Etikettarkiv: träning

Kilometerboost

Med dagens runda passerade jag den totala träningsmängden för 2017 och det är förstås en liten boost, även om löpåret 2017 slutade uselt.

Förra hösten blev rätt dyster, i alla fall sett till mängden löpning. Orsaken var förstås det ömmande ledband jag fick med mig hem från Kanada i slutet av september och som jag sedan inte blev helt kvitt förrän i våras. Men sedan dess har det gått ganska bra och i och med dagens runda har jag nu tränat längre än jag gjorde under hela 2017. Det ger förstås en liten boost, även om jag är väl medveten om att jag bara kom upp i 95 mil förra året och att det hade sina orsaker.

Hursomhelst, nu återstår det 24 mil till årsmålet på totalt 120 mil  (10 mil i månaden) och det ska förstås gå vägen, bara jag får vara hel och frisk.

RunTobyRun!

BÄSTA KALENDERÅREN (km)
2016                                             1463.8
2013                                             1372.8
2014                                             1353.2
2015                                             1064.0
2018                                             961.9    
2017                                             954.3 
2012    (juni-dec)                    552.6

Kuta i köpcenter?

Långpass på söndag, messar Ola. Vi ses vid Emporia. Tankarna fladdrar snabbt iväg, ska vi köra gerillalopp inne i köpmeckat? Undrar hur många varv vi skulle greja innan de bussar vakterna på oss? Men jäklar vad vakterna skulle få kuta…

Vi droppar tanken på att springa inne på ”Empan” och ger oss istället ut på en höstsolig run-walk-run via Sibbarp och Limhamn upp till Malmö C, där jag lämnar Ola halvvägs. För honom alltså.

Och ifall någon undrar. Varvet på Emporia (gatuplanet) är cirka 450 meter, alltså drygt 100 meter längre än det köpcentra i Örebro där man körde maraton inomhus förra vintern. 120 varv…  Men det var förstås på morgonen, innan de släppte in shoppingproffs, barnfamiljer samt en och annan stackare som likt mig själv tvingas bita ihop och intala mig att irrandet  bland affärerna är bra mental träning. Men att springa i ett tomt shoppingcenter är väl ingen match… Givetvis blir det bättre träning och roligare att springa bland folk!

RunTobyRun!

Extra kul träningsbidrag till Unicef

För fjärde året i rad skänker jag 1 kr per tränad kilometer och kvartal till olika hjälporganisationer. Denna gång blev det 337 kr till Unicef och det är extra kul eftersom det är första gången på över ett år som jag når mitt träningsmål på 300 km/kvartal.

Det är förstås ledbandsskadan i september förra året med efterföljande rehab och återuppbyggnad som ”spökar”. Ser det ändå som ett gott tecken att det är först nu jag nått målet för det tyder trots allt på att jag ökat träningen efterhand med visst förnuft istället för att riskera att stressa fram en ny skada. Under tiden har kvartalsbidragen blivit detsamma som mitt träningsmål, det vill säga 300 kr.

I och med gårdagens löprundor står träningsdagboken på 901 km hittills i år, precis i fas med årsmålet och bara 53 km från att toppa fjolårets bottennotering på 954 km. Men då gick ju i princip hela hösten bort…

RunTobyRun!

Fotnot: syftet med mina löparbidrag är, på intet sätt, att försöka samla egen goodwill utan att förena nytta med nöje och kanske inspirera andra att göra något liknand. I och med dagens bidrag har jag under perioden 2015-2018 skickat 4 825 kronor och tre getter:

1 333 kr till Läkare utan gränser
1 260 kr till Unicef
730 kr till Plan Sverige
602 kr till Skandinaviska barnmissionen (+ tre getter)
600 kr till Barncancerfonden
300 kr till Världsnaturfonden.

Plus – utöver mina egna träningspass –  421,95 kr till Olle Svalanders maratonprojekt för Västsahara.

Äntligen under 25!

Yes – där satt den! Årets 17:e årsbästa på 5 km, från rehabens 36 min på löpband till dagens 24:18 på Hästhagens IP.

Degens tid är drygt en minut bättre än jag sprang Havnelöbet i Köpenhamn i augusti, vilket egentligen är enda gången i år som jag verkligen försökt gå för fullt. Tills nu. Årsmålet på 24:49 är därmed också nått, så nu är jag nöjd, jag tänker inte jaga fjolårets bästa tid på 23:25 utan istället koncentrera mig resten av året på att orka springa  längre sträckor i hyfsat tempo.

Öppnade på 4:38 och 4:40 och sänkte sedan tempot en aning för att inte gå i samma fälla som i Köpenhamn, där jag helt enkelt höll på att springa in i väggen vid 3-3.5 km. Men den här gången gick det bättre och vid 4 km-passeringen var jag rätt säker på att jag skulle fixa 25 minuter. Hade då ungefär 40 sekunder tillgodo, vilket innebar att jag i värsta fall hade råd att springa sista kilometern på 5:40. Men det behövdes inte! En bra dag!

RunTobyRun!

Årets utveckling på 5 km efter knäskadan:
Inomhus/löpband:
35:51, 34:42, 33:58, 33:23 32:19, 31:52, 29:59,
29:12, 28:40, 28:14, 27:25, 26:59.
Utomhus:
26:06, 25:50, 25:26, 25:21, 24:18.

 

Testar RWR – igen

Så var det höst igen… I går var det motvind och motregn samtidigt som jag segade mig uppför kommunens längsta och segaste backe. Jätteskönt – i duschen efteråt…

Det kändes som en lämplig dag och ett lämpligt klimat att göra ett nytt test med RWR (run-walk-run med 45 sekunders gång vid varje kilometerpassering). 12 kilometer blev det till slut innan mörkret föll över bygden.

Under sommaren 2016 prövade jag RWR flera gånger och hade då planer på att även testa i skarpt läge under Helsingborg Marathon, men valde i sista stund att låta bli (rapport från testerna hittar du HÄR. Men i år räknar jag med att testa RWR i full skala på Lund runt den 17 november (27 km), ett lagom långt lopp med lagom många andra deltagare där jag förmodligen ändå kommer att få springa stor del av sträckan i min egen bubbla. Ska bli spännande att se om teorin funkar i praktiken och hur den påverkar ork och tempo.

Gårdagens första 10 km var faktiskt bara 33 sekunder långsammare än öppningsmilen på Helsingborg halvmaraton förra helgen, vilket innebär att jag nog sprang lite för fort och att jag måste sänka löptempot i alla fall 15-20 sekunder per kilometer för att inte löpsträckorna ska äta upp den vilobonus som gångpassen är tänkta att ge.

Bilderna på sidan är förresten från grannbyn, där kyrkan (!) driver en pub. Bara en sån sak!

RunTobyRun!

Häckeberga 09:27

Med mindre än en vecka kvar till halvmaran i Helsingborg borde jag kanske ut och gnugga asfalt för att försöka banka in så många kilometer som möjligt på banken. Men till vilken nytta? Så jag bestämmer mig raskt för att göra något roligt istället!

Valet denna vackra morgon blir Häckeberga, där jag ger mig ut på Unos stig – uppkallad efter Genarps meste vandrare. Som givetvis hette Uno.

Stigarna och vägarna är förvånansvärt torra efter det senaste dygnets regnande – inget klafs alls – när jag ger mig ut längs stigen i lugnt tempo och med ett leende på läpparna.

Här, med utgångspunkt vid Ekevallens idrottsplats, finns ett myller av stigar och på vissa är det till och med tillåtet att köra mountainbike. Unos stig följer, till att börja med Skåneledens orangea markeringar och då är det lätt att hitta, trots att det ibland är oväntat långt mellan Unoskyltarna. Men med devisen att springa rakt fram, tills något talar om motsatsen, ger jag mig av och konstaterar att det här och var är rätt kuperat. Efter 2 km kommer exempelvis en lång mördarbacke. Puh! Stannar på krönet och pustar ut en stund innan jag fortsätter.

Någonstans efter 5-5.5 inträffar det – jag springer fel. Men fortsätter längs cykelspåren på en annan stig och konstaterar att varvet nog skulle bli i kortaste laget så jag fortsätter ut ett tag åt sydost längs Skåneleden – en fin stig kantad av ett fält och en gammal stengärdsgård som sedan länge är övertäckt med grön, frodig mossa.

När jag kommer tillbaka stannar klockan på 7.2 kilometer. En bra morgontur! Och en bra runda för att testa mina nya trailskor, som jag fyndade på rea.

RunTobyRun!

…och det var förmodligen här jag sprang fel. Men skit samma, det var trevligt ändå!

Sommarens största bristvara

Sex-sju kilometer in på kvällens runda börjar det gå tungt och jag inser snabbt orsaken: sommarens långa och intensiva hetta. En värme som gjort långpassen synnerligen lätträknade och inneburit att jag fått springa kortare sträckor och ta fler pauser längs vägen än normalt.

Ändå är jag glad att jag tog de där pauserna, de var liksom en av förutsättningarna för att över huvud taget  kunna träna i värmen tillsammans med att dricka mycket – och undvika långpass.

Det kändes bra då med pauserna men med mindre än två veckor kvar till Helsingborg halvmaraton börjar bristen på långpass bli ett problem. Dagens 16 km – uppdelat i fyra stintar med vila emellan – var det första riktigt långa passet sedan BUS den 7 juli. Sen dess har det blivit många halvmilar men de kommer jag nog inte att ha så mycket nytta av i Helsingborg. Vilken tur att det går nerför på slutet!

En liten tröst – om än en klen sådan – är att det borde vara fler än jag som känner att träningen blivit lidande i sommar. Men det spelar inte så stor roll, den enda jag egentligen tävlar emot är jag själv och  den 1 september kommer det vara nog så utmanande att få den här kroppen att  orka springa hela varvet utan att tvingas börja gå någonstans i höjd med Pålsjö skog.

Fortsättning följer…

RunTobyRun!