppför utan man ska palla att ta sig ner också.

Detta kommer nog att bli min största utmaning hittills, som löpare, och därför gäller det att ta sig an utmaningen med respekt och komma så väl förberedd som det bara går. Sedan är det upp till dagsform, väder och lite andra faktorer.

Utrustningslistan för loppen under Utiliv Festival ser ut så här och motsvarar ganska exakt vad som får plats i min ryggsäck. Det är väl möjligen pannlampan som hänger löst…

Must be worn:

  • Short or long sleeve base layer top (NO COTTON)
  • Shorts or tights
  • Mountain/ Trail running shoes – must have suitable tread

Must be worn or carried:

  • Waterproof jacket with taped seams
  • Waterproof trousers with taped seams*
  • Spare Long Sleeved Base Layer Top (NO COTTON)*
  • Hat or buff
  • Gloves
  • Head Torch*
  • Survival Bag/Foil Blanket
  • Whistle
  • GPS device (Smartphone will suffice) and/or Map & Compass.
  • First aid kit with a minimum of – wound bandage, 4 x adhesive plasters, 4 x safety pins and any personal medication you require.
  • A water reservoir with a minimum capacity of 1 litre
  • A reusable cup/mug (if you do not want coke/coffee/juice in your reservoirs). There will be no plastic cups at the check point*
  • Nutrition/Food
  • Suitable race Vest, Race Pack/ Backpack

 

RunTobyRun!

LIMHAMN: cool miljö matchade höga förväntningar


# 54  – 180922
Kalkbrottsloppet, Malmö (5.4 km)
28:36 (5:22/km)

Jag hade verkligen högt uppskruvade förväntningar på detta lopp, inte på min egen prestation utan upplevelsen att äntligen få chansen att springa nere i Kalkbrottet – Malmös kanske coolaste löprunda.

I september förra året var det premiär för Kalkbrottsloppet och då var det tänkt som ett ”once in a lifetime”-lopp nere i det normalt stängda naturreservatet, men loppet blev sådan succé att arrangörerna lyckats förhandla till sig en vända till.

Laddad för en löpupplevelse utöver det vanliga parkerade jag bilen i Limhamn och började jogga ner till startområdet. Knappt hade jag hunnit fram förrän himlen öppnade sig och jag blev halvt dränkt i ett kallt, hårt spöregn – ingen vidare upplevelse alls, regnet var så blött att jag till och med övervägde att skita i allt och åka hem. För handen på hjärtat, hur kul är det att springa uppför en 65-metersbacke i spöregn och slipprigt underlag?

Men tack och lov gav ösregnet upp redan efter tio-femton minuter och lika plötsligt tittade solen fram igen. Arrangörerna varnade för att det kunde vara halt på sina ställen och vips var vi i väg.

Första 500 gick slätt på asfalt innan vi tog av in på en grusväg och började beta oss ner i gropen och det kändes faktiskt riktigt bra även om jag var fullt medveten om att det förmodligen inte skulle kännas lika kul i slutet av rundan, när det skulle bli dags att klättra upp ur kratern igen. Och väl medveten om denna utmaning hade jag satt dagens mål till ett lagom lugnt tempo, sex blankt per kilometer.

De första två gick dock betydligt snabbare – 4:50 och 4:47 – medan jag kryssade fram mellan vattenpölarna. Men så dök den plötsligt upp, dagens andra obehagliga överraskning (den första var förstås regnet). Det visade sig nämligen att vi inte skulle springa uppför Kalkbrottet en gång – utan två.

Den första stigningen, på asfalt, var tung som 17 men det var ändå oväntat lätta ben som tog mig upp till krönet. När banan vände neråt igen kunde jag sträcka ut stegen och hyfsat snabbt få tillbaka en mer normal andhämtning än de Darth Vader-liknande ljud jag måste haft sista biten innan vändningen.

Efter ännu ett flackt parti – där min gamla klasskamrat Thomas stod som flaggvakt – var det så dags för backe nummer två. På grus. Och lite brantare än den första, som var anpassad för att arbetsfordon skulle kunna ta sig upp och ner. Och det var förstås där arrangörerna hade placerat ut sin fotograf…. Stön!

Bet i hop och kämpade mig uppför nästan hela backen innan jag  fick ge upp och insåg att jag var tvungen att gå 20-30 meter upp till krönet – vilket kanske var tur för sedan såg jag nog ändå hyfsat fräsch ut under spurten in mot mål. Sluttiden blev 3:22 bättre än jag hade hoppats – trots dubbla uppförsbackar – så jag har all anledning att vara nöjd med dagen.

Detta var helt klart den upplevelse jag hade hoppats på, en unik chans att komma ner i en unik miljö med löparskor på fötterna och blir det en fortsättning nästa år så rekommenderar jag varmt att du anmäler dig! Coolare miljö får du leta efter!

RunTobyRun!

 

 

 

Dags för Malmös coolaste lopp!

Det är tvära kast denna veckan – från det sjukt varma varvet runt F1-banan i Singapore till Kalkbrottet i Limhamn; Malmös kanske mest spännande miljö att springa i?

Det gamla kalkbrottet är sedan 2010 skyddat som naturreservat och antalet tvåbenta som får komma på besök är normalt sett lätt räknade – fram till i fjol då det första Kalkbrottsloppet arrangerades. Nere i gropen finns sällsynta paddor, salamandrar, rävar,rovfåglar och en del ovanliga växter men uppenbarligen skötte sig löparna förra året så bra att ”once in a lifetime”-loppet får arrangeras minst en gång till.

Det kommer kännas väldigt mäktigt att springa nerför backen under Kalkbrottsloppet och sedan blicka uppför de 65 meter höga, vita väggarna. Så himla coolt!

Sen ska man upp ur gropen igen, men då är kanske backen inte lika kul längre…

RunTobyRun!