Dejlig tur på Köpenhamns löpfestival

Torsdagens skyfall är redan ett minne blott – veckans andra danska löptur bjöd på desto bättre väder och hygge med gratis öl efter faellesträningen.

Danskarna är ett löpande folk och sedan ett år eller två arrangerar Köpenhamn en speciall löpfestival – CphRunFest – som under tre veckor erbjuder lopp och träningspass som antingen är rabatterade eller gratis.

Startskottet gick i torsdags i samband med BMW Havnelöb – där jag trots skyfallet noterade årsbästa på 5 km – och i dag var det dags för Danmarks största ”faellesträning”. Arrangemanget lockade någonstans mellan 300 och 400 löpare i alla åldrar och alla former som slöt upp vid Mikkeller Running Clubs stamhak, puben Warpigs i det gamla slakteriområdet, som blivit hippt och coolt och kort och gott kallas Köttbyn.

Idén till Mikkeller Running Club föddes för tre år sedan, när åtta snubbar gav sig ut på en milrunda och sedan belönade sig själva med varsin öl. I dag har klubben ett hundratal ”chapters” runt om i världen, varav den i Köpenhamn är en av de mest livfulla med flera olika löpgrupper varje vecka. Den första lördagen i varje månad är det speciellt – som i dag – då är det extra många grupper igång. Alltid gratis och alltid gratis öl efteråt. Eller som en av arrangörerna konstaterade: vi kombinerar det bästa av två världar, löpning och öl.

Löpklubbens snabba utveckling påminner till viss del om bryggeriet Mikkeller, som på elva år gått från hobbyprojekt till produktion i större skala och lär visst vara rankat världens tredje bästa bryggeri och det är ju inte så illa…


Dags för start

Det gick att välja på sammanlagt sju olika grupper, efter tyckte och smak om tempo och distans. Ola och jag valde en runda på 8-10 kilometer i ett tänkt 5:45-tempo, även några långa stopp vid rödljus och för fotografering innebar att tempot sänktes.

Rundan visade sig vara 8.8 km och tog oss och typ 80 andra löpare ut från Köttbyn, via Sönder Boulevard upp förbi Carlsbergs gamla bryggeriområde – som genomgår en stor förvandling till bostadsområde – och upp i parkerna vid Söndermarken och Frederiksberg. Bakom Zoo stannade vi till för att ta en gratisflukt på elefanterna men de var inte med på noterna utan hade väl något elefantviktigt för sig inne i huset.


Ola: Är det en alligator eller krokodil i gräset?

Faellesträningen gav oss möjligheten att se ”nya” delar av Köpenhamn och bli förvånade över att det var så pass kuperat i parkerna. Brantaste uppförsbacken, bakom Haerens officersskole, tog vi för säkerhets skull två gånger…

Besöket i Köttbyn avslutades med en härlig taco med grillat kött och spicy sås. Gott!

RunTobyRun!
PS! Du kan även följa mig via facebook!  DS!


Annorlunda dricka efter löbet.


Lukten av helstekt gris fyllde våra näsborrar…


Köttbyn

 

Dåliga vibbar inför S:t Olof

I morgon är det dags igen för ett av mina favoritlopp, S:t Olofsloppet, men formen är allt annat än på topp – vilket innebär att det kommer att bli en synnerligen tuff uppgift att ta sig runt och beta av alla backarna på 9.2-rundan.

Det har varit några sega veckor efter Österlen TrailRun den 10:e och därmed ganska dyster läsning i träningsdagboken; typ 25 km gång och 6 km jogg i korta etapper. Inte mycket att hurra över alls…

Jag har varit trött och seg och det har ömmat här och var i kroppen, bland annat i vänster knä (fast annorlunda än det gjorde under maj) och flera gånger har det känts som att jag haft en förkylning på gång. Med andra ord är det inte så konstigt att jag fått ställa in mina planerade distans- och tempopass för att istället gå ut och känna mig gammal och trött och till och med fundera på att lägga av med springandet för att det bara strular hela tiden. Men så tog jag mig i kragen och gick och köpte ett par nya skor, klart att jag inte ska ge upp – än…

Frågan för dagen är förstås hur det kommer att kännas i morgon. Kommer jag att kunna kuta? Ja, det är förstås svårt att svara på just nu men det lutar åt att vi sätter oss i bilen – har för första gången lyckats övertala K att anmäla sig till ett lopp – och sedan prövar att värma upp och känns det för tungt får jag helt enkelt sadla om från löpare till hejaklack. Eller kanske kolla om det går att byta klass och göra K sällskap på den kortare rundan, 4.7 kilometer, i stället för att till varje pris plåga mig runt den långa. Det kommer ju ändå att gå betydligt långsammare än i fjol och förrfjol.

Hursomhelst, väderprognosen talar inte längre om regn så det kan bli riktigt bra löpväder. Eller publikväder…

RunTobyRun!

Läs mer om tidigare utflykter till S:t Olof:
S:T OLOFSLOPPET 2016 (46:22)
S:T OLOFSLOPPET 2015 (46:12)
S:T OLOF – LOPPET SOM FÖRÄNDRADE MITT LÖPTÄNK

Inte samma musik, nu igen…


Tysk-rumänska Powerwolf i Köpenhamn (2016)

Variera min löpning – så har min målsättning sett ut, både för 2016 och 2017 och på en punkt kan jag nöjt konstatera att jag lyckats över förväntan: soundtracket.

Visst känns det ibland som att man kört fast och spelar samma musik om och om igen under löprundorna och att man längtar efter något som känns nytt och fräscht? Det är ju så lätt, att låta en spellista gå på repeat, men lika ofta brukar jag utnyttja träningspass ettill att lyssna in mig på nya plattor eller beta av några gamla album med någon artist jag ska se live.

Förra våren började jag göra noteringar i min träningsdagbok över vilket soundtrack jag hade med mig ut i lurarna – mest som kuriosa. Listan är inte komplett, för ibland har jag lite för bråttom och glömmer att skriva ner vad jag lyssnat på, men med dagboken som dokumentation kan jag nu nöjt konstatera att jag spelat åtminstone 58 olika artister samt några enstaka blandband under rundorna – vilket känns som ett bra resultat.

Självfallet hade det varit intressant att göra en fördjupad studie och se vilka artister man springer fortast till – eller i alla fall uppfattar att det går lättare att springa till – men för det är naturligtvis det statistiska underlaget för litet. Och det är ju inte bara att jämföra tre Bon Jovi med tre Suzanne Vega, det är ju fler faktorer än så som spelar in: väder och vind, hur kuperat det är, underlag och så vidare.

Men om jag får välja fritt blir det inte Bon Jovi eller Suzanne Vega i lurarna utan naturens eget soundtrack med fågelkvitter, gökens koko eller en hackspett. Gärna några traktorer men helst inga bilar… Eller, som senast, regnet som smattrade mot kepsens skärm. Oslagbart…

RunTobyRun

Flest lyssningar med klar koppling till stundande konserter, har varit med band som Dream Theater, Kent,  Ghost, Hammerfall och White Lies.

Här är hela listan: ACT, Asia, Bear’s Den, Bon Jovi, Jackson Browne, Buford Pope, Leonard Cohen, Coldplay, CWF, Deep Purple, Def Leppard, Dido, Dragonforce, Dream Theater, Europe, Mylene Farmer, The Flower Kings, Flying Colors, Ghost, Ellie Goulding, Grand Electric (SE), The Grand Electric (US), Hammerfall, Natalie Imbruglia, Intergalactical Lovers, Colin James, Jonathan Johansson, Kadesch Kadeng, Kent, Magic Pie, Manic Street Preachers, Aimee Mann, Marina and the Diamonds, Katie Melua, Moist (CAN), Alison Moyet, Muse, Nightwish, Alan Parsons Project, Pet Shop Boys, Pitbull, Powerwolf, Rainbow, Robyn, Saga, Secret Service, Simple Minds, Spock’s Beard, Takida, Toto, Ultravox, Midge Ure, Suzanne Vega, Roger Waters, Weeping Willows, White Lies, Kim Wilde, Within Temptation, Xylo.

+ att det säkert är något som jag glömt att skriva upp. U2, till exempel, borde ha fått hänga med mig ut på landsvägen kan man ju tycka…

Barnsliga låtsasmästerskap

Det senaste året har jag, vid sidan av löpningen, kommit upp i nästan 70 gångpass – som i vissa fall krävt lite annorlunda ”morötter” för att trigga igång motivationen. Typ lite barnsliga låtsasmästerskap.

Förra sommaren började jag klämma in ett bonuspass gång i veckan som komplement till mina två eller tre löprundor. Men från i vintras, när det började dyka upp allehanda sjukor och skavanker har gången blivit min räddning när det helt enkelt inte gått att springa. Och det har behövts, får jag inte röra på mig blir jag rastlös.

Men för att det ska bli träning krävs det ett bra tempo, inte att lulla runt och titta i affärer eller en lugn kvällspromenad runt byn utan det krävs att jag är ombytt och att jag håller så pass snabbt tempo att jag börjar bli svettig.

Ibland behövs det ingen annan motivation än att komma ut, höra fåglarna kvittra och känna hur gott det kan lukta från åkrar, buskar och annan vegetation. Men ibland är det bara så himla tråkigt och då behöver jag utmana mig själv för att det ska bli bra. Göra det till en tävling, helt enkelt.

För långe sedan hade jag en daglig fiktiv landskamp till busshållplatsen i Uppsala med/mot min sammanbitne kombattant Pekka Koskinen (läa mer i inlägget Guy Thing). ett race som blev både ett gift och en krydda i tillvaron. På samma sätt kan jag ibland – och jag vet att det säkert låter jättebarnsligt, men det bjuder jag på – tävla mot mig själv när jag är ute och går och vet att det kommer att bli fler gångrundor den närmaste veckan.

Jag kan då göra första 5-kilometerspasset till ett slags kval, där det gäller att hålla ett visst tempo – säg 9:30/km – för att gå vidare till semi och väl där höjer jag sedan ribban till exempelvis 9 blankt. Lyckas jag med detta, vilket jag gjorde idag med sex sekunders marginal, är jag klar för final. Där gäller det i första hand att gå snabbare än föregående tid, men för att slå Pekka Koskinen eller någon annan snabbfot krävs det säkert en tid under 8:45, kanske rent av 8:30. Att gå så snabbare än så gör jag ibland, men oftast bara 2 eller 3 km i sträck så det blir tufft. Men jag har gjort det förr…

Nackdelen med den här typen av morot – förutom att du förmodligen tycker att det låter jättebarnsligt – är förstås att jag tittar mer på klockan efter mellantider än att njuta av naturen. Men det får man vackert offra ibland…

RunTobyRun!

www.facebook.com/runtobyrun

Ingelstad 10:35

Bjuder på en av mina favoritvyer – i all sin enkelhet.

För oavsett om jag väntar på tåget eller springer förbi på någon av mina rundor är slätten alltid lika fin. Speciellt så här års, när säden börjar gulna och nästan blir gyllene i kvällssolen. Det är [harrlet] som di säger på skånska.

RunTobyRun!

Sydkusten marathon (del 3)

I solsken och fläktande medvind (!) betade jag idag av den tredje och sista etappen av Sydkusten Marathon – 14 195 meter från Trelleborgs central till Smygehuk där en stor och kall mjukglass väntade som belöning!

FÖRSTA ETAPPEN: FALSTERBO FYR-FALSTERBOKANALEN
ANDRA ETAPPEN: FALSTERBOKANALEN-TRELLEBORG C

Denna gången fick jag sällskap längs vägen av vane långlöparen Olle Svalander, som har en tuff utmaning framför sig i sommar: att springa en sträcka på 176 mil eller 42 marathonlopp på i princip lika många dagar. Det kan låta knasigt, men det är för en god sak, nämligen att dra in pengar till välgörenhetsprojekt i Västsahara och jag kommer att hålla alla tummar jag har för att det ska gå vägen (jag vet ju hur fräsch jag brukar känna mig i kroppen dagen efter en mara, så blotta tanken på att springa 41 lopp till får mig att känna mig liten och klen…). Hursomhelst, vill du följa hans väg eller stötta projektet kan du göra det via  Olles blogg Hitta hem – 42 maraton för Västsahara eller via Jogg.se. Lycka till och tack för trevligt sällskap på dagens etapp!

Vi möttes vid Trelleborgs central och gav oss in bland bebyggelse, två gator ”upp” från hamnstråket, med målsättning att följa den rutt som använts under de senaste årens Sydkustlopp. Det innebär bland annat asfalt, grus, gräs, sand, lös sand, båtbrygga, kaninhålor, lite nässlor och så ännu mera sand. Den här gången hade vi – tack och lov – vinden i ryggen (till skillnad mot Sydkustloppet i fjol då det blåste snålt i nyllet hela vägen…) och det fläktade stundtals skönt.

Sista biten, efter att ha sprungit genom mysiga Böste, går på asfalterad cykelväg längs landsvägen mellan Trelleborg och Ystad och där var det förstås extra skönt att slippa den där motvinden. I hamnen väntade sedan en stor, kall mjukglass och den satt fint, det vill jag lova.

Har nu sprungit hela ”maran” från Falsterbo till Smygehuk – check på den – med en sammanlagd tid på 4.20:42 (att jämföra med höstens båda maror på 4.28 och 4.44, fast det var ju i ett sträck. Om än utan kaninhålor och sand…).

RunTobyRun!

Följ mig även på Facebook.com/runtobyrun!

 

Fusk-mara blir fusk-ultra?

Laddar nu upp för sista etappen, 14 195 meter, till målet i Smygehuk för min tredelade träningsmara. Och jag börjar redan fundera över fortsättningen och att göra min ”fusk-mara” till en fusk-ultra”.

För varför stanna i Smygehuk när man kan fortsätta följa kusten österut? Till Abbekås är det 17 km, till Ystad ytterligare 16, Kåseberga 17 och till Sandhammarens fyr drygt 10. Sammanlagt skulle det innebära runt 103 km från Falsterbo längs vår sydligaste kust till kusinfyren i öster – onekligen en skön utmaning. Som dessutom skulle innebära en bra anledning för mig at använda Skånetrafikens sommarkort.

Sträckorna Smyge-Abbekås och Abbekås-Ystad går nämligen hyfsat lätt att ta sig till och från med allmänna kommunikationsmedel, slutetapperna till Kåseberga och Sandhammaren kräver lite mer planering eller bil. Men det får i så fall bli i slutet av sommaren, så det finns all tid i världen att planera rutten. Men först ska jag ta mig till Smygehuk…

RunTobyRun!

Sydkusten marathon (del 1)

Hett eftertraktade badhytter på Falsterbonäset, ett bunkerslag bort från golfbanan.

Inspirerad av gerillaloppet Sydkusten Marathon, som går ut på att ta sig till fots från fyren i Falsterbo till dess ”kusin” i Smygehuk, antar jag nu utmaningen fast uppdelad på tre etapper: 11 + 17 + 14 km.

Gillar initiativet men orkar inte springa hela vägen, speciellt inte en dag som denna när termometern visade upp mot 24 grader. I stället ser jag möjligheten att få tre bra träningspass i nya miljöer, nära naturen och havet och dessutom på allehanda roliga underlag.

Dagens runda startade vid Skandinaviens äldsta kända fyrplats, i Falsterbo, ett tillhåll för fågelskådare och golfare – ja för att komma ner till fyren måste man korsa ett par fairways vilket innebär fara för flygande golfbollar.

Turen går norrut längs sanddynerna och Skåneledens orange markering, ömsom gräs, ömsom sand och efter 1.6 km inser jag att jag tappat stolparna ur sikte, springer upp bland badhytterna och ser en välgrusad väg som leder norrut mot Skanörs hamn.

Genom Skanör går rutten på asfalt och någonstans bakom ICA villar jag bort mig lite bland husen där jag tror att det ska dyka upp en stig, parallellt med genomfartsgatan men det gör den inte. Konstaterar nöjt att charmen med den här typen av lopp eller utmaningar är att det inte spelar någon roll om man tappar en minut här eller där, det vore väl konstigt annars med tanke på att det inte finns någon fast bana utan man kan löpa lite på känn. Vill man ha teknisk löpning i dynerna eller på stranden kan man välja det, vill man spara på krutet kan man leta rätt på en stig eller väg lite längre upp på land, det viktiga är att man följer havet österut och gör man bara det så är målet i Smyge svårt att missa.

Efter Skanör följer ännu en lång grusväg, som går på en gammal banvall. Jag passerar ett naturreservat, med ljunghedar som tidvis kan locka till sig en och annan främmande fågel, följd av hundratals fågelskådare beväpnade med kikare och långa kameraobjektiv i hopp om att kunna bocka av sin sibiriska pipsångare. Men i dag är det lugnt på fågelfronten, däremot ser jag en flock får och några lurviga hästar, som står och betar i en hage intill det gamla stationshuset i Ljunghusen.

Kommer upp på bron över Falsterbokanalen och konstaterar att jag är nära mitt mål; 11 km i 5:44-tempo, inte så illa med tanke på formen och den lite jobbiga inledningen bland sanddynerna.

Nästa etapp blir den längsta, från kanalen till Trelleborgs station. En del av utmaningen går ut på att utnyttja kollektiva färdmedel. I dag tog jag bilen till kanalen, buss ner till Falsterbo, promenerade drygt 2 km till fyren och tog sedan bilen hem efter avslutat pass. Nästa gång räknar jag med att enbart använda mig av kollektiva färdmedel som tåg och buss.

När det blir? Ja, det beror lite på hur knäet mår i morgon eller övermorgon men än så länge känns det okej!

RunTobyRun!


Dagens etapp bestod i runda tal av 6.5 km grusväg, 3 km asfalt och 1.5 km sandig strandstig. Nästa etapp blir inte bara längre utan borde även vara tuffare löptekniskt sett. Vi får väl se 🙂


Fler bilder (klicka på ikonerna för att se dem i större format!):

Hinder

Problematiskt…

Ungefär så här har min löpning sett ut i vår och det har förstås känts rätt så segt
emellanåt. Försöker nu blicka framåt och inser att det mesta blir så mycket enklare om man ser möjligheterna snarare än hindren.

Ett av mina mål för året handlar varken om distans eller tempo utan om att variera min löpning mer och komma ut på nya vägar, nya stigar och allra helst i naturen, För där gör det inte så mycket om det står ett hinder i vägen, det är bara att göra en avstickare till höger eller vänster och kanske springa på något ännu vackrare, ännu mysigare, ännu bättre träningsspår. Förutsatt att man är hel och frisk, förstås.


…men här finns det möjligheter!

RunTobyRun!

Ett litet fall framåt…

…blev ju som bekant inget Göteborgsvarv idag, men väl 15 km på grus i hyfsat lugnt tempo runt Pildammsparken i Malmö. 

Gjorde först 11.5 km i ett tempo strax under 6:00/km och sänkte sedan tempot med ungefär en halvminut. Det var tungt på slutet och väldigt skönt att det inte väntade ytterligare 6 km på asfalt – visst, det hade gått men det hade inte gått fort och det hade knappast varit skoj så jag gjorde helt rätt i att låta bli.

Undrar förstås hur det gick för ”mitt” startnummer – har inte hittat det i resultatlistan men det kan ju vara så att den som fick platsen faktiskt fick ett helt annat nummer. Läste i tidningen att över 700 hörsammat uppmaningen att gå in på en speciell donationssajt och bli matchade med någon som var sugen på att springa. Annars brukar det ju vara rätt bökigt att överlåta sin startplats – först ska man hitta någon som kan och vill kuta, sedan kostar det pengar och detta innebär förstås att det kutar runt en och annan löpare under falskt namn – vilket förstås inte är så lyckat, försäkringsmässigt, om det skulle hända något.

Årets runda var för övrigt årets näst längsta efter långfredagens ekohike på Österlen, men ännu alltså ingen tvåmilare och det känns förstås rätt trist. Så här års i fjol hade jag sju tvåmilare i benen och det rimmar ju bättre med den träningsmängd jag vill ha.

Dagens 15-kilometerstid (1.31:21) var inte mycket att skryta över men just nu handlar det inte om att springa fort utan om att få upp flåset igen och börja banka in kilometer.

RunTobyRun!


UPPDATERING (21/5): kastar ett öga i träningsdagboken där det i år är påfallande ont om träningspass över 10 km. Faktum är att jag hittills bara noterat ”tvåsiffrigt” vid 10 tillfällen. Statistiken blir inte bättre av att två av rundorna skett i snabbt promenadtempo.

Detta innebär en klar sistaplats i följande statistik, som visar andelen träningspass över 10 km, räknat per halvår:
2012 höst: 26.5 %, 2013 vår: 62.1 %, 2013 höst: 39.3 %,
2014 vår: 25.0 %, 2014 höst: 61.1 %, 2015 vår: 35.8 %, 2015 höst: 36.9 %,
2016 vår: 30.0 %, 2016 höst: 32.1 % och 2017 vår: 15.6 % (hittills).

Bästa procenten var alltså våren 2013 men flest pass över 10 km, sett till antalet, noterades hösten 2014: 44 stycken (varav 11 över 15 km).