LUND: överraskande bra med sega ben

8 km-passering framför universitetshuset

72 – 220507
Lundaloppet 10 km
57:02 (5:42/km
)

Nej, det kändes inget vidare i kroppen när jag vaknade i morse, men jag bestämde mig för att åka till Lund i alla fall, värma upp och inte ha några högre förväntningar på Lundaloppet.

Senast det begav sig var 2019, då jag sprang korta banan (5 kilometer), sedan kom pandemin och både 2020 och 2021 tvingades arrangörerna att ställa in. Och visst verkar det som att Lundaborna saknat sitt lopp – det var fullt liv på idrottsplatsen innan start och det kom över 1800 löpare till start enbart på milen. Lägg därtill halvmilen och barnlopp, så visst fanns det fog för loppets slogan ”festen kommer till stan”.

Vaknade inte bara med sega ben utan seg kropp, kändes som att jag hade träningsvärk överallt fast jag tagit det lugnt sedan i onsdags kväll då det blev 6 lugna kilometer i Pildammsparken. Så jag var på vippen att ställa in, men insåg att jag nog skulle ångra mig om jag kastade in handduken utan att ens värmt upp och känt mig för.

Sprang på 57:09 häromdagen och det var en tid jag gärna ville toppa – men med tanke på dagsformen kändes det mer rimligt att sätta ribban vid att gå under 60 minuter. Valde därför samma taktik som i Berlin; att ställa mig framför 60-minutersballongerna och sedan löpa iväg i mitt eget tempo. Så länge jag hade ballongerna bakom mig så var det ju lugnt, då låg jag på plus.

Precis som i Berlin valde jag att låta bli att titta på klockan, vände mig hellre aldrig om för att spana efter var ballongerna höll hus utan löpte på och tog ett antal sekunder per kilometer. Efter att ha gjort high-five med hejaklacken (pappan) vid fyrakilometerspasseringen hade jag bra flyt uppför den lilla backen i Sankt Jörgens park och passerade halvvägs på 29:10. Det innebar i sin tur att jag sprang andra halvan på 27:52 och att jag återigen noterade en negativ split vilket var extra kul med tanke på hur det kändes i morse.

Första 2.8 och sista 1.4 är gemensamma med korta varvet, som jag sprang både 2018 och 2019. Det innebär bland annat en vårhärlig runda genom Stadsparken, bästa biten på banan även om där alltid är trångt. Där låg också rätt nylagt grus, som inte plattats till än vilket innebar sämre grepp och en massa damm i luften, men jag sökte mig ut så långt som möjligt på kanten för att få bättre grepp och det gick hyfsat. En del av banan är också på kullersten, vilket ju är rätt lurigt (speciellt om det regnar) men jag ska inte klaga. Jag hade ett bra och jämnt tempo hela vägen utan egentliga dippar.

Kan jag hålla samma tempo även första milen på Göteborgsvarvet kommer det att bli en bra dag i Götet om två veckor!

RunTobyRun!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

nitton − två =