Nere på noll igen

God fortsättning – denna brutala dag, när huvudet känns lite extra trött och den välfyllda träningsdagboken nollställts över natten. Så var man nere på noll igen…

Sällan har väl förhoppningarna varit så höga på ett nytt år som efter det globala skitåret 2020 och det råder väl knappast någon tvekan om vad de flesta önskade sig vid nyår: att den här pandemin ska gå över.

Nej, jag ska inte grotta ner mig om Coronan eller vad jag skulle vilja göra med den där kinesen som åt något olämpligt från matmarknaden i Wuhan och sedan smittade ner en hel värld i en pandemi som blivit värre och värre, utom just i Wuhan för där påstår ju myndigheterna att de inte haft några dödsfall sedan i våras. Hur det nu är möjligt…

Social distansering.

Det blev förstås också ett tufft år för alla löpare. Visst, det är klockren social distansering att springa ensam eller i mindre grupp ute i det fria… Men visst kändes det tomt utan alla lopp att samlas kring eller ha som morot under alla slitiga träningspass i regn och motvind? Arrangemang, som i mångt och mycket utgör ryggraden i den svenska idrottsrörelsen och dessutom är ett viktigt tillskott i kassan för våra föreningar – som väl knappast kunnat ta del av några statliga kompensationer för uteblivna intäkter.

Men kanske kan 2021 bli småföreningarnas år – trots allt?

Beroende på vad som händer med smittspridningen kan det kanske bli svårt att kunna eller få lov att arrangera stora lopp som Stockholm Marathon och Göteborgsvarvet och samla 10 000-tals löpare på ett och samma ställe, för att inte tala om all publik. Att däremot få lov att samla några hundra personer på en mysig idrottsplats på Österlen känns betydligt mer sannolikt och förmodligen det alternativ som Anders Tegnell och Folkhälsomyndigheten skulle föredra om de fick välja.

Vi får göra vad vi kan: hålla i, hålla ut, hålla samman, hålla tummarna och fortsätta hålla den där distansen till varandra, hur jobbigt det än känns så går den här skitpandemin förhoppningsvis över.

Får vi uppleva lokala löpfester som denna i sommar?

När champagnekorkarna flugit i taket, de sista fyrverkeripjäserna briserat och nyårsklockorna klingat ut, ja då uppstår ofta ett vacuum mellan det gamla och det nya, mellan nyårsaftonens glädjeyra och det lite tröttare huvudet när man vaknar upp igen på nyårsdagens morgon (eller förmiddag).

Till råga på allt har den välfyllda träningsdagboken nollställts brutalt från 2020 års slutställning på 1524 kilometer, varav 1000 under andra halvåret, till en hänsynslös dubbelnolla:

0 pass. 0 kilometer.

För egen del finns det i alla fall tröst i att jag även för bok över träningsåret 19/6-18/6, som grundar sig i att det var den 19/6 2012 som jag började träna löpning igen efter 16 års uppehåll. Visst, det är lite merjobb att räkna dubbelt men för mig är det en viktig markör – det var inget nyårslöfte att börja träna 🙂

Denna träningsdagbok ser, av förklarliga skäl, betydligt trevligare ut och har redan passerat 1000 kilometer och börjar närma sig årsmålet på 1200 kilometer, som jag kanske når redan i mitten av februari. Men efter den fina hösten vill jag förstås nå betydligt längre – även om det viktigaste är att hålla sig hel och frisk – så vi får se vad det slutar på.

Årets första stora utmaning skulle varit Göteborgsvarvet den 22 maj, men det har nu blivit flyttat till september så jag hoppas på Copenhagen Marathon istället. OM det nu blir något lopp, vilket jag starkt betvivlar men annars får jag i alla fall tillbaka anmälningsavgiften. Alltid något…

Arrangerande Sparta brukar varje ”normalt” år erbjuda ett antal träningslopp fram till Copenhagen Marathon och detta upplägg kommer jag att försöka följa även i år – även om det inte blir några lopp. Det innebär att första ”formkollen” blir 10 kilometer den 24 januari, som jag satsar på att klara av i långdistanstempo (5:45/km). Inget supertempo, alltså, utan bara som ett litet delmål på vägen fram till maj. Senast jag sprang detta testlopp var 2019 då det tog 54:14, knappt sju minuter över mitt PB.

RunTobyRun!

2 kommentarer

    • Christina Sedwall4 januari, 2021 kl. 13:56
    • Svara

    Fortsätt träna, fortsätt blogga, fortsätt lägga ut fina bilder från dina träningsrundor!
    Så att vi åtminstone har bloggen att glädjas åt innan det är dags att krypa ut från karantänen.
    Christina

  1. Tackar!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

två × 1 =