Tufft i vinden

I går kompade jag ut vid 15-tider att ge mig ut i det soliga vintervädret och springa ett varv till grannbyarna – men tyvärr ”läste” jag vinden fel och fick motvind mer än halva varvet.

Efter en kall morgon, med real feel ner mot 20 minusgrader, tinade det upp under dagen och när jag gav mig ut på eftermiddagen såg det riktigt behagligt ut. Lampan var tänd och i trädgrenarna utanför huset kunde jag bara ana en lätt vind. Men ack, så fel man kan ha…

Så här i efterhand kan jag känna att jag borde tänkt om redan efter 2 kilometer eller så, och bytt till en annan runda, för det var allt annat än skönt i motvinden på den långa, oskyddade raksträckan längs 101:an. Men jag bet ihop och tänkte, att efter Arrie byter jag väderstreck och då borde det gå lättare och sista fyra, ja då borde jag ha vinden i ryggen. Men ack, så fel man kan ha…

Trots motvinden hade jag ändå 45 sekunder tillgodo vid 5 kilometer – utifrån ett tänkt tempo på 5:45 – men sen började det bli tufft och till slut gav jag upp alla planer på att springa sträckan i ett svep. Efter ett par stopp på vägen passerade jag 11 kilometer och insåg att det nog inte skulle bli någon medvind där heller – tvärtom. Hur var det möjligt? Hade vinden vänt under tiden jag gjorde min utflykt söderut?

Nästa helg är det ny formkoll utifrån tidtabellen att jag ett normalare år skulle åkt över till Köpenhamn för att springa Spartas maratontest på 15 kilometer. Målet blir, precis som på miltestet i januari, att springa sträckan i 5:45-tempo, det vill säga under 1.26:15.

Banan är betydligt mer skyddad mot vinden än dagens ”vind-byar” så det ska förhoppningsvis gå vägen – om det inte är femton minusgrader förstås…

RunTobyRun!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

20 − 2 =