Backyardträning i Lomma

Igår var det återigen en stor backyard-dag i Sverige, där Sweden Runners’ virtuella lopp lockade löpare från hela landet. Själv sprang jag denna gång utom tävlan och fick ett bra träningspass i Lomma.

I mars sprang jag deras virtuella backyard ultra på BUS-banan i Trelleborg – inte för att springa så långt som möjligt utan för att loppet innebar ett bra tillfälle att få årets första tvåmilare i benen.

Den här gången förflyttade jag mig några mil norrut, till Lomma, där det blev fyra varv på LBU-banan med fallande stilpoäng. Att det skulle kännas så pass tungt sista halvmilen var kanske inte vad jag hade hoppats på, men slutresultatet blev i alla fall det önskade: att springa ett varv längre än jag gjorde i mars.

Förra gången hade jag en positiv känsla i benen och kände att jag nog hade ork för att springa ett varv till, men höll mig till planen och klev av efter 20.1 kilometer. Den här gången hade jag inte samma känsla. Det var segt att komma igång på fjärde varvet och det lossnade aldrig, trots att jag körde Run-Walk-Run hela vägen, med korta intervaller för att spara energi. Så jag höll mig till planen även denna gång och klev av efter 26.8.

Nästa planerade backyard blir på BUS i juli och då är målet att springa minst fem varv, helst sex. Jag håller alla tummar för att loppet blir av ”på riktigt” med den sedvanligt sköna stämningen runt start och mål – då fylls benen garanterat på med extra ork! Men oavsett om man springer backyarden själv eller med andra så gillar jag verkligen det här upplägget, oavsett om det är ett ”riktigt” lopp, virtuellt eller bara som träningspass. Det ger verkligen bra förutsättningar för att orka längre. Vi tar väl ett varv till, som det brukar stå på skyltarna vid målet i Trelleborg.

Ställde inte upp i det virtuella loppet denna gång eftersom jag väntade in i det sista med att bestämma dag för långpass utifrån väderprognos och möjlighet att få sällskap längs vägen. Dessutom är jag skeptisk mot virtuella lopp – även om det ju funkar ganska bra på just en backyard, där huvuddelen av startfältet framför allt tävlar mot sig själva. Noterade dock att över 310 löpare var med och sprang det virtuella loppet, varav tio grejade att springa minst 24 varv/timmar. Respekt!

Under passet konstaterade jag också att vi snart är framme i juni men att det kan vara jäkligt kallt i vinden. Skönast som alltid i Lomma på skogsdelen av banan vid Habo Fure. Alltid lika fint!

RunTobyRun!

Äntligen tid för Skåneleden igen!

Efter fyra och en halv månads uppehåll blev det idag äntligen dags att springa lite på Skåneleden igen – 13.6 kilometer från Bokskogen i Torup till Bulltofta i Malmö.

Under våren har en hel del tid gått åt till mitt bokprojekt, så det har inte blivit så många planerade löputflykter utan mest de halvtråkiga rundorna runt byn där jag bor. Men idag blev det dags!

På kartan ser Nord-sydledens etapp 18 ut som en märklig liten ”tarm” från den egentliga leden, som förbinder Bokskogen med Malmö. Större delen av sträckan går också på asfalterade cykelvägar och känns i mångt och mycket som transportlöpning för att ta sig från A till B. Men som tur är bjuder årstiden på en härlig inramning med nygröna träd, skinande raps och blommor i allehanda färger – att springa här i november, däremot, känns inte särskilt lockande.

RunTobyRun!

FAKTA OCH BILDGALLERI FRÅN MINA 24 ETAPPER PÅ SKÅNELEDEN

Boken närmar sig 500 – och så lite rövare på det

En vecka efter släppet närmar sig bokversionen av RunTobyRun 500 visningar och nedladdningar – jättekul att så många redan hittat in på sidan!

Det är förstås jättesvårt att sätta något bestämt mål för hur många läsare jag vill locka till boken – trots allt finns den ju bara som PDF via bloggen.

Hittills har jag bara marknadsfört boken på enklast tänkbara vis – det vill säga via Jogg samt mina egna konton på Facebook, Instagram och Linkedin, men det har ändå varit tillräckligt för att det ska rassla in besökare på sidan i jämn takt.

Men något mål måste man ju ha – så jag satte ett första mål till 500 visningar eller nedladdningar, baserat på att mitt första inlägg om projektet lockade drygt 1 000 läsare. Kan jag få hälften av er att bli nyfikna och kolla in boken är det en bra början (som jämförelse har inlägget om själva boksläppet haft 727 visningar på Jogg).

Jag hoppas också på att få lite medial uppmärksamhet så småningom och det ska väl förhoppningsvis locka ännu fler. Men oavsett vad räkneverket stannar på så är jag jätteglad för att ni är så många som är nyfikna!

Hur var det då med rövarna? Jo, efter sju raka träningsdagar blev det i dag en utflykt i lugnare tempo, närmare bestämt en liten familjeutflykt med gott om tid att njuta av vitsippor, ramslök och den begynnande grönskan i bokskogen.

Platsen var Rövarekulan, mellan Lund och Eslöv, som jag upptäcke i vintras under en av mina utflykter på Skåneleden. Stället är en rätt märklig upplevelse – man springer längs en platt åker och kommer fram till några träd och så öppnar sig en ravin. Efter den rundan konstaterade jag att planerar redan för att komma tillbaka hit igen framåt maj, när bokarna börjar spricka ut i grönt, för då kan det nog vara snudd på magiskt vackert. Och nu var det alltså dags – men kanske kom vi en vecka för tidigt? En vecka till, eller två, sen är det nog som allra vackrast!

RunTobyRun!

Äntligen bokpremiär – läs eller ladda ner RunTobyRun gratis som PDF!

164 sidor – inget skryt, bara löpning. Nu är boken äntligen klar och från och med i dag kan du läsa eller ladda ner den gratis!

Jag har nått mållinjen med mitt projekt. På ett sätt känns det lite tomt, som att göra ett bokslut över nio års löpning. Men var inte orolig, jag kommer att springa vidare mot nya mål och kanske ses vi någonstans längs vägen.

Och boken, ja den är redo att ta steget ut från min egen lilla bubbla till att möta dig som läser. Hoppas du kommer att uppskatta den!

TILL BOKEN – FÖR GRATIS LÄSNING ELLER NEDLADDNING

RunTobyRun!

www.facebook.com/runtobyrun

Någon måste våga vara först

Så är det. Någon måste vara först, oavsett om det gäller teknik, vetenskap eller idrott – även om det förstås inte är alla pionjärer som det gått bra för. Ta exempelvis de första snubbarna som försökte flyga…

I idrottens värld har det också funnits massor av pionjärer – vissa har blivit utskrattade eller till och med diskade för att de tänjt för mycket på regelboken.

Bättre gick det exempelvis för backhopparen Jan Boklöv, som uppfann V-stilen till domarnas stora förtret. I dag finns det ingen som hoppar klassisk stil.

Höjdhopparen Dick Fosbury fick också höra många gliringar när han började hoppa höjd med ryggen före men efter världsrekordet och OS-guldet 1968 tystnade skratten. Utan hans ”flopp” hade knappast Javier Sotomayor nått 245 centimeter 1993, ett världsrekord som står sig än.

Jag träffade förresten Sotomayor på ett tåg i Spanien 1992, en vecka innan sommar-OS i Barcelona. Det kubanska friidrottslandslaget hade varit på träningsläger i Sevilla och skulle ta sig norrut med nattåget. Kruxet var bara att de inte bokat – eller fått tag på – några sovplatser eller liggplatser så där sprang kubanska ledare i tågkorridorerna och försökte deala till sig platser.

När tåget börjat rulla hamnade jag bredvid Sotomayor och en ledare, längst bak i en vagn vid dörren och kopplingen till nästa. Han verkade inte så bra på engelska, så när jag konstaterade ”så det är du som är Sotomayor, well how do you do, det är jag som är Thobias” svarade han med ett kort hej och skakade min hand. Sedan örlade han iväg mot någon kupé som ledarna fått loss.

Den här episoden utspelade ju sig långt innan smartphones och sociala medier och jag tänkte aldrig tanken på att försöka gräva fram systemkameran ur tågluffar-ryggsäcken. Men jag ångrar definitivt att jag inte bad om en autograf. How do you do, var det verkligen det bästa jag kunde komma på?

Barcelona 1992

OS-finalen i höjdhopp blev sedan en gastkramning utan dess like – inte mindre än fem hoppare klarade 2,34 varav Sotomayor var den ende som grejade det i första försöket. Silvret gick till Patrik Sjöberg, som tog höjden i andra försöket och bronset delades slutligen av de tre hoppare som nådde 2,34 i sitt tredje och sista försök.

Att vara på plats under ett OS var en fantastisk upplevelse. Min kompis och jag såg en del friidrott, några basketmatcher – dock inte USA:s ”Dream Team” – två av Sveriges fotbollsmatcher plus den stora finalfesten när hemmalaget Spanien slog Polen efter förlängning. Vi fick också chansen att se en gammal klasskamrat fäktas för Sverige, för övrigt i samma lokaler där maratonexpon var 2014 – precis intill starten och målet vid Placa Espanya.

Final på 400 meter häck

Nog om OS – det är knappast något som rapsen bryr sig om ute på fälten, men även där gäller ju att någon måste vara först. Kanske ökar det chansen till pollinering, även om de flesta insekter väl fortfarande ligger och fryser någonstans efter denna kalla vår.

Med rapsbilden ovan blev jag först i sociala medier – i alla fall mina flöden – att lägga upp en bild på det gula guldet. Kom igen om två veckor, då lär Facebook och Instagram bada i gult. Men jag var först!

Och det bästa med när rapsen blommar? Det är ju att det är okej att ta hur många vilopauser som helst. Bara att ta fram mobilen, så ser det ut som att man stannat av en annan anledning än att man är trött!

RunTobyRun!

Fotbollsfinal. Vi hade biljetter på typ andra raden i denna mäktiga stadion.

En vecka kvar!

En vecka kvar och så här kommer boken att se ut!

Omslagsbilden är från Kalkbrottsloppet 2018 och är tagen av Yuki Mizuno. Stort tack till Yuki och alla andra fotografer som upplåtit bildrättigheter till projektet!

RunTobyRun!

Sista rycket

I går var det dags för en avslutande ”photo session” till mitt lilla bokprojekt och vi kunde knappast valt en bättre dag! Blommorna lyste i kapp med solen och då kunde inte ens jag behålla långbrallorna på!

Jag är ju lite frusen av mig och varje år känns det som att jag är sist av alla att ta fram shortsen och springa barbent. Men i går, när termometern visade upp mot 18 grader, kändes det förstås fånigt att springa i långbrallor. Speciellt som kameran skulle fram och det var gott om publik i Lunds vårfina stadspark. Så i år är jag kanske inte sist!

Projektet närmar sig nu målgång och det enda som återstår är att lägga in en sista dagsaktuell slutknorr innan jag släpper ”utkastet” för fri nedladdning den 1 maj. 164 sidor – inget skryt, bara löpning!

Håll utkik!

RunTobyRun!

Toby tipsar 4: spring baklänges!

Under mitt lilla ”bokprojekt” har jag gått igenom 550 inlägg och ”race reports”, ett arbete som förstås väcker massor av minnen. Som Lund runt, november 2018.

Loppet, som går genom det ”osminkade Lund” snarare än genom det turistiga och vykortsvackra, var 27.8 kilometer. En bra runda, men lite i längsta laget utifrån dagsformen så jag bestämde mig för att dela upp sträckan i två och börja med den östra halvan. I morse premiäråkte jag spårvagnen till Telefonplan och sprang sedan via Östra Torn, Mårtens fälad, Linero och Råby till målet vid Klostergården – alltså ”baklänges” jämfört med när jag sprang loppet 2018.

Tanken var framför allt att slippa 70-80-metersklättringen uppför östra Lund – i gengäld fick jag rejäl motvind i 2 kilometer på fälten vid Råby.

Att springa om ett ”gammalt” lopp kan ju vara nog så bra träning – men att springa det baklänges kan ge helt nya perspektiv. Prova du också!

Men jag menar förstås ”åt fel håll”, inte baklänges på riktigt. Verkar vara i jobbigaste laget…

RunTobyRun!

Bokprojektet: upphovsrättslig hinderbana

Bokprojektet rullar på enligt tidsplanen – inte minst detektivarbetet att försöka få tag på alla fotografer för att få klartecken att använda deras bilder. Hittills har gensvaret bara varit positivt och det känns förstås jätteskoj!

Det är ju som det är – även om man fotograferar själv med mobilen (eller systemkamera som på bilden ovan från Färöarna) så är det svårt att ta bra bilder på sig själv ”in action”.

På de stora loppen tas ofta bilder, som är fria för löparna att använda efteråt för eget bruk, exempelvis på sociala medier – men det behöver inte nödvändigtvis innebära att man får publicera dem i bokform. Tryckt eller digitalt spelar ingen roll ur upphovsrättslig synvinkel, därför är det superviktigt att kolla bildrättigheterna i god tid så att man inte hamnar i domstol…

Har nu fått tag på alla fotografer utom två, såväl i Sverige som utomlands, och hittills har gensvaret varit fantastiskt. Jag har inte bara fått svar snabbt på mina mejl utan även fått positiva besked. Flera svarade att det låter som ett spännande projekt och önskat mig lycka till, i ett fall skickade fotografen till och med en högupplöst bild utan kostnad för att det ska bli så bra som möjligt.

I väntan på de sista svaren är det nu dags för ytterligare ett korrektur…

RunTobyRun!

Kaxigt eller naivt i Köpenhamn?

I nuläget är det inte tillåtet med större folksamlingar i Danmark än fem personer – ändå siktar arrangörerna på att kunna genomföra Copenhagen Marathon om åtta veckor. Kaxigt eller naivt? Jag gillar det!

Häromdagen gick arrangörerna ut med sin plan B för att kunna genomföra loppet på ett så Corona-säkert sätt som möjligt: flytta start- och mål, ändra rutten till tre varv gånger 14 kilometer plus att det förmodligen kommer att krävas färskt Covid-test eller vaccinationspass för att få starta. Man erbjöd också alla löpare att skjuta upp sin start till 2022 eller få pengarna tillbaka.

Enligt hemsidan är i nuläget drygt 4 500 löpare anmälda, varav 40 procent är utländska löpare. Av dessa kommer de flesta att få svårt att ta sig till Köpenhamn med nuvarande restriktioner. Om samtliga utlänningar drar tillbaka sin anmälan sig återstår cirka 2 700, vilket fortfarande är en avsevärd folksamling.

Så frågan är: hinner danskarna få tillräcklig snurr på vaccinationerna tills dess? Kommer Covid att hinna ebba ut innan den 16 maj – nja, det är väl knappast troligt, risken är väl snarare att det kommer en tredje eller till och med fjärde våg innan vi ser slutet på eländet.

Det är förstås naivt att tro på ett lopp i maj – om man tänker rationellt på hur det ser ut i världen. Samtidigt gillar jag det jag läser. Det är lite kaxigt, men framför allt andas det optimism; att förr eller senare ska vi återgå till det normala och mitt i all deprimerande nyhetsrapportering behöver vi få höra någon som sticker ut hakan och säger ”vi tror på Copenhagen Marathon”.

Själv är jag dock rätt säker på att det inte kommer att vara möjligt att åka till Köpenhamn den 16 maj för att springa den 16 maj och kryssade för att jag ville ha tillbaka startavgiften – det går ju fler tåg och det här loppet blir aldrig fullt som London eller New York, så det kommer alltid att finnas plats. När Coronan väl är över…

Som kuriosa kan jag nämna att jubileumsåret 2019, varifrån bilden nedan är hämtad, var det 11 396 anmälda i Köpenhamn varav 10 791 tog sig runt i högsommarvärmen. Sist i mål på godkänd tid var en kvinna från Grönland som heter Balle i efternamn. Men det betyder, som bekant, inte samma sak som det gör i Stockholm.

RunTobyRun!

Start och mål flyttas från Islands brygge till Öster allé vid fotbollsarenan Parken.