Årsmålet nått på 5 000 meter

Tisdagskvällens träningspass på Hästhagens IP slutade med en skön boost och ”check” på mitt årsmål på 5 000 meter.

Kvällens runda innebar att jag sänkte mitt årsbästa med 38 sekunder men framför allt att jag grejade mitt årsmål att springa under 25 blankt. Vilket i sin tur nnebär att jag klarat detta mål samtliga åtta år sedan jag återuppstod som löpare 2012.

Inledde med att göra 1:51 på första varvet, för att få några sekunder ”på banken”, och låg sedan och cruisade i ett jämnt och stabilt tempo (1:59-2:00/varv) tills det var 400 meter kvar, då jag ökade tempot lite.

Spontant känns det som att det borde gå att plocka minst en halv minut till, men det får bli en senare fråga för nu är det längre utmaningar som  väntar!

RunTobyRun!

Skåneleden 2: styr kosan mot sydligaste slättlandskapet

Efter förra helgens ”bergsklättring” på Romeleåsen bestämde jag mig för att försöka beta av ett antal sträckor på Skåneleden under året – dock utan något bestämt mål när det gäller antal, i vilken ordning eller hur ofta utan det blir upp till humör och dagsform när jag känner att jag behöver variation eller upptäcka nya saker längs vägarna.

Förra helgen bjöd ju som bekant på över 300 höjdmeter – dagens etapp på Söderslätt bjöd bara på drygt 50 så är man ute efter att samla altitud så är man fel ute. Sträckan går omväxlande på asfalt och grusväg och bjuder väl, i ärlighetens namn, inte på någon större naturupplevelse, speciellt inte så här års när de flesta åkrar ligger bruna och nyharvade. Men här och där sticker det upp vårtecken i dikeskanterna och helt ensam är man ju inte, för det vimlade både av morgonpigga bönder och fasaner (finns det överhuvudtaget någon fågel som ser mer förvirrad ut än när de skrockar iväg över vägen?).

Inledde dagens etapp 700 meter norr om den egentliga växlingspunkten mellan etapp 21 och 22 på den nord-sydliga leden (Skåneleden består av totalt fem olika ledsystem plus några extrasträckor) och förklaringen till detta var rent logistisk. Tog först tåget ett stopp till Östra Grevie och sedan bussen tio minuter österut längs 101:an till korset vid Fru Alstadvägen.

En nackdel med att vara ute på slätten är förstås att det blir jobbigt i motvind, här finns det i princip ingenting som skyddar utan det är bara att bita ihop i snålblåsten. I gengäld, så fort leden svänger åt ena eller andra hållet gäller det att snabbt öppna upp löparjackan för att inte bli kokt på insidan. Till fördelarna hör istället att det är lätt att hitta och se de orangea markeringarna, här finns inga träd eller stenskravel som kan skymma (eller, som utanför Häckeberga i lördags, en bautastapel med timmer som gjorde att jag missade var stigen vek av från stora grusvägen). Det var först inne i Trelleborg som jag fick problem att hitta markeringarna, men väl där är det ju rätt enkelt för alla vägar leder till havet. Typ.

Totalt idag: 13.8 km.

RunTobyRun!

Dagens etapp (2), markerad i rött. Första etappen, på Romeleåsen, var desto mer kuperad och om den kan du läsa här.

Startade dagens etapp norr om Fru Alstad, i korsningen med väg 101, som är närmaste busshållplats.

Titta, en uppförsbacke!

Nyharvat längs vägen.

Slutstation för NS-leden: Trelleborg C.

Countdown 6: knaster i knät

Bästa träningsrundan hittills (sett till upplevelsen).

Så har ytterligare en månad gått och nu är det bara fem kvar till löparäventyret på Färöarna – men nu har det i alla fall äntligen börjat trilla in några höjdmeter på kontot…

Men det kommer att behövas långt fler höjdmeter och betydligt fler kilometer på banken för att greja årets planerade utmaningar och frågan är om jag kommer att kunna/hinna klämma in något mer ordentligt långpass innan Copenhagen Marathon den 19 maj – ett lopp där jag förvisso inte tänker jaga någon tid utan försöka se som ”träning”. Men det ska ju helst vara någorlunda trevligt att ta sig runt också…

Det som ”spökar” i kalendern är nämligen det faktum att jag har två lopp inplanerade under april, den 13:e och den 27:e, följt av ”sprinten” på Lundaloppet den 4 maj.

Först väntar den härliga trailen på Christinehof (21.9 km/493 höjdmeter) och därefter en asfalts-halvmara i danska Lyngby och det är ju förvisso bra träning båda två. Men sen är det bara tre veckor kvar till Köpenhamn och det hade varit bra att i alla fall få till ett träningspass på 25-30 kilometer innan dess men i så fall får jag förmodligen strunta i Lundaloppet. Och då gör jag min chef besviken…

Hursomhelst, träningen har rullat på rätt bra den sista månaden även om jag har ett litet orosmoment i höger knä, som börjat knastra när jag går nerför trappor. Det är väl ledvätska eller brosk, antar jag, men så länge det inte gör ont så får det väl vara…

Sammanfattning Mars:

Min målsättning är, som tidigare, att springa i snitt minst 10 pass och 100 kilometer per månad varav hälften ”på bortaplan”, det vill säga bortanför byn och riksväg 101. Hittills ligger träningsdagboken på plus och jag har även lyckats hyfsat med målet att variera min träning, i alla fall geografiskt. Men jag vill ut i terränglådan mer för det är där jag haft årets bästa löpupplevelser hittills. Bästa loppet hittills var Stävie trail (3 mars) och bästa träningspasset trailen på Romeleåsen (29/3).

Så här ser det ut totalt på träningskontot efter tre månader (inom parantes: planerad träningsmängd för månaden/kvartalet):

√ Antal pass: 11 (11). Totalt i år: 33 (31)
√ Antal kilometer: 115.3 (102.4). Totalt i år: 316.1 (283.4)
√ Antal pass ”på bortaplan”: 8 (50 % = 5.5). Totalt i år: 24/33 = 72.7 %
√ Månadens tidsmål: JA (15 km under 5:45/km)
√ Antal lopp: 2 (2). Totalt i år: 3 (3)

RunTobyRun!

Ljuset!

Gick lite tidigare från jobbet idag för att jag hade tråkigt. Ville hellre ut och kuta… Det var motvind och allmänt tungt i början, men efter vändpunkten blev det lite lättare. Och kolla ljuset – visst är det härligt?

RunTobyRun!

En perfekt dag för trail!

Det var en sån där fantastisk vårmorgon, då det hade varit synd att sitta inne och häcka. VIlken tur att jag hade planerat in ett trailpass på Romeleåsen just denna dag!

Startade dagens pass från Ekevallen i Genarp och följde Skåneleden norrut mot the Lodge och sedan tillbaka igen. Det blev 20 kilometer, 307 höjdmeter och äntligen lite träning uppför jobbiga backar. Jobbigaste backen vid Romeleklinten var inte bara brant och brutal utan även full av stenar och rötter så där hade det varit svårt att springa ens om det funnits ork i benen.

Härligt också att se hur våren står för dörren, exempelvis vitsipporna som kämpar för att komma upp men som kanske väntar in sommartiden. Förhoppningsvis hinner de slå ut i massor till Verkeån trail på Christinehof om två veckor, där brukar vara extra vackert just när vitsipporna brer ut sig.

Hämtade nummerlappen till Christinehof igår och det ska som alltid bli härligt att komma ut till detta härliga lopp. 21+banan bjuder på nästan 500 höjdmeter, alltså långt mer än dagens utflykt, men känns ändå – i alla fall som jag minns det – mer lättlöpt. Vi får väl se hur det är med den saken den 13:e!

RunTobyRun!


Brant och brutalt på sina ställen

Något lättare backe – visst ser den inbjudande ut i vårsolen?

Målet är ingenting – vägen är allt, som Robban Broberg skulle sagt. Eller som Karin Boye skrev: det är vägen som är mödan värd. Gäller även när det är kläggigt!

Dagens sträcka markerad i rött. Klassificering: utmanande.

Västra Kärrstorp 10:34

Inser att jag bor i fel ände av landet, eller i alla fall Skåne, för att samla på höjdmeter. Men snart börjar jakten på altitud!

I dag fick jag nöja mig med snälla backar som denna (20-25 höjdmeter) och träna på att springa i motvind. Fast just det är vi nog rätt bra på här nere på Söderslätt…

RunTobyRun!

Hagel (höst, vinter och vår samtidigt)

Det var kanske inte alla årstiderna på en och samma gång, men jag betade nog i alla fall av höst, vinter och vår under dagens tempopass i Malmö.

Sol, regn, hagel, på gränsen till snöblandat, sol, regn, grått, blött, sol – nej, men lite mera regn. Ja, det var tvära kast i det skånska vädret idag, men man kan ju faktiskt stå ut med det mesta. I alla fall så länge man är torr om fötterna. Fast om jag ska vara ärlig så är hagel i motvind, rätt i trynet, inte precis det jag längtar mest efter när jag ger mig ut på en löprunda..

I vårsolen på Hästhagens IP inledde jag först med att notera årets snabbaste ”femma” (25:41) som jag sedan – under den långa hagelskuren – sänkte till 25:08. Detta trots att jag inte tittade på klockan en enda gång förrän jag passerade mållinjen, vilket jag kanske borde gjort eftersom tiden bara var åtta sekunder över mitt mål för året och det hade jag garanterat kunnat spurta bort om jag haft koll på klockan eller en coach som vrålade mellantider. Men nu var det ju inte därför jag var där utan för att få lite tempoträning.

Att andra femman gick snabbare än den första – trots tröttare ben – kan säkert ha många förklaringar, varav den troligaste är att jag omedvetet pinnade på snabbare för att komma undan haglet och kliva in i bilen…

RunTobyRun!

Dags för årets första trail!

Uppladdningen har varit i snuvigaste laget och dagsformen känns egentligen inget vidare, men förhoppningsvis kan jag göra min planerade utflykt till Furulund i morgon och springa Stävie Trail.

Nej, det är inte lönt att sikta på några stordåd efter denna förkylning, som jag drog på mig förra veckan i USA. Det får bli två lugna varv – 13.5 kilometer – och försöka njuta så mycket som möjligt av naturen. Trots allt handlar det ju om en bit terräng som jag aldrig tidigare sprungit på, så det ska bli kul att testa detta lopp som jag bara hört gott om.

Konstaterar annars att jag, förkylningen till trots, så här långt ligger i fas med mina träningsmål:

Sammanfattning Februari:
Min målsättning är, som tidigare, att springa i snitt 10 pass och 100 kilometer per månad, varav hälften ”på bortaplan” det vill säga bortanför byn och riksväg 101. Dessutom har jag varje månad ett tidsmål. Denna månad gick detta ut på att springa 15 kilometer under 1.26:15.

√ Antal pass: 11 (10). Totalt i år: 22 (20)
√ Antal kilometer: 98.2 (92.0). Totalt i år: 200.5 (181.0)
√ Antal pass ”på bortaplan”: 8 (50 % = 5). Totalt i år: 16/22 = 72.7 %
√ Månadens tidsmål: JA (klarades redan den 20/1)
√ Lopp: 1 (1). Totalt i år: 1 (1)

Inom parantes den träningsmängd eller det mål jag planerade för februari

RunTobyRun!

Countdown 4: när målet är nått då?

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig… Texten nedan lade jag ut i går på bloggens parallella universum (löparcommunityn Jogg) tillsammans med race-rapporten från Köpenhamn. Föga anade jag då att jag redan idag skulle behöva skriva till ett helt nytt slut på texten…

Visit Faroe Islands på Instagram – ett konto som frossar i fantastiska bilder!

Så har ytterligare en månad gått, nu är det BARA sju kvar till höstens stora löpäventyr på Färöarna. Men sen då, när målet förhoppningsvis är nått, vad ska man då sikta på för att undvika att den stora tomheten infinner sig?

Ta en ordentlig titt på bilden ovan och tänk dig sedan att du kommer från andra hållet, uppifrån någon av sluttningarna och blickar ner mot den lilla pittoreska byn Tjörnuvik. Du vet att det är nära, men att det är för tidigt att ta ut något i förskott även om det bara är en backe kvar. En enda lång, jättebrant nerförsbacke där mjölksyran kommer att pumpa i dina utarbetade lårmuskler. Men där nere vid stranden, där väntar belöningen. Medalj. Vila. Lite mat. En kall öl. Kanske till och med ett bad om du är på det humöret. Det är den 7 september och du har precis klarat ditt stora mål för året, 21 km trail med många höjdmeter på Färöarna.

Men sen dä? Vad händer sen? Vad blir nästa mål – när målet är nått? Själv har jag ingen aning…

Jag läste någonstans att det tydligen är ganska vanligt att maratonlöpare firar sin målgång med att anmäla sig till ett nytt lopp – redan inom 24 timmar – och om detta kan man förstås bara spekulera varför. I vissa fall är det kanske revanschlusta, i andra fall ett sätt att fylla upp tomrummet som riskerar att uppstå när man äntligen uppnått det där målet man tränat så länge för. Det kan förstås också funka som en belöning – så gjorde jag själv 2016 då jag lovade mig själv, att om jag bara klarade mig i mål på Helsingborg Marathon så skulle jag fira detta genom att anmäla mig till Athen och det mest klassiska av alla lopp. The Authentic.

Två månader senare gick jag överlycklig i mål på den antika gamla stadion i Athen, men där och då var det inte tal om att anmäla mig till någon ny mara – tvärtom lovade jag mig själv att nu fick det vara nog. Inga fler maror för min del, halva sträckan räcker bra. Fast det sa jag å andra sidan 2014 också… Och då som nu tänker jag bryta mitt löfte för den 19 maj ställer jag mig på startlinjen till 40-årsjubilerande Copenhagen Marathon. Men i år kommer loppet ”bara” att vara ett träningspass av många på vägen till Färöarna. Men med lite tur kan den inställningen visa sig bli min framgångsformel till ett bra lopp. Annars är det inte hela världen.

Färöarna, förresten. Ett par månader efter att Ola och jag anmälde oss till strapatserna på Utiliv Festival visade det sig att lotten ordnade så att Sverige ska EM-kvala i fotboll mot Färöarna på bortaplan den 5 september, samma dag som vi kommer till Torshavn. Snacka om bingo!

Två dagar senare väntar 21 km över bergen på fårstigar och andra härliga underlag. Men sen då? Ja, det är förstås frestande att anmäla sig till Växjö Marathon eller Paris eller något annat spännande lopp men jag ska försöka hålla mig så länge som möjligt innan jag anmäler mig till något efter Färöarna. Återstår att se hur bra jag lyckas med det…

Ja, så var det alltså tänkt att texten skulle sluta. Att jag tänker vänta in i det sista med att anmäla mig till något lopp eller sätta upp något nytt drömmål efter Färöarna, att jag helst skulle vilja gå in i ”framtiden” utan något inbokat alls. Men så går jag och vinner ett presentkort hos Springtime på 5 000 kronor med garanterad startplats till New York Marathon den 3 november. Förutsatt att jag köper resan genom dem förstås, vilket skulle kosta typ 17 000 kronor efter vinstrabatten.

Tyvärr gick det inte att byta presentkortet mot något annat lopp, exempelvis Paris Marathon 2020, utan det är NYCM som gäller. Så nu har jag fått något att grunna på. Det hade ju varit superhäftigt att få springa i New York och med tanke på att det bara är ungefär var sjätte svensk som drar någon vinstlott i startplatslotteriet så kommer det kanske inte så många fler chanser…

(fortsättning följer)

RunTobyRun!

KÖPENHAMN 10K: första delmålet nått


# 58 – 190203
Marathontest 1, Köpenhamn 10 km
54:14 (5:25/km)

Årets första delmål är avklarade – både träningsmässigt och på dagens utflykt till Köpenhamn och årets första träningslopp tillsammans med 1300* andra löpsugna. En bra start på året!

Är väl egentligen inte så mycket att säga om loppet – efter gårdagens lätta snöfall och morgonens regn blev det uppehåll och några plusgrader, med andra ord rätt bra förutsättningar för årstiden.

Eftersom jag i år siktar på längre distanser fanns det ingen anledning att ta ut sig och försöka springa fort. Istället tog jag rygg på ett gäng farthållare med röda ballonger i 5:30-gruppen för att sikta på en sluttid strax under 55 minuter och det flöt på bra första nio, då vi stadigt hade 6-10 sekunder tillgodo vid varje kilometerpassering.

Sista kilometern ökade jag på stegen och passerade mållinjen på 54:14, klart under dagens målsättning. Jag hade utan problem kunnat springa ett par minuter snabbare men det var inte min avsikt, istället gläds jag åt att kunna sätta ”check” på årets första delmål.

5 km: 27:20
10 km: 54:14 (26:54)

Uppdatering (*): av 1717 anmälda var det cirka 1 300 som kom till start och fullföljde loppet. 

Sammanfattning Januari:
Min målsättning är, som tidigare, att springa i snitt 10 pass och 100 kilometer per månad, varav hälften ”på bortaplan” det vill säga bortanför byn och riksväg 101. Dessutom har jag varje månad ett tidsmål. Denna månad gick detta ut på att springa milen under 57:30 (5:45/km).

Inom parantes den träningsmängd eller det mål jag planerade för januari:

√ Antal pass: 11 (10)
√ Antal kilometer: 102.3 (89.0)
√ Antal pass ”på bortaplan”: 8 (5)
√ Månadens tidsmål: JA (klarades första gången den 13/1)
√ Lopp: 0 (0)