Walkstreak

Pass fem av sju.

Gång istället för löpning – ja, som ett led i min ambition att variera min träning har jag denna vecka bytt ut löpningen mot promenader i raskt tempo. Sju pass på sju dagar längs 5-kilometersrundan runt Jiddebjer varav alla utom det första gick under 9 minuter/km.

Jag har tidigare lagt in gångpass lite då och då som bonusträning eller när jag behövt komma igång efter exempelvis ryggont. I början var det jättetråkigt och kändes som att jag stod still men med tiden har jag lärt mig att uppskatta gången – speciellt med lite bra musik i lurarna (veckan har bland annat bjudit på Of Monsters and Men, Danko Jones och Muse),

Håller man dessutom ett bra gångtempo, så att man börjar bli svettig, är det heller inte mycket som skiljer i kaloriförbränningen jämfört med att jogga eller springa i lugnt tempo. Veckans snabbaste varv gick, den oplatta slingan till trots, på drygt 8:30/km och då blir i alla fall jag rätt svettig!

Att just den här veckan blev gångvecka hade varken med rehab eller bonusmotion att göra utan berodde framför allt på att jag ville träna benmusklerna annorlunda än jag normalt gör när jag springer. Jag inbillar mig att jag kommer att ha stor nytta av detta på Färöarna om fyra veckor, där det kommer att bli mycket gång. Speciellt uppför…

Och apropå The Faroe Islands Mountain Half Marathon kan vi konstatera att den engelska upplagan av Runner’s World utsett världens 50 bästa löptävlingar 2019. Färöarna har inte bara kvalat in på denna ”bucket list” utan har även fått äran att fronta bilagan med en vacker bild av löpare ovanför molnen:

Än så länge ligger inte årets ”Top 50” ute på webben, bara fjolårets där jag kunde bocka av ett (!) av de 50 loppen, nämligen Barcelona marathon. I år blir det förhoppningsvis ytterligare två med Färöarna och New York Marathon. Men där finns förstås många andra lopp på den där listan som jag är sugen på!

RunTobyRun!

Countdown 10 – nu gäller det att bli bra packad…

Torshavn – snart kommer vi!

Plåster, kompass, alumiuniumfilt, pannlampa, näring och extra ”powerbank” till mobilen – ja det är mycket som ska få plats i ryggsäcken under vår ”bergsklättring” den 7 september på The Faroe Islands Mountain Half Marathon.

Det är ju inte bara vi löpare som ska ta oss över bergen på Färöarna utan även några extrakilon i form av kläder, mat och överlevnadsgrejor – noga specificerat på följande lista från Atjan Wild Islands Festival:

Must be worn:

  • Short or long sleeve base layer top (NO COTTON)
  • Shorts or tights
  • Mountain/ Trail running shoes – must have suitable tread

Must be worn or carried:

  • Waterproof jacket with taped seams
  • Waterproof trousers with taped seams
  • Spare Long Sleeved Base Layer Top (NO COTTON)*
  • Hat or buff
  • Gloves
  • Head Torch
  • Survival Bag/Foil Blanket
  • Whistle
  • GPS device (Smartphone will suffice), Map & Compass.
  • First aid kit with a minimum of – wound bandage, 4 x adhesive plasters, 4 x safety pins and any personal medication you require.
  • A water reservoir with a minimum capacity of 1 litre
  • A reusable cup/mug (if you do not want coke/coffee/juice in your reservoirs).
  • Nutrition/Food
  • Suitable race Vest, Race Pack/ Backpack
  • Utöver detta har jag själv lagt till en ”powerbank” till mobilen, en extra minificklampa samt ett par teleskopstavar (som ju självfallet inte ska knökas ner i någon ryggsäck utan bäras eller släpas med runt banan). Och en kamera…
Mycket ska få plats i ryggsäcken på Färöarna…

Packlistor av det här slaget hör inte till ovanligheterna i trailsammanhang, inte heller att arrangörerna kommer att göra stickprov för att säkerställa att vi har med oss allt på listan. Det gäller alltså att ha koll på prylarna och inte råka glömma vantarna eller pannlampan hemma, för då kan det vara så illa att man får bita i det sura äpplet och få titta på när de andra löparna ger sig av från den svarta stranden i Saksun.

För den oinvigde kan detta kanske tyckas vara i petigaste laget men det handlar förstås om löparnas säkerhet. Om det skulle bli dimma eller busväder uppe på berget – eller om någon ramlar och skadar sig – så är det extremt obra om man glömt mobiltelefon för att kunna kalla på hjälp eller en filt att värma sig med. För är det något vi vet, så är det att det knappast kommer att vara 25 grader varmt på Färöarna i september…

Störst plats tar förstås extraplaggen – vindjacka, vindbyxor och tröja – som kommer att få rullas stenhårt för att inte bre ut sig allt för mycket eller göra det allt för svårt att gräva fram något annat som ramlat ner i botten på ryggsäcken. För där lär det ju hamna, allt som jag kan tänkas behöva plocka fram under loppet och som inte fått plats i den yttre fickan…

RunTobyRun!

…men det är precis så att allt får plats, vilken tur!

Juli.

Så har det blivit dags att sammanfatta ännu en månads löpning och jag kan då konstatera att juli bjöd på en hel del variation och bra träning, men också att jag tyvärr missade några planerade pass.

Min målsättning är, som tidigare, att springa i snitt minst 10 pass och 100 kilometer per månad varav hälften ”på bortaplan”, det vill säga bortanför byn och riksväg 101. Samt att försöka variera längd på passen, tempo och underlag så mycket som möjligt.

Juli bjöd visserligen på bra variation plus att samtliga åtta pass var på ”bortaplan” men samtidigt var det uppenbart att kroppen behövde vila, vilket innebar att jag fick hoppa över ett par tänkta pass, först efter hemkomsten från Uppsala och sedan för att vänta ut den hemulska träningsvärken jag hade efter passet med 5000 trappsteg. Dessutom kortade jag ju av gårdagens långpass längs Sydkusten med uppskattningsvis 12-13 kilometer så helt nöjd är jag förstås inte för jag borde samlat på mig ytterligare 25-30 kilometer under månaden som kan behövas inför kommande äventyr.

Så här ser det ut i träningsdagboken efter sju månader (inom parantes planerad träning i juli respektive hittills i år):

* Antal pass: 8 (9). Totalt i år: 77 (71)
* Antal kilometer: 100.1 (98.5). Totalt i år: 795.0 (703.2)
* Antal pass ”på bortaplan”: 8 av 8 (mål 50 %). Totalt i år: 53 = 68.8 %.
* Månadens tidsmål: JA (som var att orka minst fem varv/timmar på BUS).
* Antal lopp: 1 (1). Totalt i år: 10 (8).

Sveriges vackraste mara har fyllt fem – grattis!

I helgen fyllde Sveriges kanske vackraste mara fem år – ”gerillaloppet” Sydkusten marathon mellan fyren i Falsterbo och dess kusin i Smygehuk. Grattis!

Ja, det har alltså hunnit gå fem år sedan pionjärerna Fredrik och Per gav sig ut för att springa sträckan – som av en slump visat sig vara ganska exakt 42 kilometer. Reglerna är enkla: du startar vid fyren i Falsterbo, svänger av genom Skanör till Falsterbokanalen och sedan ner mot Kämpingestranden och väl där, ja då är det bara att se till att ha havet på höger sida. Vill man springa i strandbrynet gör man det, vill man söka sig längre upp för att hitta fastare underlag så gör man det. Och det är definitivt tillåtet att stanna och ta en glass eller en fika längs vägen, vilket inte bara gör Sydkusten marathon till ett av landets vackraste, utan även ett av de ostressigaste loppen du kan springa. Loppets ”hall of fame” vittnar om strapatser i allt från svinheta 27 grader till nollgradigt, snöglopp och hård motvind. Som sagt, det här loppet har något för alla!

Jubileumet firades genom att ett gäng glada löpare gav sig av för att trotsa värmen och motvinden. Ytterligare några hoppade på längs vägen och själv hade jag planerat att hänga med gänget till Trelleborg (cirka 28 km) men fick förhinder. Valde därför att försöka greja sträckan idag istället, själv, när temperaturen var lite bättre lämpad för löpning. Vinden hade däremot inte mojnat så det var stundtals rätt tufft, speciellt när jag kom ner på Kämpingestranden.

Där och då bestämde jag mig för att lyssna på väder och dagsform och helt enkelt kliva av. Och i samma stund som jag klev på bussen i Höllviken, då kom det en liten regnskur vilket förstärkte känslan av att jag fattat rätt beslut. En dag som denna räckte det bra med 17.2 km.

Strandväder…

Kuriosa: i lördags var det flera löpare som fick ett ofrivilligt stopp vid Falsterbokanalen för att de råkade tajma en broöppning. Jag spurtade sista 700-800 och hann precis över innan lamporna började blinka, men tyvärr visade det sig snabbt att den där ruschen gick ut över orken. Skulle kanske stannat vid kiosken innan bron och tagit en glass istället…

RunTobyRun!

Ps. Har tidigare sprungit Sydkusten marathon uppdelad på tre etapper samt fortsatt österut till Ystad i en ”fuskultra”. Se bilder och läs mer HÄR

Tripp, trapp, trull

Årets i särklass enformigaste träningspass – ja, så kan man väl enklast beskriva dagens trappintervaller på jobbet. 165 trappsteg upp från källaren, lika många ner igen.

Totalt blev det 15 vändor upp och ner – utan att allt för många kollegor såg mig – och totalt 4 950 trappsteg. Plus 50 till på vägen tillbaka upp till mitt skrivbord på ”fyran” för att hämta mina grejor och bege mig hemåt så det blev 5 000 jämnt.

Även om dagens pass innebar ett antal höjdmeter (en sammanlagd stigning på 300-350 meter) var det förstås ett klent substitut jämfört att träna på riktiga, klippiga branter, som en del jag nosade på uppe på Kullaberg förrförra helgen. Och ska jag vara ärlig så var utsikten inget vidare. Inte ett fönster!

RunTobyRun!

Redo för sista 152 stegen nerför…
”Jobbet”

Uppsala 10:21

Stadsskogens elljusspår – favorit i repris!

2.5-kilometersrundan var precis så inbjudande och skön som jag mindes den.

Tyvärr blev det lite ömt i ena kmäet efteråt för att jag tog en 90-gradersböj lite för tvärt, samtidigt som jag inte såg mig för utan prickade en liten grop med inre stödjebenet. Liten tuva kan som bekant stjälpa stort lass… Men bortsett från det, ett härligt pass!

RunTobyRun!

Skåneleden 5: Kullabergsbestigning

Gåbackar, stenar, rötter – och lön för mödan i form av fin utsikt och en skön upplevelse av naturen. Så skulle man kunna sammanfatta min ”färöiska” träning på Kullaberg i förmiddags.

Det blev sammanlagt drygt 420 höjdmeter uppför backarna från den idylliska hamnen i Arild till högsta ”toppen” i området, Håkull, som reser sig 188 meter över havsnivån. Upp dit kommer man via någon av två stigar. Den östra är brant som sjutton, stenig och snudd på omöjlig att springa uppför. Den västra, däremot, är inte lika brant och erbjuder bättre möjligheter för löpning så jag valde förstås den tuffa vägen upp och den lite lättare nerför.

Enbart Arild är värt utflykten, med det ena vackra huset efter det andra som klättrar uppför sluttningen och serpentinvägen. Burspråk, stockrosor, ja hela stället andas idyll. I alla fall så här års… Parkerade bilen i hamnen och följde sedan Skåneleden västerut (”Öresundsleden” eller SL5 som den formellt heter) vilket gick bra några kilometer innan jag sprang fel första gången – förmodligen lurad av att jag följde vissa träd som var märkta med en blekare och något ljusare orange färg än Skåneledens.

I det första fallet gjorde det inte så mycket, eftersom det innebar att jag fick se vackra Mölle mosse från sydsidan med sitt ”hav” av gigantiska näckrosor. Vackert som en filmkuliss!

Andra felspringningen skedde efter att jag hittat tillbaka till Skåneleden och i samband med att jag passerade en grind till en stor, kuperad kohage. Skulle förmodligen hållit höger direkt och letat efter nästa grind, i stället följde jag vägen genom hagen, där jag så småningom fick springa slalom mellan kor och kalvar på grönbete. Återigen lurad av ljusare orangea färgmarkeringar på träden…

Insåg misstaget alldeles för sent, när jag redan passerat hagen och efter att ha konsulterat dubbla kartor och kompass, men hade ingen lust att springa upp till kossorna igen utan valde en annan skogsväg ner mot Mölle. Därifrån följde jag landsvägen mot Arild några kilometer, innan jag vek av på en grusväg och sedan in i skogen sista biten ner mot hamnen. Totalt blev det drygt 18 kilometer i lugnt tempo, vilket kändes bra så här en vecka efter min Backyard Ultra i Trelleborg. Det innebar också ett bra träningspass inför äventyret på Färöarna, 422 meter uppför och lika många nerför (halvmaran på Färöarna innebär drygt 1 600 höjdmeter i ännu tuffare terräng). Tänk om det hade varit lite närmare hit till Kullaberg, då hade jag sett till att träna här ofta!

Innan jag satte mig i bilen i morse hade jag en förhoppning om att springa ända upp till Kullens fyr för att njuta av utsikten därifrån. Det hade dock inneburit ytterligare 7-8 kilometers löpning så det sparar jag till nästa gång. 18 räckte bra i dag – vilket belönades med en glass i Arilds lilla hamnkiosk.

RunTobyRun!

PS. Samlingssidan om mina etapper på Skåneleden, som hittills är fem, hittar du HÄR.

Vackra Arild
Uppförsbacke med stenar och rötter – bra träning!
Utsikt från Håkull
Det var det fräckaste… Ligga och slöa mitt på löpstigen!
Lilla Mu
Utanför Mölle
Utanför Mölle

Fiumicino 07:20

Inleder dagen med löparskor på fötterna. Ser hur den lilla hamnstaden utanför Rom vaknar: flanörer, hundägare, renhållningsarbetare (jodå!), tre katter och så ett par kvinnor som skriker ute på gatan för att en havererad buss blockerar vägen. Italien i ett nötskal!

Som jag påpekat flera gånger: löparskor är ett lysande attribut om man vill upptäcka en ny plats eller ny stad. Bara att se sig omkring och välja vilket håll man ska ta!

Här i Italien är det förstås lämpligast på morgonen, innan det blir varmt, för när temperaturen sedan kliver upp mot 32 är det vettigast att bara ta det lugnt och i så fall invänta kvällen. Men då kan det å andra sidan bli svårt att både springa och äta gott. För det måste man i det här landet. Basta!

RunTobyRun!

Tiberns mynning sedd från den lustigt konstruerade gång/klaffbron.
Stranden (den allmänna delen) innan tillströmningen av badgäster.
Tillbaka vid hotellet.

Countdown 9: dags för ytterligare ett elddop!

Så har det gått ytterligare en månad och nu är det:
BARA två dagar kvar till Backyard Ultra Sydkusten
BARA två månader kvar till årets stora löpäventyr på Färöarna.
Och sen BARA ytterligare två till New York Marathon.
Det känns som att tiden går väldigt fort – samtidigt är det kul för det är ju just de här tre loppen som är målen med (nästan) allt mitt slit under året!

Juni innebar ytterligare en bra träningsmånad med stor variation i löpningen – även om det inte blev särskilt mycket ”bergsklättring” eller annan specialträning som jag egentligen skulle behöva för att klara loppet på Färöarna bättre. Men jag är nöjd ändå!

Att springa några rundor på Öland gav extra krydda både till träningen och semestern, därtill fick jag till flera pass i ”rätt” tempo på BUS-banan i Trelleborg, det vill säga runt minuten långsammare än jag normalt springer på träning. I och med dessa känns det som att jag är ganska väl förberedd inför BUS/Backyard Ultra Sydkusten på lördag, då det är upp till bevis för att se om jag orkar springa längre än jag gjorde i fjol.

Väderprognosen för lördag ser lite lurig ut och det finns risk för att det blir både regn och småkyligt i Trelleborg. Men kanske hellre det än 30 grader i skuggan – i alla fall för de löpare som tänkt sig hålla på betydligt längre än jag kommer att göra…

Utsikt längs vägen: Västra Sörby, Öland.

Sammanfattning juni:
Min målsättning är, som tidigare, att springa i snitt minst 10 pass och 100 kilometer per månad varav hälften ”på bortaplan”, det vill säga bortanför byn och riksväg 101. Samt att försöka variera längd på passen, tempo och underlag så mycket som möjligt – vilket jag tycker att jag lyckades väldigt bra med både under maj och juni. Så här ser det ut i träningsdagboken efter sex månader (inom parantes planerad träning i juni respektive hittills i år):

* Antal pass: 14 (10). Totalt i år: 69 (62)
* Antal kilometer: 129.6 (100.1). Totalt i år: 694.4 (604.7) 
* Antal pass ”på bortaplan”: 9 (7). Totalt i år: 46 = 65.2 %. 
* Månadens tidsmål: JA (10 km under 51:40). Klarat 5 av 6.
* Antal lopp: 2 (0). Totalt i år: 9 (7). Båda loppen denna månad var dock Parkrun, som jag räknar som inofficiella lopp (se tidigare inlägg).

Räknat i kilometer ligger jag alltså nästan en månad före tidtabellen, vilket jag förstås är nöjd med, Samtidigt känner jag att jag behöver lägga på ytterligare några mil per månad fram till New York Marathon. Och så har vi Färöarna… Och jakten på höjdmeter… För det blev förstås inte så mycket bergsklättring eller annan tuff träning på Öland – heller – som jag skulle behöva. Ser nog inte bättre ut än att jag får väl öronmärka några kvällar till att springa upp och nerför trapporna på jobbet. Det är typ 145 trappsteg från källaren upp till sjuan så i brist på annat kan det kanske funka – även om det kommer att bli astrist. Men för säkerhets skull är det nog bäst att vänta tills de flesta hunnit gå hem… Samt försöka få till en utflykt till något oskånskt terrängparti, typ Kullaberg eller Stenshuvud. Det är trots allt två månader kvar till loppet…

Kul däremot att Ola och jag nu äntligen säkrat ett par biljetter till EM-kvalet i fotboll den 5 september; Färöarna-Sverige i Torshamn. Extra kul att den matchen spelas just när vi kommer att vara där!

RunTobyRun!

Ps. HIttills i år ser det alltså rätt bra ut i träningsdagboken, där jag nu sammanfattar ytterligare ett kvartals träning i form av ett löparbidrag. Det är femte året i rad som jag omsätter min träning i bidrag till organisationer som gör viktiga insatser i Sverige eller i världen. Årets första träningsbidrag gick till Läkare utan gränser, denna gång är det Barncancerfonden som får ett tillskott som motsvarar 1 krona per tränad kilometer under kvartalet. Totalt blev det 379 kilometer och därmed lika många kronor till fonden.

3 x Öland

Har en skön vecka på Öland och passar förstås på att springa lite – något jag aldrig gjort förut. Här på Öland alltså…

Sammanlagt har det blivit tre rundor under veckan; två kortare med K och en längre morgonrunda på 15.9 km som gick både på småvägar och på en 7.2 kilometersslinga i skogen nedanför Ekerums Golf & Resort.

Öland lär ju vara en vit fläck på kartan när det gäller motionsspår, i alla fall om man ska tro Philip Persson och Oskar Jensen Sonden som gjort en inventering i bokform av ”Sveriges bästa motionsspår”. Å andra sidan finns här massor av småvägar som passar bra att springa eller cykla på. Och så finns det Ekerum.

Ekerum, strax söder om Borgholm längs 136:an, erbjuder nämligen spår i flera längder, som golfanläggningen skyltat upp – även om stigarna nog till största delen är allmänt gods – och av dessa valde jag alltså den svarta 7.2-rundan.

Hade förväntat mig en slinga runt ett antal fairways, med fara för att få en golfboll eller två i huvudet, men det är egentligen först sista kilometern som terrängen börjar andas golf. Innan dess bjuder 7.2-rundan på skön och varierad löpning på grusväg och allehanda stigar, där man emellanåt får kolla var man sätter fötterna så att man inte snavar på någon rot eller sten. Banan och skogen skiftar karaktär flera gånger och bjuder också – högst otippat – på en monsterbacke uppför åsen. Riktigt tuff!

Extra vackert blev det när jag kom ner till Kalmar sund, som låg alldeles spegelblankt och fint. En riktigt härlig morgon (och med tanke på att termometern sedan stack upp över 30 grader var det förstås extra skönt att komma ut tidigt).

Kul också med alla djur längs vägen: får och kossor, hare, hjortar och en glad gammal tax som kom ut och sade hej.

RunTobyRun!

Första löprundan på Öland både för mig och K. Extra kul att det blev samtidigt!
Vindstilla och spegelblankt på Kalmar sund
Monsterbacke – oväntad krydda på Ekerums 7.2-slinga
Skönaste biten på Ekerums 7.2-slinga